Book of Common Prayer
Psalm 72
Den rättfärdige kungen och hans rike
1 Av Salomo.
Gud, ge åt kungen dina domar,
din rättfärdighet åt kungasonen!
2 Han skall döma ditt folk med rättfärdighet,
dina betryckta med rättvisa.
3 Bergen skall bära frid åt folket,
höjderna rättfärdighet.
4 Han skall skaffa rätt åt de betryckta bland folket,
han skall frälsa de fattiga
och krossa förtryckaren.
5 Dig skall man frukta från släkte till släkte,
så länge solen finns till, så länge månen skiner.
6 Han skall vara lik regnet som faller på nyslagen äng,
lik en regnskur som vattnar jorden.
7 I hans dagar skall den rättfärdige blomstra,
stor frid skall råda tills månen ej längre finns.
8 Han skall härska från hav till hav
och från floden[a] intill jordens ändar.
9 Öknens inbyggare skall buga sig för honom,
hans fiender skall slicka stoftet.
10 Kungar från Tarsis och kustländerna
skall ge honom skatt,
kungar från Saba och Seba
skall bära fram gåvor.
11 Alla kungar skall falla ner för honom,
alla hednafolk tjäna honom.
12 Ty han skall rädda den fattige som ropar
och den betryckte som ingen hjälpare har.
13 Han skall vara mild mot den svage och fattige,
och frälsa de fattigas själar.
14 Från förtryck och våld skall han återlösa deras själ,
deras blod är dyrbart i hans ögon.
15 Må han leva och få guld från Saba.
Må man ständigt be för honom,
dagligen välsigna honom.
16 Må säden växa rikligt i landet,
ända upp till bergens topp.
Må dess frukt vaja som Libanons skog,
och folket i städerna blomstra som örter på marken.
17 Må hans namn förbli för evigt,
så länge solen skiner må hans namn leva vidare.
I honom skall man välsigna sig,
alla hednafolk skall prisa honom salig.
18 Lovad vare Herren Gud, Israels Gud,
som ensam gör under!
19 Lovat vare hans härliga namn för evigt,
hela jorden vare full av hans ära!
Amen, amen.
20 Slut på Davids, Isais sons, böner.
Jod
73 Dina händer har gjort mig och format mig,
ge mig förstånd så att jag kan lära mig dina bud.
74 De som fruktar dig skall se mig och glädjas,
ty jag hoppas på ditt ord.
75 Herre, jag vet att dina domslut är rättfärdiga
och att du tillrättavisat mig i trofasthet.
76 Låt din nåd vara min tröst,
så som du har lovat din tjänare.
77 Låt din barmhärtighet komma över mig
så att jag får leva,
ty din undervisning är min glädje.
78 Låt de fräcka komma på skam,
ty utan orsak har de gjort mig orätt,
men jag vill begrunda dina befallningar.
79 Låt dem som fruktar dig
och känner dina vittnesbörd
vända sig till mig.
80 Må jag av hela mitt hjärta följa dina stadgar,
så att jag inte kommer på skam.
Kaf
81 Min själ längtar efter din frälsning,
jag hoppas på ditt ord.
82 Mina ögon längtar efter ditt tal,
jag frågar: "När skall du trösta mig?"
83 Ty jag är som en vinlägel i rök,
men jag glömmer ej dina stadgar.
84 Hur få är inte din tjänares dagar!
När skall du hålla dom över mina förföljare?
85 De fräcka gräver gropar för mig,
de som lever i strid med din undervisning.
86 Alla dina bud är trofasthet.
Utan orsak förföljer man mig. Hjälp mig!
87 De har nästan utplånat mig från jorden,
men jag överger inte dina befallningar.
88 Håll mig vid liv enligt din nåd,
jag vill ta vara på din muns vittnesbörd.
Lamed
89 För evigt, Herre,
står ditt ord fast i himlen.
90 Från släkte till släkte varar din trofasthet,
du har grundat jorden och den består.
91 Enligt dina domslut består den än i dag,
ty allting måste tjäna dig.
92 Om inte din undervisning varit min glädje,
hade jag förgåtts i mitt elände.
93 Jag skall aldrig glömma dina befallningar,
ty genom dem håller du mig vid liv.
94 Jag är din, fräls mig,
ty jag begrundar dina befallningar.
95 De ogudaktiga vaktar på mig
för att förgöra mig,
men jag aktar på dina vittnesbörd.
96 På all fullkomlighet har jag sett en gräns,
men ditt bud är omätligt i vidd.
Den kristne och överheten
13 Varje människa skall underordna sig den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är insatt av honom. 2 Den som sätter sig emot överheten står därför emot vad Gud har bestämt, och de som gör så drar domen över sig själva. 3 Ty de styrande inger inte fruktan hos dem som gör det goda utan hos dem som gör det onda. Vill du slippa att leva i fruktan för överheten, fortsätt då att göra det goda, så kommer du att få beröm av den. 4 Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda skall du frukta, ty överheten bär inte svärdet förgäves. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda. 5 Därför måste man underordna sig den inte bara för straffets skull utan också för samvetets skull. 6 Det är också därför ni betalar skatt. Ty de styrande är Guds tjänare, ständigt verksamma för just denna uppgift. 7 Fullgör era skyldigheter mot alla: skatt åt den ni är skyldiga skatt, tull åt den ni är skyldiga tull, vördnad åt den som bör få vördnad och heder åt den som bör få heder.
8 Stå inte i skuld till någon utom i kärlek till varandra. Ty den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen. 9 Dessa bud: Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte mörda, Du skall inte stjäla, Du skall inte ha begär, och alla andra bud sammanfattas i detta ord: Du skall älska din nästa som dig själv. [a] 10 Kärleken gör inte något ont mot sin nästa. Alltså är kärleken lagens uppfyllelse. 11 Och det skall ni göra, väl medvetna om tiden, att stunden redan är inne för er att vakna upp ur sömnen. Ty frälsningen är oss nu närmare än då vi kom till tro. 12 Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss lägga bort mörkrets gärningar och klä oss i ljusets vapenrustning. 13 Låt oss leva värdigt, det hör dagen till, inte i utsvävningar och fylleri, inte i otukt och lösaktighet, inte i strid och avund. 14 Nej, ikläd er Herren Jesus Kristus och ha inte en sådan omsorg om kroppen att begären väcks till liv.
16 Ingen tänder ett ljus och gömmer det under ett kärl eller ställer det under en bänk, utan man ställer det på en ljushållare, så att de som kommer in ser ljuset. 17 Ty inget är dolt som inte skall bli uppenbarat. Och inget är gömt som inte skall bli känt och komma i dagen. 18 Ge därför akt på vad ni hör. Ty den som har skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han tror sig ha."
Jesu familj
19 Jesu mor och bröder kom till honom, men de kunde inte ta sig fram för folkmassans skull. 20 Man sade då till honom: "Din mor och dina bröder står här utanför och vill träffa dig." 21 Han svarade dem: "Min mor och mina bröder är de som hör Guds ord och handlar efter det."
Jesus stillar stormen
22 En dag steg Jesus i en båt tillsammans med sina lärjungar, och han sade till dem: "Låt oss fara över till andra sidan sjön." De lade ut, 23 och medan de seglade somnade han. Då for en stormvind ner över sjön, och båten tog in så mycket vatten att den höll på att fyllas och de kom i sjönöd. 24 De gick då fram och väckte honom och sade: "Mästare, Mästare, vi går under!" Han vaknade och talade strängt till vinden och vågorna, och de lade sig och det blev lugnt. 25 Sedan frågade han dem: "Var är er tro?" Förskräckta och förundrade sade de till varandra: "Vem är han? Både vindarna och vattnet befaller han, och de lyder honom."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln