Mark 14
English Standard Version
The Plot to Kill Jesus
14 (A)It was now two days before (B)the Passover and the Feast of Unleavened Bread. And the chief priests and the scribes (C)were seeking how to arrest him by stealth and kill him, 2 for they said, “Not during the feast, (D)lest there be an uproar from the people.”
Jesus Anointed at Bethany
3 (E)And while he was at (F)Bethany in the house of Simon the leper,[a] as he was reclining at table, a woman came with an alabaster flask of ointment of pure nard, very costly, and she broke the flask and poured it over his head. 4 There were some who said to themselves indignantly, “Why was the ointment wasted like that? 5 For this ointment could have been sold for more than three hundred denarii[b] and (G)given to the poor.” And they (H)scolded her. 6 But Jesus said, “Leave her alone. Why do you trouble her? She has done a beautiful thing to me. 7 For (I)you always have the poor with you, and whenever (J)you want, you can do good for them. But (K)you will not always have me. 8 (L)She has done what she could; she has anointed my body beforehand (M)for burial. 9 And truly, I say to you, wherever (N)the gospel is proclaimed in the whole world, what she has done will be told (O)in memory of her.”
Judas to Betray Jesus
10 (P)Then (Q)Judas Iscariot, who was one of the twelve, (R)went to the chief priests in order to betray him to them. 11 And when they heard it, they were glad and promised to give him money. And he sought an opportunity to (S)betray him.
The Passover with the Disciples
12 (T)And on (U)the first day of Unleavened Bread, when they (V)sacrificed the Passover lamb, his disciples said to him, “Where will you have us go and prepare for you to eat the Passover?” 13 And he sent (W)two of his disciples and said to them, “Go into the city, and a man carrying a jar of water will meet you. Follow him, 14 and wherever he enters, say to the master of the house, (X)‘The Teacher says, Where is (Y)my guest room, where I may eat the Passover with my disciples?’ 15 And he will show you (Z)a large upper room furnished and ready; there prepare for us.” 16 And the disciples set out and went to the city and found it just as he had told them, and they prepared the Passover.
17 (AA)And when it was evening, he came with the twelve. 18 And as they were reclining at table and eating, (AB)Jesus said, “Truly, I say to you, one of you will betray me, (AC)one who is eating with me.” 19 They began to be sorrowful and to say to him one after another, “Is it I?” 20 He said to them, “It is (AD)one of the twelve, (AE)one who is dipping bread into the dish with me. 21 For the Son of Man goes (AF)as it is written of him, but (AG)woe to that man by whom the Son of Man is betrayed! (AH)It would have been better for that man if he had not been born.”
Institution of the Lord's Supper
22 (AI)And as they were eating, he took bread, and after (AJ)blessing it broke it and gave it to them, and said, “Take; (AK)this is my body.” 23 And he took a cup, and when he had (AL)given thanks he gave it to them, and they all drank of it. 24 And he said to them, (AM)“This is my (AN)blood of the[c] covenant, which is poured out for (AO)many. 25 Truly, I say to you, I will not drink again of the fruit of the vine until that day when I drink it new in the kingdom of God.”
Jesus Foretells Peter's Denial
26 (AP)And when they had sung a hymn, (AQ)they went out to (AR)the Mount of Olives. 27 And Jesus said to them, “You will all fall away, for it is written, ‘I will (AS)strike the shepherd, and the sheep will be scattered.’ 28 But after I am raised up, (AT)I will go before you to Galilee.” 29 (AU)Peter said to him, “Even though they all fall away, I will not.” 30 And (AV)Jesus said to him, “Truly, I tell you, this very night, before (AW)the rooster crows twice, you will deny me three times.” 31 But (AX)he said emphatically, “If I must die with you, I will not deny you.” And they all said the same.
Jesus Prays in Gethsemane
32 (AY)And they went (AZ)to a place called Gethsemane. And he said to his disciples, “Sit here while I pray.” 33 And he took with him (BA)Peter and James and John, and began (BB)to be greatly distressed and troubled. 34 And he said to them, (BC)“My soul is very sorrowful, even to death. Remain here and (BD)watch.”[d] 35 And going a little farther, he fell on the ground (BE)and prayed that, if it were possible, (BF)the hour might pass from him. 36 And he said, (BG)“Abba, Father, (BH)all things are possible for you. Remove (BI)this cup from me. (BJ)Yet not what I will, but what you will.” 37 And he came and found them sleeping, and he said to Peter, “Simon, are you asleep? Could you not watch one hour? 38 (BK)Watch and (BL)pray that you may not (BM)enter into temptation. The spirit indeed is willing, but the flesh is weak.” 39 And again he went away and prayed, (BN)saying the same words. 40 And again he came and found them sleeping, for (BO)their eyes were very heavy, and (BP)they did not know what to answer him. 41 And he came the third time and said to them, “Are you still sleeping and taking your rest? (BQ)It is enough; (BR)the hour has come. (BS)The Son of Man is betrayed into the hands of sinners. 42 Rise, let us be going; see, my betrayer is at hand.”
Betrayal and Arrest of Jesus
43 (BT)And immediately, while he was still speaking, (BU)Judas came, one of the twelve, and with him a crowd with swords and clubs, from the chief priests and the scribes and the elders. 44 Now the betrayer had given them a sign, saying, “The one I will kiss is the man. Seize him and lead him away under guard.” 45 And when he came, he went up to him at once and said, (BV)“Rabbi!” And he (BW)kissed him. 46 And they laid hands on him and seized him. 47 But one of those who stood by drew his (BX)sword and struck the servant[e] of the high priest and cut off his ear. 48 And Jesus said to them, “Have you come out as against a robber, with swords and clubs to capture me? 49 (BY)Day after day I was with you in the temple (BZ)teaching, and you did not seize me. But (CA)let the Scriptures be fulfilled.” 50 (CB)And they all left him and fled.
A Young Man Flees
51 And a young man followed him, with nothing but (CC)a linen cloth about his body. And they seized him, 52 but he left the linen cloth and ran away naked.
Jesus Before the Council
53 (CD)And (CE)they led Jesus to the high priest. And all the chief priests and the elders and the scribes came together. 54 (CF)And (CG)Peter had followed him at a distance, (CH)right into (CI)the courtyard of the high priest. And he was sitting with (CJ)the guards and (CK)warming himself at the fire. 55 Now the chief priests and the whole council[f] were seeking testimony against Jesus to put him to death, but they found none. 56 (CL)For many bore false witness against him, but their testimony (CM)did not agree. 57 And some stood up and bore false witness against him, saying, 58 (CN)“We heard him say, (CO)‘I will destroy this temple (CP)that is made with hands, and in three days I will build another, (CQ)not made with hands.’” 59 Yet even about this their testimony did not agree. 60 And the high priest stood up in the midst and asked Jesus, “Have you no answer to make? What is it that these men testify against you?”[g] 61 But (CR)he remained silent and made no answer. (CS)Again the high priest asked him, “Are you (CT)the Christ, the Son of (CU)the Blessed?” 62 And Jesus said, “I am, and (CV)you will see the Son of Man (CW)seated at the right hand of Power, and (CX)coming with the clouds of heaven.” 63 And the high priest (CY)tore his garments and said, “What further witnesses do we need? 64 You have heard (CZ)his blasphemy. What is your decision?” And they (DA)all condemned him as (DB)deserving death. 65 (DC)And some began (DD)to spit on him and (DE)to cover his face and to strike him, saying to him, “Prophesy!” And the guards received him (DF)with blows.
Peter Denies Jesus
66 (DG)And as Peter was below in the courtyard, one of the servant girls of the high priest came, 67 and seeing Peter (DH)warming himself, she looked at him and said, “You also were with the Nazarene, Jesus.” 68 But he denied it, saying, “I neither know nor understand what you mean.” And he went out into the gateway[h] and (DI)the rooster crowed.[i] 69 And the servant girl saw him and began again to say to the bystanders, “This man is one of them.” 70 But again he denied it. And after a little while the bystanders again said to Peter, “Certainly you are one of them, for you are a Galilean.” 71 But he began to invoke a curse on himself and to swear, “I do not know this man of whom you speak.” 72 And immediately the rooster crowed (DJ)a second time. And Peter remembered how Jesus had said to him, (DK)“Before the rooster crows twice, you will (DL)deny me three times.” And he broke down and wept.[j]
Footnotes
- Mark 14:3 Leprosy was a term for several skin diseases; see Leviticus 13
- Mark 14:5 A denarius was a day's wage for a laborer
- Mark 14:24 Some manuscripts insert new
- Mark 14:34 Or keep awake; also verses 37, 38
- Mark 14:47 Or bondservant
- Mark 14:55 Greek Sanhedrin
- Mark 14:60 Or Have you no answer to what these men testify against you?
- Mark 14:68 Or forecourt
- Mark 14:68 Some manuscripts omit and the rooster crowed
- Mark 14:72 Or And when he had thought about it, he wept
Markus 14
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Planer på att döda Jesus
(Matt 26:2-5; Luk 22:1-2; Joh 11:45-53)
14 Det var nu två dagar kvar till påsken och det osyrade brödets högtid[a]. Översteprästerna och de skriftlärda sökte fortfarande efter ett sätt att arrestera Jesus och döda honom. 2 ”Men”, sa de till varandra, ”inte under själva påskhögtiden, för det kan leda till upplopp.”
En kvinna smörjer Jesus med dyrbar olja
(Matt 26:6-13; Luk 7:37-38; Joh 12:1-8)
3 När Jesus var i Betania och låg till bords hos Simon, den spetälske, kom en kvinna fram med en alabasterflaska välluktande, dyrbar äkta nardusolja. Hon bröt sönder flaskan och hällde innehållet över Jesus huvud, 4 vilket retade några av gästerna. ”Vilket slöseri med olja!” sa de till varandra. 5 ”Den där oljan var ju värd över trehundra denarer[b], man kunde ha sålt den och gett pengarna åt de fattiga.” Och så började de skälla på henne.
6 Men Jesus sa: ”Lämna henne ifred! Varför kritiserar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig. 7 De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, och ni kan göra gott mot dem hur mycket ni vill, men mig kommer ni inte alltid att ha hos er. 8 Den här kvinnan har gjort vad hon kunde. Hon har i förväg smort min kropp inför begravningen. 9 Sannerligen säger jag er: överallt i världen där man förkunnar evangeliet, ska man också berätta om det hon nyss gjorde och komma ihåg henne.”
Judas beslutar att förråda Jesus
(Matt 26:14-16; Luk 22:3-6)
10 Judas Iskariot, en av de tolv, gick till översteprästerna för att förråda Jesus. 11 De blev mycket glada och lovade honom pengar. Sedan sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.
Jesus lärjungar förbereder påskmåltiden
(Matt 26:17-19; Luk 22:7-13)
12 På första dagen av det osyrade brödets högtid[c], den dag då påsklammet slaktades, frågade lärjungarna honom: ”Vart vill du att vi ska gå och ordna så att du kan äta påskmåltiden?”
13 Jesus skickade då iväg två av dem och sa åt dem:
”Gå in i staden. Där kommer ni att möta en man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom. 14 Säg sedan till den man som äger huset där han går in: ’Vår Mästare säger: Var är salen där jag kan äta påskmåltiden med mina lärjungar?’ 15 Han kommer då att ta med er en trappa upp till ett stort rum som redan är förberett. Gör i ordning vår måltid där.”
16 Då gick de två lärjungarna iväg till staden och fann att allt var precis som Jesus hade sagt, och de ordnade med påskmåltiden.
Jesus och hans lärjungar äter den sista måltiden
(Matt 26:20-29; Luk 22:17-23; 1 Kor 11:23-25)
17 På kvällen kom sedan Jesus dit med de tolv. 18 Och medan de låg till bords och åt sa Jesus till dem: ”Sannerligen säger jag er: en av er kommer att förråda mig, en av er som äter här med mig.[d]”
19 Då blev de bedrövade, och en efter en frågade de Jesus: ”Det är väl inte jag?”
20 Han svarade: ”Det är en av er tolv, han som doppar sitt bröd i fatet tillsammans med mig.[e] 21 För Människosonen går bort, som det står skrivet om honom. Men ve den människa som förråder Människosonen! Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född.”
22 Medan de åt tog Jesus ett bröd, och när han hade tackat Gud för det, bröt han det och gav det till dem och sa: ”Ta detta, för det är min kropp.” 23 Sedan tog han en bägare och tackade Gud och gav den till dem, och alla drack ur den. 24 Han sa till dem: ”Detta är mitt blod, förbundsblodet, som utgjuts för många. 25 Sannerligen säger jag er: från och med nu ska jag inte dricka av det som vinstocken ger, förrän den dag då jag dricker det nya vinet i Guds rike.”
Jesus förutsäger att Petrus ska svika honom
(Matt 26:30-35; Luk 22:31-34; Joh 13:37-38)
26 När de till sist hade sjungit lovsången[f] tillsammans, gick de ut till Olivberget.
27 Där sa Jesus till dem: ”Ni kommer alla på fall, för det står skrivet:
’Jag ska slå herden,
så att fåren skingras.’[g]
28 Men när jag har uppstått från de döda, ska jag gå före er till Galileen.”
29 Då sa Petrus: ”Även om alla andra kommer på fall, så ska inte jag göra det!”
30 Jesus sa till honom: ”Sannerligen säger jag dig, att redan i natt, innan tuppen hinner gala två gånger, ska du tre gånger ha förnekat mig.”
31 Men Petrus gav sig inte utan sa: ”Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig förneka dig!” Och alla de andra sa samma sak.
Jesus ber i Getsemane
(Matt 26:36-46; Luk 22:39-46)
32 De kom så till ett ställe som kallas Getsemane, och där sa Jesus till sina lärjungar: ”Sätt er här medan jag ber”, 33 men han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes.
Han greps nu av bävan och ångest, 34 och han sa till dem: ”Jag är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna kvar här och vaka.”
35 Sedan gick han lite längre bort och föll ner på marken, och han bad till sin Fader att få slippa denna stund, om det var möjligt. 36 ”Abba, Fader”[h], sa han, ”allt är möjligt för dig. Låt mig slippa denna bägare[i]. Men låt det inte bli som jag vill utan som du vill.”
37 Sedan kom han tillbaka och hittade dem sovande. Han sa till Petrus[j]: ”Simon, sover du? Klarade du inte att hålla dig vaken en enda timma? 38 Vaka och be så att ni inte faller för frestelsen. Anden är villig, men kroppen är svag.”
39 Så gick han bort och bad med samma ord. 40 Men när han kom tillbaka, fann han dem åter sovande. De kunde inte hålla ögonen öppna, och de visste inte vad de skulle säga.
41 När han kom tillbaka till dem för tredje gången sa han: ”Ja, ni sover och vilar er fortfarande. Men nu räcker det! Nu är stunden inne, och Människosonen ska överlämnas i syndarnas händer. 42 Res er upp, så går vi härifrån! Här kommer han som ska förråda mig.”
Jesus blir förrådd och arresterad
(Matt 26:47-56; Luk 22:47-50; Joh 18:3-11)
43 Medan Jesus fortfarande talade kom Judas, en av de tolv, tillsammans med en folkhop beväpnad med svärd och klubbor. De var utsända av översteprästerna och de skriftlärda och folkets ledare. 44 Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: ”Den man som jag hälsar med en kyss är det. Grip honom och för bort honom under bevakning.”
45 Judas gick direkt till Jesus och sa: ”Rabbi[k]”, och kysste honom. 46 Då grep de Jesus och höll fast honom. 47 Men en av dem som stod där drog sitt svärd och högg örat av översteprästens tjänare.
48 Jesus frågade dem: ”Som mot en farlig brottsling har ni kommit med svärd och klubbor för att gripa mig! 49 Varje dag har jag varit tillsammans med er i templet och undervisat utan att ni har gripit mig. Men Skriften måste gå i uppfyllelse.”
50 Då övergav alla honom och flydde. 51 Men en ung man, som bara hade ett linneskynke på sig, följde efter Jesus. Och när man försökte gripa honom, 52 lämnade han skynket och sprang därifrån naken.
Jesus förhörs av det judiska rådet
(Matt 26:57-68; Luk 22:54-55; 22:63-71; Joh 18:12-13; 18:19-24)
53 De förde nu Jesus till översteprästen, där alla översteprästerna och folkets ledare och de skriftlärda hade samlats. 54 Petrus följde efter på avstånd, ända in på översteprästens gård. Där slog han sig sedan ner bland tjänarna och värmde sig vid elden.
55 Översteprästerna och hela det judiska rådet[l] försökte hitta vittnesberättelser som skulle räcka för att döma Jesus till döden. Men de hittade inga. 56 Många vittnade falskt, men vittnena sa hela tiden emot varandra. 57 Till sist kom några med detta falska vittnesmål mot honom: 58 ”Vi har hört honom säga: ’Jag ska riva ner det här templet, som är byggt av människor, och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är byggt av människor.’ ” 59 Men inte heller på den punkten stämde deras vittnesbörd överens.
60 Då reste sig översteprästen upp inför rådet och sa till Jesus: ”Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?” 61 Men Jesus teg och svarade ingenting.
Då ställde översteprästen ännu en fråga: ”Är du Messias, den Välsignades Son?”
62 ”Ja, det är jag”, svarade Jesus, ”och ni ska få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln.[m]”
63 Då slet översteprästen sönder sina kläder och ropade: ”Vi behöver väl inga fler vittnen! 64 Ni har själva hört hädelsen. Vad anser ni?” Alla ansåg att han förtjänade döden.
65 Sedan började några att spotta på honom, och de band för hans ögon och slog honom med knytnävarna och sa: ”Visa att du är en profet![n]” Och tjänarna gav honom örfilar.
Petrus förnekar att han känner Jesus
(Matt 26:69-75; Luk 22:54-62; Joh 18:15-18; 18:5-27)
66 Under tiden väntade Petrus nere på gårdsplanen. En av översteprästens tjänsteflickor kom då dit 67 och fick syn på Petrus som satt och värmde sig vid elden. Hon stirrade på honom och sa sedan: ”Du var också tillsammans med den där Jesus från Nasaret.” 68 Men Petrus nekade: ”Jag vet inte ens vad du pratar om!” Sedan gick han ut till den yttre gården. Och just då gol tuppen.[o]
69 Efter en stund fick tjänsteflickan syn på honom där och sa än en gång till dem som stod runt omkring: ”Han är också en av dem!” 70 Men Petrus nekade igen.
Lite senare sa de som stod där till Petrus: ”Visst är du en av dem. Du kommer ju också från Galileen.” 71 Men Petrus svor, och lovade dyrt och heligt: ”Jag känner inte den där mannen som ni talar om!” 72 Och i samma stund gol tuppen för andra gången.
Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt till honom: ”Innan tuppen gal två gånger ska du förneka mig tre gånger.” Och han brast i gråt.
Footnotes
- 14:1 Påsk, som kallades det osyrade brödets högtid därför att ingenting med jäst i då var tillåtet. Se not till Matt 26:2.
- 14:5 En denar motsvarade en dagslön.
- 14:12 Se not till 14:1.
- 14:18 Jfr Ps 41:10.
- 14:20 Jfr Ps 41:10.
- 14:26 Vid slutet av påskmåltiden sjöng man alltid Psaltaren 115-118.
- 14:27 Se Sak 13:7.
- 14:36 Abba var en familjär tilltalsform, motsvarande vår pappa i arameiskan, som troligen var Jesus modersmål.
- 14:36 Jfr Matt 26:39 med not.
- 14:37 Petrus hette från början Simon, men Jesus gav honom namnet Petrus, som betyder klippa.
- 14:45 Se not till 9:5.
- 14:55 Se not till Matt 26:59.
- 14:62 Se Ps 110:1 och Dan 7:13.
- 14:65 Enligt Matt 26:68 och Luk 22:64 ville soldaterna att Jesus skulle avslöja vem som slog honom.
- 14:68 En del handskrifter saknar: Och just då gol tuppen.
The ESV® Bible (The Holy Bible, English Standard Version®), © 2001 by Crossway, a publishing ministry of Good News Publishers. ESV Text Edition: 2025.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.