2 Moseboken 19-24

Svenska Folkbibeln 2015

Vid berget Sinai

19 På den dag då den tredje månaden^[a] började efter Israels barns uttåg ur Egyptens land kom de till Sinai öken. ^2 (A) De bröt nämligen upp från Refidim och kom till Sinai öken och slog läger i öknen. Israel slog läger där mitt emot berget,^{[b] 3 (B)} och Mose steg upp till Gud.

Då ropade Herren till honom uppifrån berget: ”Så ska du säga till Jakobs hus, så ska du förkunna för Israels barn: ^4 (C) Ni har själva sett vad jag har gjort med egyptierna och hur jag har burit er på örnvingar^[c] och fört er till mig. ^5 (D) Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, ska ni av alla folk vara min dyrbara egendom^[d], för hela jorden är min. ^6 (E) Ni ska för mig vara ett rike av präster och ett heligt folk^[e]. Detta är vad du ska tala till Israels barn.”

⁷ När Mose återvände kallade han samman de äldste bland folket och lade fram för dem allt som Herren hade befallt honom. ^8 (F) Allt folket svarade med en mun: ”Allt som Herren har sagt vill vi göra.” Mose gick då tillbaka till Herren med folkets svar.

⁹ Och Herren sade till Mose: ”Se, jag ska komma till dig i ett tjockt moln, för att folket ska höra när jag talar med dig och sedan för alltid tro på dig.” Mose framförde folkets svar till Herren. ^10 (G) Då sade Herren till Mose: ”Gå till folket och helga dem i dag och i morgon och låt dem tvätta sina kläder. ¹¹ De ska hålla sig beredda till i övermorgon, för då ska Herren stiga ner på Sinai berg inför allt folkets ögon.

¹² Du ska märka ut en gräns för folket runt omkring berget och säga: Akta er för att stiga upp på berget eller komma nära dess fot. Var och en som kommer nära berget ska straffas med döden. ^13 (H) Men ingen hand får röra vid honom, utan han ska stenas eller skjutas. Det gäller både djur och människor: de får inte leva. När jubelhornet^[f] ljuder med utdragen ton, då får de komma upp på berget.”

¹⁴ Mose gick ner från berget till folket. Han helgade dem och de tvättade sina kläder. ¹⁵ Och han sade till folket: ”Håll er beredda till i övermorgon. Ingen får komma nära någon kvinna.”

^16 (I) På tredje dagen, när det hade blivit morgon, började det dundra och blixtra. Ett tjockt moln lade sig över berget och ett mycket starkt basunljud hördes. Allt folket i lägret bävade. ^17 (J) Men Mose förde ut folket ur lägret för att möta Gud, och de ställde sig nedanför berget. ^18 (K) Hela Sinai berg täcktes av rök, för Herren hade stigit ner på berget i eld. Rök steg upp därifrån som röken från en smältugn, och hela berget skakade våldsamt. ¹⁹ Basunljudet blev starkare och starkare. Mose talade och Gud svarade honom med hög röst.

²⁰ Och Herren steg ner på Sinai berg, på toppen av berget, och Herren kallade Mose upp till bergets topp. Då gick Mose dit upp. ^21 (L) Och Herren sade till Mose: ”Gå ner och varna folket så att de inte tränger sig fram till Herren för att se, för då kommer många av dem att falla ner döda. ²² Även prästerna som får komma inför Herren ska helga sig, så att inte Herrens vrede bryter ut mot dem.”

²³ Mose svarade Herren: ”Folket kan inte stiga upp på Sinai berg, för du har själv varnat oss och sagt att jag skulle märka ut en gräns omkring berget och helga det.” ²⁴ Då sade Herren till honom: ”Gå ner och kom sedan upp igen, och ha då Aron med dig. Men prästerna och folket får inte tränga sig fram för att stiga upp till Herren, så att inte Herrens vrede bryter ut mot dem.” ²⁵ Mose gick då ner till folket och sade detta till dem.

De tio budorden

20 Och Gud talade alla dessa ord:

^2 (M) Jag är Herren din Gud som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.

^3 (N) Du ska inte ha andra gudar vid sidan av mig^[g].

^4 (O) Du ska inte göra dig någon bildstod eller avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. ^5 (P) Du ska inte tillbe dem eller tjäna dem, för jag, Herren din Gud, är en nitisk Gud. Jag låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen till tredje och fjärde led när man hatar mig, ^6 (Q) men visar nåd mot tusentals^[h] när man älskar mig och håller mina bud.

^7 (R) Du ska inte missbruka Herren din Guds namn, för Herren ska inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn.

^8 (S) Tänk på sabbatsdagen^[i] så att du helgar den. ⁹ Sex dagar ska du arbeta och uträtta alla dina sysslor. ¹⁰ Men den sjunde dagen är Herren din Guds sabbat. Då ska du inte utföra något arbete, inte heller din son eller dotter, din tjänare eller tjänarinna eller din boskap, eller främlingen som bor hos dig inom dina portar. ^11 (T) För på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och helgat den.

^{12 (U) [j]}Hedra din far och din mor,^[k] så att du får leva länge i det land som Herren din Gud ger dig.

^13 (V) Du ska inte mörda.^[l]

^14 (W) Du ska inte begå äktenskapsbrott.^[m]

^15 (X) Du ska inte stjäla.^[n]

^16 (Y) Du ska inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.

^17 (Z) Du ska inte ha begär^[o] till din nästas hus. Du ska inte ha begär till din nästas hustru, inte heller till hans tjänare eller tjänarinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.

Folkets skräck

^18 (AA) Allt folket var vittne till dundret och eldslågorna, basunljudet och röken från berget. Och när de såg det, bävade de och höll sig på avstånd. ^19 (AB) De sade till Mose: ”Tala du till oss, så ska vi höra. Men låt inte Gud tala till oss, för då kommer vi att dö.” ^20 (AC) Men Mose sade till folket: ”Var inte rädda! Gud har kommit för att sätta er på prov, och för att ni ska frukta honom så att ni inte syndar.” ^21 (AD) Folket stod på avstånd, medan Mose gick närmare töcknet där Gud var.

Avgudar och altaren

²² Herren sade till Mose: ”Så ska du säga till Israels barn: Ni har själva sett att jag har talat till er från himlen. ^23 (AE) Ni ska inte göra er gudar att ha vid sidan av mig. Gudar av silver eller guld ska ni inte göra åt er. ²⁴ Ett altare av jord ska du göra åt mig, och på det ska du offra dina brännoffer och dina gemenskapsoffer, din småboskap och nötboskap. På varje plats där jag låter mitt namn bli ihågkommet ska jag komma till dig och välsigna dig.

^25 (AF) Men om du vill göra ett altare av stenar åt mig, ska du inte bygga det av huggen sten. För om du rör vid den med din mejsel vanhelgar du stenen. ^26 (AG) Du får inte heller stiga upp till mitt altare på trappor^[p], så att din nakenhet blottas vid mitt altare.

Lagar om slavar

21 Detta är de lagar du ska lägga fram för dem: ^2 (AH) Om du köper en hebreisk slav ska han tjäna dig i sex år, men det sjunde året ska du ge honom fri utan lösen. ³ Om han kom ensam, ska han friges ensam. Om han var gift, ska hans hustru friges tillsammans med honom. ⁴ Om hans herre har gett honom en hustru och om hon har fött söner och döttrar åt honom, ska hustrun och hennes barn tillhöra hennes herre. Endast mannen ska ges fri.

⁵ Men om slaven säger: ”Jag älskar min herre, min hustru och mina barn så mycket att jag inte vill bli fri”, ^6 (AI) då ska hans herre föra fram honom inför Gud, ställa honom vid dörren eller dörrposten och genomborra hans öra med en syl. Sedan ska han för alltid vara sin herres slav.

⁷ Om någon säljer sin dotter till slavinna, ska hon inte ges fri^[q] som de andra slavarna. ⁸ Om hennes herre tycker illa om henne sedan han utsett henne åt sig själv, ska han låta henne bli friköpt. Till ett främmande folk har han inte rätt att sälja henne, eftersom han handlat trolöst mot henne. ⁹ Men om han utser henne åt sin son, ska han ge henne en dotters rätt. ¹⁰ Om han tar sig en hustru till, får han inte inskränka på den förras mat, kläder eller äktenskapliga rätt. ¹¹ Om han inte låter henne få sin rätt i dessa tre avseenden, måste han frige henne utan ersättning och utan pengar.

Lagar om personskador

^12 (AJ) Den som slår någon så att han dör ska straffas med döden. ^13 (AK) Men om han inte avsåg att döda utan Gud lät det ske genom hans hand, ska jag anvisa dig en ort dit han kan fly^[r]. ^14 (AL) Men om någon blir så hatisk mot sin nästa att han dödar honom med list, ska du gripa honom även om han är vid mitt altare. Han måste dö.

¹⁵ Den som slår sin far eller sin mor ska straffas med döden.

^16 (AM) Den som rövar bort en människa ska straffas med döden, vare sig han sedan säljer den han rövat bort eller denna blir funnen hos honom. ^17 (AN) Den som förbannar sin far eller mor^[s] ska straffas med döden.

¹⁸ Om män grälar med varandra och den ene slår den andre med en sten eller med knuten hand, så att han visserligen inte dör men blir sängliggande, ¹⁹ eller om han repar sig och kan gå ute med hjälp av sin stav, då ska den som slog honom vara fri från straff. Men han måste ersätta honom för den tid han varit sängliggande och sörja för att han verkligen blir botad. ²⁰ Om någon slår sin slav eller slavinna med en käpp så att den slagne dör för hans hand, ska han straffas för det. ²¹ Men han ska inte straffas om den slagne lever en eller två dagar. Det är ju hans egna pengar.

²² Om män kommer i gräl med varandra och någon av dem stöter till en havande kvinna så att hon föder fram sitt foster, men ingen annan olycka sker, då ska han böta vad kvinnans man ålägger honom och betala efter skiljedomares prövning. ^23 (AO) Men om det sker en olycka ska liv ges för liv, ²⁴ öga för öga, tand för tand^[t], hand för hand, fot för fot, ²⁵ brännskada för brännskada, sår för sår och blåmärke för blåmärke.

²⁶ Om någon slår sin slav eller slavinna i ögat och fördärvar det, ska han släppa den skadade fri som ersättning för ögat. ²⁷ Och om någon slår ut en tand på sin slav eller slavinna, ska han släppa den skadade fri som ersättning för tanden.

²⁸ Om en oxe stångar någon till döds, man eller kvinna, ska oxen stenas, och köttet får inte ätas. Men oxens ägare ska vara fri från straff. ^29 (AP) Om oxen tidigare haft vanan att stångas och hans ägare har blivit varnad men ändå inte bevakat honom och oxen då dödar någon, man eller kvinna, ska oxen stenas och även hans ägare dödas. ³⁰ Men om ägaren skulle bli ålagd att betala lösepenning, ska han ge så mycket som han blir ålagd till lösen för sitt liv. ³¹ Samma lag gäller om det är en son eller dotter som blivit stångad av oxen. ³² Men om oxen stångar en slav eller slavinna, ska ägaren betala trettio siklar silver^[u] till den stångades herre och oxen ska stenas.

³³ Om någon öppnar en brunn eller gräver en ny brunn och inte täcker över den och sedan en oxe eller åsna faller ner i den, ³⁴ ska brunnens ägare ge ersättning i pengar till djurets ägare, men den döda kroppen ska vara hans. ³⁵ Om någon har en oxe som stångar en annan oxe så att den dör, ska de sälja den levande oxen och dela betalningen för den. Dessutom ska de dela den döda kroppen. ³⁶ Men om det var känt att oxen redan tidigare brukade stångas och hans ägare ändå inte tog vara på honom, ska han ersätta oxe med oxe, men den döda kroppen ska vara hans.

Skydd för äganderätten

22 ^(AQ) Om någon stjäl en oxe eller ett får och slaktar eller säljer djuret, ska han ge fem oxar som ersättning för oxen och fyra får som ersättning för fåret. ² Om tjuven ertappas vid inbrottet och blir slagen till döds, vilar ingen blodskuld på den som försvarar sin egendom. ³ Men om solen hade gått upp när det hände, då är det blodskuld. Tjuven ska ge full ersättning. Äger han ingenting ska han säljas, till betalning för vad han stulit. ⁴ Om det stulna djuret påträffas levande hos honom, antingen det är oxe, åsna eller får, ska han ge dubbel ersättning.

⁵ Om någon låter en åker eller en vingård betas av eller släpper lös sin boskap så att den betar^[v] av en annans åker, ska han ersätta skadan med det bästa från sin egen åker och det bästa från sin vingård. ⁶ Om elden kommer lös och antänder törnhäckar, och sädeskärvar eller oskuren säd eller något annat på åkern blir lågornas rov, ska den som vållat branden ge full ersättning.

⁷ Om någon anförtror åt en annan att förvara pengar eller annan egendom och det blir stulet i hans hus, ska tjuven ge dubbel ersättning om han ertappas. ⁸ Skulle tjuven inte bli ertappad, ska husets ägare föras fram inför Gud, för att det ska fastställas om han har förgripit sig på sin nästas egendom. ⁹ Om det blir fråga om olagligt tillgrepp – det kan gälla oxe eller åsna, får eller kläder eller något annat som har gått förlorat – och någon påstår att det är så, ska båda parternas sak komma inför Gud. Den som Gud då dömer skyldig ska ersätta den andre dubbelt.

¹⁰ Om någon lämnar en åsna, en oxe eller ett får eller vilket husdjur som helst i förvar hos en annan, och djuret dör eller blir skadat eller bortrövat utan att någon ser det, ¹¹ då ska de båda ingå en ed inför Herren, för att det ska komma fram om den ene inte har förgripit sig på den andres egendom. Denna ed ska ägaren anta, och den andre behöver inte ge någon ersättning. ¹² Men om djuret har blivit stulet från honom, ska han ersätta ägaren för det. ¹³ Har det blivit ihjälrivet, ska han föra fram djuret som bevis. För det ihjälrivna djuret behöver han inte ge någon ersättning.

¹⁴ Om någon lånar ett djur av en annan och det blir skadat eller dör då ägaren inte är närvarande, ska han ge full ersättning. ¹⁵ Är ägaren närvarande, behöver han inte ge någon ersättning. Om djuret var hyrt, utgör hyressumman ersättning.

Socialt ansvar

^16 (AR) Om någon förför en jungfru som inte är trolovad och ligger med henne, ska han ge en brudgåva för henne och ta henne till hustru. ¹⁷ Om hennes far vägrar att ge henne åt honom, ska mannen betala en så stor summa pengar som man brukar ge i brudgåva för en jungfru.

^18 (AS) En häxa ska du inte låta leva.

^19 (AT) Var och en som har samlag med ett djur ska straffas med döden.

²⁰ Den som offrar åt andra gudar och inte endast åt Herren ska vigas^[w] åt förintelse.

^21 (AU) En främling ska du inte förödmjuka eller förtrycka. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. ^22 (AV) Änkor och faderlösa ska ni inte behandla illa. ^23 (AW) Om ni behandlar dem illa, ska jag sannerligen höra deras rop när de ropar till mig. ²⁴ Min vrede ska upptändas och jag ska döda er med svärd, så att era egna hustrur blir änkor och era barn faderlösa.

^25 (AX) Om du lånar ut pengar till någon fattig hos dig som tillhör mitt folk, ska du inte handla som en ockrare mot honom. Kräv inte någon ränta av honom. ^26 (AY) Om du tar manteln i pant^[x] av din nästa, ska du ge den tillbaka åt honom innan solen går ner. ²⁷ Manteln är ju det enda täcke han har, och med den skyler han sin kropp. Vad ska han annars ha när han sover? Om han ropar till mig ska jag höra, för jag är barmhärtig.

^28 (AZ) Gud ska du inte häda, och en ledare för ditt folk ska du inte förbanna.

^29 (BA) Du ska inte dröja att bära fram som gåva av det som fyller din lada och av det som kommer från din vinpress. Den förstfödde av dina söner ska du ge åt mig. ^30 (BB) På samma sätt ska du göra med din nötboskap och småboskap. I sju dagar ska de stanna hos sina mödrar, men på åttonde dagen ska du ge dem åt mig.

^31 (BC) Ni ska vara mina heliga. Köttet av ett djur som blivit ihjälrivet på marken ska ni inte äta utan kasta det åt hundarna.

Rättfärdighet och barmhärtighet

23 ^(BD) Du ska inte sprida ett falskt rykte. Du ska inte stödja den ogudaktige genom att bli ett falskt vittne. ² Du ska inte följa mängden och rätta dig efter den i det onda, så att du vränger rätten när du vittnar i något mål. ^3 (BE) Du ska inte vara partisk för den fattige i hans rättssak.

^4 (BF) Om du träffar på din fiendes oxe eller åsna, som har kommit vilse, ska du föra djuret tillbaka till honom. ^5 (BG) Och om du ser din oväns åsna ligga nertyngd under sin börda, ska du inte lämna mannen utan hjälp. Du måste på allt sätt hjälpa honom.

⁶ Du ska inte i någon rättssak förvanska rätten för den fattige som du har hos dig. ⁷ Håll dig långt ifrån orätt sak. Du ska inte döda den som är oskyldig och har rätt, för jag frikänner inte någon som är skyldig. ^8 (BH) Du ska inte ta mutor, för mutor förblindar de klarsynta och förvränger de rättfärdigas ord. ^9 (BI) En främling ska du inte förtrycka. Ni vet själva hur främlingen känner det, eftersom ni har varit främlingar i Egyptens land.

Sabbatsåret och sabbatsdagen

^10 (BJ) I sex år ska du beså din jord och bärga dess gröda. ¹¹ Men det sjunde året ska du låta den vila och ligga i träda^[y], för att de fattiga i ditt folk ska få sin föda från den. Det som de lämnar kvar får markens djur äta. På samma sätt ska du göra med din vingård och din olivplantering. ^12 (BK) Under sex dagar ska du utföra ditt arbete, men på sjunde dagen ska du vila, så att din oxe och din åsna får vila och din slavinnas son och främlingen kan återhämta sig.

^13 (BL) Se till att ni i allt håller det jag har sagt er. Andra gudars namn ska ni inte nämna. De får inte höras från din mun.

De tre stora högtiderna

^14 (BM) Tre gånger om året ska du hålla högtid åt mig. ^15 (BN) Det osyrade brödets högtid ska du fira. Sju dagar ska du äta osyrat bröd, som jag har befallt dig, på den bestämda tiden i månaden Aviv^[z], eftersom det var då du drog ut ur Egypten. Men ingen ska träda fram inför mitt ansikte med tomma händer. ^16 (BO) Skördehögtiden^[aa] ska du fira när du skördar förstlingsfrukten av ditt arbete, det du sått på marken. Bärgningshögtiden^[ab] ska du fira vid årets slut, när du bärgar in frukten av ditt arbete från marken. ^17 (BP) Tre gånger om året ska alla av manligt kön träda fram inför Herren Gud.

^18 (BQ) Du ska inte offra blodet av mitt slaktoffer tillsammans med något som är syrat. Fettet av mitt högtidsoffer får inte lämnas kvar över natten till morgonen.

^19 (BR) Det bästa av din marks förstlingsfrukter ska du föra till Herren din Guds hus.

Du ska inte koka en killing i mjölken från dess mor.^[ac]

Löfte om Kanaans land

^20 (BS) Se, jag sänder en ängel framför dig, och han ska bevara dig på vägen och föra dig till den plats som jag har förberett. ^21 (BT) Ta dig till vara för honom och lyssna till hans röst. Var inte upprorisk mot honom. Han kommer inte att förlåta era överträdelser, för mitt namn är i honom.

^22 (BU) Men om du uppmärksamt lyssnar till hans röst och gör allt som jag säger, ska jag bli en fiende till dina fiender och en ovän till dina ovänner. ²³ Min ängel ska gå framför dig och föra dig till amoreernas, hetiternas, perisseernas, kananeernas, hiveernas och jebusiternas land, och jag ska utrota dem. ^24 (BV) Du ska inte tillbe deras gudar och inte tjäna dem eller göra som man gör där, utan du ska slå ner dem grundligt och krossa deras stoder. ^25 (BW) Ni ska tjäna Herren er Gud, och han ska välsigna din mat och din dryck och ta bort sjukdom från dig. ^26 (BX) I ditt land ska det då inte finnas någon kvinna som får missfall eller är ofruktsam. Dina dagars tal ska jag göra fullt.

^27 (BY) Jag ska sända skräck för mig framför dig och vålla förvirring bland alla de folk som du kommer till, och jag ska driva alla dina fiender på flykten för dig. ^28 (BZ) Och jag ska sända panik^[ad] framför dig för att jaga undan hiveerna, kananeerna och hetiterna för dig. ²⁹ Men jag ska inte driva undan dem för dig på ett enda år, för att landet inte ska bli en ödemark där vilddjuren förökar sig och blir dig övermäktiga. ³⁰ Steg för steg ska jag driva bort dem för dig, tills du har förökat dig så att du kan ta landet till din arvedel. ^31 (CA) Jag ska låta ditt lands gränser gå från Röda havet till filisteernas hav och från öknen till floden,^[ae] för jag ska ge landets invånare i er hand och du ska driva bort dem från dig. ^32 (CB) Du ska inte sluta förbund med dem eller deras gudar. ^33 (CC) De ska inte bo kvar i ditt land. Annars kan de få dig att synda mot mig. Om du tjänar deras gudar blir det en snara för dig.

Förbundet vid Sinai

24 Till Mose sade han: ”Kom upp till Herren, du själv och Aron, Nadab och Abihu samt sjuttio av de äldste i Israel. Fall ner och tillbe på avstånd. ² Endast Mose får komma fram till Herren. De andra ska inte komma fram, och folket får inte heller gå upp med honom.”

^3 (CD) När Mose kom och förkunnade för folket alla Herrens ord och föreskrifter, svarade allt folket med en mun: ”Allt som Herren har sagt vill vi göra.” ⁴ Och Mose skrev ner alla Herrens ord.

Nästa morgon steg han upp tidigt och byggde ett altare nedanför berget och reste där tolv stoder för Israels tolv stammar. ⁵ Han sände israeliternas unga män att offra tjurar som brännoffer och gemenskapsoffer åt Herren. ⁶ Och Mose tog hälften av blodet och slog det i skålar och den andra hälften av blodet stänkte han på altaret. ⁷ Han tog förbundsboken och läste upp den för folket, och de sade: ”Allt som Herren har sagt vill vi göra och lyda.” ^8 (CE) Då tog Mose blodet och stänkte på folket och sade: ”Se, detta är blodet för det förbund som Herren har slutit med er i enlighet med alla dessa ord.”^[af]

⁹ Mose och Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de äldste i Israel gick dit upp. ^10 (CF) De fick se Israels Gud, och under hans fötter var som ett golv av safir^[ag], likt själva himlen i klarhet. ¹¹ Men han lät inte sin hand drabba de främsta av Israels barn. De skådade Gud, och de åt och drack.

Mose på Sinai

¹² Herren sade till Mose: ”Stig upp till mig på berget och bli kvar där, så ska jag ge dig stentavlorna med lagen och budorden som jag har skrivit till undervisning för dem.” ¹³ Då gav sig Mose av tillsammans med sin tjänare Josua, och Mose steg upp på Guds berg. ¹⁴ Men till de äldste sade han: ”Vänta på oss här tills vi kommer tillbaka till er. Aron och Hur är hos er, och den som har en rättslig fråga får vända sig till dem.” ^15 (CG) Mose steg sedan upp på berget, och molnskyn täckte berget. ¹⁶ Herrens härlighet vilade på Sinai berg och molnskyn täckte berget i sex dagar, men på sjunde dagen kallade han på Mose ur skyn. ^17 (CH) Och Herrens härlighet såg för Israels barn ut som en förtärande eld på toppen av berget. ^18 (CI) Mose gick mitt in i molnskyn och steg upp på berget. Sedan blev han kvar på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter.