Book of Common Prayer

Herren är god mot sitt folk

106 Halleluja! Tacka Herren för han är så god mot oss. Hans kärlek till oss varar i evighet.

² Vem kan någonsin räkna upp de väldiga under som Gud gör? Vem kan någonsin prisa honom ens till hälften av vad han är värd?

³ Alla, som håller hans bud och alltid gör det som är rätt i hans ögon, är lyckliga.

⁴ Tänk också på mig, Herre, när du välsignar och räddar ditt folk!

⁵ Låt mig med egna ögon få se allt gott som du gör med ditt utvalda folk. Jag gläder mig tillsammans med dem, och är stolt över att jag tillhör dem som du har gjort till din egendom.

⁶ Vi har syndat mot dig, något som våra förfäder också gjorde.

⁷ De var inte villiga att lära sig av undren du gjorde i Egypten. De glömde snart hur ofta du räddade dem. I stället gjorde de uppror mot dig vid Röda havet.

⁸ Trots detta räddade du dem för att försvara ditt namns ära och visa din makt inför hela världen.

⁹ Du befallde Röda havet att dela sig och gjorde en torr väg längs dess botten. Ja, du gjorde den torr som en öken!

¹⁰ På så sätt räddade du dem från deras fiender.

¹¹ Sedan lät du vattnet välla fram över fienderna och dränkte dem. Inte en enda en av dem undkom med livet i behåll.

¹² Då äntligen trodde de hans ord och lovade honom med sin sång.

¹³ Men tänk, hur kvickt de glömde allt han gjort! De ville inte vänta på det som skulle hända i enlighet med den plan han gjort upp för dem,

¹⁴ utan där i öknen utmanade de Gud och krävde att de skulle få kött att äta. De prövade hans tålamod till bristningsgränsen.

¹⁵ Då gav han dem vad de begärde, men han sände också smittosamma sjukdomar över dem.

¹⁶ De blev avundsjuka på Mose, ja, också på Aron, den man som Gud hade smort till präst.

¹⁷ Därför öppnade sig plötsligt jorden och svalde Datan, Abiram och deras familjer.

¹⁸ Eld föll från himlen och uppslukade dessa ogudaktiga människor.

^19-20 På berget Horeb gjorde de sig en kalv av guld och tillbad den. De bytte ut Guds härlighet mot en avbild av ett djur som äter gräs.

^21-22 De glömde Gud, deras Frälsare, som med sina märkliga under hade räddat dem ut ur Egypten. Och de kom inte längre ihåg vilken skräck som drabbade egyptierna vid Röda havet.

²³ Därför bestämde sig Herren för att han skulle förgöra dem. Men Mose, som han hade utvalt, ställde sig på folkets sida och tog sig an deras sak så att Herren höll tillbaka sin vrede och inte förgjorde dem.

²⁴ Sedan vägrade de att gå in i det utlovade landet, för de trodde inte på vad Gud lovat.

²⁵ I stället satt de i sina tält och klagade, och de vägrade att lyssna till honom.

²⁶ Därför lyfte han sin hand och sa att han skulle döda dem i öknen,

²⁷ och att deras barn skulle skingras bland främmande folk och dö i avlägsna länder.

²⁸ Sedan förenade sig våra förfäder med det folk som tillbad Baal i Peor, och de till och med åt kött som offrats till livlösa avgudar.

²⁹ Genom att göra så retade de Herren till vrede så att pest bröt ut bland dem.

³⁰ Pesten härjade tills Pinehas grep in och avrättade dem som hade syndat och orsakat pesten.

³¹ För detta kommer Pinehas alltid att bli ihågkommen.

³² Vid vattenkällorna i Meriba förargade folket Gud igen och ställde till med bekymmer.

³³ På grund av det blev Mose upprörd och sa sådant som han inte skulle ha sagt.

³⁴ De förgjorde inte heller invånarna i landet, som Gud hade sagt till dem.

³⁵ I stället gifte de sig med dessa hedningar och tog efter deras seder och bruk

³⁶ och började offra till deras avgudar. Men det ledde till deras egen undergång.

^37-38 De till och med offrade sina söner och döttrar till onda andar. De dödade oskyldiga barn, och landet blev förorenat genom dessa mord.

³⁹ Deras ogudaktiga handlingar gjorde dem orena. I Guds ögon var deras kärlek till avgudarna detsamma som otrohet i äktenskapet.

⁴⁰ Det var därför som Herrens vrede upptändes, och han vände den mot dem och visade dem sin avsky.

^41-42 Det var också därför som han lät främmande folk krossa dem. De kom i händerna på sina fiender som fick regera över dem och förtrycka dem.

⁴³ Gång på gång befriade Gud dem från deras slaveri, men de fortsatte att göra uppror mot honom och de sjönk allt djupare i sin synd.

⁴⁴ Trots detta lyssnade han till deras rop och hjälpte dem i deras svårigheter.

⁴⁵ Han kom ihåg sina löften till dem och hans kärlek till dem var så stor, att det gjorde honom ont att han utlämnat dem till deras fiender.

⁴⁶ Han till och med fick fienderna, som förtryckte dem, att känna medlidande med dem.

⁴⁷ Herre, vår Gud, rädda oss! Hämta oss från dessa folk som inte känner dig och för oss tillsammans igen. Då ska vi prisa ditt heliga namn och glädja oss över dig och tacka dig.

⁴⁸ Välsignad vare Herren, Israels Gud, nu och för all framtid. Och allt folket sa: Amen! Halleluja!

Herrens dag är nära

3 Vid den tiden när jag återupprättar Juda och Jerusalem, säger Herren,

² ska jag samla hela världens folk i dalen där Herren dömer, och där ska jag straffa dem för att de förskingrat mitt egendomsfolk bland hedningarna och delat mitt land.

⁹ Meddela detta till alla folk: Gör er beredda på krig! Kalla in era bästa soldater och mobilisera allt ni har!

¹⁰ Smält ner plogbillarna och gör svärd av dem och gör om era hackor till spjut! Låt även de svaga vara med och känna sig betydelsefulla.

¹¹ Samla er, alla nationer, med alla era krigare!Herre, sänd nu dina hjältar!

¹² Samla alla folk och för dem till Josafats dal, för där ska jag döma dem!

¹³ Låt lien gå! Skörden är mogen och väntar på att bli bärgad. Trampa vinpressen, för den är överfull av dessa människors ondska!

¹⁴ Skarorna väntar i dalen på domen, för Herrens dag är nära. Herren håller dom i dalen.

¹⁵ Solen och månen ska förmörkas och stjärnorna förlora sitt sken.

¹⁶ När Herren ropar från sitt tempel i Jerusalem bävar både jord och himmel. Men mot sitt folk Israel ska Herren vara barmhärtig. Han är deras trygghet och styrka.

¹⁷ Då ska ni äntligen förstå att jag är Herren, er Gud, som bor på mitt heliga berg Sion. Jerusalem ska vara en helig plats, och den tid ska komma när inga främlingar ska finnas där.

1 Från Petrus, utsänd av Jesus Kristus.Till de judiska kristna som har jagats bort från Jerusalem och som bor kringspridda i Pontos, Galatien, Kappadokien, provinsen Asien och Bithynien.

Hoppet om evigt liv

² Kära vänner, Gud vår Far utvalde er för länge sedan och visste att ni skulle bli hans barn. Och den helige Ande har varit verksam i er så att ni lyder Jesus Kristus, som har renat er med sitt blod. Jag ber att Gud ska ge er all den nåd och frid som ni behöver.

³ All ära tillhör Gud, vår Herres Jesu Kristi Far! Genom hans gränslösa godhet har vi fått förmånen att bli födda på nytt, så att vi nu är medlemmar i Guds egen familj. Nu lever vi i hoppet om ett evigt liv, eftersom Kristus uppstod från de döda.

⁴ Vi ska ärva ett evigt rike som aldrig kan förstöras eller blekna bort och det väntar på oss i himlen, utom räckhåll för all förstörelse.

⁵ Och Gud ska genom sin mäktiga kraft se till att ni tryggt och säkert kommer dit och kan ta emot hans frälsning, eftersom ni tror på honom. Den ska bli er vid tidens slut.

⁶ Gläd er därför och jubla! En underbar glädje ligger framför oss, även om vi för en tid kan få det svårt här nere.

⁷ Prövningar måste komma för att sätta er tro på prov och visa om den är tillräckligt stark och ren. På samma sätt som guldet renas av elden kommer er tro att prövas. För Gud är den mycket mer värd än guld. Om er tro överlever prövningens eld kommer den att ge er ära och härlighet den dag Jesus kommer tillbaka.

⁸ Ni älskar honom fast ni aldrig har sett honom. Och även om ni inte ser honom tror ni på honom och blir fyllda av en obeskrivlig, jublande och himmelsk glädje, när ni tänker på hans återkomst.

⁹ Då är ni vid målet för er tro och är räddade för all evighet.

¹⁰ Det var denna frälsning som profeterna inte helt kunde fatta. De ville så gärna förstå vad den nåd som de profeterade om egentligen betydde.

¹¹ Kristi Ande inom dem förutsa vad som skulle komma. Jesus Kristus skulle först möta lidande och sedan härlighet. De undrade när allt detta skulle hända och hur världen då skulle se ut.

¹² Gud lät dem då veta att detta inte skulle äga rum under deras egen livstid utan långt senare. Först nu har äntligen dessa goda nyheter nått er genom oss som har uppdraget att sprida dem. Den helige Ande, som blev sänd från himlen till vår hjälp, har med kraft talat genom oss. Vårt budskap är så underbart och fantastiskt att till och med änglarna i himlen längtar efter att få veta mer om det.

Jesus talar om äktenskap och skilsmässa

19 Sedan Jesus slutat detta tal lämnade han Galileen och återvände till Judeen. Han tog då vägen genom landet på andra sidan Jordan.

² Stora skaror följde honom, och han botade dem som var sjuka.

³ Några fariseer kom för att diskutera med honom och försökte få honom att säga något som de skulle kunna sätta fast honom för.De frågade: Tillåter du skilsmässa och att man skiljer sig av vilken orsak som helst?

⁴ Läser ni inte Skriften? svarade Jesus. I den står det att från början skapade Gud både man och kvinna, och

^5-6 att en man skall lämna sin far och mor för att alltid vara förenad med sin hustru. De två ska bli ett, inte längre två utan ett. Ingen får skilja det som Gud förenat.

⁷ Då frågade de: Varför sa då Mose att en man kan skiljas genom att bara skriva ett intyg som bevis på skilsmässan?

⁸ Jesus svarade: Mose tillät det för att han kände era hårda och onda hjärtan, men det var inte så från början.

⁹ Och jag säger er att den som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otrohet och gifter sig med någon annan, han begår äktenskapsbrott.

¹⁰ Då sa lärjungarna till honom: Om det är på det sättet är det bättre att inte gifta sig.

¹¹ Det är inte alla som begriper vad jag nu säger, sa Jesus. Det är bara de som får hjälp av Gud till att göra det.

¹² En del föds utan möjligheter att gifta sig, en del har berövats den möjligheten av människor, och andra avstår från att gifta sig för himmelrikets skull. Den som förstår detta han rättar sig efter det.