Book of Common Prayer
Bön om skydd mot onda människor
140 För körledaren. En psalm av David.
2 Rädda mig, Herre,
från onda människor,
skydda mig från våldsmän
3 som gör onda planer i sina hjärtan
och vållar strid varje dag.
4 [a]De vässar sina tungor som ormar,
de har huggormsgift
bakom sina läppar.
Sela
5 Bevara mig, Herre,
från de gudlösas händer,
skydda mig från våldsmän
som planerar för att
få mina fötter på fall.
6 De stolta gillrar fällor
med rep för mig,
de lägger nät vid vägens kant,
de sätter snaror för mig.
Sela
7 [b]Jag säger till Herren:
Du är min Gud.
Lyssna, Herre,
till mitt rop om nåd!
8 Herre, min Herre,
min frälsnings styrka[c],
du skyddar mitt huvud
på stridens dag.
9 Herre, uppfyll inte
de gudlösas önskningar,
låt inte deras planer lyckas
så att de förhäver sig.
Sela
10 [d]Låt dem som omringar mig
själva drabbas
av sina läppars ondska.
11 [e]Låt glödande kol regna över dem,
låt dem kastas i eld,
i djup så att de aldrig
kommer upp.
12 Förtalare ska inte bestå i landet,
våldsmän ska jagas av olycka
med slag på slag.
13 [f]Jag vet att Herren ska ta sig an
den förtrycktes sak
och skipa rätt åt den fattige.
14 De rättfärdiga ska prisa ditt namn,
de ärliga ska bo inför ditt ansikte.
Bön i ensamhet och nöd
142 [a]En vishetspsalm av David. En bön när han var i grottan[b].
2 Med hög röst
ropar jag till Herren,
med hög röst
ber jag Herren om nåd.
3 [c]Jag utgjuter mitt bekymmer
för honom,
berättar om min nöd för honom.
4 [d]När min ande mattas i mig
är du den som känner min stig.
På vägen där jag går
har de lagt snaror för mig.
5 [e]Se på min högra sida,
där finns ingen
som känns vid mig.
Jag har ingen tillflykt mer,
ingen som frågar efter min själ.
6 [f]Jag ropar till dig, Herre,
jag säger: Du är min tillflykt,
min lott i de levandes land.
7 Lyssna till mitt rop,
för jag är i stor nöd.
Rädda mig från mina förföljare,
för de är starkare än jag.
8 [g]För min själ ut ur fängelset,
så att jag kan prisa ditt namn.
De rättfärdiga ska samlas
omkring mig
när du visar din godhet mot mig.
Bön om hjälp mot fiender
141 En psalm av David.
Herre, jag ropar till dig,
skynda till mig!
Lyssna till min röst
när jag ropar till dig.
2 [a]Låt min bön vara rökelse
inför dig,
mina lyfta händer ett aftonoffer.
3 [b]Herre, sätt en vakt för min mun,
bevaka mina läppars dörr.
4 [c]Låt inte mitt hjärta dras
till det som är ont[d],
till gudlösa gärningar
i lag med förbrytare.
Deras läckerheter vill jag inte äta.
5 [e]Om en rättfärdig slår mig
är det av kärlek,
straffar han mig
är det som olja på huvudet.
Mitt huvud ska inte avvisa det.
Men jag fortsätter att be
mot de ondas gärningar.
6 Deras ledare ska störtas ner
för klippan,
och då ska de förstå
att mina ord var goda.
7 Som när man plöjer
och river upp jorden,
så ligger våra ben utspridda
vid dödsrikets rand.[f]
Bön om räddning från undergång
143 [a]En psalm av David.
Herre, hör min bön,
lyssna till mitt rop om nåd!
Svara mig i din trofasthet,
i din rättfärdighet.
2 [b]Gå inte till doms med din tjänare,
för ingen levande är rättfärdig
inför dig.
3 [c]Fienden jagar min själ,
han trampar mitt liv till marken,
han lägger mig i mörker
likt dem som länge varit döda.
4 [d]Min ande mattas i mig,
mitt hjärta stelnar i mitt bröst.
5 [e]Jag minns dagar som gått,
jag begrundar alla dina gärningar
och tänker på dina händers verk.
6 [f]Jag sträcker mina händer mot dig,
min själ är som törstig jord
inför dig. Sela
7 [g]Herre, skynda att svara mig,
min ande förgås!
Dölj inte ditt ansikte för mig,
då blir jag som de
som går ner i graven.
8 [h]Låt mig möta din nåd på morgonen,
för jag litar på dig.
Visa mig den väg jag ska gå,
för jag lyfter min själ till dig.
9 Rädda mig från mina fiender,
Herre,
hos dig söker jag skydd.
10 [i]Lär mig att göra din vilja,
för du är min Gud.
Låt din gode Ande leda mig[j]
på jämn mark.
11 Herre, ge mig liv
för ditt namns skull,
rädda min själ ur nöden
i din rättfärdighet.
12 [k]Förinta mina fiender i din nåd,
förgör alla som plågar min själ,
för jag är din tjänare.
36 Jojakim var tjugofem år när han blev kung, och han regerade elva år[a] i Jerusalem. Hans mor hette Sebida och hon var dotter till Pedaja från Ruma. 37 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som hans fäder hade gjort.
24 (A) Under hans tid drog kung Nebukadnessar[b] av Babel upp och Jojakim blev hans tjänare i tre år. Men sedan gjorde han uppror[c] mot honom. 2 (B) Då sände Herren över honom kaldeernas,[d] arameernas, moabiternas och ammoniternas härar. Han sände dem över Juda för att förgöra det – i enlighet med det ord som Herren hade talat genom sina tjänare profeterna[e]. 3 (C) Ja, det var helt efter Herrens ord som detta drabbade Juda så att han försköt dem från sitt ansikte för de synder Manasse hade begått, för allt som han hade gjort, 4 (D) också för det oskyldiga blod som han hade spillt, för han hade uppfyllt Jerusalem med oskyldigt blod. Det ville Herren inte förlåta.
5 Vad som mer finns att säga om Jojakim och allt som han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika. 6 Jojakim gick till vila hos sina fäder. Hans son Jojakin blev kung efter honom. 7 Därefter drog Egyptens kung inte mer ut ur sitt land, för Babels kung hade intagit allt som tillhörde Egyptens kung, från Egyptens bäckravin[f] ända till floden Eufrat.
Jojakin blir kung i Juda
8 (E) Jojakin var arton år när han blev kung, och han regerade tre månader[g] i Jerusalem. Hans mor hette Nehushta och hon var dotter till Elnatan från Jerusalem. 9 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som hans far hade gjort.
10 Vid den tiden drog den babyloniske kungen Nebukadnessars tjänare upp mot Jerusalem och staden blev belägrad. 11 Babels kung Nebukadnessar kom till staden medan hans tjänare belägrade den. 12 Då gav sig Juda kung Jojakin åt kungen av Babel med sin mor och med sina tjänare, sina befälhavare och hovmän. Babels kung tog honom till fånga i sitt åttonde regeringsår. 13 (F) Han förde bort därifrån alla skatter i Herrens hus och skatterna i det kungliga palatset. Han bröt också loss beläggningen från alla guldföremål som Salomo, Israels kung, hade gjort för Herrens tempel, detta i enlighet med vad Herren hade sagt. 14 (G) Hela Jerusalem, alla befälhavare och alla tappra stridsmän, alla hantverkare och smeder förde han bort i fångenskap[h], tillsammans 10 000 män. Bara de fattigaste i landet lämnades kvar. 15 (H) Han förde bort Jojakin till Babel. Dessutom förde han kungens mor, hans hustrur och hovmän tillsammans med de mäktiga i landet som fångar från Jerusalem till Babel. 16 (I) Alla tappra och krigsdugliga stridsmän till ett antal av 7 000, liksom hantverkarna och smederna, tillsammans 1 000, fördes också av den babyloniske kungen i fångenskap till Babel.
17 (J) Men Babels kung gjorde Jojakins farbror Mattanja till kung i hans ställe och ändrade hans namn till Sidkia.
12 (A) Kroppen är en och har många delar, men trots att kroppens alla delar är många utgör de en kropp. Så är det också med Kristus. 13 (B) I en och samme Ande är vi alla döpta för att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria. Och vi har alla fått en och samme Ande utgjuten över oss[a].
14 Kroppen består ju inte av en enda kroppsdel utan många. 15 Om foten sade: "Jag är inte hand, så jag hör inte till kroppen", så hör den ändå till kroppen. 16 Och om örat sade: "Jag är inte öga, så jag hör inte till kroppen", så hör det ändå till kroppen. 17 Om hela kroppen vore öga, var fanns då hörseln? Om allt vore hörsel, var fanns då luktsinnet? 18 Men nu har Gud satt samman delarna i kroppen, var och en av dem som han ville. 19 Om alla vore en enda kroppsdel, var vore då kroppen?
20 Men nu är kroppsdelarna många och kroppen ändå en. 21 Ögat kan inte säga till handen: "Jag behöver dig inte", inte heller huvudet till fötterna: "Jag behöver er inte." 22 Nej, tvärtom är de delar av kroppen som verkar svagast så mycket mer nödvändiga. 23 Och de delar av kroppen som vi tycker är värda mindre heder klär vi med så mycket större heder, och dem som vi blygs för skyler vi med så mycket större anständighet, 24 något som våra anständigare delar inte behöver.
Men Gud har satt samman kroppen och gett de ringare delarna större heder, 25 för att det inte ska bli splittring i kroppen utan att delarna i stället ska ha samma omsorg om varandra. 26 Om en kroppsdel lider, så lider alla de andra delarna med den. Och om en kroppsdel blir ärad, gläder sig alla de andra delarna med den.
Jesus botar två blinda och en stum
27 När Jesus gick vidare därifrån, följde två blinda efter honom och ropade: "Förbarma dig över oss, Davids son!" 28 Och när han hade kommit hem[a], gick de fram till honom. Jesus frågade dem: "Tror ni att jag kan göra detta?" De svarade: "Ja, Herre." 29 Då rörde han vid deras ögon och sade: "Så som ni tror ska det ske för er." 30 Och deras ögon öppnades. Jesus sade strängt till dem: "Se till att ingen får veta det." 31 Men de gick och spred ut ryktet om honom i hela det området.
32 (A) Medan de var på väg ut, kom folk till honom med en man som var besatt och stum. 33 När den onda anden var utdriven, talade den stumme. Och folket häpnade och sade: "Aldrig har man sett något sådant i Israel!" 34 (B) Men fariseerna sade: "Det är med hjälp av de onda andarnas furste som han driver ut andarna."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation