Book of Common Prayer
Den ångerfulles bön
38 En psalm av David. En bön.
2 (A) Herre, straffa mig inte i din vrede,
tukta mig inte i din glöd!
3 (B) Dina pilar har träffat mig,
din hand har drabbat mig.
4 Jag har inget helt i min kropp
på grund av din vrede,
ingen frid i mina ben
på grund av min synd.
5 (C) Min syndaskuld
går mig över huvudet,
den tynger mig
som en alltför tung börda.
6 Mina sår stinker och rinner
på grund av min dårskap.
7 (D) Jag går krokig och djupt böjd,
hela dagen går jag sörjande.
8 Mina höfter är fulla av brand,
jag har inget helt i min kropp.
9 Jag är maktlös och helt krossad,
jag ropar i mitt hjärtas ångest.
10 Herre, du känner all min längtan,
mina suckar är inte dolda för dig.
11 Mitt hjärta slår häftigt,
min kraft har lämnat mig.
Mina ögons ljus är också borta.
12 (E) Mina nära och kära
håller sig borta från min plåga,
mina närmaste stannar på avstånd.
13 De som vill ta mitt liv lägger snaror,
de som söker min olycka
talar om min undergång.
Ständigt tänker de på svek.
14 (F) Men jag liknar en döv som inte hör,
en stum som inte öppnar sin mun.
15 Jag liknar en man som inte hör,
en vars mun saknar svar,
16 (G) för jag hoppas på dig, Herre.
Du ska svara, Herre min Gud.
17 Jag tänker:
Låt dem inte triumfera över mig
eller förhäva sig över mig
när min fot vacklar,
18 för jag är nära att falla,
jag känner ständigt min smärta.
19 Jag bekänner min skuld,
jag sörjer över min synd.
20 (H) Mina fiender lever och är mäktiga,
många hatar mig utan orsak.
21 (I) De lönar gott med ont,
de är emot mig
för att jag strävar efter det goda.
22 (J) Överge mig inte, Herre!
Min Gud, var inte långt ifrån mig.
23 Skynda till min hjälp,
Herre, min frälsning!
דDaleth
25 Min själ ligger nertryckt i stoftet.
Ge mig liv[a] efter ditt ord!
26 Jag berättade om mina vägar
och du svarade mig.
Lär mig dina stadgar!
27 Lär mig förstå
dina befallningars väg,
så vill jag begrunda dina under.
28 Min själ gråter av sorg.
Upprätta mig efter ditt ord!
29 Låt lögnens väg
vara långt ifrån mig,
och skänk mig i nåd
din undervisning.
30 Sanningens väg har jag valt,
dina domar har jag för ögonen.
31 Jag håller mig
till dina vittnesbörd.
Låt mig inte behöva skämmas,
Herre!
32 Jag vill löpa dina budords väg,
för du vidgar mitt hjärta.
הHe
33 [b]Visa mig, Herre,
dina stadgars väg,
så vill jag följa den
ända till slutet.
34 Ge mig förstånd,
så att jag tar vara
på din undervisning
och håller fast vid den
av hela mitt hjärta.
35 Led mig på dina budords stig,
jag älskar den.
36 [c]Vänd mitt hjärta
till dina vittnesbörd
och inte till egen vinning.
37 Vänd bort mina ögon
från förgängliga ting,
ge mig liv på din väg[d].
38 Uppfyll ditt ord till din tjänare
så att han vördar dig.
39 Vänd bort den vanära
som jag fruktar,
för dina domar är goda.
40 Jag längtar
efter dina befallningar.
Ge mig liv
genom din rättfärdighet.
וWaw
41 Låt din nåd komma över mig,
Herre,
och din frälsning enligt ditt ord.
42 Då kan jag svara
den som hånar mig,
för jag litar på ditt ord.
43 Ryck aldrig sanningens ord
från min mun,
för jag hoppas på dina domar.
44 Jag vill alltid följa din undervisning,
för alltid och för evigt.
45 [e]Jag kan gå fram på rymlig plats,
för jag begrundar dina befallningar.
46 [f]Jag ska tala inför kungar
om dina vittnesbörd
och inte skämmas.
47 Jag har min glädje i dina bud
som jag älskar.
48 Jag lyfter mina händer
mot dina bud som jag älskar,
jag begrundar dina stadgar.
Belshassars festmåltid
5 Kung Belshassar[a] ordnade en stor festmåltid[b] för sina tusen stormän och drack vin med dem. 2 (A) När Belshassar var påverkad av vinet, befallde han att man skulle bära in de kärl av guld och silver som hans far[c] Nebukadnessar hade tagit ur templet i Jerusalem. Kungen och hans stormän, hans hustrur och bihustrur skulle dricka ur dem. 3 Då bar man fram guldkärlen som hade tagits ur Guds tempel i Jerusalem, och kungen och hans stormän, hans hustrur och bihustrur drack vin ur dem. 4 (B) Medan de drack prisade de sina gudar av guld och silver, av koppar, järn, trä och sten.
5 I samma stund visade sig fingrar som av en människohand som skrev på den vitkalkade väggen mitt emot den stora ljusstaken i kungens palats[d], och kungen såg handen som skrev.
6 Då bleknade kungen och fylldes av oroliga tankar, han blev alldeles knäsvag och benen vek sig. 7 (C) Och kungen ropade med hög röst och befallde att man skulle hämta besvärjarna, kaldeerna och stjärntydarna. Kungen sade till de vise i Babel: ”Den som kan läsa den skriften och ge mig dess tydning ska bli klädd i purpur[e], få en guldkedja runt sin hals och styra som den tredje i riket.”
8 Då kom kungens alla vise in, men de kunde varken läsa skriften eller tyda den för kungen. 9 Kung Belshassar blev då ännu mer förskräckt. Färgen försvann från hans ansikte och hans stormän var bestörta.
10 (D) Men när drottningmodern[f] fick höra vad kungen och hans stormän hade sagt, kom hon till festsalen. Där tog hon till orda och sade: ”Må kungen leva för evigt! Låt inte dina tankar skrämma dig, var inte så blek! 11 (E) I ditt rike finns en man med heliga gudars ande i sig. På din fars tid visade han sig ha insikt och förstånd och en vishet lik gudarnas vishet. Din far, kung Nebukadnessar, satte honom främst bland spåmännen, besvärjarna, kaldeerna och stjärntydarna. Din far kungen gjorde så 12 (F) eftersom Daniel, som kungen gav namnet Belteshassar, hade en enastående ande, klokhet, förstånd och skicklighet att tyda drömmar och lösa gåtor och reda ut problem. Låt därför nu hämta Daniel. Han kommer att ge tydningen.”
Tron på Guds Son
5 (A) Var och en som tror att Jesus är Kristus är född av Gud. Och den som älskar Fadern älskar också den som är född av honom. 2 När vi älskar Gud och håller hans bud, då vet vi att vi älskar Guds barn. 3 (B) Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga, 4 (C) för allt som är fött av Gud besegrar världen. Och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro. 5 (D) Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds Son?
6 (E) Han är den som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus: inte bara genom vattnet, utan genom vattnet och blodet[a]. Och Anden är den som vittnar, eftersom Anden är sanningen. 7 Det är tre som vittnar[b]: 8 Anden, vattnet och blodet, och dessa tre är eniga. 9 (F) Om vi godtar människors vittnesbörd så är Guds vittnesbörd starkare, för detta är Guds vittnesbörd som han har gett om sin Son. 10 (G) Den som tror på Guds Son har vittnesbördet inom sig[c]. Den som inte tror på Gud gör honom till en lögnare, eftersom han inte tror på det vittnesbörd som Gud har gett om sin Son. 11 (H) Och detta är vittnesbördet: Gud har gett oss evigt liv, och det livet är i hans Son. 12 (I) Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet.
38 (A) Jesus lämnade synagogan och gick hem till Simon. Där låg Simons svärmor i hög feber, och de bad Jesus hjälpa henne. 39 Han gick då fram och lutade sig över henne och talade strängt till febern, och den släppte. Genast steg hon upp och betjänade dem.
40 (B) När solen gick ner kom alla till honom med sina sjuka som led av olika åkommor, och han lade händerna på var och en av dem och botade dem. 41 Även onda andar for ut ur många, och de skrek: "Du är Guds Son!" Men han tillrättavisade dem och lät dem inte tala, eftersom de visste att han var Messias.
42 (C) När det blev dag, gick han bort till en enslig plats. Folket sökte efter honom, och när de kom fram till honom ville de hålla kvar honom så att han inte skulle lämna dem. 43 Men han sade till dem: "Jag måste förkunna evangeliet om Guds rike för de andra städerna också. Det är därför jag är utsänd." 44 Och han predikade i synagogorna i Judeen.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation