Book of Common Prayer
De gudlösas skenbara lycka
אAlef
Gräm dig inte över de onda,
avundas inte dem som gör orätt.
2 (B) Snart torkar de bort[b] som gräs,
vissnar som gröna växter.
בBeth
3 Lita på Herren och gör det goda,
bo i landet och lev i[c] trofasthet,
4 och ha din glädje i Herren.
Då ska han ge dig
vad ditt hjärta begär.
גGimel
5 (C) Anförtro din väg åt Herren
och lita på honom.
Han ska göra det.
6 (D) Han ska låta din rättfärdighet
gå fram som ljuset,
din rätt som middagssolen.
דDaleth
7 (E) Var stilla inför Herren
och vänta på honom.
Gräm dig inte över den
som har framgång,
som gör upp onda planer.
הHe
8 (F) Släpp vreden och lämna ilskan.
Gräm dig inte,
det för bara ont med sig.
9 De onda ska utrotas,
men de som hoppas på Herren
ska ärva landet.
וWaw
10 (G) Ännu en liten tid,
så finns där ingen gudlös.
När du ser på hans plats
är han borta.
11 (H) Men de ödmjuka ska ärva landet
och njuta stor frid.
זZajin
12 (I) Den gudlöse smider planer
mot den rättfärdige,
han gnisslar tänder mot honom.
13 (J) Men Herren ler åt honom,
för han ser att hans stund kommer.
חHeth
14 De gudlösa drar svärdet
och spänner sin båge
för att fälla den svage och fattige,
för att slakta dem
som går på rätta vägar.
15 Men deras svärd
ska gå in i deras eget hjärta,
och deras bågar ska brista.
טTeth
16 (K) Bättre det lilla som en rättfärdig har
än många gudlösas rikedom.
17 (L) De gudlösas armar ska brytas,
men Herren stöder de rättfärdiga.
יJod
18 (M) Herren känner
de oskyldigas dagar,
deras arvslott består för evigt.
19 (N) De behöver inte skämmas
i onda tider,
i hungerns dagar blir de mättade.
כKaf
20 (O) Men de gudlösa ska gå under.
Herrens fiender försvinner
som ängarnas prakt,
de försvinner som rök[d].
לLamed
21 (P) Den gudlöse lånar
och betalar inte tillbaka,
men den rättfärdige är barmhärtig
och generös.
22 (Q) De Herren välsignar
ska ärva landet,
men de han förbannar ska utrotas.
מMem
23 Med Herren
blir en mans steg fasta
och han gläds över hans väg.
24 (R) Om han faller ramlar han inte,
för Herren håller hans hand.
נNun
25 Ung har jag varit
och nu är jag gammal,
men aldrig har jag sett
en rättfärdig övergiven
eller hans barn tigga om bröd.
26 (S) Han är alltid barmhärtig
och lånar ut,
och hans barn är till välsignelse.
סSamek
27 (T) Undvik det onda
och gör det goda,
så får du bo kvar för evigt.
28 (U) Herren älskar det rätta,
han överger inte sina trogna.
עAjin
De blir bevarade för evigt,
men de gudlösas ättlingar
blir utrotade.
29 De rättfärdiga ska ärva landet
och bo där för evigt.
פPe
30 (V) Den rättfärdiges mun talar vishet,
hans tunga säger det som är rätt.
31 (W) Han har sin Guds undervisning
i hjärtat,
hans steg vacklar inte.
צTsade
32 (X) Den gudlöse spejar
på den rättfärdige
och söker tillfälle att döda honom.
33 (Y) Men Herren utlämnar honom inte
i hans hand
och låter honom inte bli fälld
i rätten.
קQof
34 (Z) Hoppas på Herren
och håll dig på hans väg,
så upphöjer han dig
och du får ärva landet.
Du ska se hur de gudlösa utrotas.
רResh
35 (AA) Jag såg en gudlös tyrann,
han bredde ut sig
som ett frodigt rotat träd.[e]
36 (AB) Men han försvann
och nu är han borta,[f]
jag sökte honom
men fann honom inte.
שShin
37 (AC) Betrakta den oskyldige,
se på den ärlige,
det finns en framtid
för fridens man.
38 (AD) Men syndarna går alla under,
de gudlösas framtid blir avskuren.
תTaw
Salomos hustrur
11 Kung Salomo hade vid sidan om faraos dotter många andra utländska kvinnor[a] som han älskade: moabitiskor, ammonitiskor, edomitiskor, sidoniskor och hetitiskor, 2 (A) De hörde till folk som Herren hade talat[b] om och sagt till Israels barn: ”Ni ska inte gå in till dem, och de inte till er, eftersom de kommer att förleda era hjärtan att följa deras gudar.” Till dessa höll sig Salomo och älskade dem. 3 Han hade sjuhundra hustrur av furstlig rang och trehundra bihustrur, och dessa kvinnor förledde hans hjärta.
4 När Salomo blev gammal, förledde kvinnorna honom att följa andra gudar, så att hans hjärta inte förblev hängivet Herren hans Gud som hans far Davids hjärta hade varit. 5 (B) Salomo följde Astarte[c], sidoniernas gudinna, och Milkom[d], ammoniternas vidrighet. 6 Salomo gjorde det som var ont i Herrens ögon och följde inte i allt efter Herren, så som hans far David hade gjort. 7 (C) Salomo byggde då en offerhöjd åt Kemosh, moabiternas vidrighet, på berget öster om Jerusalem och likaså en åt Molok, ammoniternas styggelse. 8 På samma sätt gjorde han för alla sina utländska kvinnor, som fick tända offereld och offra åt sina gudar.
9 (D) Herren blev vred på Salomo, därför att hans hjärta hade vänt sig bort från Herren, Israels Gud, som två gånger hade visat sig för honom. 10 (E) Han hade gett honom befallning om denna sak: att han inte skulle följa efter andra gudar. Men han hade inte hållit vad Herren befallt. 11 (F) Därför sade Herren till Salomo: ”Eftersom det är så med dig och eftersom du inte har hållit mitt förbund och mina stadgar som jag har gett dig, ska jag rycka riket ifrån dig och ge det åt din tjänare. 12 Men för din far Davids skull ska jag inte göra det så länge du lever. Först ur din sons hand ska jag rycka det. 13 Men jag ska inte rycka hela riket ifrån honom, utan en stam ska jag ge åt din son för min tjänare Davids skull, och för Jerusalems skull, som jag har utvalt.”
Sann och falsk visdom
13 (A) Är någon av er vis och förståndig, då ska han visa sina gärningar genom ett klokt, vänligt och gott uppträdande. 14 Men bär ni bitter avund och rivalitet[a] i ert hjärta, ska ni inte skryta och ljuga i strid mot sanningen. 15 (B) En sådan "vishet" kommer inte från ovan utan är jordisk, oandlig[b], demonisk. 16 (C) För där det finns avund och rivalitet, där finns också oordning och all slags ondska.
17 Men visheten från ovan är först och främst ren, dessutom fredlig, mild, följsam, full av barmhärtighet och goda frukter, opartisk[c] och uppriktig. 18 (D) Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid.
Varning för begär
4 (E) Varifrån kommer alla strider och konflikter bland er? Kommer de inte från begären som kämpar i era kroppar? 2 Ni vill ha men får inget, ni mördar och avundas[d] men vinner inget. Ni kämpar och strider men har inget, därför att ni inte ber. 3 (F) Ni ber men får inget, därför att ni ber illa – för att slösa bort det på era njutningar.
4 (G) Ni otrogna, vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara vän med världen blir fiende till Gud. 5 (H) Eller tror ni att det är tomma ord när Skriften säger[e]: "Svartsjukt[f] längtar Anden[g] som han låtit bo i oss?" 6 (I) Men större är nåden som han ger. Därför heter det: Gud står emot de högmodiga men ger nåd åt de ödmjuka.[h]
7 (J) Underordna er därför Gud. Stå emot djävulen, så ska han fly från er. 8 (K) Närma er Gud, så ska han närma sig er. Rena era händer, ni syndare, och rena era hjärtan, ni splittrade. 9 (L) Klaga, sörj och gråt! Vänd ert skratt i sorg och er glädje i bedrövelse. 10 (M) Ödmjuka er inför Herren, så ska han upphöja er.
11 (N) Förtala inte varandra, bröder. Den som förtalar sin broder eller dömer sin broder förtalar och dömer lagen. Men om du dömer lagen är du inte lagens görare, utan dess domare. 12 En är lagstiftare och domare, han som har makt att frälsa och förgöra. Vem är du som dömer din nästa?
12 Pilatus frågade dem än en gång: "Vad ska jag då göra med honom som ni kallar judarnas kung?" 13 De skrek tillbaka: "Korsfäst honom!" 14 Pilatus frågade dem: "Vad har han gjort för ont?" Men de skrek ännu högre: "Korsfäst honom!" 15 (A) Och eftersom Pilatus ville göra folket till viljes, släppte han Barabbas och lät gissla[a] Jesus och utlämnade honom sedan till att korsfästas.
Jesus hånas och misshandlas
16 (B) Soldaterna förde in Jesus på gården, det vill säga pretoriet, och sammankallade hela vaktstyrkan. 17 (C) De klädde honom i en purpurmantel[b] och vred ihop en törnekrona och satte den på honom. 18 Sedan började de hälsa honom: "Leve judarnas kung!" 19 (D) De slog honom i huvudet med en käpp, spottade på honom och böjde knä och tillbad honom.
20 När de hade hånat honom, tog de av honom purpurmanteln och klädde honom i hans egna kläder. Sedan förde de ut honom för att korsfästas.
Jesus blir korsfäst
21 (E) De hejdade en man som just kom in från landet, Simon från Kyrene, far till Alexander och Rufus[c]. Honom tvingade de att bära Jesu kors.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation