Job 18
Svenska Folkbibeln 2015
Bildads andra tal
18 Då tog Bildad från Shua till orda och sade:
2 (A) Hur länge ska ni lägga snaror
med ord?
Kom till förstånd,
sedan kan vi tala.
3 Varför räknas vi som djur
och betraktas som dumma
i era ögon?
4 Du som sliter sönder
dig själv i vrede,
ska jorden bli öde för din skull
eller klippan flyttas från sin plats?
5 (B) Sannerligen,
den gudlöses ljus ska slockna
och lågan i hans eld sluta lysa.
6 Ljuset i hans tält ska bli mörkt
och lampan slockna för honom.
7 (C) Hans väldiga steg ska bli kortare,
hans egna rådslag fälla honom.
8 (D) Hans fötter leder honom till nätet,
han vandrar mot snaran.
9 (E) Snaran griper hans häl,
fällan håller fast honom.
10 Ett rep är lagt för honom
på marken,
en fälla ligger på stigen.
11 (F) Skräck möter honom från alla håll
och jagar honom i hälarna.
12 Olyckan hungrar efter honom,
hemsökelsen står redo
att fälla honom.
13 Sjukdom förtär hans hud,
dödens förstfödde
slukar hans lemmar.
14 (G) Han rycks bort från sitt trygga tält
och drivs i väg till fasornas kung.
15 I hans tält får främlingar bo,
svavel strös över hans boning.
16 (H) Hans rötter torkar nertill,
hans grenar vissnar upptill.
17 (I) Hans minne utplånas från jorden,
hans namn nämns inte
på vägarna.
18 Han drivs från ljuset till mörkret
och jagas bort från världen.
19 (J) Han blir utan barn
och efterkommande i sitt folk,
ingen överlevande finns
i hans hus.
20 (K) De som bor i väst
häpnar över hans olyckas dag,
de som bor i öst
skälver av fasa.
21 (L) Ja, så går det den orättfärdiges hem,
så går det den plats
där man inte känner Gud.
Job 18
Svenska 1917
18 Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
2 Huru länge skolen I gå på jakt efter ord? Kommen till förstånd; sedan må vi talas vid.
3 Varför skola vi aktas såsom oskäliga djur, räknas i edra ögon såsom ett förstockat folk?
4 Du som i din vrede sliter sönder dig själv, menar du att dör din skull jorden skall bliva öde och klippan flyttas bort från sin plats?
5 Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut, och lågan av hans eld icke giva något sken.
6 Ljuset skall förmörkas i hans hydda, och lampan slockna ut för honom.
7 Hans väldiga steg skola stäckas, hans egna rådslag bringa honom på fall.
8 Ty han rusar med sina fötter in i nätet, försåten lura, där han vandrar fram;
9 snaran griper honom om hälen, och gillret tager honom fatt;
10 garn till att fånga honom äro lagda på marken och snärjande band på hans stig.
11 Från alla sidor ängsla honom förskräckelser, de jaga honom, varhelst han går fram.
12 Olyckan vill uppsluka honom, och ofärd står redo, honom till fall.
13 Under hans hud frätas hans lemmar bort, ja, av dödens förstfödde bortfrätas hans lemmar.
14 Ur sin hydda, som han förtröstar på, ryckes han bort, och till förskräckelsernas konung vandrar han hän.
15 I hans hydda får främlingar bo, och svavel utströs över hans boning.
16 Nedantill förtorkas hans rötter, och ovantill vissnar hans krona bort.
17 Hans åminnelse förgås ifrån jorden, hans namn lever icke kvar i världen.
18 Från ljus stötes han ned i mörker och förjagas ifrån jordens krets.
19 Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk, och ingen i hans boningar skall slippa undan.
20 Över hans ofärdsdag häpna västerns folk, och österns män gripas av rysning.
21 Ja, så sker det med den orättfärdiges hem, så går det dens hus, som ej vill veta av Gud.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation