Print Page Options

Dom över Moab

48 Om Moab:

Så säger härskarornas Herre, Israels Gud:

”Ve över Nebo,
    för det har lagts i ruiner.
Kirjatajim har kommit på skam och erövrats,
    fästningen har kommit på skam och krossats.
Moab prisas inte mer,
    i Heshbon har man smidit onda planer för dess fall:
’Kom, låt oss göra slut på Moab som nation.’
    Också du, Madmen, ska tystas,
svärdet förföljer dig.
    Klagorop hörs från Horonajim,
våld och stor förödelse.
    Moab är krossat.
Dess små klagar högt.[a]
    Man går uppför Luchits höjd, bittert gråtande.
På vägen ner till Horonajim
    hörs ångestfyllda rop över förödelsen.
Fly för era liv!
    Bli som buskar i öknen!
Eftersom du har satt din lit
    till dina gärningar och rikedomar,
ska också du erövras.
    Kemosh ska föras bort i fångenskap
med sina präster och furstar.
    Förgöraren ska komma till varje stad,
ingen stad ska komma undan.
    Dalen ska läggas i ruiner
och slätten förstöras,
    som Herren har sagt.
Res en gravsten över Moab,[b]
    för det ska jämnas med marken.
Dess städer ska läggas öde
    och ingen ska kunna bo där.

10 Förbannad är den
    som inte utför Herrens verk helhjärtat!
Förbannad är den som
    är rädd för att bloda ner sitt svärd!

11 Moab har levt i trygghet sedan sin ungdom,
    ostörd likt vin som lämnats för att vila på dräggen
utan att hällas från kärl till kärl.
    Han har aldrig drivits i landsflykt
och har därför bibehållit både arom och smak.
12     Men det kommer en tid, säger Herren,
då jag ska sända vintappare till honom.
    De ska tappa vin ur hans fat, tömma och krossa dem.
13 Moab ska skämmas för Kemosh,
    precis som israeliterna skämdes för Betel som de förtröstade på.

14 Hur kan ni säga:
    ’Vi är hjältar och tappra krigsmän’?
15 Men nu ska Moab fördärvas,
    och dess städer invaderas.
De bästa av hans unga män drar ut för att slaktas,
    säger Konungen,
härskarornas Herre är hans namn.
16     Moabs undergång är nära,
dess olycka kommer med hast.
17     Klaga över honom,
alla ni som finns runt omkring honom,
    alla ni som känner hans rykte.
Säg: ’Hur sönderbruten är inte den starka spiran,
    den praktfulla härskarstaven!’

18 Stig ner från härligheten
    och sätt dig på den torra marken,
du dotter Divons invånare,
    för Moabs fördärvare kommer mot dig
och förgör dina fästen.
19     Ställ dig vid vägen och spana,
du Aroers invånare,
    fråga honom som flyr
och henne som försöker komma undan:
    ’Vad är det som har hänt?’
20 Moab har kommit på skam
    och är krossat.
Klaga och gråt!
    Berätta vid Arnon
    att Moab är förstört.
21 Domen har kommit över slättlandet,
    över Holon, Jahas, Mefaat,
22     Divon, Nebo, Bet Divlatajim,
23     Kirjatajim, Bet Gamul, Bet Meon,
24     Keriot och Bosra
    och över alla andra städer i Moabs land, både nära och fjärran.
25 Moabs horn har huggits av,
    hans arm är bruten, säger Herren.

26 Gör honom drucken,
    för han har förhävt sig mot Herren.
Moab ska vältra sig i sina egna spyor
    och bli till ett åtlöje för alla, också han.
27 Var inte Israel till åtlöje för dig?
    Fann man honom bland tjuvar,
eftersom du skakar på huvudet så ofta du talar om honom?
28     Lämna städerna och bosätt er
i klippan, ni Moabs invånare!
    Var som duvan som bygger sitt bo
inne i gapande klippklyftor!

29 Vi har alla hört om Moabs högfärd,
    hans måttlösa övermod,
hans stolthet, arrogans, överlägsenhet
    och självupphöjelse.
30 Jag känner hans arrogans och tomma prat, säger Herren.
Tomma är deras gärningar.
31 Därför jämrar jag mig över Moab,
    klagar över hela Moab och suckar över Kir-Heres män.
32 Mer än över Jaser gråter[c] jag över dig,
    du Sivmas vinstock.
Dina rankor sträckte sig ut över havet
    och nådde ända till Jasers hav.
Förgöraren har slagit ner
    bland din frukt och din vinskörd.
33 Glädjen och jublet är borta
    från trädgårdarna, från Moabs land.
Jag har stoppat vinflödet från pressarna,
    ingen trampar druvorna längre.
Det hörs rop, men inga glädjerop.[d]

34 Från Heshbon och Elale höjs klagan,
    deras rop hörs ända till Jahas,
från Soar till Horonajim och Eglat Shelishia.
    Också Nimrims vatten har blivit till uttorkad mark.
35 I Moab ska jag göra slut på dem som bär fram offer på höjderna
    och tänder rökelse till sina gudar, säger Herren.
36 Därför klagar mitt hjärta över Moab som en flöjt,
    ja mitt hjärta klagar som en flöjt över Kir-Heres män.
Därför är allt deras välstånd som de förvärvat borta.
37     Varje huvud är rakat och varje skägg avklippt.
Varje hand är ristad och var och en har klätt sig i säcktyg.
38     På alla tak och på alla torg i Moab hålls dödsklagan,
för jag har krossat Moab som man krossar en oduglig kruka, säger Herren.
39 ’Ack, Moab är förstört!’ klagar de.
    ’Moab vänder sig bort i skam.’
Moab har blivit till åtlöje och skräck för alla sina grannar.”

40 För så säger Herren:

”En örn svävar fram
    och breder ut sina vingar över Moab.
41 Städerna[e] intas,
    fästningarna erövras.
Den dagen är Moabs hjältar ängsliga
    som kvinnor i barnsnöd.
42 Moab ska utplånas som folk
    på grund av sitt övermod inför Herren.
43 Skräck, fallgrop och snara
    ska bli er lott, ni Moabs invånare, säger Herren.
44 Den som flyr undan skräcken
    ska falla i gropen,
och den som tar sig upp ur gropen
    ska fastna i snaran.
Jag ska låta ett bestraffningens år drabba Moab, säger Herren.

45 I skuggan av Heshbon
    står flyktingarna kraftlösa.
En eld har gått ut från Heshbon,
    en låga från Sichons mitt,
och förtär Moabs tinning
    och hjässan på de larmande stridsmännen.
46 Ve dig, Moab!
    Kemoshs folk är slaget,
och dina söner har förts bort i exil,
    dina döttrar till fångenskap.

47 Men den dagen kommer, säger Herren,
    då jag ska återupprätta Moab.”

Så långt domen över Moab.

Footnotes

  1. 48:4 Enligt Septuaginta Klagoropet hörs ända till Soar.
  2. 48:9 Grundtextens innebörd i versens första hälft är oviss. Texten här är från Septuaginta. Där kan ordet tolkas som blomma, men i en del senare handskrifter står istället vingar. Moab skulle beströs med salt vilket ofta gjordes i samband med erövringar på den tiden.
  3. 48:32 Eller: Mer än Jaser gråter…
  4. 48:33 Grundtextens innebörd i sista satsen är osäker.
  5. 48:41 Kan också tolkas som ett namn, Keriot, jfr v. 24.

Profetia om Moab

48 Om Moab. Så säger Herren Sebaot, Israels Gud:
Ve över Nebo, ty det har ödelagts!
    Kirjatajim har kommit på skam och intagits,
fästet har kommit på skam och ligger krossat.
Moab prisas inte längre.
    I Hesbon smider man onda planer mot det:
"Kom, låt oss göra slut på det,
    så att det inte mer är ett folk."
Också du, Madmen, skall tystas,
    svärdet skall förfölja dig.
Klagorop hörs från Horonajim,
    förödelse och stor förstörelse.
Moab är krossat,
    högljutt klagar barnen där.
Uppför Halluhots höjd stiger man under gråt,
och på vägen ner till Horonajim
    hörs ångestfulla klagorop över förstörelsen.
Fly, rädda era liv
    och bli som en buske i öknen!
Eftersom du förtröstar på dina gärningar och dina skatter
skall också du intagas.
    Och Kemosh[a] skall gå i fångenskap
och hans präster och furstar med honom.

Ödeläggaren skall drabba varje stad,
och ingen stad skall komma undan.
    Dalen skall bli fördärvad och slätten läggas öde,
så som Herren har sagt.
Ge Moab vingar,
    ty flygande måste han fly.
Hans städer skall bli öde,
    och ingen skall bo i dem.
10 Förbannad är den som försumligt utför Herrens verk,
förbannad vare den som
    tvekar att bloda ner sitt svärd!

11 I säkerhet har Moab levt från sin ungdom,
han har legat i ro som vin på sin bottensats.
Han har inte blivit tömd ur ett kärl i ett annat,
inte vandrat bort i fångenskap.
    Därför har han kvar sin smak,
och hans luktsinne har inte förändrats.

12 Se, därför skall dagar komma, säger Herren, då jag skall sända till honom vintappare, som skall tappa honom och tömma hans fat och krossa hans krukor. 13 Då skall Moab skämmas för Kemosh, liksom Israels folk fick skämmas för Betel som det förtröstade på.

14 Hur kan ni säga:
    "Vi är hjältar och tappra män i striden"?
15 Moab skall ödeläggas,
    dess städer gå upp i rök
och dess utvalda unga män
    stiga ner för att slaktas.
Så säger Konungen,
    Herren Sebaot är hans namn.

16 Moabs undergång är nära,
    hans olycka jagar fram med hast.
17 Ha medlidande med honom,
    alla ni som bor omkring honom,
alla ni som känner hans namn.
    Säg: "Hur sönderbruten är inte den starka spiran,
den härliga staven!"

18 Stig ner från din härlighet
    och sätt dig på torra marken,
du dotter Dibons folk.
    Ty den som ödelägger Moab drar upp mot dig
och förstör dina fästen.
19 Ställ dig vid vägen och se dig omkring,
du som bor i Aroer.
    Fråga honom som flyr
och henne som kommit undan,
    säg: "Vad har hänt?"
20 Moab har kommit på skam,
    det är krossat,
jämra er och ropa.
    Berätta vid Arnon
att Moab är ödelagt.

21 Domen har kommit över slättlandet, över Holon, Jahas och Mofaat, 22 över Dibon, Nebo och Bet-Diblatajim, 23 över Kirjatajim, Bet-Gamul och Bet-Meon, 24 över Keriot och Bosra och över alla andra städer i Moabs land, vare sig de ligger långt borta eller nära.

25 Avhugget är Moabs horn
    och hans arm är sönderbruten,
säger Herren.

26 Gör honom drucken, ty han har upphävt sig mot Herren. Moab skall vältra sig i spyor och bli till åtlöje, också han. 27 Eller var inte Israel till åtlöje för dig? Ertappades han bland tjuvar, eftersom du skakar på huvudet så ofta du talar om honom?

28 Överge städerna
    och bygg bo i klippan,
ni Moabs invånare.
    Gör som duvan
som bygger sitt näste i sidorna på gapande klyftor.

29 Vi har hört om Moabs högmod,
    hans gränslöst stora högfärd,
hans stolthet, högmod och överlägsenhet
och hans hjärtas förhävelse.
30 Jag känner hans fräckhet, säger Herren,
hans tomma skryt och svekfulla handlingssätt.
31 Därför jämrar jag mig för Moabs skull
och klagar över hela Moab.
    Över Kir-Heres män må man sucka
32 Mer än Jaeser gråter,
    gråter jag över dig, du Sibmas vinstock.
Dina rankor gick över havet
    och nådde till Jaesers hav.
Mitt i din sommar och din vinbärgning
har ödeläggaren slagit ner.
33 Glädjen och jublet har tagits bort
    från de bördiga fälten och från Moabs land.
På vinet i pressarna har jag gjort slut,
man trampar inte längre vin under glädjerop,
rop hörs men inte glädjerop.

34 Från Hesbon hörs rop ända till Eleale,
ända till Jahas höjer man sin röst
    och från Soar ända till Horonajim, till Eglat-Selisia,
ty också Nimrims vatten har blivit torr mark.
35 Jag skall i Moab göra slut på dem
    som bär fram offer på offerhöjden
och tänder rökelse åt sina gudar, säger Herren.
36 Därför klagar mitt hjärta som en flöjt över Moab,
ja, mitt hjärta klagar som en flöjt över Kir-Heres män.
Det som är kvar av vad de förvärvat går förlorat.
37 Alla huvuden är rakade och alla skägg avskurna.
På alla händer finns ristningar
    och omkring höfterna bär de säcktyg.
38 På alla Moabs tak och på dess torg
hörs endast dödsklagan,
    ty jag har krossat Moab som ett värdelöst kärl,
säger Herren.

39 Hur nerbruten är han inte,
    hur jämrar de sig inte!
Hur vänder inte Moab ryggen till av blygsel!
Moab blir ett åtlöje och en skräck
    för alla dem som bor omkring honom.

40 Ty så säger Herren:
    Se, som en örn svävar han fram,
han breder ut sina vingar över Moab.
41 Keriot intas,
    fästena erövras.
Hjärtat hos Moabs hjältar blir på den dagen
som hjärtat hos en kvinna i barnsnöd.
42 Moab skall förgöras
    så att det inte mer är ett folk,
ty mot Herren har man förhävt sig.

43 Skräck, fallgropar och fällor
    väntar er, ni Moabs invånare,
säger Herren.
44 Den som flyr från skräcken
    störtar i fallgropen,
och den som kommer upp ur fallgropen
fastnar i fällan.
    Ty jag skall låta ett hemsökelsens år
drabba Moab, säger Herren.

45 I Hesbons skugga stannar de,
    det är slut med flyktingarnas kraft.
Ty eld gick ut från Hesbon,
    en låga från Sichon.
Den förtärde Moabs sida,
    hjässan på stridslarmets söner.
46 Ve dig Moab!
    Förlorat är Kemosh folk.
Ty dina söner har tagits till fånga,
    dina döttrar har förts bort i fångenskap.
47 Men i kommande dagar skall jag göra slut på Moabs fångenskap,
säger Herren.

Så långt domen över Moab.

Footnotes

  1. Jeremia 48:7 Kemosh Moabiternas nationalgud.

Profetia om Moab

48 (A) Om Moab[a].

    Så säger Herren Sebaot,
        Israels Gud:
    Ve över Nebo,
        för det har ödelagts!
    Kirjatajim har kommit på skam
        och intagits,
    fästet har kommit på skam
        och ligger krossat.
Moab prisas inte längre.
    I Heshbon smider man
        onda planer mot det:
    ”Kom, låt oss göra slut på det,
        så att det inte mer är ett folk!”
    Också du, Madmen, ska tystas,
        svärdet ska förfölja dig.
Sorgerop hörs från Horonajim,
    förödelse och stor förstörelse.
Moab är krossat,
    högljutt klagar barnen där.
(B) Uppför backen mot Luhit
        går man under gråt,
    och på vägen ner till Horonajim
        hörs ångestfulla sorgerop
            över förstörelsen.
(C) Fly, rädda era liv
        och bli som en buske i öknen!
(D) Eftersom du litar
    till dina gärningar och dina skatter
        ska också du intas.
    Och Kemosh[b] ska gå i fångenskap
        och hans präster
            och furstar med honom.

Ödeläggaren ska drabba varje stad,
    och ingen stad
        ska komma undan.
    Dalen ska bli fördärvad
        och slätten läggas öde,
    så som Herren har sagt.
Ge Moab vingar[c],
        flygande måste han fly.
    Hans städer ska bli öde,
        och ingen ska bo i dem.
10 Förbannad är den som utför
        Herrens verk försumligt,
    förbannad är den som tvekar
        att bloda ner sitt svärd!

11 (E) Moab har levt i trygghet
        från sin ungdom,
    han har legat i ro
        som vin på sin bottensats.
    Han har inte hällts från kärl till kärl,
        inte vandrat bort i fångenskap.
    Därför har han kvar sin smak,
        och hans luktsinne
            har inte förändrats.

12 Se, därför ska dagar komma, säger Herren, då jag sänder till honom vintappare, som ska tappa honom och tömma hans fat och krossa hans krukor. 13 (F) Då ska Moab skämmas för Kemosh, liksom Israels folk fick skämmas för Betel som de litade till.

14 Hur kan ni säga:
    ”Vi är hjältar
        och tappra män i striden”?
15 Moab ska ödeläggas,
        dess städer gå upp i rök
    och dess utvalda unga män
        komma ner för att slaktas.
    Så säger Kungen,
        Herren Sebaot är hans namn.

16 Moabs undergång är nära,
    hans olycka kommer med hast.
17 Ha medlidande med honom,
    alla ni som bor omkring honom,
        alla ni som känner hans namn!
    Säg: ”Hur sönderbruten är inte
        den starka spiran,
            den härliga staven!”

18 Kom ner från din härlighet
    och sätt dig på torra marken,
        du dotter Dibons folk,
    för den som ödelägger Moab
        drar upp mot dig
            och förstör dina fästen.
19 Ställ dig vid vägen
    och se dig omkring,
        du som bor i Aroer.
    Fråga honom som flyr
        och henne som kommit undan,
    säg: ”Vad har hänt?”
20 Moab har kommit på skam,
        det är krossat, jämra er och ropa!
    Berätta vid Arnon
        att Moab är ödelagt.

21 Domen har drabbat slättlandet, över Holon, Jahas och Mofaat, 22 över Dibon, Nebo och Bet-Diblatajim, 23 över Kirjatajim, Bet-Gamul och Bet-Meon, 24 över Keriot och Bosra och över alla andra städer i Moabs land, vare sig de ligger långt borta eller nära.

25 (G) Avhugget är Moabs horn
    och sönderbruten är hans arm,
        säger Herren.

26 (H) Gör honom drucken, för han har upphävt sig mot Herren. Moab ska vältra sig i spyor och bli till åtlöje, också han. 27 (I) Eller var inte Israel till åtlöje för dig? Ertappades han bland tjuvar, eftersom du skakar på huvudet så ofta du talar om honom?

28 (J) Överge städerna
    och bygg bo i klippan,
        ni Moabs invånare.
    Gör som duvan
        som bygger sitt näste
            i sidorna på gapande klyftor.

29 (K) Vi har hört om Moabs högmod,
        hans gränslöst stora högfärd,
    hans stolthet,
        högmod och överlägsenhet
    och hans hjärtas förhävelse.
30 Jag känner hans fräckhet,
        säger Herren,
    hans tomma skryt
        och svekfulla sätt.
31 Därför jämrar jag mig
    för Moabs skull
        och klagar över hela Moab.
    Över Kir-Heres män
        ska man sucka.
32 Mer än Jaeser gråter,
    gråter jag över dig,
        du Sibmas vinstock.
    Dina rankor gick över havet
        och nådde till Jaesers hav.
    Mitt i din sommar
        och din vinbärgning
    har ödeläggaren slagit ner.
33 (L) Glädjen och jublet har ryckts bort
    från de bördiga fälten
        och från Moabs land.
    Jag har gjort slut
        på vinet i pressarna,
    man trampar inte längre vin
        under glädjerop –
    rop hörs men inte glädjerop.

34 (M) Från Heshbon hörs rop
        ända till Eleale,
    ända till Jahas
        höjer man sin röst
    och från Soar ända till Horonajim,
        till Eglat-Selisia,
    för också Nimrims vatten
        har blivit torr mark.
35 Jag ska i Moab göra slut på dem
    som bär fram offer
        på offerhöjden
    och tänder rökelse åt sina gudar,
        säger Herren.
36 (N) Därför klagar mitt hjärta
        som en flöjt över Moab,
    mitt hjärta klagar som en flöjt
        över Kir-Heres män.
    Det som är kvar
        av vad de förvärvat
            går förlorat.
37 (O) Alla huvuden är rakade
        och alla skägg avskurna.
    På alla händer finns ristningar
        och runt höfterna bär de säcktyg.
38 (P) På alla Moabs tak och på dess torg
        hörs bara dödsklagan,
    för jag har krossat Moab
        som ett värdelöst kärl,
    säger Herren.

39 Hur nerbruten är han inte,
        hur jämrar de sig inte!
    Hur vänder inte Moab ryggen till
        i skam!
    Moab blir ett åtlöje och en skräck
        för alla som bor omkring honom.

40 (Q) För så säger Herren:
    Se, han svävar fram som en örn,
        han breder ut sina vingar
            över Moab.
41 Keriot intas, fästena erövras.
    Hjärtat hos Moabs hjältar
        blir på den dagen
    som hjärtat hos en kvinna
        i barnsnöd.
42 Moab ska förgöras
        så att det inte mer är ett folk,
    för han har förhävt sig mot Herren.

43 (R) Fruktan, fallgrop och fälla
    väntar er, ni Moabs invånare,
        säger Herren.
44 (S) Den som flyr från skräcken
        störtar i fallgropen,
    och den som kommer upp
        ur fallgropen fastnar i fällan,
    för jag ska låta ett hemsökelsens år
        drabba Moab, säger Herren.

45 (T) I Heshbons skugga stannar de,
    det är slut
        med flyktingarnas kraft,
    för en eld gick ut från Heshbon,
        en låga från Sichon.
    Den förtärde Moabs sida,
        hjässan på stridslarmets söner.
46 Ve dig Moab!
        Förlorat är Kemosh folk,
    för dina söner har tagits till fånga,
        dina döttrar har förts bort
            i fångenskap.
47 (U) Men i kommande dagar
    ska jag göra slut
        på Moabs fångenskap,
    säger Herren.

Så långt domen över Moab.

Footnotes

  1. 48:1 Moab   Folk öster om Döda havet som deltog i upproret mot Nebukadnessar (27:3). Enligt Josefus härjades de av Nebukadnessar år 582 f Kr (jfr Hes 25:8f).
  2. 48:7 Kemosh   Moabiternas nationalgud.
  3. 48:9 vingar   Grundtexten svårtolkad. Annan översättning: ”salt” (jfr Dom 9:45). Andra handskrifter: ”en gravsten” (så Septuaginta).

Budskap till moabiterna

48 Detta är vad Herren, härskarornas Gud, säger om Moab:Ve över staden Nebo, för den ska läggas i ruiner. Staden Kirjataim och dess befästningar har intagits.

2-4 Ingen kommer längre att skryta över Moab, för man har sammansvurit sig mot det. I Hesbon har man smitt planer på dess förstörelse och säger: Kom, vi ska göra slut på Moab som nation. I Madmen är allt tyst. Då ska krigslarm stiga upp mot Horonaim, för hela Moab ligger förstört. Ropen ska höras ända bort till Soar.

Flyktingar ska ta sig uppför Halluhots höjd, bittert gråtande, medan skräckslagna rop ljuder nerifrån staden.

Fly för era liv! Göm er i öknen!

Ni litade på er rikedom och skicklighet, och därför ska ni förgås. Er gud Kemos med präster och furstar ska föras bort till ett avlägset land!

Alla städer och byar, vare sig de ligger på slätterna eller i dalarna, ska förstöras, för Herren har sagt det.

Moab ska bli torrt och öde och utan en levande varelse.

10 Förbannelse ska vila över dem som håller tillbaka svärden och vägrar att utföra det uppdrag som Herren har gett dem!

11 Från sin första tid har moabiterna levt ostörda utan att bli anfallna. Landet är som ett vin som inte blivit hällt från fat till fat, och som har bibehållit både arom och smak.

12 Nu serveras både landsflykt och fångenskap, och vinet ska tömmas ut och krukan slås sönder!

13 Till slut ska moabiterna skämmas över sin avgud Kemos, precis som Israel skämdes över sin guldkalv i Betel.

14 Kommer ni ihåg hur ni skröt: Vi är hjältar och stora krigsmän?

15 Men nu ska Moab fördärvas, och fördärvarna är redan på väg. Moabs unga män är dömda till slakt, säger Kungen, Herren, härskarornas Gud.

16 Olyckan kommer snabbt över Moab.

17 Ni Moabs vänner, gråt och sörj över landet! Se hur de starka och sköna moabiterna blir kringspridda.

18 Stig ner från er härlighet och sitt i smutsen, ni folk från Dibon, för de som fördärvar Moab ska också krossa Dibon och riva ner alla dess torn.

19 De som bor i Aroer står ängsliga vid vägen för att se och ropa till dem som flyr från Moab: Vad är det som har hänt?

20 De får till svar: Moab ligger i ruiner. Gråt och sörj! Berätta vid Arnons stränder att Moab är förstört.

21 Domen har kommit över slättlandet, över Holon, Jahas, Mofaat,

22 Dibon, Nebo, Bet-Diblataim,

23 Kirjataim, Bet-Gamul, Bet-Meon,

24 Keriot och Bosra och över alla andra städer i Moabs land, både avlägsna och de som ligger nära.

25 Det är slut på Moabs styrka, hans horn är avhuggna och hans armar avbrutna.

26 Låt honom ragla och falla som en drucken, för han har gjort uppror mot Herren. Moab ska vältra sig i sina egna spyor och bli till ett åtlöje för alla,

27 för han hånade Israel, plundrade det och var glad över dess fall.

28 Moabs folk, fly från era städer och bosätt er i grottor som duvor i sina nästen bland klipporna.

29 Vi har alla hört talas om Moabs högfärd, för den var mycket stor. Vi känner till hans högfärdighet, hans övermod och hans stolta hjärta.

30 Jag känner hans högfärd, säger Herren, men hans skryt är falskt och hans hjälplöshet mycket stor.

31 Ja, jag sörjer över Moab, och mitt hjärta gråter över Kir-Heres män.

32 Ni Sibmas män, som är rika på vingårdar, jag gråter över er, till och med mer än över Jaeser. Plundrare har skurit av era rankor och skördat druvor och frukter. De har plockat er fullkomligt rena!

33 Glädjen och fröjden är borta från det fruktbara Moab. Pressarna ger inte något vin. Ingen trampar druvorna under glädjerop. Man ropar, men inte av glädje.

34 I stället är det rop av skräck och lidanden som stiger upp från landet, från Hesbon ända bort till Eleale och Jahas, från Soar till Horonaim och Eglat-Selisia. Nimrims betesmarker ligger övergivna.

35 Herren säger: Jag har gjort slut på Moabs avgudadyrkan och offer till falska gudar.

36 Mitt hjärta klagar som en sorgsen flöjt över Moab och Kir-Heres, för allt deras välstånd är borta.

37 De rakar huvud och skägg i sorg, rispar sina händer och klär sig i säcktyg.

38 Klagan och sorg ska råda i varje moabitiskt hem och på alla gator, för jag har krossat Moab som man krossar en gammal och oduglig kruka.

39 Hör deras jämmer och se deras skam. Moab har blivit till varning och åtlöje för sina grannar.

40 En örn svävar fram och breder ut sina vingar över hela landet Moab, säger Herren.

41 Dess städer har fallit, och fästningarna är belägrade. De tappraste krigarna darrar av skräck, som kvinnor i barnsnöd.

42 Moab kommer inte att kunna förbli en nation, på grund av sitt övermod inför Herren.

43 Skräck, fallgropar och fällor ska bli din lott, Moab, säger Herren.

44 Om någon flyr undan faran ska han hamna i fallgropen, och om han lyckas ta sig upp ur den ska han fångas i en fälla. Jag ska se till att ni inte kommer undan, för tiden för er dom är inne.

45 Ni flyr till Hesbon utan möjlighet att komma längre. Men en eld kommer från Hesbon, Sihons fäderneärvda hem, och förtär landet från den ena ändan till den andra med alla dess upproriska invånare.

46 Ve dig, Moab! Guden Kemos folk är slaget och dina söner och döttrar har förts bort som slavar.

47 Men den dagen kommer, säger Herren, när jag än en gång ska upprätta Moab och återställa din rikedom. Så slutar profetian angående Moab.

A Message About Moab(A)

48 Concerning Moab:(B)

This is what the Lord Almighty, the God of Israel, says:

“Woe to Nebo,(C) for it will be ruined.
    Kiriathaim(D) will be disgraced and captured;
    the stronghold[a] will be disgraced and shattered.
Moab will be praised(E) no more;
    in Heshbon[b](F) people will plot her downfall:
    ‘Come, let us put an end to that nation.’(G)
You, the people of Madmen,[c] will also be silenced;
    the sword will pursue you.
Cries of anguish arise from Horonaim,(H)
    cries of great havoc and destruction.
Moab will be broken;
    her little ones will cry out.[d]
They go up the hill to Luhith,(I)
    weeping bitterly as they go;
on the road down to Horonaim(J)
    anguished cries over the destruction are heard.
Flee!(K) Run for your lives;
    become like a bush[e] in the desert.(L)
Since you trust in your deeds and riches,(M)
    you too will be taken captive,
and Chemosh(N) will go into exile,(O)
    together with his priests and officials.(P)
The destroyer(Q) will come against every town,
    and not a town will escape.
The valley will be ruined
    and the plateau(R) destroyed,
    because the Lord has spoken.
Put salt(S) on Moab,
    for she will be laid waste[f];(T)
her towns will become desolate,
    with no one to live in them.

10 “A curse on anyone who is lax in doing the Lord’s work!
    A curse on anyone who keeps their sword(U) from bloodshed!(V)

11 “Moab has been at rest(W) from youth,
    like wine left on its dregs,(X)
not poured from one jar to another—
    she has not gone into exile.
So she tastes as she did,
    and her aroma is unchanged.
12 But days are coming,”
    declares the Lord,
“when I will send men who pour from pitchers,
    and they will pour her out;
they will empty her pitchers
    and smash her jars.
13 Then Moab will be ashamed(Y) of Chemosh,(Z)
    as Israel was ashamed
    when they trusted in Bethel.(AA)

14 “How can you say, ‘We are warriors,(AB)
    men valiant in battle’?
15 Moab will be destroyed and her towns invaded;
    her finest young men(AC) will go down in the slaughter,(AD)
    declares the King,(AE) whose name is the Lord Almighty.(AF)
16 “The fall of Moab is at hand;(AG)
    her calamity will come quickly.
17 Mourn for her, all who live around her,
    all who know her fame;(AH)
say, ‘How broken is the mighty scepter,(AI)
    how broken the glorious staff!’

18 “Come down from your glory
    and sit on the parched ground,(AJ)
    you inhabitants of Daughter Dibon,(AK)
for the one who destroys Moab
    will come up against you
    and ruin your fortified cities.(AL)
19 Stand by the road and watch,
    you who live in Aroer.(AM)
Ask the man fleeing and the woman escaping,
    ask them, ‘What has happened?’
20 Moab is disgraced, for she is shattered.
    Wail(AN) and cry out!
Announce by the Arnon(AO)
    that Moab is destroyed.
21 Judgment has come to the plateau(AP)
    to Holon,(AQ) Jahzah(AR) and Mephaath,(AS)
22     to Dibon,(AT) Nebo(AU) and Beth Diblathaim,
23     to Kiriathaim,(AV) Beth Gamul and Beth Meon,(AW)
24     to Kerioth(AX) and Bozrah(AY)
    to all the towns(AZ) of Moab, far and near.
25 Moab’s horn[g](BA) is cut off;
    her arm(BB) is broken,”
declares the Lord.

26 “Make her drunk,(BC)
    for she has defied(BD) the Lord.
Let Moab wallow in her vomit;(BE)
    let her be an object of ridicule.(BF)
27 Was not Israel the object of your ridicule?(BG)
    Was she caught among thieves,(BH)
that you shake your head(BI) in scorn(BJ)
    whenever you speak of her?
28 Abandon your towns and dwell among the rocks,
    you who live in Moab.
Be like a dove(BK) that makes its nest
    at the mouth of a cave.(BL)

29 “We have heard of Moab’s pride(BM)
    how great is her arrogance!—
of her insolence, her pride, her conceit
    and the haughtiness(BN) of her heart.
30 I know her insolence but it is futile,”
declares the Lord,
    “and her boasts(BO) accomplish nothing.
31 Therefore I wail(BP) over Moab,
    for all Moab I cry out,
    I moan for the people of Kir Hareseth.(BQ)
32 I weep for you, as Jazer(BR) weeps,
    you vines of Sibmah.(BS)
Your branches spread as far as the sea[h];
    they reached as far as[i] Jazer.
The destroyer has fallen
    on your ripened fruit and grapes.
33 Joy and gladness are gone
    from the orchards and fields of Moab.
I have stopped the flow of wine(BT) from the presses;
    no one treads them with shouts of joy.(BU)
Although there are shouts,
    they are not shouts of joy.

34 “The sound of their cry rises
    from Heshbon(BV) to Elealeh(BW) and Jahaz,(BX)
from Zoar(BY) as far as Horonaim(BZ) and Eglath Shelishiyah,
    for even the waters of Nimrim are dried up.(CA)
35 In Moab I will put an end
    to those who make offerings on the high places(CB)
    and burn incense(CC) to their gods,”
declares the Lord.
36 “So my heart laments(CD) for Moab like the music of a pipe;
    it laments like a pipe for the people of Kir Hareseth.(CE)
    The wealth they acquired(CF) is gone.
37 Every head is shaved(CG)
    and every beard(CH) cut off;
every hand is slashed
    and every waist is covered with sackcloth.(CI)
38 On all the roofs in Moab
    and in the public squares(CJ)
there is nothing but mourning,
    for I have broken Moab
    like a jar(CK) that no one wants,”
declares the Lord.
39 “How shattered(CL) she is! How they wail!
    How Moab turns her back in shame!
Moab has become an object of ridicule,(CM)
    an object of horror to all those around her.”

40 This is what the Lord says:

“Look! An eagle is swooping(CN) down,
    spreading its wings(CO) over Moab.
41 Kerioth[j](CP) will be captured
    and the strongholds taken.
In that day the hearts of Moab’s warriors(CQ)
    will be like the heart of a woman in labor.(CR)
42 Moab will be destroyed(CS) as a nation(CT)
    because she defied(CU) the Lord.
43 Terror(CV) and pit and snare(CW) await you,
    you people of Moab,”
declares the Lord.
44 “Whoever flees(CX) from the terror
    will fall into a pit,
whoever climbs out of the pit
    will be caught in a snare;
for I will bring on Moab
    the year(CY) of her punishment,”
declares the Lord.

45 “In the shadow of Heshbon
    the fugitives stand helpless,
for a fire has gone out from Heshbon,
    a blaze from the midst of Sihon;(CZ)
it burns the foreheads of Moab,
    the skulls(DA) of the noisy boasters.
46 Woe to you, Moab!(DB)
    The people of Chemosh are destroyed;
your sons are taken into exile
    and your daughters into captivity.

47 “Yet I will restore(DC) the fortunes of Moab
    in days to come,”
declares the Lord.

Here ends the judgment on Moab.

Footnotes

  1. Jeremiah 48:1 Or captured; / Misgab
  2. Jeremiah 48:2 The Hebrew for Heshbon sounds like the Hebrew for plot.
  3. Jeremiah 48:2 The name of the Moabite town Madmen sounds like the Hebrew for be silenced.
  4. Jeremiah 48:4 Hebrew; Septuagint / proclaim it to Zoar
  5. Jeremiah 48:6 Or like Aroer
  6. Jeremiah 48:9 Or Give wings to Moab, / for she will fly away
  7. Jeremiah 48:25 Horn here symbolizes strength.
  8. Jeremiah 48:32 Probably the Dead Sea
  9. Jeremiah 48:32 Two Hebrew manuscripts and Septuagint; most Hebrew manuscripts as far as the Sea of
  10. Jeremiah 48:41 Or The cities