Add parallel Print Page Options

Herren har varit trofast

(1 Krön 16:8-22)

105 Prisa Herren, åkalla honom.
    Gör hans verk kända för alla folk.
Sjung och spela till hans ära,
    berätta om alla hans under!
Lovprisa hans heliga namn,
    låt dem som söker Herren få en innerlig glädje!
Vänd er till Herren och hans kraft,
    sök honom ständigt.

Tänk på de mäktiga gärningar han har gjort,
    hans under och den dom som han uttalat,
ni som är ättlingar till hans tjänare Abraham,
    till Jakob, hans utvalde.
Han är Herren, vår Gud.
    Över hela jorden sträcker sig hans domar.

Han minns för evigt sitt förbund,
    sina befallningar för tusen generationer,
det förbund som han slöt med Abraham,
    och sin ed till Isak.
10 Han bekräftade det till Jakob som en stadga,
    till Israel som ett evigt förbund.
11 Han sa: ”Jag ska ge dig Kanaans land
    till arv och egendom.”

12 Fastän de var få till antalet,
    en liten skara främlingar,
13 och vandrade från folk till folk,
    från rike till rike,
14 lät han ingen förtrycka dem,
    och han straffade kungar för deras skull.
15 ”Rör inte mina smorda,
    skada inte mina profeter!”

16 Han sände hungersnöd över landet
    och förstörde deras matförråd.
17 Men han hade före dem sänt en man, Josef,
    som såldes som slav.
18 Bojor sattes på hans fötter
    och en järnring runt hans hals,
19 tills den dag hans ord gick i uppfyllelse,
    och Herrens ord gav honom rätt.
20 Då lät kungen släppa honom fri,
    folkens kung befriade honom.
21 Kungen gjorde honom till herre över sitt hus,
    till härskare över hela sin egendom,
22 för att leda hans furstar som han ville
    och lära hans äldste vishet.

23 Israel kom till Egypten,
    Jakob blev gäst i Hams land.
24 Han gjorde sitt folk mycket fruktsamt,
    han gjorde dem mer talrika än deras fiender.
25 Han vände egypterna till att hata hans folk,
    till konspiration mot hans tjänare.
26 Han sände sin tjänare Mose,
    och Aron, som han hade utvalt.
27 De utförde hans tecken bland dem,
    under i Hams land.
28 Han sände mörker, så att allting blev mörkt.
    De hade inte[a] gjort uppror mot hans ord.
29 Han förvandlade deras vatten till blod
    och lät deras fiskar dö.
30 Deras land vimlade av grodor,
    ända in i deras furstars sängkammare.
31 Han befallde, och svärmar av flugor kom,
    mygg över hela deras land.
32 I stället för regn gav han dem hagel
    och eldslågor i landet.
33 Han slog ner deras vinrankor och fikonträd,
    och alla träd vräktes omkull i deras land.
34 På hans befallning kom gräshoppssvärmar
    och ett oräkneligt antal gräshoppsyngel.
35 De åt upp allt grönt i deras land,
    och de åt upp skörden på deras mark.
36 Slutligen dödade han allt förstfött i deras land,
    alla deras manliga nyfödda.
37 Sedan förde han dem ut ur landet med silver och guld,
    och det fanns ingen i dess stammar som stapplade.
38 Egypterna gladde sig när de gav sig iväg,
    för de hade drabbats av fasor för Israels skull.

39 Han bredde ut ett moln som skydd
    och en eld som lyste om natten.
40 De[b] bad, och han sände vaktlar,
    han mättade dem med bröd från himlen.
41 Han öppnade en klippa, och vattnet forsade fram.
    Det flöt som en flod genom det torra landet.

42 För han tänkte på sitt heliga löfte
    till sin tjänare Abraham.
43 Han ledde ut sitt folk under jubel,
    sina utvalda under glädjerop.
44 Han gav dem land som tillhört andra folk.
    De fick överta frukten av deras möda,
45 för att de skulle hålla hans bud och lyda hans lagar.

Halleluja!

Footnotes

  1. 105:28 De kan syfta på Mose och Aron. I Septuaginta m.fl. saknas inte, och tanken blir då: de hade gjort uppror…
  2. 105:40 Egentligen han eller det, syftande på folket. Översättningen följer här Septuaginta m.fl.

Herrens gärningar mot sitt folk

105 [a]Tacka Herren, åkalla hans namn,
    gör hans gärningar kända
        bland folken!
[b]Sjung till honom, lovsjung honom,
        tala om alla hans under!
Ha er ära i hans heliga namn!
    De som söker Herren
        ska glädja sig av hjärtat.
Fråga efter Herren och hans makt,
    sök alltid hans ansikte.
Tänk på de under han gjort,
    på hans tecken
        och hans muns domar,
ni Abrahams barn, hans tjänare,
    ni Jakobs söner, hans utvalda.

Han är Herren vår Gud,
    över hela jorden når hans domar.
[c]Han minns för evigt sitt förbund,
    i tusen släktled ordet han gett,
[d]förbundet han slöt med Abraham
    och eden han gav till Isak.
10 [e]Han bestämde det
    för Jakob som en lag,
        för Israel som ett evigt förbund:
11 "Till dig ger jag Kanaans land
    som er arvedel och egendom."

12 Då var de en liten skara,
    de var få och främlingar i landet.
13 [f]De vandrade från folk till folk,
    från ett rike till ett annat.
14 [g]Han lät ingen förtrycka dem,
    han straffade kungar
        för deras skull:
15 "Rör inte mina smorda,
    gör inte mina profeter något ont!"

16 [h]Han sände svält över landet
    och lät dem lida brist på bröd,
17 [i]men han sände en man
        framför dem,
    Josef som såldes till slav.
18 [j]Man slog hans fötter i bojor
    och lade järn om hans hals,
19 [k]tills det han sagt slog in
    och Herrens ord
        bevisade hans oskuld.
20 [l]Då släpptes han
        på kungens befallning,
    folkens härskare gav honom fri.
21 [m]Han satte honom till herre
        över sitt hus,
    till härskare över allt han ägde,
22 [n]till att binda[o] hans furstar
        efter sin vilja
    och lära hans äldste vishet.

23 [p]Och Israel kom till Egypten,
    Jakob blev gäst i Hams land.
24 [q]Herren gjorde sitt folk
        mycket fruktsamt,
    starkare[r] än deras fiender.
25 [s]Han vände deras hjärtan
    till att hata hans folk,
        till att handla svekfullt
            mot hans tjänare.

26 [t]Han sände Mose, sin tjänare,
    och Aron som han utvalt.
27 [u]De gjorde hans tecken[v] bland dem
    och under i Hams land.
28 [w]Han sände mörker
        och allt blev mörkt,
    och de stod inte emot[x] hans ord.
29 [y]Han förvandlade deras vatten
        till blod
    och lät deras fisk dö.
30 [z]Deras land vimlade av grodor,
    ända in i deras kungars kamrar.
31 [aa]Han befallde,
    och det kom flugsvärmar
            och mygg
        över hela deras rike.
32 [ab]Han gjorde regnet till hagel
    och sände eldslågor i deras land.
33 Han slog ner deras vinstockar
        och fikonträd
    och knäckte träden i deras rike.
34 [ac]Han befallde,
    och det kom gräshoppor
        och gräshoppslarver
            i oräknelig mängd.
35 De åt upp all grönska i landet,
    slukade grödan på marken.
36 [ad]Han slog allt förstfött i landet,
    förstlingen av all deras livskraft.

37 [ae]Så förde han ut dem
        med silver och guld,
    i hans stammar stapplade ingen.
38 Egypten gladde sig när de drog ut,
    skräck för Israel hade fallit
        över dem.
39 [af]Han bredde ut ett moln till skydd
    och en eld till att lysa i natten.
40 [ag]De bad, och han sände vaktlar
    och mättade dem
        med bröd från himlen.
41 [ah]Han öppnade klippan
        och vattnet flödade,
    det rann i öknen som en ström,
42 för han tänkte på sitt heliga löfte
    till sin tjänare Abraham.

43 Så förde han ut
    sitt folk med fröjd,
        sina utvalda med jubel.
44 [ai]Han gav dem hednafolkens länder,
    det folken förvärvat fick de ärva,
45 [aj]för att de skulle hålla hans lagar
    och följa hans undervisning.
        Halleluja!

Gud och hans folk

105 Tacka Herren för allt gott han gör. Tala om det för alla folk.

Sjung lovsånger om honom och berätta om hans under.

Gläd er i Herren, ni som tillhör honom. Gläd er!

Vänd er till honom och räkna med hans kraft. Var uthålliga!

5-6 Tänk på vad han i sin makt har gjort för oss, som är ättlingar till hans tjänare Abraham, till Jakob, hans utvalde. Kom ihåg hur han dömde våra fiender. Han är Herren, vår Gud.

Överallt i hela världen är det han som har sista ordet.

8-9 Skulle tusen generationer komma och gå, så skulle han ändå aldrig glömma sitt löfte, det förbund som han slöt redan med Abraham och Isak,

10-11 och som han bekräftade med Jakob. Och detta är mitt förbund med Israels folk som kommer att vara för alltid: Jag ska ge er Kanaans land till att vara er egendom.

12 Han lovade detta medan de ännu var mycket få till antalet, och alltjämt levde som främlingar i Kanaan.

13 De var på den tiden spridda bland andra folk och vandrade från rike till rike.

14 Men Gud tillät inte någon att förtrycka dem, och han utplånade många kungar som försökte anfalla dem!

15 Rör inte mina utvalda, skada inte mina profeter, varnade han.

16 Han sände hungersnöd över Kanaans land och förråden av säd och bröd tog snabbt slut.

17 Men Gud hade redan i förväg sänt Josef till Egypten, dit han såldes som slav.

18 I fängelset satte man bojor på hans fötter och en järnring runt hans hals.

19 Där fick han sitta tills den dag han uttydde sina medfångars drömmar, och allt det som han sagt inträffade. Guds ord gav honom rätt.

20 Då sände kungen äntligen bud efter honom och befriade honom.

21 Josef utnämndes till regeringschef och fick också förvalta kungens hela förmögenhet.

22 Alla höga tjänstemän var underställda honom och kungens rådgivare fick lära sig vishet av honom.

23 Sedan kom Jakob till Egypten och bodde där tillsammans med sina söner.

24 Under åren som följde förökade Gud sitt folk, ja, tills de slutligen blev mäktigare än sina fiender.

25 Därefter såg Gud till så att egyptierna började hata israeliterna och behandla dem illa.

26 Då sände Gud sina tjänare Mose och Aron,

27 för att de skulle utföra under och tecken i hela Egypten.

28 De gjorde som Gud befallt, och han lät ett tjockt mörker breda ut sig över hela landet.

29 Han förvandlade vattnet i deras floder till blod och förgiftade alla fiskar.

30 Därefter översvämmades landet av grodor, ja, till och med i kungens privata palats trängde grodorna in.

31 Och då Gud talade genom Mose, drog svärmar av flugor och andra insekter fram över hela landet,

32 och när egyptierna väntade på regn sände Gud hagel, och blixtar som plågade folket.

33 Deras vinträd och fikonträd förstördes, och alla träd vräktes omkull och låg kringspridda på marken.

34 På Guds befallning kom gräshoppssvärmar och

35 åt upp allt grönt och förstörde skörden.

36 Slutligen dödade Herren den äldste sonen i varje egyptiskt hem.

37 Sedan ledde han sitt folk tryggt ut ur Egypten och de förde med sig mängder av silver och guld, och det fanns inte en enda en bland dem som var sjuk, utan alla var friska.

38 Egyptierna var rädda för dem och var glada när de lämnade landet.

39 För att skydda dem från den heta solen satte Gud ett moln över sitt folk, och han gav dem en eldpelare om natten för att de skulle få ljus.

40 De bad om kött, och han sände fåglar in i deras läger. Och han lät dem äta manna, brödet från himlen, för att de skulle bli mätta.

41 Han öppnade en klippa, och vattnet forsade fram. Det flöt som en flod genom det torra, ödsliga landet -

42 för Gud håller sitt ord, och han kom ihåg sina heliga löften till sin tjänare Abraham.

43 På så sätt ledde han under sång och jubel sina utvalda in i det utlovade landet.

44 Han gav dem det land som tillhört andra folk. De fick skörda och äta vad andra hade planterat.

45 Alla dessa under lät han sitt folk uppleva för att de skulle lyda honom och hålla hans bud. Halleluja!

Psalm 105(A)

Give praise to the Lord,(B) proclaim his name;(C)
    make known among the nations what he has done.
Sing to him,(D) sing praise to him;(E)
    tell of all his wonderful acts.(F)
Glory in his holy name;(G)
    let the hearts of those who seek the Lord rejoice.
Look to the Lord and his strength;
    seek his face(H) always.

Remember the wonders(I) he has done,
    his miracles, and the judgments he pronounced,(J)
you his servants, the descendants of Abraham,(K)
    his chosen(L) ones, the children of Jacob.
He is the Lord our God;
    his judgments are in all the earth.

He remembers his covenant(M) forever,
    the promise he made, for a thousand generations,
the covenant he made with Abraham,(N)
    the oath he swore to Isaac.
10 He confirmed it(O) to Jacob as a decree,
    to Israel as an everlasting covenant:(P)
11 “To you I will give the land of Canaan(Q)
    as the portion you will inherit.”(R)

12 When they were but few in number,(S)
    few indeed, and strangers in it,(T)
13 they wandered from nation to nation,(U)
    from one kingdom to another.
14 He allowed no one to oppress(V) them;
    for their sake he rebuked kings:(W)
15 “Do not touch(X) my anointed ones;
    do my prophets(Y) no harm.”

16 He called down famine(Z) on the land
    and destroyed all their supplies of food;
17 and he sent a man before them—
    Joseph, sold as a slave.(AA)
18 They bruised his feet with shackles,(AB)
    his neck was put in irons,
19 till what he foretold(AC) came to pass,
    till the word(AD) of the Lord proved him true.
20 The king sent and released him,
    the ruler of peoples set him free.(AE)
21 He made him master of his household,
    ruler over all he possessed,
22 to instruct his princes(AF) as he pleased
    and teach his elders wisdom.(AG)

23 Then Israel entered Egypt;(AH)
    Jacob resided(AI) as a foreigner in the land of Ham.(AJ)
24 The Lord made his people very fruitful;
    he made them too numerous(AK) for their foes,
25 whose hearts he turned(AL) to hate his people,
    to conspire(AM) against his servants.
26 He sent Moses(AN) his servant,
    and Aaron,(AO) whom he had chosen.(AP)
27 They performed(AQ) his signs(AR) among them,
    his wonders(AS) in the land of Ham.
28 He sent darkness(AT) and made the land dark—
    for had they not rebelled against(AU) his words?
29 He turned their waters into blood,(AV)
    causing their fish to die.(AW)
30 Their land teemed with frogs,(AX)
    which went up into the bedrooms of their rulers.
31 He spoke,(AY) and there came swarms of flies,(AZ)
    and gnats(BA) throughout their country.
32 He turned their rain into hail,(BB)
    with lightning throughout their land;
33 he struck down their vines(BC) and fig trees(BD)
    and shattered the trees of their country.
34 He spoke,(BE) and the locusts came,(BF)
    grasshoppers(BG) without number;(BH)
35 they ate up every green thing in their land,
    ate up the produce of their soil.
36 Then he struck down all the firstborn(BI) in their land,
    the firstfruits of all their manhood.
37 He brought out Israel, laden with silver and gold,(BJ)
    and from among their tribes no one faltered.
38 Egypt was glad when they left,
    because dread of Israel(BK) had fallen on them.

39 He spread out a cloud(BL) as a covering,
    and a fire to give light at night.(BM)
40 They asked,(BN) and he brought them quail;(BO)
    he fed them well with the bread of heaven.(BP)
41 He opened the rock,(BQ) and water gushed out;
    it flowed like a river in the desert.

42 For he remembered his holy promise(BR)
    given to his servant Abraham.
43 He brought out his people with rejoicing,(BS)
    his chosen ones with shouts of joy;
44 he gave them the lands of the nations,(BT)
    and they fell heir to what others had toiled(BU) for—
45 that they might keep his precepts
    and observe his laws.(BV)

Praise the Lord.[a](BW)

Footnotes

  1. Psalm 105:45 Hebrew Hallelu Yah