Beginning
Petrus rapport till församlingen i Jerusalem
11 Snart nåddes apostlarna och de andra i Judeen av nyheten att andra än judar blev omvända.
2 Men när Petrus kom tillbaka till Jerusalem, diskuterade de judiska kristna detta med honom.
3 Du har umgåtts med andra än judar och till och med ätit med dem, anklagade de honom.
4 Då berättade Petrus för dem vad som hade hänt:
5 En dag i Joppe såg jag en syn medan jag bad. En stor duk släpptes ner i sina fyra hörn från himlen.
6 I duken fanns alla sorters djur, ormar och fåglar sådana som vi inte får äta.
7 Och jag hörde en röst säga: 'Slakta och ät.'
8 'Aldrig Herre
9 Men rösten hördes igen: 'Säg inte att något är orent, om Gud har sagt att det är rent.'
10 Detta hände tre gånger innan duken och allt som fanns i den drogs upp till himlen igen.
11 Just då kom tre män till huset där jag bodde. De ville ta mig med till Caesarea.
12 Den helige Ande sa till mig att följa med dem och inte oroa mig för att de inte var judar. Sex bröder från församlingen i Joppe följde med mig, och vi kom snart till huset där mannen som skickat iväg budbärarna bodde.
13 Han talade om för oss att en ängel hade visat sig för honom och sagt till honom att sända budbärare till Joppe för att hämta Simon Petrus.
14 'Han ska tala om hur du och hela din familj ska bli frälsta
15 Därför började jag berätta för dem om de goda nyheterna. Men jag hade inte hunnit långt, förrän den helige Ande kom över dem, precis som den kom till oss den första tiden.
16 Då tänkte jag på Herrens ord när han sa: 'Johannes döpte er med vatten, men ni ska bli döpta med den helige Ande.'
17 Och eftersom det var Gud som gav dessa icke-judar samma gåva som han gav till oss, när vi trodde på Herren Jesus Kristus - kunde jag då sätta mig emot det?
18 När de andra hörde detta föll alla deras invändningar till marken, och de började lovprisa Gud. Ja, sa de, Gud har också gett andra än judar förmånen att få komma till honom och ta emot evigt liv.
Barnabas och Saul i Antiochia
19 De troende, som flytt från Jerusalem under förföljelsen efter Stefanos död, hade nu kommit ända till Fenikien, Cypern och Antiochia. Under vägen hade de spritt de goda nyheterna, men bara till judarna.
20 Men några av de troende, som reste till Antiochia från Cypern och Kyrene, vittnade om Herren Jesus för några greker.
21 Och Herren var med dem och välsignade vittnesbördet så att flera av dem blev kristna.
22 När församlingen i Jerusalem hörde vad som hade hänt, skickade de Barnabas till Antiochia för att hjälpa de nyomvända.
23 När han kom fram och såg hur Gud hade välsignat dessa människor blev han glad och uppmanade dem att hålla sig nära Herren, vad det än skulle kosta.
24 Barnabas var en kärleksfull man, fylld av den helige Ande och stark i tron och många människor fann vägen till Jesus Kristus.
25 Sedan reste Barnabas till Tarsos för att söka upp Saul.
26 Han fann honom och tillsammans for de till Antiochia. Där stannade de båda två under ett helt år och undervisade många nyomvända. Det var i Antiochia som de troende först kallades kristna.
27 Under denna tid kom några profeter dit från Jerusalem.
28 Och en av dem, som hette Agabos, reste sig upp i en gudstjänst och förutsa genom den helige Ande att en tid av svår svält skulle komma över hela världen. Det skedde också under Claudius regering.
29 De troende beslutade därför att skicka understöd till de kristna i Judeen, och att var och en skulle ge så mycket han kunde.
30 De gjorde det och överlämnade sina gåvor till Barnabas och Saul för att de skulle ta dem med sig till de äldste i församlingen i Jerusalem.
En ängel befriar Petrus ur fängelset
12 Vid denna tid satte kung Herodes igång med en svår förföljelse av de troende,
2 och aposteln Jakob, Johannes bror, halshögg han.
3 När Herodes såg att detta föll i god jord hos de judiska ledarna, arresterade han Petrus under påskhögtiden.
4 Man fängslade honom och lät en vaktstyrka på inte mindre än sexton soldater bevaka honom. Herodes hade tänkt överlämna Petrus till judarna för att döma honom efter påsken,
5 men församlingen bad ivrigt att Gud skulle beskydda honom.
6 Kvällen innan han skulle ställas inför rätta sov han fastkedjad mellan två soldater, medan andra stod vakt utanför fängelseportarna.
7 Plötsligt fylldes cellen av ljus, och en Herrens ängel stod bredvid Petrus. Ängeln väckte honom och sa: Skynda dig! Res dig upp! Och kedjorna föll från hans handleder.
8 Sedan sa ängeln till honom: Ta ditt bälte och dina skor på dig, och svep manteln omkring dig och följ mig.
9 Petrus lydde och gick ut ur cellen och följde efter ängeln, men hela tiden trodde han att det var en dröm eller en syn och inte något som hände i verkligheten.
10 De passerade den första och den andra vaktposten och kom så till järnporten mot gatan, och porten öppnade sig för dem! Det var bara att gå ut, och de promenerade så ett stycke tillsammans ner för gatan. Sedan lämnade ängeln honom plötsligt.
11 Petrus fattade till slut vad som hade hänt. Det är verkligen sant! sa han för sig själv. Herren har sänt sin ängel och räddat mig från Herodes och från vad judarna hade tänkt göra med mig.
12 Han gick därefter till Marias hem, där många var samlade till bön. Det var hos den Maria, som var mor till Johannes Markus.
13 Han bultade på porten, och en flicka som hette Rhode kom för att öppna.
14 När hon kände igen Petrus röst, blev hon så överlycklig att hon sprang tillbaka in i huset och berättade för alla att Petrus stod utanför på gatan.
15 Men de trodde henne inte. Du är galen, ropade de. När hon stod på sig sa de: Det kanske är hans ängel. De kan ha dödat honom.
16 Under tiden fortsatte Petrus att bulta, och när de till slut kom och öppnade porten, blev de utom sig av häpnad.
17 Han bad dem då vara tysta och berättade för dem vad som hade hänt, och hur Herren hade fört honom ut ur fängelset. Berätta för Jakob och de andra vad som hänt, sa han. Sedan lämnade han dem för att sätta sig i säkerhet.
18 På morgonen blev det stor uppståndelse i fängelset. Vad hade hänt med Petrus?
19 När Herodes skickade efter honom och inte fick tag i honom, arresterade han de sexton vakterna och höll krigsrätt och lät sedan avrätta dem. Därefter lämnade Herodes staden för att bo i Caesarea en tid.
Herodes död
20 Medan han var i Caesarea kom en delegation från Tyros och Sidon och ville träffa honom. Det rådde ett mycket spänt förhållande mellan Herodes och dessa båda städer, men delegaterna blev vänner med den kunglige sekreteraren som hette Blastos, och de bad nu om fred. Deras städer var nämligen ekonomiskt beroende av handel med Herodes land.
21 De fick audiens hos Herodes. När dagen för mötet kom tog han på sig den kungliga manteln, satte sig på sin tron och talade till dem.
22 När han hade slutat tala, hyllade folket honom och ropade: Det är en Gud som talar och inte en människa!
23 I samma ögonblick slog en Herrens ängel Herodes med en sjukdom, som gjorde att han fylldes av maskar och dog. Det skedde därför att han tog emot människors tillbedjan i stället för att ge äran åt Gud.
24 Men Guds goda nyheter spred sig snabbt, och många människor kom till tro.
25 Barnabas och Saul besökte nu Jerusalem, och så snart de hade avslutat sitt uppdrag där återvände de till Antiochia och tog Johannes Markus med sig.
Barnabas och Saul (Paulus) sänds ut som missionärer
13 Bland profeterna och lärarna i församlingen i Antiochia fanns Barnabas och Symeon, som också kallades den svarte mannen, Lucius, från Kyrene, Manaen, fosterbror till kung Herodes, och Saul.
2 En dag när dessa män bad och fastade sa den helige Ande: Avdela Barnabas och Saul för den speciella uppgift som jag har kallat dem till.
3 Sedan de fastat ytterligare och bett lade männen sina händer på dem och skickade iväg dem.
Saul (Paulus) konfronterar trollkarlen Elymas på Cypern
4 Utsända på detta sätt av den helige Ande reste de till Seleukia och seglade sedan till Cypern.
5 När de kom till staden Salamis gick de till den judiska synagogan och predikade. Johannes Markus följde med dem som medhjälpare.
6-7 Därefter reste de från stad till stad på hela ön och predikade. Slutligen kom de till Pafos. Där träffade de en trollkarl, en falsk judisk profet, som hette Barjesus. Han hade slagit sig ner hos landshövdingen Sergius Paulus, en mycket klok och förståndig man. Landshövdingen bjöd hem Barnabas och Saul till sig, för han ville höra Guds ord.
8 Men trollkarlen Elymas, som han hette på grekiska, var emot det och uppmanade landshövdingen att inte bry sig om vad Saul och Barnabas sa. Ja, han försökte på alla sätt hindra honom från att tro på Herren.
9 Men Saul, som också kallade sig Paulus, blev då fylld av helig Ande och spände ögonen i trollkarlen och sa:
10 Du djävulens son, som är full av list och fräckhet och som är fiende till allt som är gott, ska du aldrig sluta med att göra motstånd mot Herren?
11 Nu har Gud lagt sin straffande hand på dig, och du kommer snart att bli blind.Genast sänkte sig dimma och mörker över honom, och hjälplös började han gå omkring och leta efter någon som kunde hålla honom i handen och leda honom.
12 Men när landshövdingen såg vad som hade hänt började han tro på Herren, och han blev mycket häpen över den kraft som fanns i det som sagts om Gud.
Paulus predikar för judar i Antiochia i Pisidien
13 Därefter lämnade Paulus och de som reste tillsammans med honom Pafos med ett skepp och for till Perge i Turkiet. Där lämnade Johannes dem och återvände till Jerusalem.
14 Men Barnabas och Paulus fortsatte till Antiochia, en stad i provinsen Pisidien. På sabbatsdagen gick de till synagogan för att vara med om gudstjänsten.
15 Efter den vanliga läsningen ur Moseböckerna och ur profeterna sa de som ledde gudstjänsten: Bröder, om ni har någon förmaning att ge oss, så kom fram och gör det!
16 Då reste Paulus sig och gav tecken med handen till dem. Israelitiska män, började han, och alla andra här som fruktar Gud.
17 Israels Gud utvalde våra förfäder och visade dem sin välvilja i Egypten, då han på ett underbart sätt ledde dem ut ur deras slaveri.
18 Och han såg till dem i fyrtio år, när de vandrade runt i öknen.
19-20 Sedan utrotade han sju folk i Kanaan och gav detta land i arv till Israel. I ungefär fyrahundrafemtio år lät han sedan en rad av domare härska över dem. Därefter kom profeten Samuel.
21 Sedan tiggde folket om en kung, och Gud gav dem Saul, Kis son, en man ur Benjamins stam. Han regerade i fyrtio år.
22 Men Gud avsatte honom och ersatte honom med David. Om honom sa Gud: 'David, Ishais son, är en man efter mitt eget hjärta. Han kommer att lyda mig.'
23 Och det är en av kung Davids ättlingar, Jesus, som är den Israels frälsare som Gud har lovat oss!
24 Men innan han kom predikade Johannes döparen att alla i Israel måste vända sig bort från sina synder och till Gud.
25 När Johannes uppgift närmade sig sitt slut sa han: 'Jag är inte Messias. Men han kommer snart - och i jämförelse med honom är jag ingenting värd.'
26 Bröder, ni som härstammar från Abraham, och ni alla andra här som ärar Gud, denna frälsning gäller oss alla!
27 Folket i Jerusalem och deras ledare kände inte igen honom och förstod inte att han var den som profeterna hade skrivit om, fastän de hört profeternas ord läsas varje sabbatsdag.
28 De kunde inte finna något giltigt skäl att avrätta honom, men bad ändå Pilatus döda honom.
29 När de uppfyllt allt vad profeterna hade sagt om hans död, tog de ner honom från korset och lade honom i en grav.
30 Men Gud förde honom tillbaka till livet!
31 Och han visade sig många gånger under de följande dagarna för de män som hade följt med honom från Galileen till Jerusalem. Dessa män har sedan hela tiden vittnat om detta bland Israels folk.
32-33 Och nu är Barnabas och jag här för att ge er de goda nyheterna. Guds löfte till våra förfäder har uppfyllts i vår tid genom att Gud förde Jesus tillbaka till livet. Det är vad den andra psalmen talar om, när den säger om honom: 'I dag har jag hedrat dig som min son.'
34 För Gud hade lovat att Jesus skulle uppstå från de döda, och att han aldrig mer skulle dö. Detta är klart uttryckt i Skriften som säger: 'Jag ska ge er den underbara välsignelse som jag lovade David.'
35 I en annan psalm förklarar han mera uttryckligt: 'Gud ska inte låta sin Helige förmultna.'
36 Det var inte en hänvisning till David, för efter det att David hade tjänat sin samtid enligt Guds vilja dog han och blev begravd och hans kropp förmultnade.
37 Nej, det var en hänvisning till någon annan, någon som Gud förde tillbaka till livet, och vars kropp inte förstördes av döden.
38 Bröder, lyssna! I denne man, Jesus, finns det förlåtelse för era synder.
39 Alla som tror på honom blir fria från all skuld och förklarade rättfärdiga, något som den judiska lagen aldrig kunnat göra.
40 Men tänk er för! Låt inte profeternas ord bli verklighet hos er, för de sa:
41 'Se här, ni som föraktar sanningen. Ge akt på er likgiltighet och var dödsförskräckta. Jag ska göra något under er tid, någonting som ni inte kommer att tro när ni hör det berättas.'
42 När människorna lämnade synagogan den dagen, bad de Paulus komma tillbaka och tala till dem veckan därpå.
43 Och många judar, men också andra fromma som tillbad i synagogan, gjorde sällskap med Paulus och Barnabas därifrån och blev uppmanade av de båda männen att inte ställa sig avvisande till Guds nåd.
Paulus börjar predika för andra än judar
44 Följande vecka kom nästan hela staden för att höra dem förkunna Guds ord.
45 Men när de judiska ledarna såg allt folk, blev de avundsjuka och började förlöjliga och protestera mot allt vad Paulus sa.
46 Men Paulus och Barnabas svarade frimodigt: Det är nödvändigt att de goda nyheterna först förkunnas för judarna, men eftersom ni avvisar dem och gör er själva ovärdiga det eviga livet, ja, då vänder vi oss till andra.
47 För det är vad Herren befallde när han sa: 'Jag har gjort er till ett ljus för jordens alla folk, för att leda dem från jordens yttersta gräns till att ta emot min frälsning.'
48 När de som inte var judar hörde detta blev de mycket glada, och alla som var utsedda till evigt liv började tro.
49 På så sätt blev Guds ord spritt i hela det området.
50 Då hetsade de judiska ledarna upp både fromma kvinnor och ansedda män i staden och satte igång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev ut dem ur staden.
51 Då lämnade de staden åt sitt öde och fortsatte till Ikonion.
52 Och de nyomvända fylldes av glädje och helig Ande.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®