^24 (A) Så blev lagen vår övervakare^[a] fram till Kristus, för att vi skulle förklaras rättfärdiga av tro.

¹⁷ Vad jag menar är detta: ett testamente^[a] som Gud själv i förväg gjort giltigt kan inte upphävas av lagen som kom fyrahundratrettio år senare^[b], så att löftet skulle bli ogiltigt.

⁵ Han som ger er Anden och gör underverk bland er, är det för era laggärningar eller för att ni lyssnar i tro, som Abraham? ⁶ Han trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.^[a]

^19 (A) Varför gavs då lagen? Den blev tillagd på grund av överträdelserna för att gälla tills avkomlingen kom, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand^[a]. ^20 (B) Och medlaren representerar inte bara en part. Men Gud är en^[b].

²¹ Är då lagen emot Guds löften? Verkligen inte. Hade vi fått en lag som kunde ge liv, då hade rättfärdigheten verkligen kommit av lagen. ^22 (C) Men nu har Skriften inneslutit allt under synd, för att det som var utlovat ska ges genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror. ^23 (D) Innan tron kom hölls vi instängda och bevakade av lagen tills tron skulle uppenbaras. ^24 (E) Så blev lagen vår övervakare^[c] fram till Kristus, för att vi skulle förklaras rättfärdiga av tro. ²⁵ Men när tron väl har kommit står vi inte längre under någon övervakare.

Guds och Abrahams barn

^26 (F) Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. ^27 (G) Alla ni som blivit döpta till Kristus har iklätt er Kristus. ^28 (H) Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. ^29 (I) Och om ni tillhör Kristus är ni avkomlingar till Abraham, arvingar efter löftet.

^3 (A) För vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.^[a]

^23 (A) Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det tillräknades honom som rättfärdighet, och han kallades Guds vän.^[a]