Book of Common Prayer
Psalm 38
Den ångerfulles bön
1 En psalm av David. En bön.
2 Herre, straffa mig inte i din vrede,
tukta mig inte i din vredesglöd.
3 Ty dina pilar har träffat mig,
din hand har drabbat mig.
4 Inget helt finns på min kropp
för din vredes skull,
inget friskt finns i mina ben
för min synds skull.
5 Min syndaskuld går mig över huvudet,
den tynger mig som en tung börda.
6 Mina sår stinker och flyter
för min dårskaps skull.
7 Jag går krokig och mycket böjd,
hela dagen går jag sörjande.
8 Mina höfter är fulla av brand,
inget helt finns på min kropp.
9 Jag är maktlös och helt sönderslagen,
jag klagar i mitt hjärtas oro.
10 Herre, du känner all min längtan,
mina suckar är ej dolda för dig.
11 Mitt hjärta slår häftigt,
min kraft har övergivit mig.
Mina ögons ljus, också det är borta.
12 Mina nära och kära håller sig borta från min plåga,
mina närmaste stannar på avstånd.
13 De som står efter mitt liv lägger ut snaror,
de som söker min olycka talar om min undergång.
Hela tiden tänker de på svek.
14 Men jag är lik en döv som inte hör,
lik en stum som inte öppnar sin mun.
15 Jag är lik en man som inte hör,
som ej öppnar sin mun till svar.
16 Men jag väntar på dig, Herre,
du skall svara, Herre, min Gud.
17 Jag tänker: Må de inte få glädjas över mig
eller förhäva sig över mig när min fot vacklar.
18 Ty jag är nära att falla,
jag känner alltid min smärta.
19 Jag bekänner min skuld
och sörjer över min synd.
20 Mina fiender lever och är mäktiga,
många är de som hatar mig utan orsak.
21 De som lönar gott med ont står mig emot
därför att jag strävar efter det goda.
22 Överge mig inte, Herre,
min Gud, var inte långt ifrån mig!
23 Skynda till min hjälp,
Herre, du min frälsning!
Daleth
25 Min själ ligger nertryckt i stoftet,
håll mig vid liv efter ditt ord.
26 Jag talade om dina vägar
och du svarade mig.
Lär mig dina stadgar.
27 Lär mig förstå dina befallningars väg,
så vill jag begrunda dina under.
28 Min själ gråter av bedrövelse,
upprätta mig efter ditt ord.
29 Låt lögnens väg vara långt ifrån mig
och ge mig av nåd din undervisning.
30 Sanningens väg har jag valt,
dina domslut har jag ställt framför mig.
31 Jag håller mig till dina vittnesbörd,
låt mig inte komma på skam, Herre.
32 Jag vill löpa på dina budords väg,
ty du tröstar mitt hjärta.
He
33 Visa mig, Herre, dina stadgars väg,
så vill jag akta på den ända till slutet.
34 Ge mig förstånd
så att jag tar vara på din undervisning
och håller fast vid den av allt mitt hjärta.
35 Led mig på dina budords stig,
ty jag gläder mig åt den.
36 Vänd mitt hjärta till dina vittnesbörd
och inte till orätt vinning.
37 Vänd bort mina ögon
så att de inte ser efter förgängliga ting,
håll mig vid liv på dina vägar.
38 Uppfyll vad du har sagt till din tjänare
så att han fruktar dig.
39 Vänd bort ifrån mig den vanära som jag fruktar,
ty dina domslut är goda.
40 Jag längtar efter dina befallningar,
håll mig vid liv genom din rättfärdighet.
Waw
41 Låt din nåd komma över mig, Herre,
och din frälsning enligt ditt tal,
42 så att jag kan svara den som hånar mig,
ty jag förtröstar på ditt ord.
43 Ryck aldrig bort sanningens ord från min mun,
ty jag hoppas på dina domslut.
44 Jag vill alltid ge akt på din undervisning,
alltid och i evighet.
45 Låt mig gå fram på rymlig plats,
ty jag begrundar dina befallningar.
46 Jag vill tala om dina vittnesbörd inför kungar
och jag skall inte komma på skam.
47 Jag har min glädje i dina bud,
som jag älskar.
48 Jag lyfter mina händer mot dina bud,
som jag älskar,
jag vill begrunda dina stadgar.
Belsassars festmåltid
5 Kung Belsassar ordnade en stor festmåltid för sina tusen stormän och drack vin med dem. 2 När Belsassar var påverkad av vinet, befallde han att man skulle bära in de kärl av guld och silver som hans far Nebukadnessar hade tagit ur templet i Jerusalem. Ur dem skulle sedan kungen och hans stormän, hans gemåler och bihustrur dricka. 3 Då bar man fram guldkärlen som hade tagits ur Guds tempel i Jerusalem, och kungen och hans stormän, hans gemåler och bihustrur drack vin ur dem. 4 Medan de drack prisade de sina gudar av guld och silver, av koppar, järn, trä och sten.
5 I samma stund visade sig fingrar som av en människohand, som skrev på den vitkalkade väggen mitt emot den stora ljusstaken i kungens palats, och kungen såg handen som skrev. 6 Då blev kungen blek och fylldes av oroliga tankar, så att han blev alldeles knäsvag och benen vek sig. 7 Och kungen ropade med hög röst och befallde att man skulle hämta besvärjarna, kaldeerna och stjärntydarna. Kungen sade till de vise i Babel: "Den som kan läsa denna skrift och ge mig dess uttydning skall bli klädd i purpur, och guldkedjan skall hängas om hans hals, och han skall i makt vara den tredje i riket."
8 Då kom kungens alla vise in, men de kunde varken läsa skriften eller tyda den för kungen. 9 Kung Belsassar blev då ännu mer förskräckt. Färgen vek bort från hans ansikte och hans stormän var bestörta. 10 Men när kungens mor fick höra vad kungen och hans stormän hade sagt, begav hon sig till salen för festmåltiden. Där tog hon till orda och sade: "Må konungen leva för evigt! Låt inte dina tankar förskräcka dig och låt inte färgen vika bort från ditt ansikte. 11 I ditt rike finns en man, i vilken heliga gudars ande är. I din fars tid visade han sig ha insikt och förstånd och vishet lik gudars vishet. Din far, kung Nebukadnessar, satte honom främst bland spåmännen, besvärjarna, kaldeerna och stjärntydarna. Detta gjorde din far, kungen, 12 eftersom Daniel, som kungen gav namnet Beltesassar, hade en enastående ande, klokhet, förstånd och skicklighet att uttyda drömmar och lösa gåtor och reda ut invecklade ting. Sänd därför efter Daniel. Han kommer att ge uttydningen."
Tron på Guds Son
5 Var och en som tror att Jesus är Kristus, han är född av Gud, och var och en som älskar Gud som har fött, älskar också den som är född av honom. 2 När vi älskar Gud och håller hans bud, då vet vi att vi älskar Guds barn. 3 Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga. 4 Ty allt som är fött av Gud besegrar världen, och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro. 5 Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds Son? 6 Det är han som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus, inte bara genom vattnet, utan genom vattnet och blodet. Och det är Anden som vittnar, eftersom Anden är sanningen. 7 Ty det är tre som vittnar: 8 Anden, vattnet och blodet, och de tre säger ett och detsamma. 9 Om vi godtar människors vittnesbörd, så skall vi veta att Guds vittnesbörd är förmer, eftersom detta är Guds vittnesbörd: att han har vittnat om sin Son. 10 Den som tror på Guds Son har vittnesbördet inom sig. Den som inte tror på Gud gör honom till en lögnare, eftersom han inte tror på vittnesbördet som Gud har givit om sin Son. 11 Och detta är vittnesbördet: Gud har skänkt oss evigt liv, och det livet är i hans Son. 12 Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet.
38 Jesus lämnade synagogan och gick hem till Simon. Där låg Simons svärmor i hög feber, och de bad Jesus hjälpa henne. 39 Han gick då fram och lutade sig över henne och talade strängt till febern, och den lämnade henne. Genast steg hon upp och betjänade dem. 40 Vid solnedgången kom alla till honom med dem som led av olika sjukdomar, och han lade händerna på var och en av dem och botade dem. 41 Onda andar for även ut ur många, och de ropade: "Du är Guds Son." Men han talade strängt till dem och förbjöd dem att tala, eftersom de visste att han var Messias.
42 När det blev dag, gick han bort till en enslig plats. Folket sökte efter honom, och när de kom till honom, ville de hålla honom kvar och hindra honom från att lämna dem. 43 Men han sade till dem: "Också för de andra städerna måste jag predika evangeliet om Guds rike. Det är därför jag har blivit sänd." 44 Och han predikade i synagogorna i Judeen.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln