Book of Common Prayer
Messias lidande
69 (A) För körledaren, till "Liljorna".
Av David.
2 (B) Fräls mig, Gud!
Vattnet når mig till halsen.
3 (C) Jag har sjunkit i djupaste dy
utan fotfäste,
jag är ute på djupt vatten
och strömmen sköljer över mig.
4 (D) Jag har ropat mig trött,
min strupe är hes,
min blick är matt
av väntan på Gud.
5 (E) De som hatar mig utan anledning
är fler än håren på mitt huvud.
Många vill förgöra mig,
de är mina fiender utan orsak.
Vad jag inte har stulit
måste jag ersätta.
6 Gud, du känner min dårskap,
min skuld är inte dold för dig.
7 Herre, Gud Sebaot,
låt inte dem som hoppas på dig
få skämmas för min skull,
låt inte dem som söker dig
få vanära för min skull,
du Israels Gud.
8 (F) För din skull får jag utstå hån,
vanära täcker mitt ansikte.
9 (G) Jag har blivit en främling
för mina bröder,
främmande för min mors barn.
10 (H) Brinnande iver för ditt hus
har förtärt mig,
dina smädares smädelser
föll över mig.[a]
11 Jag grät i min själ[b] och fastade,
men det blev jag hånad för.
12 Jag klädde mig i sorgdräkt,
men jag blev ett ordspråk för dem.
13 (I) De som sitter i porten
pratar om mig,
drinkare gör visor om mig.
14 (J) Men jag bär min bön
till dig, Herre, i nådens tid.
Gud, svara mig i din stora godhet,
i din frälsande trofasthet!
15 Rädda mig ur dyn
så att jag inte sjunker,
rädda mig
från dem som hatar mig
och från de djupa vattnen.
16 Låt inte vattenströmmarna
skölja över mig,
låt inte djupet sluka mig,
låt inte brunnens gap
slå igen över mig.
17 Svara mig, Herre,
för din nåd är god!
Vänd dig till mig
i din stora barmhärtighet.
18 (K) Dölj inte ditt ansikte för din tjänare,
för jag är i nöd.
Skynda dig, svara mig!
19 Kom till min själ, återlös den,
friköp mig från mina fiender.
20 Du känner den skymf,
skam och vanära jag får utstå.
Du ser alla mina ovänner.
21 Förakt har krossat mitt hjärta,
jag är sjuk.
Jag hoppades på medlidande
men fick inget,
på tröstare men fann ingen.
22 (L) De gav mig galla att äta
och ättika[c] att dricka i min törst.
23 (M) Låt deras bord framför dem
bli en snara, ett straff och en fälla[d].
24 Låt deras ögon förmörkas
så att de inte ser,
låt deras ben ständigt vackla.[e]
25 Ös din vrede över dem,
låt din glödande harm
hinna upp dem.
26 (N) Låt deras gård bli öde,
låt ingen bo i deras tält,[f]
27 (O) för de förföljer den du har slagit
och pratar om plågan[g]
hos den du har sårat.
28 (P) Lägg skuld till deras skuld,
låt dem inte få del
av din rättfärdighet.
29 (Q) Låt dem utplånas
ur de levandes bok,
låt dem inte bli skrivna
bland de rättfärdiga.
30 Men jag är plågad och lider.
Gud, låt din frälsning skydda mig!
31 Jag vill prisa Guds namn med sång
och upphöja honom
med tacksägelse.
32 (R) Det ska glädja Herren
mer än tjurar och oxar
med horn och klövar.
33 (S) De ödmjuka ska se det och glädjas.
Ni som söker Gud,
era hjärtan ska leva,
34 (T) för Herren lyssnar till de fattiga
och föraktar inte sina fångna.
TREDJE BOKEN
Undran över de gudlösas framgång
73 (A) En psalm av Asaf.
Gud är verkligen god mot Israel,
mot dem som har rena hjärtan.
2 Men jag var nära att snava
med mina fötter,
mina steg var nära att slinta,
3 (B) för jag greps av avund
mot de högmodiga
när jag såg de gudlösas framgång.
4 De är fria från plågor
fram till sin död,
deras kroppar är välnärda.
5 De drabbas inte av mänsklig nöd,
de plågas inte
som andra människor.
6 Därför är högmod deras halsband
och våld den dräkt de sveper sig i.
7 (C) Deras ögon kikar fram[a] ur fetman,
deras hjärtans fantasier
har ingen gräns.
8 De hånar och hotar med ondska,
överlägset hotar de med förtryck.
9 De öppnar sin mun mot himlen
och deras tunga far fram på jorden.
10 Därför vänder sig folket till dem,
de suger i sig vatten i mängd.
11 (D) De säger:
"Hur skulle Gud kunna veta?
Den Högste har väl ingen vetskap?"
12 (E) Sådana är de gudlösa,
ständigt trygga
med växande rikedom.
13 (F) Förgäves höll jag mitt hjärta rent
och tvådde mina händer i oskuld!
14 Jag var plågad hela dagen
och tuktad varje morgon –
15 men hade jag sagt:
"Så tänker jag tala",
då hade jag svikit dina barns släkte.
16 Jag funderade
och försökte förstå det,
men det var för svårt för mig,
17 tills jag kom in i Guds helgedom
och insåg deras öde.
18 (G) Du ställer dem på det hala,
du störtar dem i fördärvet.
19 (H) Hur plötsligt ska de inte gå under!
De förgås och får ett fruktansvärt
slut.
20 (I) Så som en dröm är borta
när man vaknar
ska du, Herre, förakta dem
som skuggbilder när du griper in.
21 När mitt hjärta var bittert
och det stack i mitt inre,
22 då var jag oförnuftig
och förstod ingenting,
jag var som ett djur inför dig.
23 Men jag är alltid hos dig,
du håller mig i min högra hand.
24 (J) Du leder mig med ditt råd
och tar sedan emot mig med ära.
25 Vem har jag i himlen utom dig?
Och har jag dig,
söker jag inget på jorden.
26 (K) När min kropp och mitt hjärta
ger upp,
är Gud mitt hjärtas klippa
och min lott för evigt.
27 De som är fjärran från dig går under,
du förgör alla som är otrogna
mot dig.
28 Men för mig är det gott
att vara nära Gud.
Jag tar min tillflykt
till Herren, Gud,
för att förkunna
alla dina gärningar.
Guds dom över Jojakim
13 (A) Ve den som bygger sitt hus
med orätt
och sina salar
med orättfärdighet,
som låter sin nästa arbeta
för ingenting
och inte ger honom hans lön.
14 Ve den som säger:
”Jag vill bygga mig ett stort hus
med rymliga salar”
och gör sig stora fönster,
klär huset med cederträ[a]
och målar det rött med dyrbar färg!
15 (B) Är det att vara kung,
att tävla med cederträ?
Din far åt och drack,
men han utövade rätt
och rättfärdighet,
och då gick det honom väl.
16 Han skaffade rätt
åt den bedrövade och den fattige,
och då gick allt väl.
Är inte det att känna mig?
säger Herren.
17 Men dina ögon och ditt hjärta
ser bara efter egen vinning
och att spilla oskyldigt blod,
att utöva förtryck och våld.
18 (C) Därför säger Herren så om Jojakim[b], Josias son, Juda kung:
Ingen ska hålla dödsklagan
efter honom och ropa:
”O, min broder! O, min syster!”
Ingen ska hålla dödsklagan
efter honom och ropa:
”O, herre! O, hur ståtlig han var!”
19 (D) Som man begraver en åsna
ska han begravas.
Han ska släpas bort och kastas ut,
långt utanför Jerusalems portar.
Jerusalems öde
20 (E) Gå upp på Libanon och ropa,
höj din röst i Bashan
och ropa från Abarim[c],
för alla dina älskare är krossade.
21 (F) Jag talade till dig
när det gick dig väl,
men du sade:
”Jag vill inte lyssna.”
Sådan har du varit
ända från din ungdom,
du har inte velat lyssna
till min röst.
22 Alla dina herdar
ska vallas av vinden,
och dina älskare
ska gå i fångenskap.
Då ska du vara skamsen
och förödmjukad
för all din ondskas skull.
23 Du som bor på Libanon
och har ditt näste i cedrarna,
hur ska du inte jämra dig
när värkarna drabbar dig
och ångest
som hos en födande kvinna!
12 Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår köttsliga natur så att vi ska leva efter köttet. 13 (A) Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar kommer ni att leva.
14 (B) Alla som drivs[a] av Guds Ande är Guds barn. 15 (C) Ni har inte fått slaveriets ande så att ni på nytt måste leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets[b] Ande, och i honom ropar vi: "Abba[c]! Far!" 16 (D) Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. 17 (E) Och är vi barn så är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom för att också förhärligas med honom.
Hoppet om härligheten
18 (F) Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår. 19 (G) Själva skapelsen väntar och längtar efter att Guds barn ska uppenbaras.[d] 20 (H) Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om 21 (I) att även skapelsen ska befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet[e].
22 Vi vet att hela skapelsen gemensamt fortfarande suckar och våndas[f]. 23 (J) Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt[g] suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning. 24 (K) I hoppet är vi frälsta. Men ett hopp som man ser uppfyllt är inte längre något hopp. Vem hoppas på det han redan ser? 25 (L) Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt.
26 Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Vi vet inte vad vi borde be om, men Anden själv vädjar för oss med suckar utan ord. 27 (M) Och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.
41 Judarna började klaga över att han hade sagt: "Jag är brödet som kommit ner från himlen." 42 (A) De sade: "Den här Jesus, är inte han Josefs son? Känner inte vi hans far och mor? Hur kan han då säga: Jag har kommit ner från himlen?"
43 Jesus svarade: "Sluta klaga sinsemellan. 44 Ingen kan komma till mig om inte Fadern som har sänt mig drar honom, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen. 45 Det står skrivet hos profeterna: De ska alla ha blivit undervisade av Gud. Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom kommer till mig.[a] 46 (B) Ingen har sett Fadern utom han som är från Gud, han har sett Fadern. 47 (C) Jag säger er sanningen: Den som tror har evigt liv. 48 Jag är livets bröd. 49 (D) Era fäder åt mannat i öknen, och de dog. 50 Här är brödet som kommer ner från himlen för att man ska äta av det och inte dö. 51 (E) Jag är det levande brödet som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet ska leva i evighet. Och brödet som jag ger är mitt kött, för att världen ska leva."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation