Book of Common Prayer
Herren vår hjälpare
146 [a]Halleluja!
Lova Herren, min själ!
2 [b]Jag vill lova Herren
så länge jag lever,
lovsjunga min Gud
så länge jag är till.
3 [c]Lita inte till furstar,
till människors barn
som inte kan frälsa.
4 [d]Deras ande lämnar dem,
de blir jord igen.
Den dagen går deras planer
om intet.
5 [e]Salig är den som har Jakobs Gud
till sin hjälpare,
som sätter sitt hopp
till Herren sin Gud,
6 [f]till honom som har gjort
himmel och jord och hav
och allt som finns i dem,
som är trofast för evigt,
7 som skipar rätt för de förtryckta
och ger bröd åt de hungriga.
Herren befriar de fångna,
8 [g]Herren öppnar de blindas ögon,
Herren reser upp de nerböjda,
Herren älskar de rättfärdiga,
9 [h]Herren bevarar främlingar
och stöder faderlösa och änkor,
men de gudlösas väg
gör han krokig.
10 [i]Herren är kung för evigt,
din Gud, Sion,
från släkte till släkte.
Halleluja!
Herrens välgärningar
147 [j]Halleluja!
Det är gott att lovsjunga vår Gud,
lovsång är ljuvligt och skönt.
2 [k]Herren bygger upp Jerusalem,
han samlar Israels förskingrade.
3 [l]Han helar dem som har
förkrossade hjärtan
och förbinder deras sår.
4 [m]Han bestämmer stjärnornas antal,
han nämner dem alla vid namn.
5 [n]Stor är vår Herre och väldig i kraft,
hans förstånd är utan gräns.
6 [o]Herren stöder de ödmjuka,
men de gudlösa
slår han till jorden.
7 Sjung till Herren
med tacksamhet,
lovsjung vår Gud till harpa!
8 [p]Han täcker himlen med moln
och bereder regn åt jorden,
han låter gräset gro på bergen
9 [q]och ger föda åt djuren,
åt korpens ungar som ropar.
10 [r]Han har inte sin glädje
i hästens styrka,
inte sin fröjd i mannens snabbhet[s].
11 Herren har sin glädje i dem
som vördar honom,
som hoppas på hans nåd.
12 Jerusalem, prisa Herren,
Sion, lova din Gud!
13 Han stärker bommarna
för dina portar,
han välsignar dina barn i dig.
14 [t]Han ger dina gränser fred,
han mättar dig med bästa vete.
15 Han sänder sitt budskap till jorden,
hans ord går ut med hast.
16 [u]Han låter snö falla som ull,
sprider rimfrost som aska.
17 Han kastar sitt hagel som smulor.
Vem kan bestå inför hans köld?
Herrens storhet och nåd
111 [a][b]Halleluja!
Jag vill tacka Herren
av hela mitt hjärta
i de ärligas råd och församling.
2 Stora är Herrens gärningar,
de begrundas av alla
som älskar dem.
3 Majestät och härlighet är hans verk,
hans rättfärdighet består för evigt.
4 Han gör så att man minns
hans under,
nådig och barmhärtig är Herren.
5 [c]Han ger mat åt dem
som vördar honom,
han minns sitt förbund för evigt.
6 Sina gärningars kraft
visade han sitt folk
när han gav dem
hednafolkens arvedel.
7 [d]Hans händers verk
är sanning och rätt,
alla hans befallningar
är orubbliga[e].
8 De står fasta för alltid
och för evigt,
fullbordade med sanning
och rättvisa.
9 [f]Han har sänt sitt folk befrielse
och grundat sitt förbund
för evig tid.
Heligt och vördat är hans namn.
10 [g]Att vörda Herren
är början till vishet,
gott förstånd får alla
som handlar så.
Hans lov består för evigt.
Salig är den som vördar Herren
112 [h][i]Halleluja!
Salig är den som vördar Herren
och har stor glädje i hans bud.
