Book of Common Prayer
Den evige Kungen
93 [a](A) Herren är kung!
Han är klädd i höghet,
Herren är klädd
och rustad med kraft.
Världen står fast,
den vacklar inte.
2 (B) Din tron står fast
sedan urminnes tid,
du är av evighet.
3 (C) Strömmarna höjer sig, Herre,
strömmarna höjer sin röst,
strömmarna höjer sitt dån.
4 (D) Men mäktig är Herren i höjden,
mer än bruset av väldiga vatten,
mer än havets mäktiga
bränningar.
5 (E) Dina vittnesbörd
är alltigenom sanna.
Helighet tillhör ditt hus, Herre,
för alltid.
Hela jordens Kung
96 (A) Sjung till Herren en ny sång,
sjung till Herren, hela jorden!
2 (B) Sjung till Herren, lova hans namn,
ropa ut hans frälsning
dag efter dag!
3 (C) Förkunna hans ära
bland hednafolken,
bland alla folk hans under!
4 (D) Stor är Herren och högt prisad,
värd att vörda mer än alla gudar.
5 (E) Folkens alla gudar är avgudar,
men Herren har gjort himlen.
6 Majestät och härlighet
är inför hans ansikte,
makt och glans i hans helgedom.
7 (F) Ge åt Herren, ni folkens släkter,
ge åt Herren ära och makt!
8 (G) Ge åt Herren hans namns ära,
kom med gåvor till hans gårdar!
9 (H) Tillbe Herren i helig skrud,
bäva inför honom, hela jorden!
10 (I) Säg bland folken:
"Herren är kung,
världen står fast och vacklar inte.
Han ska döma folken med rättvisa."
11 (J) Himlen ska glädjas
och jorden fröjda sig,
havet ska brusa
med allt som fyller det.
12 (K) Marken ska jubla
med allt som den bär,
skogens alla träd
ska ropa av fröjd
13 (L) inför Herren, för han kommer,
han kommer för att döma jorden.
Han ska döma världen
med rättfärdighet
och folken med sin trofasthet.
Herrens godhet och hjälp
34 [a](A) Av David, när han spelade galen inför Abimelek[b], som drev bort honom så att han kom undan.
2 (B) Jag vill alltid prisa Herren,
hans lov ska ständigt
vara i min mun.
3 (C) Min själ ska vara stolt i Herren,
de ödmjuka ska höra det
och glädjas.
4 Lova Herren med mig,
låt oss upphöja hans namn
tillsammans!
5 (D) Jag sökte Herren
och han svarade mig,
han räddade mig
från allt som skrämde mig.
6 De som ser upp till honom
strålar av fröjd,
deras ansikten[c] behöver inte
rodna av skam.
7 Här är en plågad som ropade,
och Herren hörde honom
och frälste honom
ur all hans nöd.
8 (E) Herrens ängel vakar
runt dem som vördar honom,
och han befriar dem.
9 (F) Smaka och se att Herren är god!
Salig är den som flyr till honom.
10 (G) Vörda Herren, ni hans heliga,
för de som vördar honom
saknar ingenting.
11 (H) Unga lejon lider nöd och hungrar,
men de som söker Herren
saknar inget gott.
12 Kom, barn, lyssna till mig!
Jag ska lära er att vörda Herren.
13 (I) Är du en människa
som älskar livet
och vill se goda dagar?
14 (J) Vakta då din tunga
från det som är ont,
dina läppar från att tala svek.
15 (K) Undvik det onda och gör det goda,
sök friden och följ den.
16 (L) Herrens ögon är vända
till de rättfärdiga
och hans öron till deras rop.
17 (M) Men Herrens ansikte
är emot dem som gör det onda,
för att utplåna minnet av dem
från jorden.
18 (N) De rättfärdiga ropar
och Herren hör,
han räddar dem ur all deras nöd.
19 (O) Herren är nära dem
som har ett förkrossat hjärta
och frälser dem
som har en bedrövad ande.
20 (P) Mycket får den rättfärdige lida,
men Herren räddar honom ur allt.
21 (Q) Han bevarar alla hans ben,
inte ett enda av dem ska krossas.[d]
22 Ondskan blir den gudlöses död,
och de som hatar den rättfärdige
ska stå med skuld.
23 (R) Men Herren friköper
sina tjänares själar,
och ingen som flyr till honom
ska stå med skuld.
Hamans plan att förgöra judarna
3 (A) Efter en tid upphöjde kung Ahasveros agagiten Haman[a], Hammedatas son, till en hög position och gav honom högre rang än[b] alla de furstar som var hos honom. 2 (B) Alla kungens tjänare som var i kungens port böjde knä och föll ner för Haman, för så hade kungen befallt. Men Mordokaj böjde inte knä och föll inte ner för honom. 3 Då sade kungens tjänare i kungens port till Mordokaj: ”Varför lyder du inte kungens befallning?” 4 När de dag efter dag hade sagt så till honom utan att han lyssnade till dem, talade de om det för Haman för att se om Mordokajs förklaring skulle godtas. Han hade nämligen berättat för dem att han var jude. 5 När Haman såg att Mordokaj inte böjde knä eller föll ner för honom blev han ursinnig. 6 Men det var inte nog i hans ögon att döda bara Mordokaj. Man hade berättat för honom vilket folk Mordokaj tillhörde, och Haman sökte därför efter tillfälle att utrota alla judar, Mordokajs folk, i Ahasveros hela rike.
7 (C) I första månaden, månaden Nisan, i Ahasveros tolfte regeringsår[c], kastade man pur[d], det vill säga lott, inför Haman om varje dag och varje månad fram till tolfte månaden[e], månaden Adar. 8 (D) Haman sade till kung Ahasveros: ”Det finns ett folk som bor utspritt och skingrat bland de andra folken i ditt rikes alla provinser. Deras lagar är olika alla andra folks lagar, och de följer inte kungens lagar. Det är inte värdigt kungen att låta dem hållas. 9 Om kungen samtycker bör en skrivelse utfärdas att de ska förgöras. Då ska jag åt tjänstemännen väga upp tiotusen talenter[f] silver att läggas i kungens skattkammare.” 10 (E) Kungen tog då av signetringen från sin hand och gav den till agagiten Haman, Hammedatas son, judarnas fiende. 11 Därefter sade kungen till Haman: ”Silvret får du, och med folket kan du göra vad du vill.”
12 På trettonde dagen i första månaden[g] tillkallades kungens skrivare, och en skrivelse utfärdades helt enligt Hamans befallning till kungens satraper[h] och till ståthållarna över varje provins och till furstarna över varje folk, till varje provins med dess egen skrift och till varje folk på dess eget språk. Skrivelsen utfärdades i kung Ahasveros namn och förseglades med kungens sigill. 13 Sedan sändes brev med kurirer ut till alla kungens provinser, att man skulle utrota, döda och förgöra alla judar, unga och gamla, barn och kvinnor, alla på en och samma dag, nämligen den trettonde dagen i tolfte månaden, månaden Adar[i], och att deras egendom skulle tas som byte. 14 (F) En avskrift av skrivelsen skulle kungöras som förordning i varje provins, så att alla folk skulle vara beredda den dagen.
15 (G) På kungens befallning skyndade kurirerna i väg, så snart förordningen hade utfärdats i Susas borg. Kungen och Haman satte sig för att dricka, men i staden Susa rådde bestörtning.
Mordokaj ber Ester om hjälp
4 När Mordokaj fick veta vad som hade hänt, rev han sönder sina kläder och klädde sig i säck och aska. Han gick ut mitt i staden och klagade högt och bittert. 2 Han fortsatte fram till kungens port, eftersom den som var klädd i säcktyg inte fick komma in i kungens port. 3 I varje provins dit kungens befallning och förordning kom blev det stor sorg bland judarna, och de fastade, grät och klagade. De flesta satte sig i säck och aska.
19 (A) Detta vet ni, mina älskade bröder.
Ordets hörare och görare
Varje människa ska vara snar att höra, sen att tala och sen till vrede, 20 för en människas vrede leder inte till det som är rätt inför Gud. 21 (B) Lägg därför bort all orenhet och all ondska och ta ödmjukt emot ordet, som är inplanterat i er och har makt att frälsa era själar.
22 (C) Var ordets görare, inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva. 23 Om någon är ordets hörare men inte dess görare liknar han en man som ser sitt ansikte i en spegel. 24 När han har sett sig själv och gått sin väg glömmer han genast hur han såg ut. 25 (D) Den som däremot blickar in i frihetens fullkomliga lag[a] och blir kvar i den, inte som en glömsk hörare utan som en verklig görare, han blir salig i det han gör.
26 (E) Om någon menar sig tjäna Gud men inte tyglar sin tunga utan bedrar sitt hjärta, då är hans gudstjänst ingenting värd. 27 (F) Men att ta hand om föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen, det är en gudstjänst som är ren och fläckfri inför Gud och Fadern.
Rätt givande
6 Akta er för att göra era goda gärningar inför människor, för att bli sedda av dem. Då får ni ingen lön hos er Far i himlen. 2 När du ger en gåva[a] ska du inte basunera ut det, så som hycklarna[b] gör i synagogorna och på gatorna för att bli ärade av människor. Jag säger er sanningen: De har fått ut sin lön.
3 Nej, när du ger en gåva, låt inte din vänstra hand veta vad den högra gör. 4 Då ges din gåva i det fördolda, och då ska din Far, som ser i det fördolda, belöna dig.
Rätt bön
5 (A) Och när ni ber ska ni inte vara som hycklarna, som älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att synas inför människor. Jag säger er sanningen: De har fått ut sin lön.
6 (B) Nej, när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Far som är i det fördolda. Då ska din Far, som ser i det fördolda, belöna dig.
Rätt fasta
16 När ni fastar[a], se då inte dystra ut som hycklarna, som vanställer sina ansikten för att visa människor att de fastar. Jag säger er sanningen: De har fått ut sin lön.
17 Nej, när du fastar, smörj in ditt huvud och tvätta ditt ansikte 18 så att inte människor ser att du fastar, utan bara din Far som är i det fördolda. Då ska din Far, som ser i det fördolda, belöna dig.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation