Book of Common Prayer
קQof
145 Jag ropar av hela mitt hjärta,
svara mig, Herre!
Jag vill följa dina stadgar.
146 Jag ropar till dig, fräls mig!
Jag vill ta vara på
dina vittnesbörd.
147 [a]Jag kommer i gryningen
och ropar,
jag hoppas på dina ord.
148 [b]Med öppna ögon
möter jag nattens timmar
för att begrunda ditt ord.
149 Hör min röst enligt din nåd,
Herre,
ge mig liv enligt din dom.
150 Nära är de som jagar
efter skamliga ting,
de som är långt från
din undervisning.
151 [c]Nära är också du, Herre,
och alla dina bud är sanning.
152 Sedan länge vet jag
genom dina vittnesbörd
att du har fastställt dem för evig tid.
רResh
153 Se mitt lidande och rädda mig,
för jag glömmer inte
din undervisning.
154 Ta dig an min sak
och återlös mig,
ge mig liv enligt ditt ord.
155 Frälsningen är fjärran
från de gudlösa,
för de frågar inte
efter dina stadgar.
156 Herre, din barmhärtighet är stor.
Ge mig liv enligt dina domar!
157 Mina förföljare och fiender
är många,
men jag viker inte
från dina vittnesbörd.
158 Jag ser de trolösa
och avskyr dem,
för de håller sig inte
till ditt ord.
159 Se hur jag älskar
dina befallningar!
Herre, ge mig liv efter din nåd.
160 [d]Summan av ditt ord är sanning.
Dina rättfärdiga domar är eviga.
שShin
161 Furstar förföljer mig utan orsak,
men mitt hjärta fruktar ditt ord.
162 Jag jublar över ditt ord
likt den som finner stort byte.
163 Jag hatar och avskyr lögnen,
men din undervisning älskar jag.
164 Jag prisar dig
sju gånger om dagen
för dina rättfärdiga domar.
165 [e]Stor frid har de
som älskar din undervisning,
inget kan få dem på fall.
166 [f]Jag hoppas på din frälsning,
Herre,
och handlar efter dina bud.
167 Min själ håller fast
vid dina vittnesbörd,
jag älskar dem djupt.
168 Jag håller fast vid dina
befallningar och vittnesbörd.
Du känner alla mina vägar.
תTaw
169 Låt mitt rop komma inför dig,
Herre!
Ge mig förstånd enligt ditt ord.
170 Låt min bön komma inför dig,
rädda mig enligt ditt ord.
171 Mina läppar ska flöda av lovsång,
för du lär mig dina stadgar.
172 Min tunga ska sjunga om ditt ord,
alla dina bud är rättfärdiga.
173 Låt din hand bli min hjälp,
för jag har valt dina befallningar.
174 Jag längtar efter din frälsning,
Herre,
din undervisning är min glädje.
175 Låt min själ leva och lova dig,
låt dina domar hjälpa mig.
176 [g]Jag har gått vilse
som ett förlorat får.
Sök upp din tjänare,
för jag har inte glömt dina bud.
Herrens välsignelse i hemmet
128 [a]En pilgrimssång.
Salig är var och en
som vördar Herren
och vandrar på hans vägar.
2 Du får njuta frukten
av dina händers verk.
Salig är du, det går dig väl!
3 Som en fruktsam vinstock
är din hustru inne i ditt hus,
som olivplantor är dina barn
runt ditt bord.
4 Ja, så välsignas den man
som vördar Herren.
5 [b]Herren välsigne dig från Sion!
Må du få se Jerusalems lycka
i alla dina livsdagar,
6 [c]och må du få se barn till dina barn.
Frid över Israel!
Trängd men inte besegrad
129 En pilgrimssång.
Hårt har de trängt mig
ända från min ungdom
– så ska Israel säga –
2 hårt har de trängt mig
ända från min ungdom,
men de har inte besegrat mig.
3 [d]På min rygg har plöjare plöjt
och dragit långa fåror.
4 Men Herren är rättfärdig,
han högg av de gudlösas band.
5 [e]Alla som hatar Sion
ska skämmas och vika tillbaka.
6 [f]De ska bli som gräs på taken
som vissnar innan det rycks upp.
7 Ingen skördeman
fyller sin hand med det,
ingen kärvbindare sin famn,
8 [g]och ingen som går förbi säger:
"Må Herrens välsignelse
vila över er!
Vi välsignar er i Herrens namn."
Bön i djupaste nöd
130 [h]En pilgrimssång.
Ur djupen ropar jag
till dig, Herre.
2 Herre, hör min röst,
låt dina öron lyssna
till mina rop om nåd!
3 [i]Om du, Herre, tillräknar synder,
Herre, vem kan då bestå?
4 [j]Men hos dig finns förlåtelse,
för att man ska vörda dig.
5 [k]Jag väntar på Herren,
min själ väntar,
och jag hoppas på hans ord.
6 Min själ längtar efter Herren
mer än väktarna efter morgonen,
mer än väktarna efter morgonen.
41 Balak tog nästa morgon Bileam med sig och förde honom upp på Bamot-Baal[a]. Från den platsen kunde han se en del av folket.
Bileams första profetia
23 Bileam sade till Balak: ”Bygg här sju altaren åt mig och skaffa fram åt mig sju tjurar och sju baggar.” 2 Balak gjorde som Bileam sade, och Balak och Bileam offrade en tjur och en bagge på varje altare. 3 Sedan sade Bileam till Balak: ”Stanna kvar vid ditt brännoffer medan jag går i väg. Kanske Herren kommer och möter mig. Vad han än låter mig se ska jag meddela dig.” Och han gick upp på en kal höjd.
4 Och Gud mötte Bileam, som sade till honom: ”De sju altarna har jag ställt i ordning, och på varje altare har jag offrat en tjur och en bagge.” 5 Då lade Herren ett ord i Bileams mun och sade: ”Gå tillbaka till Balak, och så ska du säga.”
6 När han kom tillbaka till Balak, fann han honom stående vid sitt brännoffer tillsammans med alla Moabs hövdingar. 7 (A) Då framförde han detta budskap:
”Balak hämtade mig från Aram,
Moabs kung från österns berg.
Kom, förbanna åt mig Jakob,
kom, fördöm Israel!
8 Hur kan jag förbanna den
som Gud inte förbannar?
Hur kan jag fördöma den
som Herren inte fördömer?
9 Från klippornas topp ser jag honom,
från höjderna skådar jag honom.
Se, ett folk som bor avskilt
och inte räknar sig bland folken.
10 (B) Vem kan räkna Jakobs stoft,
räkna fjärdedelen av Israel?
Låt mig dö de rättfärdigas död
och mitt slut bli som deras!”
11 Då sade Balak till Bileam: ”Vad har du gjort mot mig? Jag tog hit dig för att du skulle förbanna mina fiender, men se, du har välsignat dem!” 12 Men han svarade: ”Ska jag inte vara noga med att tala det som Herren lägger i min mun?”
13 Har då det som är gott blivit min död? Verkligen inte! Det var synden, för att den skulle avslöjas som synd. Den vållade min död genom det som är gott, för att synden genom budordet skulle avslöjas som synnerligen syndig.
Lagen lockar inte fram det goda
14 (A) Vi vet att lagen är andlig. Men själv är jag köttslig, såld till slav under synden. 15 (B) Jag kan inte fatta att jag gör som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. 16 Och om jag nu gör det jag inte vill, då erkänner jag att lagen är god.
17 Men då är det inte längre jag[a] som gör det, utan synden som bor i mig. 18 (C) Jag vet att det inte bor något gott i mig, det vill säga i mitt kött. Viljan finns hos mig, men inte förmågan att göra det goda. 19 Det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. 20 Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det utan synden som bor i mig.
21 Jag finner alltså den lagen för mig som vill göra det goda: att det onda finns hos mig. 22 (D) I min inre människa gläder jag mig över Guds lag, 23 (E) men i mina lemmar ser jag en annan lag som kämpar mot lagen i mitt sinne och gör mig till fånge under syndens lag i min kropp.
24 Jag arma människa! Vem ska rädda mig från denna dödens kropp? 25 (F) Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag.
Liknelsen om de onda vinodlarna
33 (A) Lyssna på en annan liknelse: En husbonde planterade en vingård. Han satte stängsel runt den, högg ut en vinpress[a] och byggde ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut den till vinodlare och reste bort.
34 När skördetiden närmade sig, sände han sina tjänare till vinodlarna för att få sin del av frukten. 35 Men vinodlarna tog fast hans tjänare. En slog de, en annan dödade de och en tredje stenade de. 36 Återigen sände han andra tjänare, fler än de förra. Men de gjorde på samma sätt med dem.
37 Till sist sände han sin son till dem och sade: Min son kommer de att ha respekt för. 38 (B) Men när vinodlarna fick se sonen sade de till varandra: Här är arvtagaren! Kom, vi dödar honom så får vi hans arv. 39 Och de tog fast honom, kastade ut honom ur vingården och dödade honom. 40 När nu vingårdens herre kommer, vad ska han då göra med dessa vinodlare?"
41 De svarade honom: "Han ska ge de onda en ond död och arrendera ut vingården till andra vinodlare som ger honom frukten i rätt tid." 42 (C) Jesus sade till dem: "Har ni aldrig läst i Skrifterna:[b]
Stenen som husbyggarna förkastade
har blivit en hörnsten.
Herren har gjort den till detta,
underbart är det i våra ögon.
43 Därför säger jag er: Guds rike ska tas ifrån er och ges åt ett folk som bär dess frukt. 44 Den som faller på den stenen blir krossad, och den som stenen faller på blir söndersmulad."[c]
45 Översteprästerna och fariseerna hörde hans liknelser, och de förstod att det var dem som han talade om. 46 De ville gripa honom men var rädda för folket, eftersom man ansåg att han var en profet.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation