Book of Common Prayer
FÖRSTA BOKEN
De två vägarna
1 (A) Salig är den som inte följer
de gudlösas råd,
som inte går in på[a] syndares väg
och sitter bland föraktare,
2 (B) utan har sin glädje
i Herrens undervisning[b]
och begrundar [c]hans ord
både dag och natt.
3 (C) Han är som ett träd,
planterat vid vattenbäckar,
som bär sin frukt i rätt tid
och vars löv inte vissnar.
Och allt han gör, det lyckas väl.
4 (D) Sådana är inte de gudlösa,
de är som agnar[d]
som skingras för vinden.
5 (E) Därför ska inte de gudlösa
bestå vid domen,
inte syndarna
i de rättfärdigas församling.
6 (F) Herren känner
de rättfärdigas väg,
men de gudlösas väg
leder till fördärvet.
Guds Son och hans motståndare
2 (G) Varför är hednafolken i uppror?
Varför tänker folken
tomma tankar?
2 (H) Jordens kungar reser sig
och furstarna gaddar ihop sig
mot Herren och hans Smorde[e]:[f]
3 (I) "Vi sliter sönder deras band
och kastar av oss deras rep!"
4 (J) Han som tronar i himlen ler,
Herren gör narr av dem.
5 Så talar han till dem i sin vrede,
slår dem med skräck
i sin glödande harm:
6 (K) "Det är jag som har insatt min kung
på Sion, mitt heliga berg."
7 (L) Jag vill förkunna Herrens beslut,
han sade till mig:
"Du är min Son,
jag har fött dig i dag.[g]
8 (M) Be mig, så ger jag dig
hednafolken till arvedel
och hela jorden till egendom.
9 (N) Du ska krossa[h] dem med järnspira,
slå sönder dem som lerkärl."[i]
10 Var nu kloka, ni kungar,
ta varning, ni domare[j] på jorden!
11 (O) Tjäna Herren med fruktan
och gläd er med bävan!
12 (P) Ge Sonen hyllningskyss,
så att han inte vredgas
och ni går under på er väg,
för hans vrede
kan snabbt blossa upp.
Saliga är alla som flyr till honom.
Bön om hjälp mot fiender
3 (Q) En psalm av David när han flydde för sin son Absalom[k].
2 (R) Herre, hur många är inte
mina fiender!
Många reser sig mot mig,
3 många säger om min själ:
"Han får ingen frälsning
hos Gud." Sela[l]
4 (S) Men du, Herre, är en sköld
runt omkring mig.
Du är min ära,
du lyfter mitt huvud.
5 (T) Jag ropar högt till Herren,
och han svarar mig
från sitt heliga berg. Sela
6 (U) Jag lade mig ner och somnade,
jag vaknade igen,
för Herren stöder mig.
7 (V) Jag fruktar inte tiotusen man
som omringar mig från alla håll.
8 (W) Res dig, Herre!
Fräls mig, min Gud!
Du slår alla mina fiender på kinden[m],
du krossar de gudlösas tänder.
9 (X) Frälsningen finns hos Herren.
Låt din välsignelse vila
över ditt folk! Sela
Aftonbön i nöd
4 För körledaren, till stränginstrument. En psalm av David.
2 Svara mig när jag ropar,
min rättfärdighets Gud!
När jag är trängd ger du mig rum.
Förbarma dig över mig
och hör min bön!
3 Höga herrar,
hur länge ska ni kränka
min heder?
Hur länge ska ni älska tomhet
och jaga efter lögn? Sela
4 Ni ska veta hur underbart
Herren tar till sig sin trogne,
Herren hör när jag ropar
till honom.
5 (Y) Grips ni av vrede, synda inte!
Tänk efter i era hjärtan på er bädd
och var stilla. Sela
6 (Z) Bär fram rätta offer
och lita på Herren.
7 (AA) Många säger:
"Vem kan visa oss det goda?"
Låt ditt ansiktes ljus
lysa över oss, Herre!
8 Du har gett mig glädje i hjärtat,
mer än när andra får säd och vin
i mängd.
9 (AB) I frid kan jag lägga mig ner
och sova[n],
för bara du, Herre,
låter mig bo i trygghet.
Den oskyldiges bön om Herrens dom
7 En klagopsalm av David, som sjöng den till Herren på grund av benjaminiten Kushs ord[a].
2 Herre min Gud, jag flyr till dig.
Fräls mig från alla som jagar mig,
rädda mig!
3 (A) Annars river de min själ som lejon,
rycker bort mig utan räddning.
4 (B) Herre min Gud,
om jag har gjort detta,
om jag har orätt på mina händer,
5 (C) om jag lönat min vän med ont
eller plundrat min ovän
utan orsak –
6 låt då fienden jaga min själ
och hinna upp mig,
låt honom trampa mitt liv
till marken
och lägga min ära[b] i stoftet. Sela
7 (D) Res dig, Herre, i din vrede,
stå upp mot mina
fienders raseri!
Vakna till min hjälp[c],
du som har kallat till dom.
8 Låt skaran av folkslag
samlas omkring dig,
trona åter över dem i höjden.
9 (E) Herren håller dom över folken.
Döm mig, Herre,
efter min rättfärdighet,
efter den fullkomlighet
som täcker mig.
10 (F) Gör slut på de gudlösas ondska,
låt den rättfärdige stå fast!
Du som prövar hjärtan och njurar[d]
är en rättfärdig Gud.
11 (G) Min sköld är hos Gud,
han frälser dem
som har ärliga hjärtan.
12 (H) Gud är en rättfärdig domare,
en Gud som visar sin vrede
varje dag.
13 (I) Om någon inte omvänder sig
slipar han sitt svärd,
han spänner sin båge[e]
och laddar den[f],
14 (J) han förbereder
sina dödliga vapen
och gör sina pilar brinnande.
15 (K) Se, han är dräktig med ondska,
han går havande med olycka
och föder lögn.
16 (L) Han gräver en grop
och gör den djup,
men faller själv i graven
han grävde.
17 (M) Hans ondska slår tillbaka
mot hans eget huvud,
hans våld drabbar
hans egen hjässa.
18 (N) Jag vill tacka Herren
för hans rättfärdighet
och lovsjunga
Herren den Högstes namn.
Elimelek flyttar till Moabs land
1 På den tiden när domarna regerade blev det svält i landet. Då gav sig en man i väg från Betlehem i Juda med sin hustru och sina båda söner för att bo en tid i Moabs land. 2 Mannen hette Elimelek,[a] hans hustru Noomi och hans båda söner Mahlon och Kiljon. Familjen var efratiter[b] från Betlehem i Juda. De kom till Moabs land och stannade där.
3 Men Noomis man Elimelek dog, och hon blev ensam kvar med sina båda söner. 4 Sönerna tog sig moabitiska hustrur. Den ena hette Orpa[c] och den andra Rut.[d] 5 När de hade bott där ungefär tio år dog också de båda sönerna, Mahlon och Kiljon, och kvinnan blev ensam kvar, utan söner och utan man.
Återkomsten till Betlehem
6 Då bröt Noomi upp med sina sonhustrur för att vända tillbaka från Moabs land[e], för hon hade hört i Moabs land att Herren hade tagit sig an sitt folk och gett dem bröd. 7 Hon lämnade platsen där hon bott, och hennes båda sonhustrur följde med henne.
Men när de var på väg mot Juda land 8 sade Noomi till sina båda sonhustrur: ”Vänd om och gå hem igen, var och en till sin mors hus. 9 Må Herren visa godhet mot er, så som ni har gjort mot de döda och mot mig. Må Herren låta er finna trygghet, var och en i sin mans hus.” Och hon kysste dem. Men de brast i gråt, 10 och sade till henne: ”Nej, vi vill följa med dig tillbaka till ditt folk.”
11 (A) Men Noomi svarade dem: ”Vänd tillbaka, mina döttrar. Varför skulle ni gå med mig? Har jag några fler söner[f] i mitt moderliv som kan bli män åt er? 12 Vänd tillbaka, mina döttrar, och gå hem. Jag är för gammal att bli gift. Och även om jag skulle tänka att jag fortfarande har hopp, om jag så redan i natt gav mig åt en man och dessutom födde söner, 13 (B) skulle ni då vänta på dem tills de blev vuxna? Skulle ni stänga in er och vara utan man? Nej, mina döttrar! Det är mycket bittrare för mig än för er, för Herrens hand har drabbat mig.”
14 Då brast de på nytt i gråt. Orpa kysste sin svärmor farväl, men Rut klamrade sig fast vid henne. 15 Noomi sade då: ”Se, din svägerska har vänt tillbaka till sitt folk och sina gudar. Vänd tillbaka du också och följ din svägerska.”
16 Men Rut svarade: ”Tvinga mig inte att lämna dig och vända tillbaka från dig. För dit du går, går också jag, och där du stannar, stannar jag. Ditt folk är mitt folk och din Gud är min Gud. 17 Där du dör vill jag dö, och där vill jag bli begravd. Herren må straffa mig både nu och i framtiden om något annat än döden skiljer mig från dig.” 18 När hon såg att Rut var fast besluten att gå med henne talade hon inte mer med henne om saken.
Hälsning
1 (A) Från Paulus, Kristi Jesu apostel på uppdrag av Gud, vår Frälsare, och Kristus Jesus, vårt hopp. 2 (B) Till Timoteus, mitt äkta barn i tron. Nåd, barmhärtighet och frid från Gud Fadern och Kristus Jesus, vår Herre.
Varning för villolärare
3 (C) Som jag uppmanade dig redan när jag var på väg mot Makedonien, vill jag att du stannar i Efesos och förmanar vissa där att inte förkunna falska läror 4 (D) eller ägna sig åt myter och ändlösa släktregister. Sådant leder till strider och tjänar inte Guds frälsningsplan genom tron.
5 (E) Målet med förmaningen är kärlek ur ett rent hjärta, ett gott samvete och en uppriktig tro. 6 (F) Det målet har vissa missat och förfallit till tomt prat. 7 De vill vara lärare i lagen men förstår varken vad de säger eller vad de så säkert uttalar sig om.
8 (G) Men vi vet att lagen är god, om man använder den rätt 9 (H) och inser att den inte är till för rättfärdiga utan för laglösa och rebeller, gudlösa och syndare, oheliga och oandliga. Lagen är till för dem som misshandlar[a] sin far och mor, för mördare, 10 (I) för dem som lever i otukt och homosexualitet, för slavhandlare, lögnare, menedare och allt annat som går emot den sunda läran, 11 (J) enligt evangeliet om den salige Gudens härlighet som har anförtrotts mig.
Aposteln frälst av nåd
12 Jag tackar honom som har gett mig kraft, Kristus Jesus vår Herre, för att han ansåg mig värd förtroende och tog mig i sin tjänst, 13 (K) jag som förr var en hädare, förföljare och våldsman. Men jag mötte barmhärtighet därför att jag i min otro inte visste vad jag gjorde.
14 (L) Vår Herres nåd överflödade med tro och kärlek i Kristus Jesus. 15 (M) Det är ett ord att lita på och värt att tas emot av alla, att Kristus Jesus kom till världen för att frälsa syndare – och bland dem är jag den störste! 16 Men jag mötte barmhärtighet, för att Kristus Jesus skulle få visa hela sitt tålamod först mot mig, som en förebild för dem som ska komma till tro på honom och få evigt liv. 17 (N) Ära och pris åt evighetens[b] Kung, den odödlige, osynlige, ende Guden, i evigheters evighet. Amen.
Omvänd er
13 Vid samma tid kom några och berättade för Jesus om galileerna vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer.[a] 2 (A) Han svarade: "Tror ni att de galileerna var större syndare än alla andra galileer, eftersom de fick lida så? 3 Nej, säger jag er. Men om ni inte omvänder er, går ni alla under som de.
4 Eller de arton som dog när tornet i Siloam[b] föll över dem, tror ni att de var mer skyldiga än alla andra som bor i Jerusalem? 5 Nej, säger jag er. Men om ni inte omvänder er, går ni alla under på samma sätt."
Fikonträdet som inte bar frukt
6 (B) Sedan berättade han denna liknelse: "En man hade ett fikonträd planterat i sin vingård. Han kom och letade efter frukt på det, men han fann ingen. 7 Då sade han till trädgårdsmästaren: I tre år har jag nu kommit och letat efter frukt på det här fikonträdet, men jag hittar ingen. Hugg bort det! Varför ska det få suga ut jorden[c]?
8 (C) Men trädgårdsmästaren svarade: Herre, låt det stå kvar även i år, tills jag har grävt runt det och gödslat. 9 Kanske bär det frukt nästa år? Om inte, kan du hugga bort det."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation