Book of Common Prayer
Herrens nåd, Israels otro
106 Halleluja!
Prisa Herren, för han är god.
Hans nåd varar i evighet.
2 Vem kan räkna upp Herrens väldiga gärningar,
förkunna allt hans lov?
3 Lyckliga är de som bevarar det som är rätt
och alltid gör det rättfärdiga.
4 Tänk på mig, Herre,
när du visar välvilja mot ditt folk!
Kom till min hjälp med din räddning!
5 Låt mig få se det goda hos dina utvalda
och dela ditt folks glädje,
prisa dig tillsammans med dem
som är din egendom.
6 Vi har syndat liksom våra fäder,
vi har handlat fel och gjort det onda.
7 Våra fäder i Egypten förstod inte Herrens under.
De glömde hans nådegärningar
och gjorde uppror vid Sävhavet.
8 Ändå räddade han dem för sitt namns skull
för att göra sin makt känd.
9 Han riktade sin befallning mot Sävhavet, och det blev torrt.
Han ledde dem genom djupen som genom en öken.
10 Han räddade dem från dem som hatade dem
och befriade dem från deras fiender.
11 Vattnet täckte deras fiender.
Inte en enda en av dem undkom.
12 Då trodde de hans ord
och lovade honom med sin sång.
13 Men snart glömde de allt han gjort.
De väntade inte på hans råd.
14 De greps av begär i öknen
och utmanade Gud i ödemarken.
15 Då gav han dem vad de begärde,
men han sände också förödande sjukdomar över dem.[a]
16 De blev avundsjuka på Mose och Aron,
som var helgade åt Herren.
17 Jorden öppnade sig och svalde Datan,
begravde Avirams hop.
18 Eld flammade upp bland deras anhängare,
lågorna uppslukade de onda.
19 De gjorde en kalv vid Horeb
och tillbad en gjuten avgud.
20 De bytte ut sin härlighet
mot en avbild av en tjur som äter gräs.
21 De glömde Gud, sin räddare,
som gjort så stora ting i Egypten,
22 mirakel i Hams land
och märkliga gärningar vid Sävhavet.
23 Därför bestämde han sig för att förgöra dem.
Men Mose, hans utvalde, ställde sig framför honom
för att hålla tillbaka hans vrede,
så att han inte skulle förinta dem.
24 Sedan föraktade de det underbara landet,
och de trodde inte på hans ord.
25 De gnällde i sina tält,
och de ville inte lyssna till Herren.
26 Därför lyfte han sin hand och svor
att han skulle döda dem i öknen,
27 och att deras barn skulle skingras bland främmande folk
och spridas ut till andra länder.
28 De förenade sig med Baal-Pegor,
och de åt offer som offrats till livlösa avgudar.[b]
29 Genom sina gärningar retade de Herren till vrede,
så att en plåga bröt ut bland dem.
30 Men Pinechas grep in och kom emellan,
så att plågan upphörde.
31 För detta räknades han som rättfärdig
från generation till generation, för evigt.
32 Vid Merivas vatten förargade de Herren igen
och ställde till bekymmer för Mose.
33 De var upproriska mot hans ande, så
att han[c] talade utan att tänka efter.
34 De förgjorde inte heller folken,
som Herren hade sagt till dem,
35 utan beblandade sig med främmande folk
och tog efter deras seder och bruk.
36 De tillbad deras avgudar,
och detta blev en fälla för dem.
37 De offrade sina söner och döttrar
till demoner.
38 De utgöt oskyldigt blod, sina söners och döttrars,
som de offrade åt Kanaans avgudar,
och landet blev vanhelgat genom dessas blod.
39 De vanhelgade sig själva genom sina handlingar
och agerade i otrohet.
40 Herrens vrede upptändes mot hans folk,
och han avskydde sin arvedel.
41 Han överlämnade dem åt främmande folk,
och de som hatade dem fick härska över dem.
42 Deras fiender förtryckte dem,
och de fick underkasta sig deras makt.
43 Gång på gång befriade han dem,
men de fortsatte att göra uppror,
och de sjönk allt djupare i sin synd.
44 Ändå såg han till dem i deras nöd
när han hörde deras rop.
45 Han kom ihåg sitt förbund med dem
och var mild i sin stora nåd.
46 Han lät dem finna förbarmande
hos dem som höll dem fångna.
47 Rädda oss, Herre, vår Gud!
Samla oss från dessa folk,
så att vi får prisa ditt heliga namn
och tacka och lova dig.
48 Lovad vare Herren, Israels Gud, från evighet till evighet!
Och allt folket ska säga: ”Amen!”
Halleluja!
Den kommande domen och räddning för Juda
3 I de dagarna, vid den tiden,
när jag återupprättar Juda och Jerusalem,
2 ska jag samla alla folk
och föra dem till Joshafats[a] dal.
Där ska jag döma dem
för mitt folks, min arvedel Israels skull,
som de har skingrat bland folken.
De har delat mitt land
9 Ropa ut detta bland folken:
Gör er beredda på krig!
Kom med krigarna!
Mobilisera soldaterna
och gå till anfall!
10 Smid era plogbillar till svärd
och era vingårdsknivar till spjut!
Låt den svage säga: ”Jag är stark.”
11 Skynda er, kom, alla nationer runt omkring,
och samlas där!
Herre, sänd dina hjältar dit ner!
12 ”Låt folken resa sig
och dra ut till Joshafats dal,
för där ska jag sitta till doms
över alla folken runt omkring.
13 Låt lien gå, för skörden är mogen.
Kom och trampa, för vinpressen är full
och presskaren flödar över.
Så stor är deras ondska!”
14 Skaror och åter skaror
i Domens dal!
För Herrens dag är nära
i Domens dal.
15 Solen och månen förmörkas
och stjärnorna håller tillbaka sitt sken.
16 Herren ryter från Sion
och låter sin röst höras från Jerusalem.
Både himmel och jord bävar,
men för sitt folk är Herren en tillflykt,
en fästning för israeliterna.
Välsignelser till Guds folk
17 ”Då ska ni inse att jag är Herren, er Gud,
som bor på Sion, mitt heliga berg.
Jerusalem ska vara heligt
och aldrig mer invaderas av främlingar.
Hälsning
1 Från Petrus, som är apostel[a] åt Jesus Kristus[b].
Till de utvalda som bor utspridda i Pontos, Galatien, Kappadokien, Asien och Bithynien. 2 Enligt Guds, vår Faders, plan är ni helgade i Anden och bestämda till lydnad inför Jesus Kristus och rening genom hans blod.
Nåd och frid åt er i rikaste mått!
Hoppet om evigt liv
3 Välsignad är Gud, vår Herre Jesus Kristus Fader. I sin stora barmhärtighet lät han oss födas på nytt till ett levande hopp genom att Jesus Kristus uppstod från de döda, 4 hoppet att en dag få ärva det som aldrig kan förstöras eller fläckas eller tyna bort och som är förvarat åt er i himlen. 5 Med Guds kraft bevaras ni genom tron till den räddning som finns beredd och ska uppenbaras i den sista tiden.
6 Var därför glada och jubla, även om ni nu för en kort tid måste gå igenom olika slags prövningar. 7 Genom dessa förädlas er tro, så att bara det som är äkta blir kvar, det som är långt mer värt än guld som förädlas i eld men ändå förgås, det som blir till lov, pris och ära när Jesus Kristus uppenbarar sig.
8 Ni älskar honom trots att ni inte har sett honom. Och fastän ni ännu inte ser honom, tror ni på honom och jublar och fylls av en obeskrivlig, härlig glädje, 9 eftersom ni snart ska nå målet för er tro, räddningen för era liv.
10 Det var denna räddning som profeterna så ivrigt utforskade och försökte förstå, när de profeterade om den nåd som ni skulle få. 11 De utforskade vad och vilken tid som Kristus Ande inom dem syftade på när han förutsade Kristus lidanden och den härlighet som skulle följa. 12 Det uppenbarades för dem att de inte tjänade sig själva utan er med sitt budskap. Det har nu kungjorts för er av dem som, genom den heliga Anden som var utsänd från himlen, har förkunnat evangeliet för er – något som till och med änglarna önskar få en inblick i.
Jesus talar om äktenskap och skilsmässa
(Mark 10:1-12)
19 När Jesus hade avslutat detta tal, lämnade han Galileen och gick mot Judeen och till andra sidan Jordan. 2 Stora folkmassor följde honom dit, och han botade dem.
3 Då kom några fariseer för att pröva Jesus. De frågade: ”Har en man[a] rätt att skilja sig från sin hustru av vilken orsak som helst?” 4 ”Har ni inte läst i Skriften?” svarade Jesus, ”att från början skapade Gud dem till man och kvinna,[b] och 5 att en man därför lämnar sin far och mor och håller sig till sin hustru, så att de två blir ett kött.[c] 6 De är alltså inte längre två utan en kropp. Och vad Gud har förenat, får människan inte skilja åt.”
7 Då frågade de: ”Varför bestämde då Mose att en man kan ge ett intyg om skilsmässan och skicka iväg kvinnan?”[d]
8 Jesus svarade: ”Mose tillät er att skiljas för era hårda hjärtans skull, men det var inte så från början. 9 Jag säger er att den som skiljer sig från sin hustru, utan att hon varit otrogen, och sedan gifter sig med en annan, han begår äktenskapsbrott.[e]”
10 Då sa hans lärjungar till honom: ”Om det är på det sättet, är det bättre att inte gifta sig alls.” 11 Men Jesus svarade: ”Alla kan inte ta till sig detta, utan bara de som fått den gåvan. 12 En del föds utan könsidentitet, andra har kastrerats av människor, och andra lever frivilligt i avhållsamhet och avstår från att gifta sig för himmelrikets skull. Den som kan ta till sig detta, ska göra det.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.