Book of Common Prayer
Herrens allmakt
97 Herren är kung!
Låt hela jorden brista ut i jubel,
kustländerna långt borta glädja sig!
2 Moln och mörker omger honom.
Rättfärdighet och rättvisa är grunden för hans tron.
3 Eld går ut framför honom
och bränner upp alla hans fiender runt omkring.
4 Hans blixtar lyser upp hela världen.
Jorden ser det och darrar.
5 Bergen smälter som vax inför Herren,
hela jordens Herre.
6 Himlarna förkunnar hans rättfärdighet.
Alla folk ser hans härlighet.
7 De som tillber gudabilder ska alla komma på skam,
de som skryter med sina avgudar,
för alla gudar måste böja sig inför honom.
8 Sion hör det och gläder sig,
Juda städer jublar över dina domar, Herre.
9 För du, Herre, är den högste över hela jorden,
upphöjd över alla andra gudar.
10 Hata det onda, ni som älskar Herren.
Han bevarar sina frommas liv
och räddar dem ur de gudlösas våld.
11 Ljus sprids ut över de rättfärdiga
och glädje över de rättsinniga.
12 Gläd er i Herren, ni rättfärdiga,
och prisa hans heliga namn.
Glädje över Herrens makt och frälsning
En psalm
98 Sjung en ny sång till Herren,
för han har gjort under!
Genom sin väldiga kraft och helighet
har han vunnit seger.
2 Herren har gjort sin räddning känd,
han har uppenbarat sin rättfärdighet för folken.
3 Han har tänkt på sin nåd och trofasthet mot israeliterna,
ända till jordens ändar har man sett den räddning som vår Gud ger.
4 Höj jubelrop till Herren, hela jorden,
brist ut i glädjerop, sjung, och spela!
5 Lova Herren med harpa,
spela på harpor, sjung lovsånger!
6 Blås i trumpeter och horn!
Höj jubelrop inför kungen, Herren!
7 Låt haven brusa och allt som finns däri,
jorden och alla som bor på den!
8 Låt floderna klappa i händerna!
Låt bergen tillsammans sjunga glädjesånger
9 inför Herren, för han kommer för att döma jorden
och folken med rättvisa.
22 Herren skapade mig redan i begynnelsen av sitt verk,
före allt som han sedan gjorde.
23 I urtiden formades jag,
från begynnelsen, innan jorden fanns.
24 Jag föddes innan djupen blev till,
när det ännu inte fanns några vattenkällor.
25 Innan bergens grund lades och kullarna blev till
föddes jag,
26 innan han skapat land och fält
och jorden på marken.
27 Jag var med när han bredde ut himlarna
och spände upp dess valv över djupen,
28 när han satte upp molnen
och lät källorna i djupet flöda fram,
29 när han satte en gräns för havet
och gav vattnen befallning att inte överskrida den.
När han lade jordens grund.
30 Jag var alltid vid hans sida[a].
Jag var hans ständiga glädje,
i hans närhet fröjdades jag.
20 Ja, sannerligen säger jag er: den som tar emot någon som jag sänder, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar emot honom som har sänt mig.”
21 När Jesus hade sagt detta blev han upprörd i sitt innersta och vittnade: ”Ja, sannerligen säger jag er: en av er kommer att förråda mig!”
22 Hans lärjungar såg då på varandra och undrade vem han kunde mena. 23 En av hans lärjungar, den som han älskade,[a] var närmast intill Jesus sida vid bordet 24 och Simon Petrus gjorde därför tecken åt honom att fråga Jesus vem han talade om. 25 Lärjungen lutade sig då mot Jesus och frågade: ”Herre, vem är det?”
26 Jesus svarade: ”Det är han som får brödstycket som jag nu doppar i fatet.” Sedan doppade han brödstycket och gav det till Judas, Simon Iskariots son. 27 Och i samma ögonblick som Judas fick brödet, for Satan in i honom. Jesus sa då till honom: ”Skynda dig, gör det du ska!”
28 Ingen av de andra vid bordet förstod varför Jesus sa så till honom. 29 Eftersom Judas skötte om kassan trodde några att han bad honom gå ut och köpa det man behövde till högtiden eller ge något till de fattiga. 30 Men när Judas hade fått brödet, gick han genast ut. Det var natt.
31 Så snart han hade gått, sa Jesus: ”Människosonen är nu förhärligad, och Gud är förhärligad i honom. 32 Om nu Gud är förhärligad i honom,[b] ska Gud också förhärliga honom i sig själv. Han ska snart förhärliga honom. 33 Mina barn, ännu en kort tid ska jag vara kvar hos er. Sedan ska ni förgäves söka efter mig, och så som jag sa till judarna säger jag nu till er: Dit jag går kan ni inte komma. 34 Nu ger jag er ett nytt bud: att ni ska älska varandra. Så som jag har älskat er, ska ni också älska varandra! 35 Genom att ni älskar varandra ska människorna förstå att ni är mina lärjungar.”
Lova Herren, allt skapat
145 En lovsång av David.
Jag vill upphöja dig, min Gud och kung,
och för evigt prisa ditt namn.
2 Jag vill prisa dig varje dag,
för evigt lovsjunga ditt namn.
3 Stor är Herren och högt prisad!
Hans storhet är outgrundlig.
4 I alla tider ska människor hylla dina verk
och berätta om dina mäktiga gärningar.
5 Din härliga prakt, dina underbara verk och ditt majestät
vill jag begrunda.
6 De talar om dina fruktansvärda gärningars makt,
och jag vill förkunna din storhet.
7 De ska hylla minnet av din stora godhet
och jubla över din rättfärdighet.
8 Herren är nådig och barmhärtig,
sen till vrede, rik på nåd.
9 Herren är god mot alla,
han är barmhärtig mot alla som han har skapat.
10 Alla dina verk prisar dig, Herre,
och dina fromma lovprisar dig.
11 De talar om ditt rikes härlighet
och förkunnar din makt,
12 för att alla människor ska lära känna din makt,
ditt rikes ära och härlighet.
13 Ditt rike består för evigt
och ditt välde från generation till generation.
Herren är trofast i allt han säger,
nådig i allt han gör.[a]
14 Herren uppehåller alla som håller på att falla
och reser upp dem som är nertyngda.
15 Allas ögon är riktade mot dig,
och du ger dem mat i rätt tid.
16 Du öppnar din hand
och mättar allt levande som hungrar.
17 Herren är rättfärdig i allt han gör,
nådig mot allt han skapat.
18 Herren är nära alla som ropar,
som ärligt ropar till honom.
19 Han gör vad de som fruktar honom begär.
Han hör deras rop och räddar dem.
20 Herren skyddar alla dem som älskar honom,
men alla onda förgör han.
21 Jag vill lova Herren,
och allt som lever ska prisa hans heliga namn,
nu och för evigt.
Tron på Guds Son
5 Var och en som tror att Jesus är Kristus är född av Gud, och var och en som älskar Fadern älskar också hans barn. 2 Då vet vi att vi älskar Guds barn om vi älskar Gud och håller hans bud. 3 Detta är kärleken till Gud att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga, 4 för alla som är födda av Gud övervinner världen. Detta är den seger som har övervunnit världen: vår tro. 5 Vem kan då övervinna världen? Bara den som tror att Jesus är Guds Son.
6 Han är den som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus, inte bara genom vatten, utan genom både vatten och blod. Anden är den som vittnar, för Anden är sanningen. 7 Det är alltså tre som vittnar: 8 Anden, vattnet och blodet. Och alla tre är överens. 9 Om vi accepterar människors vittnesbörd är ju Guds vittnesbörd större, för det han har vittnat om är ett vittnesbörd om hans egen Son. 10 Den som tror på Guds Son har tagit emot vittnesbördet inom sig. Den som inte tror på Gud gör honom till lögnare, eftersom han inte tror på Guds vittnesbörd om hans egen son.
11 Och detta är vittnesbördet: att Gud har gett oss evigt liv och att det livet finns i hans Son. 12 Den som har Sonen äger livet, men den som inte har Guds Son har inte livet.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.