Book of Common Prayer
33 Han gjorde floder till öken,
källor till törstig mark
34 [a]och bördigt land till saltjord
på grund av invånarnas ondska.
35 [b]Han gjorde öknen
till vattenrik sjö
och torrt land till källor,
36 han lät de hungriga leva där
och bygga en stad
där de kunde bo.
37 [c]De sådde åkrar
och planterade vingårdar
som gav rik skörd.
38 [d]Han välsignade dem
och de blev många,
han lät inte deras boskap bli färre.
39 [e]Sedan blev de färre
och tyngdes av förtryck,
olyckor och bekymmer.
40 [f]Han öste förakt över furstarna
och lät dem irra i väglös ödemark,
41 [g]han upphöjde den fattige
ur eländet
och förökade familjerna
som hjordar.
42 [h]De ärliga ser det och gläds,
all ondska måste tiga.
43 [i]Den som är vis bör ta till sig detta
och tänka på Herrens
nådegärningar.
Lovprisning och bön om seger
108 [j]En sång, en psalm av David.
2 [k]Mitt hjärta är frimodigt[l], Gud!
Jag vill sjunga och spela,
så vill min ära[m].
3 Vakna, lyra och harpa!
Jag vill väcka morgonrodnaden.
4 Jag vill tacka dig
bland folken, Herre,
och lovsjunga dig
bland folkslagen,
5 [n]för din nåd är stor
och når upp över himlen,
din sanning ända till skyarna.
6 Visa din höghet över himlen, Gud,
och din härlighet över hela jorden!
7 [o]Fräls med din högra hand
och svara mig,
så att dina älskade blir räddade.
8 Gud har talat i sin helgedom[p]:
"I triumf ska jag dela upp Sikem
och mäta upp Suckots dal.
9 Gilead är mitt, Manasse är mitt,
Efraim är min hjälm
och Juda min spira.
10 Moab är mitt tvättfat,
på Edom kastar jag min sko.
Över filisteerna ropar jag i triumf."
11 Vem för mig
till den befästa staden,
vem leder mig till Edom?
12 Är det inte du, Gud –
du som har förkastat oss
och inte drar ut
med våra härar, Gud?
13 Ge oss hjälp mot fienden,
människors hjälp är meningslös.
Herrens allmakt och nåd
33 (A) Jubla i Herren, ni rättfärdiga!
De ärligas lovsång är skön[a].
2 (B) Tacka Herren med harpa,
sjung hans lov
med tiosträngad lyra.
3 (C) Sjung till honom en ny sång,
spela vackert med jubelrop,
4 (D) för Herrens ord är rätt
och han är trofast i allt han gör.
5 (E) Han älskar rättfärdighet och rätt,
jorden är full av Herrens nåd.
6 (F) Himlen är skapad
genom Herrens ord,
hela dess här
genom hans muns ande.
7 (G) Han samlar havets vatten
som i en hög[b],
han lägger djupen
i förvaringsrum.
8 Hela jorden ska frukta Herren,
alla som bor i världen
ska bäva för honom,
9 (H) för han sade och det blev till,
han befallde och det stod där[c].
10 (I) Herren gör hednafolkens planer
om intet,
han gäckar folkens tankar.
11 (J) Men Herrens plan
består för evigt,
hans hjärtas tankar
från släkte till släkte.
12 (K) Saligt är det folk
som har Herren till sin Gud,
det folk han har utvalt
till sin arvedel.
13 Från himlen blickar Herren ner,
han ser alla människors barn,
14 (L) från sin boning betraktar han
alla som bor på jorden.
15 (M) Han formar alla deras hjärtan,
han förstår alla deras verk.
16 (N) En kung segrar inte
genom stor armé,
en hjälte räddar sig inte
genom stor styrka.
17 (O) En häst ger inget hopp om seger,
med all sin kraft räddar den inte.
18 (P) Men Herrens ögon ser till dem
som vördar honom,
till dem som hoppas på hans nåd,
19 (Q) för att rädda deras själ från döden
och hålla dem vid liv
i hungerns tid.
20 (R) Vår själ väntar på Herren,
han är vår hjälp
och vår sköld.
21 I honom gläder sig vårt hjärta,
vi förtröstar på hans heliga namn.
22 Låt din nåd vila över oss, Herre!
Vi sätter vårt hopp till dig.
Simson i Gaza
16 Simson begav sig till Gaza. Där fick han se en prostituerad och gick in till henne. 2 När folket i Gaza fick höra att Simson hade kommit dit, omringade de platsen och låg i bakhåll för honom hela natten vid stadsporten. De höll sig stilla hela natten och tänkte: ”I morgon, vid gryningen, ska vi döda honom.”
3 Simson låg där till midnatt. Då steg han upp och grep tag i stadsportens dörrar och i de båda dörrposterna, ryckte loss dem tillsammans med bommen och lade allt på sina axlar och bar upp det till toppen på berget mitt emot Hebron.
Simson och Delila
4 Senare blev han kär i en kvinna i Sorekdalen. Hennes namn var Delila. 5 (A) Filisteernas furstar kom då upp till henne och sade: ”Förför honom och se var han får sin styrka ifrån och hur vi ska få makt över honom, så att vi kan binda honom och kuva honom. Då ska vi var och en ge dig ettusenetthundra siklar silver[a].”
6 Delila sade till Simson: ”Säg mig: Var får du din styrka ifrån? Hur man kan binda dig och kuva dig?” 7 Simson svarade henne: ”Om man binder mig med sju färska senor[b] som inte har hunnit torka, så blir jag svag som en vanlig människa.”
8 Filisteernas furstar kom upp till henne med sju färska bågsträngar som inte hade hunnit torka, och hon band honom med dem. 9 Hon hade lagt folk i bakhåll i den inre kammaren. Så ropade hon till honom: ”Filisteerna är över dig, Simson!” Då slet han av bågsträngarna lika lätt som en lingarnstråd slits sönder när den kommer nära elden. Och hemligheten till hans styrka blev inte röjd.
10 Delila sade då till Simson: ”Du har lurat mig och ljugit för mig! Tala nu om för mig hur man kan binda dig.” 11 Han svarade henne: ”Om man binder mig med nya rep som aldrig använts, så blir jag svag som en vanlig människa.” 12 Delila tog nya rep och band honom med dem och ropade till honom: ”Filisteerna är över dig, Simson!” Och män låg i bakhåll i den inre kammaren. Men han slet av repen från sina armar som om de vore trådar.
13 Då sade Delila till Simson: ”Hittills har du lurat mig och ljugit för mig. Säg mig nu hur man kan binda dig.” Han svarade henne: ”Jo, om du väver in de sju flätorna på mitt huvud i varpen till din väv.” 14 Hon slog då fast dem med pluggen och ropade sedan till honom: ”Filisteerna är över dig, Simson!” När han vaknade ur sömnen ryckte han loss vävpluggen tillsammans med varpen till väven.
30 (A) När fyrtio år hade gått visade sig en ängel för honom i öknen vid berget Sinai, i lågan från en brinnande törnbuske. 31 Mose var förundrad över synen han såg, och när han gick närmare för att se efter vad det var, hördes Herrens röst: 32 Jag är dina fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Då darrade Mose av fruktan och vågade inte se dit.[a] 33 (B) Men Herren sade till honom: Ta av sandalerna från dina fötter, för platsen där du står är helig mark. 34 Jag har själv sett hur mitt folk förtrycks i Egypten och hört hur de suckar, och jag har stigit ner för att befria dem. Gå nu! Jag sänder dig till Egypten.[b]
35 Denne Mose som de avvisade när de sade: Vem har satt dig till ledare och domare?, honom sände Gud som ledare och befriare genom ängeln som uppenbarade sig för honom i törnbusken.[c] 36 (C) Det var han som förde dem ut och gjorde under och tecken i Egypten och i Röda havet och i öknen under fyrtio år. 37 (D) Det var denne Mose som sade till Israels barn: En profet lik mig ska Gud låta uppstå åt er, ur era bröders krets.[d] 38 (E) Det var han som i församlingen i öknen var tillsammans både med ängeln som talade till honom på berget Sinai och med våra fäder, och han tog emot levande ord för att ge till oss.
39 (F) Men våra fäder ville inte lyda honom. De avvisade honom och vände i sina hjärtan tillbaka till Egypten. 40 De sade till Aron: Gör oss gudar som kan gå framför oss! Vad som hänt med den där Mose som förde oss ut ur Egypten, det vet vi inte.[e] 41 (G) Och de gjorde vid den tiden en kalv, och de bar fram offer åt avguden och gladde sig över sina händers verk. 42 Men Gud vände sig bort från dem och utlämnade dem till att dyrka himlens här[f], som det står skrivet i profeternas bok[g]: Var det åt mig ni bar fram slaktoffer och matoffer under de fyrtio åren i öknen, ni av Israels hus?[h] 43 Ni bar Moloks[i] tält och er gud Refans[j] stjärna, de bilder ni gjort för att tillbe. Men jag ska föra bort er i fångenskap bortom Babylon.
Jesus botar en sjuk vid Betesda
5 Sedan kom en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem. 2 (A) Vid Fårporten i Jerusalem finns en damm som på hebreiska kallas Betesda[a]. Den har fem pelargångar, 3 och i dem låg många sjuka, blinda, halta och lama.
5 Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. 6 Jesus såg honom ligga där och visste att han hade varit sjuk så länge, och han frågade honom: "Vill du bli frisk?" 7 Den sjuke svarade: "Herre, jag har ingen som hjälper mig ner i dammen när vattnet börjar svalla. Och när jag försöker ta mig dit själv, hinner någon annan före mig." 8 Jesus sade till honom: "Res dig, ta din bädd[b] och gå!" 9 Genast blev mannen frisk, och han tog sin bädd och gick.
Men det var sabbat den dagen, 10 (B) och judarna sade till mannen som hade blivit botad: "Det är sabbat! Du får inte bära din bädd." 11 Han svarade dem: "Han som gjorde mig frisk sade till mig: Ta din bädd och gå!" 12 Då frågade de: "Vem var den mannen som sade åt dig att ta din bädd och gå?" 13 Men han som hade blivit botad visste inte vem det var. Jesus hade nämligen dragit sig undan, eftersom det var mycket folk på platsen.
14 (C) Senare fann Jesus honom på tempelplatsen och sade till honom: "Se, du har blivit frisk. Synda nu inte mer, så att inte något värre drabbar dig." 15 Mannen gick då och berättade för judarna att det var Jesus som hade gjort honom frisk. 16 (D) Därför började judarna förfölja Jesus, eftersom han gjorde sådant på sabbaten. 17 (E) Men Jesus sade till dem: "Min Far verkar fortfarande, och därför verkar även jag." 18 Då blev judarna ännu ivrigare att döda honom, eftersom han inte bara upphävde sabbaten utan också kallade Gud sin Far och gjorde sig själv lik Gud.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation