Book of Common Prayer
Herrens allmakt
97 Herren är kung!
Låt hela jorden brista ut i jubel,
kustländerna långt borta glädja sig!
2 Moln och mörker omger honom.
Rättfärdighet och rättvisa är grunden för hans tron.
3 Eld går ut framför honom
och bränner upp alla hans fiender runt omkring.
4 Hans blixtar lyser upp hela världen.
Jorden ser det och darrar.
5 Bergen smälter som vax inför Herren,
hela jordens Herre.
6 Himlarna förkunnar hans rättfärdighet.
Alla folk ser hans härlighet.
7 De som tillber gudabilder ska alla komma på skam,
de som skryter med sina avgudar,
för alla gudar måste böja sig inför honom.
8 Sion hör det och gläder sig,
Juda städer jublar över dina domar, Herre.
9 För du, Herre, är den högste över hela jorden,
upphöjd över alla andra gudar.
10 Hata det onda, ni som älskar Herren.
Han bevarar sina frommas liv
och räddar dem ur de gudlösas våld.
11 Ljus sprids ut över de rättfärdiga
och glädje över de rättsinniga.
12 Gläd er i Herren, ni rättfärdiga,
och prisa hans heliga namn.
Glädje över Herrens makt och frälsning
En psalm
Helig men förlåtande Kung
99 Herren är kung!
Folken bävar.
Han har sin tron på keruberna.
Jorden darrar.
2 Herren är stor i Sion,
upphöjd över alla folk.
3 De prisar ditt namn,
som är stort och fruktansvärt.
Helig är han.
4 Kungen som är mäktig älskar det rätta,
du upprätthåller rättvisan,
du gör det som är rätt och rättfärdigt i Jakob.
5 Ära Herren, vår Gud,
fall ner inför hans fotpall.
Helig är han.
6 Mose och Aron var bland hans präster,
Samuel bland dem som åkallade honom,
de ropade till Herren,
och han svarade dem.
7 Han talade till dem från molnstoden,
och de höll hans befallningar och de föreskrifter han gav dem.
8 Herre, vår Gud,
du svarade dem
och var för dem en Gud som förlät dem
men som också straffade dem när de handlade fel.
9 Ära Herren, vår Gud!
Be till honom på hans heliga berg!
Helig är Herren, vår Gud.
Herren tillhör all ära
115 Inte åt oss, Herre, inte åt oss,
utan åt ditt namn ge ära,
för din nåds och din trofasthets skull.
2 Varför får folk säga:
”Var finns deras Gud?”
3 Vår Gud är i himlen,
och han gör vad han vill.
4 Deras gudar är silver och guld,
människohänders verk.
5 De har mun men kan inte tala,
ögon, men kan inte se.
6 De har öron men kan inte höra,
näsa, men kan inte lukta.
7 De har händer, men kan inte gripa,
och fötter, men kan inte gå.
De ger inga ljud ifrån sin strupe.
8 De som gjort dessa blir som de,
ja, alla som förtröstar på dem.
9 Israel, förtrösta på Herren!
Han är deras hjälp och sköld.
10 Arons släkt, förtrösta på Herren!
Han är deras hjälp och sköld.
11 Alla ni som fruktar Herren, förtrösta på honom!
Han är deras hjälp och sköld.
12 Herren tänker på oss
och vill välsigna Israels folk,
han vill välsigna Arons släkt.
13 Han vill välsigna var och en som fruktar Herren,
små och stora.
14 Må Herren ge många barn till er och era ättlingar.
15 Må ni bli välsignade av Herren,
som har gjort både himmel och jord.
16 Himlen tillhör Herren,
men han har överlämnat jorden åt människorna.
17 De döda prisar inte Herren,
de som har gått ner i tystnaden.
18 Men vi lovar Herren, nu och för evigt!
Halleluja!
40 Israeliterna hade bott i Egypten i 430 år, 41 och det var på den sista dagen av det 430:e året som alla Herrens härskaror lämnade Egypten. 42 Herren vakade just denna natt för att föra ut dem ur landet. Denna Herrens natt ska alla israeliterna vaka, generation efter generation.
Regler för påskfirandet
43 Herren sa till Mose och Aron: ”Detta är stadgan om påsken: Ingen utlänning får äta av lammet, 44 men varje slav som köpts ska äta det om han har blivit omskuren[a]. 45 Ingen som tillfälligt bor hos er och ingen daglönare får äta det.
46 Det ska ätas i ett och samma hus utan att föra något ut ur huset och ni ska inte krossa något av dess ben. 47 Hela Israel ska fira denna högtid.
48 Om det finns någon utlänning som bor tillsammans med er och vill fira Herrens påsk, måste alla män först omskäras. Sedan kan han komma och delta och ska då vara som en israelit. Men ingen oomskuren får äta det. 49 Lagen gäller lika både för israeliten och för invandraren som bor bland er.”
50 Alla israeliterna följde alla de befallningar Herren hade gett till Mose och Aron. 51 Den dagen ledde Herren dem ut ur Egypten i ordnade härskaror.
29 Vad uträttar de som låter döpa sig för de döda? Om de döda inte uppstår, varför låter man då döpa sig för dem?[a] 30 Och vi, varför skulle vi dag ut och dag in riskera livet? 31 Ja, syskon, ni som är min stolthet i vår Herre Kristus Jesus, jag har verkligen varje dag varit nära att mista livet. 32 Om jag kämpade mot vilddjuren[b] i Efesos på mänskligt vis, vad skulle det ha varit för mening med det? Om de döda inte uppstår,
”låt oss äta och dricka,
imorgon ska vi ju ändå dö!”[c]
33 Men låt er inte luras. ”Av dåligt sällskap får man dåliga vanor.”[d] 34 Börja därför tänka klart igen, och sluta upp med att synda. Några av er verkar ju fullständigt sakna kunskap om Gud. Ni borde skämmas, säger jag!
Vi ska få en ny kropp
35 Nu kanske någon invänder: ”Men hur uppstår de döda? Vilka slags kroppar får de när de kommer?” 36 Så oförståndigt! Det du sår måste ju först dö för att sedan få liv. 37 Och det du sår är inte den planta som växer upp utan bara ett frö, ett vetekorn eller något annat. 38 Gud har ju bestämt hur varje växt ska se ut, och olika frön ger olika växter. 39 Det finns olika slags kroppar. Människor har ett slags kropp och djuren har andra slags kroppar, fåglarna har sina och fiskarna sina. 40 Det finns också himmelska kroppar, liksom jordiska, och de himmelska har en annan glans än de jordiska. 41 Solen har sin glans, och månen har sin, så också stjärnorna, som lyser med olika glans.
Jesus uppstår från de döda
(Mark 16:1-8; Luk 24:1-12; Joh 20:1-18)
28 I morgongryningen på första veckodagen, dagen efter sabbaten, gick Maria från Magdala och den andra Maria ut för att se på graven.
2 Då blev det plötsligt en våldsam jordbävning, för en Herrens ängel steg ner från himlen och rullade undan stenen och satte sig på den. 3 Hans ansikte lyste som blixten, och hans kläder var vita som snö. 4 Vakterna skakade skräckslagna för honom och låg där sedan som döda.
5 Men ängeln talade till kvinnorna och sa: ”Var inte rädda! Jag vet att ni söker efter Jesus, som blev korsfäst. 6 Han är inte här. Han har uppstått, precis som han sa. Kom och se var han låg. 7 Skynda er sedan och säg till hans lärjungar att han har uppstått från de döda, och att han ska gå före dem till Galileen. Där ska de få se honom. Jag har sagt detta till er.”
Jesus visar sig för några kvinnor
8 Kvinnorna lämnade genast graven, uppskrämda men samtidigt glada, och sprang för att berätta det för Jesus lärjungar. 9 Men då kom plötsligt Jesus emot dem och hälsade på dem. Och de gick fram till honom och grep om hans fötter och tillbad honom.
10 Men Jesus sa till dem: ”Var inte rädda! Gå och säg till mina bröder att de ska ge sig av till Galileen. Där ska de få se mig.”
Vakterna vid graven mutas
11 Medan kvinnorna var på väg, kom några av de vakter som stått där till staden, till översteprästerna och berättade vad som hade hänt. 12 Översteprästerna diskuterade då saken med folkets ledare, och gav sedan vakterna en stor summa pengar 13 och sa till dem: ”Säg att Jesus lärjungar kom mitt i natten och stal kroppen medan ni sov. 14 Om landshövdingen får höra om det, så ska vi ta hand om honom. Ni behöver inte oroa er.”
15 Soldaterna tog därför pengarna och gjorde som man sagt till dem. Snart spreds detta rykte bland judarna, och sprids än idag.
Jesus befaller sina lärjungar att sprida budskapet om honom i hela världen
16 De elva lärjungarna gick sedan till det berg i Galileen dit Jesus hade befallt dem att gå.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.