Book of Common Prayer
Räddning undan förföljare
31 För körledaren. En psalm av David.
2 (A) Till dig, Herre, tar jag min tillflykt.
Låt mig aldrig behöva skämmas,
rädda mig i din rättfärdighet.
3 (B) Vänd ditt öra till mig,
skynda till min räddning!
Var min fasta klippa,
en borg till min frälsning,
4 (C) för du är min klippa och min borg.
Du ska leda och föra mig
för ditt namns skull,
5 (D) du ska lossa mig ur nätet
de lagt ut för mig,
för du är mitt beskydd.
6 (E) I din hand[a] överlämnar jag
min ande.
Du har friköpt mig, Herre,
du trofaste Gud.
7 (F) Jag hatar[b] dem som håller fast
vid tomma avgudar,
jag litar på Herren.
8 (G) Jag vill jubla och glädjas
över din nåd,
att du ser mitt lidande
och känner min själ i nöden.
9 (H) Du utlämnar mig inte
i fiendens hand,
du ställer mina fötter
på rymlig plats.
10 (I) Förbarma dig över mig, Herre,
jag är i nöd!
Grämelse förtär mitt öga,
min själ och min kropp.
11 (J) Mitt liv försvinner i sorg,
mina år i suckan.
Min kraft är bruten
genom min synd[c],
mina ben[d] förtärs
12 (K) för alla mina fienders skull.
Jag har blivit en skam
för mina grannar
och en skräck
för dem som känner mig.
De som ser mig på gatan
flyr för mig.
13 Jag är glömd och borta
ur deras hjärtan, som död,
jag har blivit som ett krossat kärl.
14 (L) Jag hör vad många viskar,
skräck från alla håll!
De gaddar ihop sig mot mig,
smider planer för att ta mitt liv.
15 Men jag litar på dig, Herre,
jag säger: "Du är min Gud."
16 (M) Min tid är i dina händer.
Rädda mig från mina fienders hand,
från dem som förföljer mig.
17 (N) Låt ditt ansikte lysa
över din tjänare,
fräls mig genom din nåd.
18 (O) Herre, låt mig inte
behöva skämmas,
jag ropar till dig!
Låt de gudlösa få skämmas,
låt dem tystna i dödsriket.
19 Låt lögnarnas läppar förstummas,
de som talar fräckhet i högmod
och förakt mot den rättfärdige.
20 (P) Hur stor är inte din godhet,
som du sparar åt dem
som vördar dig
och visar i människors åsyn
mot dem som flyr till dig!
21 (Q) Du tar dem i ditt ansiktes beskydd
mot människors intriger,
du gömmer dem i din hydda
undan elaka tungor.
Oskyldigt anklagad
35 Av David.
Herre, kämpa mot dem
som kämpar mot mig,
strid mot dem
som strider mot mig!
2 Grip sköld och skydd
och kom till min hjälp,
3 dra fram spjutet
och spärra vägen
för mina förföljare.
Säg till min själ:
"Jag är din frälsning!"
4 (A) Låt dem som vill ta mitt liv
få skam och vanära,
låt dem som planerar min olycka
tvingas tillbaka med skam.
5 (B) Låt dem bli som agnar för vinden,
låt Herrens ängel driva bort dem.
6 (C) Låt deras väg bli mörk och hal,
låt Herrens ängel förfölja dem.
7 (D) Utan orsak dolde de sin nätgrop
för att fånga mig,
utan orsak grävde de den
för att ta mitt liv.
8 (E) Låt fördärvet drabba dem oväntat,
låt dem fastna i nätet de lagt ut
och falla i gropen
till sitt eget fördärv.
9 (F) Min själ ska jubla i Herren
och glädjas över hans frälsning.
10 Varje ben i min kropp ska säga:
"Herre, vem är som du?
Du räddar den svage
från hans överman,
den svage och fattige
från den som plundrar honom."
11 (G) Falska vittnen träder fram,
de frågar mig om saker jag inte vet.
12 (H) De lönar mig med ont mot gott,
min själ är övergiven.
13 (I) Men jag gick i sorgdräkt
när de var sjuka,
jag späkte min själ med fasta
och bad med böjt huvud[a].
14 Jag gjorde som för min vän,
som för min bror,
jag gick sorgklädd och böjd
som när man sörjer sin mor.
15 (J) Men när jag faller
gläder de sig och gaddar ihop sig,
uslingar jag inte känner
gaddar ihop sig mot mig.
De river i mig utan uppehåll.
16 (K) Bland gudlösa som hånar
för en kaka bröd[b]
gnisslar de tänder mot mig.
17 (L) Herre, hur länge ska du se på?
Befria min själ från deras härjningar,
mitt dyrbara liv från lejonen.
18 (M) Jag ska tacka dig
i den stora församlingen,
prisa dig bland mycket folk.
19 (N) Låt inte mina svekfulla[c] fiender
få triumfera över mig,
låt inte dem som hatar mig
utan orsak
få blinka med ögonen.
20 Det är inte frid de talar,
de tänker ut svekfulla ord
mot de stilla i landet.
21 (O) De spärrar upp sina gap mot mig,
de säger: "Haha, haha!
Vi har sett det med egna ögon!"
22 (P) Du ser det, Herre.
Var inte tyst, Herre,
var inte långt från mig.
23 (Q) Vakna, res dig till mitt försvar,
ta dig an min sak,
min Gud och Herre!
24 (R) Döm mig efter din rättfärdighet,
Herre min Gud!
Låt dem inte triumfera över mig,
25 låt dem inte få säga i sina hjärtan:
"Haha! Precis som vi ville!"
Låt dem inte få säga:
"Vi slukade honom!"
26 (S) Låt alla som gläds åt min olycka
få skämmas och blygas,
låt dem som förhäver sig över mig
kläs i skam och vanära.
Jobs svar på Bildads andra tal
19 Då tog Job till orda och sade:
2 Hur länge ska ni plåga min själ
och krossa mig med ord?
3 (A) Tio gånger har ni hånat mig
och kränkt mig utan att rodna.
4 Om jag verkligen har gått vilse,
då är förvillelsen min egen sak.
5 Även om ni förhäver er mot mig
och använder min förnedring
emot mig,
6 så ska ni veta
att Gud har gjort mig orätt
och spänt sitt nät omkring mig.
7 (B) Jag ropar mot våldet
men får inget svar,
jag ropar men där finns ingen
rättfärdighet.
14 Mina närmaste har gett sig av,
mina vänner har glömt mig.
15 Min familj och mina tjänarinnor
ser mig som en främling,
en främmande är jag i deras ögon.
16 Om jag kallar på min tjänare
svarar han inte,
jag måste vädja
till honom ödmjukt.
17 Min andedräkt är vidrig
för min hustru,
jag äcklar min egen familj.[a]
18 (A) Även små barn föraktar mig,
så snart jag reser mig
hånar de mig.
19 (B) För alla mina vänner
är jag avskyvärd,
de jag älskade
har vänt mig ryggen.
20 (C) Mina ben tränger ut
genom hud och kött,
jag har bara tandköttet kvar.
21 (D) Var barmhärtiga, ni mina vänner,
var barmhärtiga mot mig,
för Guds hand har slagit mig.
22 Varför förföljer ni mig
som Gud gör?
Blir ni aldrig mätta av mitt kött?
23 O, att mina ord skulle skrivas ner,
att de skulle nertecknas i en bok
24 och för evigt ristas in i klippan
med järnstift och bly![b]
25 (E) Men jag vet att min återlösare lever[c],
att han till sist ska träda fram
över stoftet.
26 (F) När sedan min sargade hud
är borta,
ska jag i mitt kött skåda Gud.
27 (G) Jag själv ska få skåda honom,
jag ska se honom
med egna ögon,
inte med någon annans.
Därefter längtar jag i mitt innersta.
I Antiokia i Pisidien
13 (A) Paulus och hans följeslagare seglade sedan ut från Pafos och kom till Perge[a] i Pamfylien. Där lämnade Johannes dem och återvände till Jerusalem. 14 Själva fortsatte de sin resa från Perge och kom till Antiokia i Pisidien[b]. På sabbaten gick de till synagogan och satte sig. 15 (B) Efter läsningen av lagen och profeterna lät synagogföreståndarna hälsa dem: "Bröder, om någon av er har ett ord av tröst och förmaning till folket, så säg det."
16 Då reste sig Paulus, gav tecken med handen och sade: "Israeliter och ni som fruktar Gud, lyssna! 17 (C) Detta folks Gud, Israels Gud, utvalde våra fäder. Han gjorde sitt folk stort när de bodde som främlingar i Egypten. Med upplyft arm förde han dem ut därifrån,[c] 18 (D) och under fyrtio år bar han dem[d] i öknen. 19 (E) Han utrotade sju folk i Kanaans land och gav deras land i arv åt sitt folk. 20 Allt detta tog omkring fyrahundrafemtio år.
Därefter gav han dem domare fram till profeten Samuels tid. 21 (F) Sedan bad de att få en kung, och Gud gav dem Saul, Kishs son, en man av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år. 22 (G) Men Gud avsatte honom och gjorde David till kung över dem, och han gav honom sitt vittnesbörd: Jag har funnit David, Ishais son, en man efter mitt hjärta. Han ska utföra min vilja i allt.[e]
23 (H) Från hans efterkommande[f] har Gud efter sitt löfte fört fram en Frälsare för Israel: Jesus. 24 Innan Jesus trädde fram hade Johannes förkunnat omvändelsens dop för hela Israels folk. 25 (I)(J) Och när Johannes nådde slutet av sin bana, sade han: Det ni tror jag är, det är jag inte. Men efter mig kommer en vars sandaler jag inte ens är värdig att knyta upp.
18 Men judarna trodde inte att han hade varit blind och sedan fått sin syn förrän de hade skickat efter hans föräldrar 19 och frågat dem: "Är det här er son som ni säger är född blind? Hur kommer det sig att han nu kan se?" 20 Hans föräldrar svarade: "Vi vet att han är vår son och att han föddes blind. 21 Men hur han kan se nu, det vet vi inte. Vem som har öppnat hans ögon vet vi inte heller. Fråga honom, han är gammal nog att svara för sig själv." 22 (A) Föräldrarna svarade så därför att de var rädda för judarna. Redan då hade judarna kommit överens om att den som bekände Jesus som Messias skulle uteslutas ur synagogan. 23 Det var därför hans föräldrar svarade: "Han är gammal nog, fråga honom."
24 (B) För andra gången kallade de till sig mannen som hade varit blind och sade till honom: "Ge Gud äran[a]! Vi vet att den mannen är en syndare." 25 Han svarade: "Om han är en syndare vet jag inte. Men ett vet jag, att jag som var blind nu kan se." 26 De frågade honom: "Vad gjorde han med dig? Hur öppnade han dina ögon?" 27 Han svarade: "Jag har redan berättat det för er, men ni lyssnade inte. Varför vill ni höra det igen? Vill ni också bli hans lärjungar?" 28 Då hånade de honom och sade: "Det är du som är hans lärjunge! Vi är Moses lärjungar. 29 (C) Vi vet att Gud har talat till Mose, men varifrån den där mannen är vet vi inte."
30 Han svarade: "Ja, det är det som är så märkligt. Ni vet inte varifrån han är, och ändå har han öppnat mina ögon! 31 (D) Vi vet att Gud inte lyssnar till syndare, men den som tillber Gud och gör hans vilja lyssnar han till. 32 Aldrig någonsin har man hört att någon öppnat ögonen på en som är född blind. 33 (E) Om han inte var från Gud skulle han inte kunna göra någonting." 34 (F) De svarade: "Du är helt och hållet född i synd, och du undervisar oss!" Och de körde ut honom.
35 Jesus fick höra att de hade kört ut honom. När han fann honom, sade han: "Tror du på Människosonen?" 36 Han svarade: "Vem är han, Herre? Säg det så att jag kan tro på honom." 37 (G) Jesus sade: "Du har sett honom. Det är han som talar med dig." 38 Då sade mannen: "Jag tror, Herre." Och han tillbad honom.
39 (H) Jesus sade: "Till en dom har jag kommit till denna värld, för att de som inte ser ska se och för att de som ser ska bli blinda." 40 (I) Några fariseer som var med honom hörde det och sade: "Men vi är väl inte blinda?" 41 (J) Jesus sade: "Om ni vore blinda skulle ni inte ha någon synd. Men nu säger ni att ni ser. Er synd står kvar.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation