Book of Common Prayer
Guds ord och Guds lagar
119 Lyckliga är de som är förståndiga nog att följa Guds lagar i allt.
2 Lyckliga är de som söker efter Gud och alltid gör hans vilja,
3 de som vägrar att kompromissa med det onda och helhjärtat följer hans vägar.
4 Du har gett oss dina lagar för att vi ska följa dem.
5 Vad jag längtar efter att helt och fullt kunna lyda dem!
6 Då skulle jag inte längre behöva skämmas, utan ha ett gott rykte.
7 När du nu har tillrättavisat mig, vill jag tacka dig genom att leva på rätt sätt!
8 Jag tänker verkligen lyda dig! Överge mig inte, och hindra mig från att falla i synd!
9 Hur kan en ung man bevara sitt liv rent? Jo, genom att läsa ditt ord och följa dina bud.
10 Jag har gjort mitt bästa för att finna dig. Hjälp mig så att jag inte vandrar bort från dig!
11 Jag har tänkt mycket på dina ord och lagt dem på minnet, för att de ska hålla mig borta från synden.
12 Käre Herre, lär mig dina bud!
13 Jag har läst dina lagar och
14 är mera glad för dem än för rikedom.
15 Jag tänker på dem och vill hålla mig till dem.
16 Jag är glad för dem och jag skall aldrig glömma dem.
17 Var god mot mig, som är din tjänare, och låt mig få leva, så att jag kan fortsätta att följa ditt ord.
18 Öppna mina ögon, så att jag kan se allt underbart som står där.
19 Jag är bara en vandringsman här på jorden. Jag behöver vägledning, och dina bud är karta och kompass för mig.
20 Jag längtar efter dina råd mer än jag kan tala om.
21 Du tillrättavisar de stolta, dem som vägrar att lyssna till dina bud.
22 Låt dem inte få håna mig för att jag lyder dina lagar!
23 Till och med furstar sitter och talar illa om mig, men jag tänker fortsätta att gå dina vägar.
24 Din lag är både mitt ljus och min rådgivare.
Gud håller vad han lovat
1-2 Herre, hjälp oss! Det finns snart inga gudfruktiga människor längre. Var i hela världen kan man träffa på någon som man kan lita på?
3 Alla ljuger och förtalar varandra. Det tycks inte finnas någon ärlighet kvar.
4-5 Men Herren kommer inte att se mellan fingrarna med de människor som handlar på det sättet. Han ska förgöra dessa högfärdiga lögnare som säger: Vi kan ljuga oss till vad som helst. Vi säger vad vi vill, och vem kan hindra oss?
6 Herren svarar: Jag kommer att resa mig och försvara de förtryckta, de fattiga och dem som har det svårt. De har längtat efter att jag ska befria dem.
7 Herrens löfte är sant. Han säger inget förhastat. Hans ord är klart och tydligt, det är som äkta silver som renats sju gånger.
8 Herre, vi vet att du alltid ska se till att dina egna är utom räckhåll för onda människor,
9 även om dessa stryker omkring dem på alla sidor i detta land där uselheten applåderas.
Hur länge till, Herre
1-2 Hur länge, Herre, ska jag vara glömd av dig? I evighet? Hur länge ska du gömma dig för mig?
3 Hur länge måste jag stå ut med alla mina bekymmer som plågar mig natt och dag? Hur länge ska mina fiender ha övertaget?
4 Svara mig, Herre, min Gud! Skingra mitt mörker, annars dör jag!
5 Mina fiender ska inte få triumfera och säga: Vi har besegrat honom! Låt dem inte få njuta av mina motgångar.
6 Jag litar alltid på dig och på din barmhärtighet, och jag är glad över din frälsning. Jag vill sjunga till din ära, Herre, för du har varit god mot mig.
Det finns ingen som gör något gott
14 Dårarna säger för sig själva: Det finns ingen Gud! De talar om sådant som de inte begriper, de är fulla av ondska och har inte gjort något gott.
2 Från himlen ser Herren ner på människorna för han vill se om det åtminstone finns någon med förstånd, någon som frågar efter Gud.
3 Men nej, alla har vänt sig bort, alla är lika korrumperade. Det finns ingen som är god, inte en enda!
4 De lever av att slå ihjäl mitt folk, och de kan aldrig tänka sig att be till mig! Vet de verkligen inte av något bättre?
5 Men de ska bli skräckslagna, för Gud är med dem som älskar honom.
6 Han räddar de fattiga och ödmjuka, när onda människor förtrycker dem.
7 O, om deras befrielse redan var här! Tänk om Gud ändå ville komma från berget Sion för att frälsa sitt folk! Vilken glädje det ska bli när Herren har befriat Israel!
Bittert vatten
22 Mose ledde Israels folk vidare från Röda havet, och de kom ut i öknen Sur och var där tre dagar utan vatten.
23 När de kom till Mara, kunde de inte dricka vattnet, för det var bittert. (Därför kallas platsen Mara, som betyder bittert.)
24 Folket vände sig då mot Mose: Ska vi nu behöva dö av törst? frågade de.
25 Mose bad då Herren om hjälp, och Herren visade honom på en bit trä. Mose slängde den i vattnet, och då gick det att dricka.Det var där Gud satte upp följande villkor för att pröva folket:
26 Om ni vill lyssna till Herrens, er Guds, röst och lyda den och göra det som är rätt, så ska ni inte drabbas av någon av de sjukdomar jag lade på egyptierna, för jag är Herren, er läkare.
27 Sedan kom de till Elim, där det fanns tolv källor och sjuttio palmer, och där vid vattnet slog de läger.
Gud förser sitt folk med kött och bröd
16 De lämnade Elim och fortsatte sin vandring in i öknen Sin, mellan Elim och Sinai, och de kom dit den femtonde dagen i andra månaden efter att de lämnat Egypten.
2 Där började folket än en gång klaga på Mose och Aron.
3 Tänk, om vi ändå hade varit kvar i Egypten, sa de. Tänk om Herren hade låtit oss dö där, för där hade vi ju tillräckligt med mat! Nu har ni fört oss ut i öknen, där vi kommer att dö av svält.
4 Då sa Herren till Mose: Jag ska låta mat regna ner från himlen till er. Var och en kan gå ut varje dag och samla in så mycket som han behöver. Och jag ska pröva dem för att se om de följer mina instruktioner eller inte.
5 Säg till dem att samla dubbelt så mycket på den sjätte dagen i varje vecka!
6 Mose och Aron kallade samman allt folket och meddelade dem: I kväll ska ni bli klara över att det var Herren som förde er ut ur Egypten.
7-9 I morgon ska ni få se ännu mer av hans härlighet, för vilka är vi att ni skulle klaga på oss? Herren ska ge er kött att äta i kväll, och i morgon ska ni få bröd. Kom nu fram inför Herren och lyssna till hans svar på er jämmer.
10 Aron talade sedan till folket, och när de vände sig mot öknen uppenbarade sig plötsligt Herren för dem i molnet, som ledde dem.
2 Gör er därför av med er ondska och er falskhet. Ge inte sken av att vara goda! Sluta upp att vara ohederliga och avundsjuka och att prata bakom ryggen på andra.
2-3 Om ni har smakat Herrens godhet och kärlek, så be om mer, som när ett spädbarn ropar efter mjölk. Och väx er starka i Herren.
Levande stenar
4 Kom till Kristus, den levande grundstenen som människor har dömt ut, men som är utvald och värdefull i Guds ögon.
5 Nu har ni blivit levande byggnadsstenar, som Gud kan använda till att bygga sin församling med - sitt andliga tempel. Ni är dessutom hans heliga präster. Kom därför till Gud och ställ era liv till hans förfogande. Det är ett offer som han tar emot med glädje på grund av Jesus Kristus.
6 Skriften uttrycker det så här: Se, jag sänder Kristus som den utvalda och dyrbara grundstenen i min församling, och de som tror på honom ska aldrig bli besvikna.
7 Detta gäller alltså er som tror. Om dem som dömer ut honom sägs det i stället att den sten, som byggnadsarbetarna kasserade har blivit grundstenen.
8 Den kommer att vara i vägen för dem och få dem att falla. Så är det bestämt, eftersom de inte vill lyssna till och lyda Guds ord. Sådan kommer deras lott att bli.
9 Men så är det inte för er. Ni är utvalda av Gud själv. Ni är kungens präster, heliga och rena. Ni är Guds eget folk och ska berätta om honom som ledde er ut ur mörkret till sitt underbara ljus.
10 En gång var ni mindre än ingenting. Nu är ni Guds eget folk. En gång visste ni inte om Guds godhet, nu har hela ert liv förvandlats av den.
Vinstocken och grenarna
15 Jag är den äkta vinstocken, och min far är trädgårdsmästaren.
2 Han skär bort varje gren som inte ger någon frukt. Och han beskär de grenar som ger frukt, så att de kan ge ännu rikare skörd.
3 Eftersom ni har tagit emot de ord jag talat till er är ni redan beskurna på samma sätt som dessa grenar för att få större styrka.
4 Se därför till att ni lever i mig, och låt mig leva i er. En gren kan ju inte bära frukt om den är skild från trädet. Inte heller kan ni bära frukt om ni är skilda från mig.
5 Ja, jag är vinstocken, och ni är grenarna. Om någon lever i mig och jag i honom så ska han ge rikligt med frukt, för utan mig kan ni inte göra något.
6 Om någon vill leva utan mig kommer han på samma sätt som en gren som inte bär frukt att skäras av och kastas bort. Och de torra grenarna kommer att samlas ihop och brännas upp.
7 Men om ni alltid är i mig och lyder mina bud så kan ni be om vad ni vill, och ni ska få det.
8 De som är mina verkliga lärjungar ger rikligt med frukt, och därigenom blir min Far ärad.
9 Som Fadern älskar mig så älskar jag er. Lev i min kärlek.
10 När ni lyder mina bud lever ni i min kärlek, liksom jag lyder min Far och lever i hans kärlek.
11 Jag har sagt er detta för att min glädje ska fylla er och er glädje ska bli fullkomlig.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®