2 [j]Hans ättlingar
blir mäktiga på jorden,
de ärligas släkte blir välsignat.
3 [k]Rikedom och välstånd
råder i hans hus,
hans rättfärdighet består för evigt.
4 [l]För de ärliga går han upp
som ett ljus i mörkret,
nådig, barmhärtig och rättfärdig.
5 [m]Det går väl för[n] den
som är barmhärtig och lånar ut,
som sköter sina saker
med rättfärdighet.
6 [o]Han ska aldrig vackla,
den rättfärdige blir ihågkommen
för evigt.
7 [p]Han är inte rädd för olycksbud,
hans hjärta är frimodigt
och litar på Herren.
8 [q]Hans hjärta är tryggt
och utan fruktan,
till sist får han se sina fiender falla.
9 [r]Han strör ut, han ger åt de fattiga,
hans rättfärdighet består
för evigt.
Hans horn ska höjas högt med ära.
10 [s]Den gudlöse ser det
och grämer sig,
han gnisslar tänder
och tynar bort.
De gudlösas begär
blir det ingenting av.
Herrens omsorg om den ringe
113 [t][u]Halleluja!
Prisa, ni Herrens tjänare,
prisa Herrens namn!
2 [v]Välsignat är Herrens namn
från nu och till evig tid!
3 [w]Från solens uppgång
till dess nedgång
prisas Herrens namn.
4 [x]Herren är upphöjd över alla folk,
hans ära når över himlen.
5 [y]Vem är som Herren vår Gud,
han som tronar så högt,
6 [z]som ser ner så djupt –
vem i himlen och på jorden[aa]?
7 [ab]Han reser den ringe ur stoftet
och lyfter den fattige ur dyn
8 [ac]för att sätta honom bland furstar,
bland sitt folks furstar.
9 [ad]Han ger den ofruktsamma ett hem
som en lycklig mor med barn.
Halleluja!
Davids folkräkning
24 (A) Åter upptändes Herrens vrede mot Israel, och han eggade David mot dem och sade: ”Gå och räkna Israel och Juda.” 2 (B) Då sade kungen till Joab, befälhavaren[a] för hans här som var med honom: ”Res runt bland Israels alla stammar, från Dan till Beer-Sheba, och räkna folket[b] så att jag får veta hur många de är.”
Domen över Davids synd
10 (A) Men Davids samvete slog honom när han hade räknat folket, och han sade till Herren: ”Jag har syndat svårt genom det jag har gjort. Men Herre, förlåt nu din tjänares skuld, för jag har handlat mycket dåraktigt.”
11 (B) När David steg upp på morgonen kom Herrens ord till profeten Gad,[a] Davids siare. Han sade: 12 ”Gå och säg till David: Så säger Herren: Tre saker lägger jag fram för dig. Välj en av dem som jag ska göra mot dig.” 13 (C) Då gick Gad in till David och meddelade honom detta och sade till honom: ”Ska det komma svält i ditt land i sju[b] år? Eller ska du fly i tre månader för dina fiender medan de förföljer dig? Eller ska pest drabba ditt land i tre dagar? Bestäm nu vilket svar jag ska ge honom som har sänt mig.”
14 David svarade Gad: ”Jag är i svår vånda. Men låt oss falla i Herrens hand, för hans barmhärtighet är stor. I människors hand vill jag inte falla.” 15 (D) Herren sände då pest i Israel, från morgonen fram till den bestämda tiden, och sjuttiotusen personer av folket dog från Dan till Beer-Sheba. 16 (E) Men när ängeln räckte ut sin hand över Jerusalem för att ödelägga det, ångrade Herren det onda och sade till ängeln som fördärvade folket: ”Det är nog! Dra tillbaka din hand.” Herrens ängel var då vid jebusiten Araunas tröskplats. 17 (F) Men när David fick se ängeln som slog folket sade han till Herren: ”Det är jag som har syndat, det är jag som har gjort fel. Men dessa får, vad har de gjort? Låt din hand drabba mig och min fars hus.”
David bygger ett altare åt Herren
18 Gad kom till David samma dag och sade till honom: ”Gå och res ett altare åt Herren på jebusiten Araunas[c] tröskplats.”[d] 19 David gick i väg som Herren hade befallt genom Gad.
20 När Arauna blickade ut och fick se kungen och hans tjänare komma till honom, gick han ut och föll ner till marken på sitt ansikte för kungen. 21 Arauna sade: ”Varför kommer min herre kungen till sin tjänare?” David svarade: ”För att köpa tröskplatsen av dig och där bygga ett altare åt Herren så att plågan upphör bland folket.” 22 Då sade Arauna till David: ”Min herre kungen får ta till sitt offer vad han önskar. Här är boskapen till brännoffer, och här är tröskvagnarna och boskapens ok till ved. 23 Alltsammans, o konung, ger Arauna till kungen.” Och Arauna sade till kungen: ”Må Herren din Gud vara nådig mot dig.”
24 Men kungen svarade Arauna: ”Nej, jag vill köpa det av dig till ett bestämt pris, för jag vill inte offra åt Herren min Gud brännoffer som jag har fått för intet.” Så köpte David tröskplatsen och boskapen för femtio siklar silver[e]. 25 (G) Och David byggde där ett altare åt Herren och offrade brännoffer och gemenskapsoffer. Och Herren hörde bönerna för landet, och plågan avvärjdes från Israel.
23 (A) Innan tron kom hölls vi instängda och bevakade av lagen tills tron skulle uppenbaras. 24 (B) Så blev lagen vår övervakare[a] fram till Kristus, för att vi skulle förklaras rättfärdiga av tro. 25 Men när tron väl har kommit står vi inte längre under någon övervakare.
Guds och Abrahams barn
26 (C) Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. 27 (D) Alla ni som blivit döpta till Kristus har iklätt er Kristus. 28 (E) Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. 29 (F) Och om ni tillhör Kristus är ni avkomlingar till Abraham, arvingar efter löftet.
4 Jag menar: så länge arvingen är omyndig är det ingen skillnad mellan honom och en slav, trots att han är ägare till allt. 2 Han står under förmyndare och förvaltare fram till den dag som hans far har bestämt.
3 (G) På samma sätt var det med oss. Så länge vi var omyndiga var vi slavar under världens makter[b]. 4 (H) Men när tiden var inne sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, 5 (I) för att friköpa dem som stod under lagen så att vi skulle få söners rätt. 6 (J) Och eftersom ni är söner har Gud sänt i våra hjärtan sin Sons Ande, som ropar: "Abba[c]! Far!" 7 (K) Alltså är du inte längre slav utan son. Och är du son är du också arvinge, insatt av Gud.
Jesus är världens ljus
12 Jesus talade till dem igen och sade: "Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus."
13 Fariseerna sade till honom: "Du vittnar om dig själv! Ditt vittnesbörd är inte giltigt." 14 (A) Jesus svarade: "Även om jag vittnar om mig själv är mitt vittnesbörd giltigt, för jag vet varifrån jag kommit och vart jag går. Ni vet inte varifrån jag kommer eller vart jag går. 15 (B) Ni dömer efter det yttre. Jag dömer ingen. 16 (C) Och även om jag dömer är min dom rättvis, för jag är inte ensam, utan Fadern som har sänt mig är med mig. 17 Även i er lag står det skrivet att vad två människor vittnar är giltigt.[a] 18 (D) Jag är den som vittnar om mig själv, och även Fadern som har sänt mig vittnar om mig."
19 (E) Då frågade de: "Var är din Far?" Jesus svarade: "Ni känner varken mig eller min Far. Hade ni känt mig, skulle ni också känna min Far." 20 (F) Dessa ord talade han vid offerkistan när han undervisade på tempelplatsen. Men ingen grep honom, eftersom hans stund ännu inte hade kommit.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation