Book of Common Prayer
Mer död än levande
1-2 Herre, min frälsnings Gud, jag har gråtit inför dig dag och natt.
3 Hör nu mina böner, lyssna till mitt rop!
4 Mitt liv är fyllt av svårigheter, och jag är mer död än levande.
5 Alla tror att jag snart ska dö, så svag är jag.
6 De har lämnat mig här för att dö, precis som man gör med dem som har fallit på slagfältet. Jag är bortglömd och får ingen hjälp.
7 Du har kastat in mig i det djupaste mörker.
8 Din vrede vilar tung över mig. Våg efter våg väller över mig.
9 Mina vänner avskyr mig och har gått ifrån mig. Jag är fångad i en fälla och finner ingen utväg.
10 Jag kan inte längre se på grund av all gråt. Varje dag ropar jag till dig om hjälp. Herre, jag sträcker mina händer till dig och ber om barmhärtighet.
11 Snart kommer det att vara för sent! Vilken nytta gör dina under när jag ligger i graven? Hur ska jag då kunna prisa dig?
12 Kan de som ligger i graven tala om din kärlek? Kan de förkunna din trofasthet?
13 Kan mörkret tala om dina under? Kan någon i de glömdas land tala om din hjälp?
14 Herre, jag ber för mitt liv, och tidigt varje morgon ropar jag till dig.
15 Herre, varför har du förkastat mig? Varför vänder du ditt ansikte från mig och ser åt ett annat håll?
16 Ända från min ungdom har jag varit sjuklig och nära döden. Jag är hjälplös när du straffar mig och orkar inte mer.
17 Din rasande vrede har krossat mig. Den kramar sönder mig.
18 Den håller mig i sitt grepp dagen lång.
19 Mina vänner och bekanta som älskade mig är borta, och överallt ser jag bara mörker.
Under Guds beskydd
91 Vi bor i den Allsmäktiges skugga, skyddade av Gud, av honom som är över alla gudar. Därför kan vi säga:
2 Bara han är min tillflykt, det enda fasta, det enda trygga. Han är min Gud, och jag litar på honom.
3 Han räddar dig från alla gömda faror och skyddar dig från alla dödliga sjukdomar.
4 Han kommer att skydda dig med sina vingar! Ja, under sina vingar bevarar han dig. Hans trofasta löfte är din rustning.
5-6 Du behöver inte vara rädd längre för pest och andra plågor. Du kan gå lugn under dagen och du kan vila trygg och utan ångest under natten.
7 Även om tusen faller vid min sida, ja, även om tiotusen stupar och dör runt omkring mig, kommer inget ont att hända mig.
8 Med egna ögon ska jag få se på hur de ogudaktiga straffas, men jag ska inte dela deras öde,
9 för Herren är min tillflykt! Jag har Gud, den Högste till min beskyddare.
10 Därför kan inte ondskan övervinna mig, och ingen olycka ska komma i närheten av mitt hus.
11 Han har sänt ut sina änglar för att skydda mig, vart jag än går.
12 Med sina händer ska de bära mig, så att jag inte snubblar på någon sten.
13 Jag kan tryggt möta både lejon och giftiga ormar, ja, till och med trampa på dem.
14 Herren säger: Eftersom han älskar mig av hela sitt hjärta, ska jag rädda honom. Jag ska göra honom mäktig, därför att han erkänner mig som Herre.
15 När han ropar på mig, ska jag svara honom. Jag ska vara med honom i hans svårigheter och rädda honom och ära honom.
16 Hos mig finner han den hjälp han behöver, och jag ska ge honom ett långt och innehållsrikt liv.
Det är skönt att tacka Herren
En sång att sjunga på Herrens dag.1-2 Det är skönt att tacka Herren, att sjunga lovsånger till Gud, den högste.
3 Det är skönt att redan tidigt varje morgon få tacka honom för hans godhet, och att varje kväll få glädja sig över hans trofasthet.
4 Sjung lovsånger till honom! Spela på harpa, luta och lyra.
5 Du har gjort så mycket för mig, Herre! Inte undra på att jag är glad och sjunger av glädje!
6 Herre, vilka under du gör! Och hur djupa är inte dina tankar!
7 Oförnuftiga människor förstår dem inte! Och dåren kan inte fatta att,
8 fastän de onda blomstrar som ogräs och de ogudaktiga har framgång så väntar dem bara evigt fördärv.
9 Men du, Herre, är stor och upphöjd i evighet.
10 Ett är ändå säkert: Dina fiender ska inte komma undan, och alla som handlat orätt ska skingras.
11 Men mig har du gjort lika stark som en vildoxe,
12 och du har gjort mig glad och gett mig nytt mod. Jag har fått se hur mina fiender lidit nederlag och fått höra hur de jämrat sig.
13 Men de som älskar Gud ska blomstra som palmträd. De ska växa höga som cederträden på Libanons berg.
14 De är som träd som planterats i Herrens egen trädgård och som växer och trivs där.
15 Till och med när de blir gamla ska de bära frukt och vara gröna och friska.
16 Det visar att Herren är trofast och håller sina löften. Han är mitt skydd, och hos honom finns bara godhet!
17 När vakten i Jisreels torn såg Jehu och hans sällskap närma sig, ropade han: Trupp i antågande!Skicka ut en ryttare och ta reda på om det är vän eller fiende, ropade kung Joram till honom.
18 En soldat red omedelbart iväg.Kungen vill veta om du är vän eller fiende, frågade han.Vad vet du egentligen om fred? svarade Jehu. Följ efter mig bara!Vakten meddelade att sändebudet hade mött dem men inte vänt tillbaka.
19 Kungen skickade då ut ytterligare en ryttare. Han red fram till Jehu och frågade i kungens namn om de kom i fredliga avsikter.Vad vet du om fred? sa Jehu. Följ efter mig bara!
20 Han kommer inte heller tillbaka! ropade vakten. Det måste vara Jehu, för han kör som en galning.
21 Skynda er att göra i ordning min vagn! befallde då kung Joram. Tillsammans med kung Ahasja for han iväg för att möta Jehu. De möttes på den åker som hade tillhört Nabot,
22 och Joram frågade: Kommer du som vän, Jehu? Kan det finnas vänskap mellan oss, så länge din mor Isebels ondska omger oss? svarade Jehu.
23 Då vände kung Joram med sin vagn och flydde. Förräderi, Ahasja! ropade han. Förräderi!
24 Jehu tog sin båge och sköt iväg en pil som träffade Joram mellan skuldrorna. Pilen gick rakt in i hjärtat, och han sjönk död ner i sin vagn.
25 Jehu sa till sin adjutant Bidkar: Kasta ut den döda kroppen på Nabots åker, för när du och jag en gång red här tillsammans med hans far Ahab, uppenbarade Herren följande profetia för mig:
26 'Här på Nabots egendom ska jag betala igen för mordet på Nabot och hans söner'. Därför ska du kasta ut kroppen här på Nabots åker, precis som Herren sa.
27 Under tiden hade kung Ahasja av Juda flytt utmed vägen mot Bet-Haggan. Jehu jagade efter honom och ropade: Skjut honom också.Då sköt de och sårade honom i hans vagn där vägen stiger till Gurhöjden, nära Jibleam, men han lyckades ändå fortsätta ända fram till Megiddo innan han dog.
28 Hans ämbetsmän förde honom i vagnen till Jerusalem, där de begravde honom på den kungliga begravningsplatsen.
29 (Ahasjas regering över Juda hade börjat i det tolfte året av kung Jorams regering över Israel.)
Isebels grymma död
30 När Isebel fick höra att Jehu hade kommit till Jisreel, sminkade hon sig, satte upp håret och slog sig ner vid ett fönster.
31 När Jehu kom in genom porten till palatset, ropade hon åt honom: Kommer du i fredliga avsikter? Du din Simri, som mördade din herre!
32 Då såg Jehu upp och fick syn på henne i fönstret och ropade: Vem är på min sida? Då tittade några hovmän ut genom fönstret.
33 Kasta ner henne! ropade Jehu.Då kastade de ut henne genom fönstret, och hennes blod stänkte upp mot muren och på hästarna medan hon trampades ner av deras hovar.
34 Sedan gick Jehu in i palatset för att äta. Efter måltiden sa han: Någon får väl gå och begrava den där kvinnan. Hon var ju ändå dotter till en kung.
35 Men när man kom för att begrava henne, fann man bara hennes huvud, fötter och händer.
36 När de kom tillbaka och berättade det för Jehu, sa han: Det är precis vad Herren sa. Han talade om för profeten Elisa att hundar skulle äta upp hennes kött,
37 och att hennes kropp skulle spridas som gödsel över marken, så att ingen skulle kunna säga vems den egentligen var.
Frågor om äktenskapet
7 Nu kommer vi till de frågor ni ställde i ert brev. Mitt svar lyder: om ni inte gifter er så är det bra.
2 Men oftast är det bäst att vara gift och att varje man har sin egen hustru och att varje kvinna har sin egen man, annars kan ni falla i synd.
3 Mannen bör ge sin hustru allt som tillhör hennes rätt som gift kvinna, och hustrun bör göra detsamma för sin man.
4 En kvinna som gifter sig har nämligen inte längre total bestämmanderätt över sin egen kropp, för hennes man har då också rätt till den. Och på samma sätt har mannen inte full rätt till sin egen kropp, för den tillhör också hans hustru.
5 Vägra därför inte varandra dessa rättigheter. Det enda undantaget till denna regel är om man och hustru vill hålla sig ifrån varandra under en viss tid, för att mera ostört ägna sig åt bönen. Sedan bör de vara tillsammans igen, så att Satan inte får tillfälle att fresta dem på grund av deras brist på självbehärskning.
6 Jag säger inte att ni måste ingå äktenskap, men ni får gärna göra det om ni så vill.
7 Jag önskar att alla kunde klara sig utan att gifta sig, och leva som jag gör. Men vi är inte alla lika. Gud ger en del gåvan att vara äkta män eller att vara hustrur, andra ger han gåvan att vara lyckligt ogifta.
8 Därför säger jag till er som inte är gifta och till änkorna att det är bättre att förbli ogift om ni kan det, precis som jag är.
9 Men om ni inte kan det, så gift er. Det är bättre att gifta sig än att brinna av begär.
7-8 Rabbla inte upp samma bön gång på gång. Det gör de som inte känner Gud. De tror att bönen blir besvarad bara man använder många ord. Kom ihåg att er Far vet precis vad ni behöver, innan ni ens ber honom om det!
9 Be så här i stället:Vår Far i himlen, vi ärar ditt heliga namn.
10 Vi ber att ditt rike snart ska komma. Låt din vilja ske här på jorden, så som den sker i himlen.
11 Ge oss vår mat i dag som du brukar,
12 och förlåt oss våra synder liksom vi förlåter dem som syndar mot oss.
13 Led oss inte in i frestelser utan befria oss från den Onde. Amen.
14-15 Er himmelske Far kommer att förlåta er, om ni förlåter dem som syndar mot er. Och vägrar ni att förlåta dem, kommer inte han att förlåta er.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®