Book of Common Prayer
Har Gud inte hållit sitt ord
1-2 I evighet ska jag sjunga om Herrens godhet! Unga och gamla ska få höra hur trofast du är.
3 Din kärlek och din trofasthet varar så länge himlen består.
4-5 Herren Gud säger: Jag har under ed lovat min tjänare David att sätta hans ättlingar som kungar på hans tron, från och med nu och för all framtid!
6 Himlen ska prisa dina under, Herre. Hela skaran av änglar ska prisa dig för din trofasthet.
7 För vem i hela himlen kan jämföra sig med Gud? Inte ens de mäktigaste bland änglarna är som han.
8 I den himmelska rådsförsamlingen känner man bävan inför honom. Ja, alla fruktar honom.
9 Herre, du Gud över himmel och jord, var finns det någon så mäktig som du? Du är trofast i allt vad du gör.
10 Du härskar över haven. När vågorna rasar talar du, och det blir lugnt.
11 Du har besegrat det högfärdiga Egypten och krossat det. Du har skingrat dina fiender med din kraft.
12 Himlen och jorden tillhör dig, för allt detta har du skapat.
13 Du skapade norr och söder! Och berget Tabor och berget Hermon är glada för att du har skapat dem!
14 Din arm är väldig! Din hand är stark, och du lyfter den med makt.
15-16 Ditt kungarike är grundat på rättvisans och rättfärdighetens pelare. I allt vad du gör visar du din kärlek och trofasthet. Lyckliga är de människor som jublar högt inför dig, de vandrar i din närvaros ljus.
17 De gläder sig dag för dag för de vet att man kan lita på dina löften.
18 Du är deras styrka. Genom din kärlek vinner de anseende och makt!
19 Ja, Herren själv är vår beskyddare, och han, Israels Helige, har gett oss vår kung.
20 I en syn talade du för länge sedan till dina trogna tjänare och sa: Jag har utvalt en ung man bland folket till att bli kung.
21 Det är min tjänare David! Med helig olja har jag smort honom till kung.
22 Jag ska göra honom stark och mäktig.
23 Hans fiender ska inte besegra honom. Inte heller ska de ogudaktiga människorna kunna störta honom.
24 Jag ska slå ner hans motståndare framför ögonen på honom och utrota dem som hatar honom.
25 Jag ska skydda honom och alltid välsigna honom, och därför att jag ger honom mitt stöd ska han bli mäktig.
26 Hans rike ska sträcka sig från floden Eufrat till Medelhavet,
27 och när han ber ska han säga: 'Du är min Gud, min Far och min frälsnings klippa.'
28 Jag ska ge honom en förstfödd sons alla rättigheter och göra honom till den mäktigaste kungen på jorden.
29 Jag ska älska honom i evighet och hålla mitt löfte till honom. Mitt förbund med honom kommer aldrig att ta slut.
30 Hans kungasläkt ska aldrig dö ut, och en arvinge till honom ska alltid vara kung.
31-33 Om hans barn inte lyder mina lagar och inte följer dem, och om de inte håller mina bud, kommer jag att straffa dem för deras trolöshet.
34 Men jag ska aldrig sluta att älska David eller svika mitt löfte.
35 Nej, jag ska inte bryta mitt förbund, och jag tänker inte ändra på ett enda ord av vad jag har sagt,
36-37 för jag har lovat David - och en helig Gud kan aldrig ljuga - att hans ättlingar ska få regera till tidens slut.
38 Hans tron ska bestå för all framtid liksom månen, mitt trofasta vittne i skyn!
39 Varför har du då övergett mig? Varför är du så vred mot den som du har utvalt till kung?
40 Har du upphävt ditt förbund med din tjänare? Du har ju kastat hans krona i smutsen.
41 Du har brutit ner murarna i den stad, som skyddade honom, och raserat varje borg som försvarade honom.
42 Alla som har kommit dit har plundrat honom och grannfolken har hånat honom.
43 Du har låtit hans fiender segra, och de är glada.
44 Du har gjort hans vapen obrukbara och vägrat hjälpa honom i striden.
45 Du har gjort slut på hans härlighet som kung och vält omkull hans tron.
46 Du har gjort honom gammal i förtid, ja, du har klätt honom i vanära.
47 Herre, hur länge ska detta fortsätta? Ska du hålla dig gömd för mig i evighet? Hur länge kommer din vredes glöd att vara?
48 Tänk på hur kort du har gjort människans livstid. Du har skapat henne till att leva ett flyktigt ögonblick.
49 Ingen människa kan leva för evigt. Vem kan komma undan döden?
50 Herre, var finns nu den kärlek du brukade bevisa mig? Var är den trohet du lovade David?
51 Herre, se hur alla människor föraktar din tjänare!
52 Dina fiender hånar mig, mig som du smorde till kung.
53 Trots detta är Herren välsignad i evighet! Amen, ja, amen!
10 När du talar om allt detta för folket, kommer de att fråga: Varför har Herren bestämt något så fruktansvärt för oss? Vad har vi gjort som förtjänar en sådan behandling? På vad sätt har vi syndat mot Herren, vår Gud?
11 Tala då om för dem att detta är Herrens svar: Era förfäder övergav mig. De tillbad andra gudar och tjänade dem. De höll inte mina lagar,
12 och ni har varit värre än de! Ni vandrar på ogudaktiga vägar för att tillfredsställa er själva och vägrar att lyssna till mig.
13 Därför tänker jag kasta ut er ur detta land och förfölja er in i ett främmande land, där varken ni eller era förfäder varit tidigare. Där kan ni fortsätta att tillbe era avgudar precis som ni vill, men jag kommer inte att ha något förbarmande med er!
14-15 Men det ska komma en dag i Israel, säger Herren, när man inte längre avlägger en ed genom att säga: Så sant Herren lever, han som räddade Israel ut ur Egypten, utan: Så sant Herren lever, han som ledde Israels barn tillbaka hem till deras eget land, från norr och från de länder han hade drivit bort dem till. Ja, jag ska leda er tillbaka, säger Herren, till samma land som jag gav era förfäder.
16 Nu sänder jag bud efter många fiskare, som ska fiska upp er från de djup där ni gömmer er för min vrede. Jag sänder bud efter jägare som ska förfölja er i skogar och på otillgängliga klippor. Vart ni än har flytt för min dom ska jag finna er.
17 Jag håller ögonen på er och ser allt ni gör. Ni kan inte hoppas på att kunna gömma er för mig.
18 Jag ska fördubbla straffet för alla era synder, därför att ni har orenat mitt land med era avskyvärda avgudar och fyllt det med alla era onda gärningar.
19 Herre, min styrka och mitt beskydd, min tillflykt på svårigheternas dag! Folk från hela världen kommer till dig och säger: Våra förfäder har varit oförståndiga, för de har tillbett värdelösa avgudar!
20 Kan människor tillverka gudar? De gudar de gjort är inte några verkliga gudar.
21 Därför ska jag en gång för alla visa dem min makt och få dem att till slut förstå att jag är den ende Guden.
Fri från lagen
7 Har ni inte förstått än, kära judiska bröder som känner både Kristus och lagen, att när en människa dör så har inte lagen henne i sin makt längre?
2 Låt mig illustrera det: när en kvinna gifter sig binder lagen henne till mannen så länge han lever. Men om han dör, så är hon inte längre bunden till honom. Äktenskapslagarna gäller inte längre henne,
3 och om hon vill kan hon gifta sig med någon annan. Det skulle vara orätt medan mannen levde, men det är i sin ordning efter hans död.
4 Förut var den judiska lagen er man, er herre, men ni dog med Kristus på korset, och eftersom ni är döda är ni inte längre gifta med lagen, och den har ingen makt över er. Sedan uppstod ni med Kristus till ett nytt liv, och nu är ni nya människor. Ni är så att säga gifta med denne man, som stod upp från de döda, och nu kan ni tjäna Gud genom att göra gott.
5 När er gamla natur fortfarande levde tvingade synden er att göra allt det onda som leder till död.
6 Men nu behöver ni inte längre oroa er över judiska lagar och seder, för ni har dött bort ifrån deras fångenskap. Nu kan ni verkligen tjäna Gud, inte på det gamla sättet genom att mekaniskt lyda en massa regler, utan på det nya sättet av hela ert hjärta.
Lagen gör oss skyldiga
7 Betyder detta att jag menar att Guds lag är ond? Naturligtvis inte! Nej, lagen är inte syndig, men det var lagen som visade mig min synd. Jag skulle aldrig ha upptäckt synden i mitt inre - den längtan och de onda begär som finns gömda där och som leder till död - om inte lagen hade sagt: Du ska inte ha begär!
8 För synden skapar en längtan efter allt som är förbjudet. Det är bara när det inte finns några lagar att bryta som det inte finns synd.
9 Så länge jag inte förstod vad lagen egentligen krävde levde jag bekymmerslöst, men när jag fick veta sanningen insåg jag att jag hade brutit mot lagen och var en syndare, dömd att dö.
10 Och för mig blev det så, att lagen som skulle ha visat mig livets väg i stället dömde mig till döden!
11 Synden lurade mig genom att ta Guds goda lagar och använda dem till att förklara mig skyldig.
12 Men ni måste förstå att i sig själv var lagen fortfarande fullkomligt rättvis och god.
Jesus ger mat åt fem tusen
6 Sedan for Jesus över till andra sidan av Galileiska sjön. Den kallas också Tiberiassjön.
2-3 ,
4-5 Och en stor folkmassa följde honom vart han gick för att se honom bota de sjuka. Då gick Jesus upp på ett berg och satte sig där med sina lärjungar. Det var dagarna före påsk, judarnas stora högtid.När Jesus såg sig omkring och märkte att så mycket folk följt efter vände han sig till Filippos och sa: Filippos, var kan vi köpa bröd så att alla dessa människor får något att äta?
6 Han prövade Filippos, men själv visste han naturligtvis vad han skulle göra.
7 Filippos svarade: Det skulle kosta en förmögenhet och ändå skulle de inte bli mätta.
8-9 Då lade sig Andreas, Petrus yngre bror, i samtalet och sa: Det finns en pojke här med fem kornbröd och ett par fiskar. Men det räcker ju inte åt så många människor.
10 Säg åt alla att sätta sig, befallde Jesus. Och allesammans slog sig ner på grässluttningen, enbart männen var omkring fem tusen.
11 Sedan tog Jesus bröden och tackade Gud och delade ut dem till folket. Därefter gjorde han likadant med fiskarna. Och alla åt och blev mätta.
12 Samla nu ihop det som blev över så att inget förstörs, uppmanade Jesus sedan sina lärjungar.
13 Och det blev tolv fyllda korgar.
14 När folket fattade vilket stort under som inträffat ropade de: Han måste vara profeten, som vi väntar på!
15 Men när Jesus såg att de ville föra honom med sig med våld och göra honom till kung, drog han sig undan i ensamhet högre upp i bergen.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®