Add parallel Print Page Options

Ang Pag-abot sang Espiritu Santo

Pag-abot sang adlaw sang piesta nga ginatawag Pentecostes,[a] nagtipon ang tanan nga tumuluo sa isa ka balay. Sang nagatipon sila, hinali lang nga may naghagunos nga halin sa langit pareho sang mabaskog nga hangin, kag puro na lang hagunos ang ila nabatian sa sulod sang balay nga ila ginatipunan. Dayon may nakita sila nga mga dabdab sang kalayo nga daw sa mga dila nga naglalapta kag nagtungtong sa kada isa sa ila. Napun-an sila tanan sang Espiritu Santo, kag naghambal sila dayon sang nagkalain-lain nga mga lingguahe nga wala nila natun-i. Ang Espiritu Santo amo ang nagpahambal sina sa ila.

Sa amo man nga tion, didto sa Jerusalem, may mga Judio nga diosnon nga naghalin sa nagkalain-lain nga mga nasyon sa bug-os nga kalibutan. Pagkabati nila sang hagunos nga ato, nagdali-dali sila kadto sa ginatipunan sang mga tumuluo. Natingala gid sila tungod nga ang kada isa sa ila nakabati nga ang iya lingguahe ginahambal sang mga tumuluo. Siling nila, “Ano ini? Pulos sila mga taga-Galilea! Ngaa nga makahambal sila sa aton kaugalingon nga lingguahe? Ang iban sa aton taga-Partia. May mga taga-Media, kag ang iban taga-Elam. May mga taga-Mesopotamia, Judea, kag Capadocia. May diri man nga taga-Pontus kag Asia. 10 Ang iban mga taga-Frigia, taga-Pamfilia, taga-Egipto, kag ang iban halin sa mga lugar nga sakop sang Libya nga malapit sa Cyrene. May mga taga-Roma, mga Judio, kag mga indi Judio nga nakonbertir sa relihiyon sang mga Judio. 11 Kag ang iban halin sa Crete kag Arabia. Pero mabatian ta sila nga nagahambal sa aton nga mga lingguahe parte sa makatilingala nga mga hinimuan sang Dios!” 12 Natingala gid ang tanan nga tawo didto. Kag tungod nga indi nila maintiendihan kon ano ang nagakatabo nagpinamangkutanay na lang sila sa isa kag isa. Nagsiling sila, “Ano bala ini?” 13 Pero ang iban nagyaguta sa mga tumuluo. Siling nila, “Mga hubog ini nga mga tawo!”

Ang Wali ni Pedro

14 Gani nagtindog si Pedro upod sa onse ka apostoles, kag sa mabaskog nga tingog naghambal siya sa mga tawo, “Mga kasimanwa ko nga mga Judio, kag kamo tanan nga nagaestar sa Jerusalem, pamatii ninyo ako, kay isugid ko kon ano ang kahulugan sang sini nga mga butang. 15 Sala ang inyo hunahuna nga hubog ang ini nga mga tawo, kay alas nuwebe pa lang gani ini sang aga. 16 Amo ini ang gintagna ni Propeta Joel sang una:

17 ‘Nagasiling ang Dios, “Sa katapusan nga mga inadlaw ihatag ko ang akon Espiritu sa tanan nga klase sang tawo.
Ang inyo mga anak nga lalaki kag babayi magasugid sang akon mga mensahi.
Ang inyo pamatan-on nga mga lalaki makakita sang mga palanan-awon.
Ang inyo tigulang nga mga lalaki padamguhon ko.
18 Matuod nga sa sina nga mga inadlaw ihatag ko ang akon Espiritu sa akon mga suluguon nga lalaki kag babayi,
kag isugid nila ang akon mga mensahi.
19 Magapakita ako sang mga milagro sa langit kag sa duta: may makita nga dugo, kalayo, kag madamol nga aso.
20 Magadulom ang adlaw, kag ang bulan magapula pareho sang dugo. Ini matabo sa wala pa mag-abot ang makatilingala gid nga adlaw sang paghukom sang Ginoo.
21 Pero ang bisan sin-o nga magdangop sa Ginoo maluwas sa silot nga magaabot.” ’ ”[b]

22 Nagpadayon si Pedro sa paghambal, “Mga kasimanwa ko nga mga Israelinhon, pamatii ninyo ako! Si Jesus nga taga-Nazaret ginsugo diri sang Dios, kag ginpamatud-an ini sang Dios paagi sa mga milagro kag makatilingala nga mga butang nga iya ginhimo paagi kay Jesus. Kamo mismo nakahibalo sini kay ini tanan nagkalatabo diri sa inyo. 23 Nahibaluan na nga daan sang Dios nga ini nga Jesus itugyan sa inyo kag amo na ini nga daan ang iya ginplano. Ginpapatay ninyo siya sa mga makasasala nga mga tawo nga naglansang sa iya sa krus. 24 Pero ginbanhaw siya sang Dios kag ginluwas sa gahom sang kamatayon, kay ang matuod, bisan ang kamatayon wala sing gahom sa paghawid sa iya. 25 Naghambal si David parte sa iya,

‘Nahibaluan ko nga permi nagaupod sa akon ang Ginoo. Kag tungod nga ara siya sa akon tupad, indi ako matublag.
26 Amo ina nga malipayon ako;
ang akon mga ginahambal puno sang kalipay.
Kag magakabuhi ako nga may paglaom,
27 kay indi mo ako pagpabay-an nga mabilin sa lugar sang mga patay.[c]
Indi mo pagtugutan nga madunot ang imo matutom nga alagad.
28 Ginatudluan mo ako kon paano ko maangkon ang padayon nga kabuhi.
Tungod sang imo presensya, mangin malipayon gid ako.’ ”[d]

29 Nagpadayon pa gid si Pedro sa paghambal, “Mga kasimanwa, maathag nga wala naghambal si David parte sa iya kaugalingon, kay nahibaluan ta nga ang aton katigulangan nga si David napatay kag ginlubong, kag hasta gani subong nahibaluan ta kon diin siya ginlubong. 30 Propeta si David kag nahibaluan niya nga ang Dios nagpromisa sa iya nga ang isa sang iya mga kaliwat magapanubli sang iya ginharian. 31 Kag tungod nga nahibaluan ni David kon ano ang himuon sang Dios, naghambal siya parte sa pagkabanhaw ni Cristo, nga wala siya pagpabay-i nga mabilin sa lugar sang mga patay kag ang iya lawas wala madunot. 32 Ang iya ginatumod wala sing iban kundi si Jesus nga ginbanhaw sang Dios, kag kami tanan makasaksi nga nabanhaw siya. 33 Ginbayaw siya sa tuo sang Dios.[e] Kag ginhatag sa iya sang Amay ang Espiritu Santo nga ginpromisa sa iya. Ining Espiritu Santo ginpadala ni Jesus sa amon, kag ang iya gahom amo ang inyo nakita kag nabatian subong. 34-35 Indi si David ang ginbayaw sa langit, pero nagsiling siya,

‘Nagsiling ang Ginoo sa akon Ginoo:
Pungko diri sa akon tuo
hasta mapaidalom ko sa imo ang imo mga kaaway.’[f]

36 Gani dapat gid nga mahibaluan sang tanan nga Israelinhon nga ini nga Jesus nga inyo ginlansang sa krus amo ang ginpili sang Dios nga mangin Ginoo kag Cristo.”

37 Pagkabati sadto sang mga tawo natandog ang ila mga tagipusuon. Gani nagpamangkot sila kay Pedro kag sa iya kaupod nga mga apostoles, “Mga utod, ano ang dapat namon himuon?” 38 Nagsiling si Pedro sa ila, “Ang tagsa-tagsa sa inyo maghinulsol sa inyo mga sala kag magpabautiso sa ngalan ni Jesu-Cristo,[g] kag dayon mapatawad ang inyo mga sala kag mabaton ninyo ang regalo sang Dios nga amo ang Espiritu Santo. 39 Kay ini nga Espiritu Santo ginpromisa para sa inyo kag sa inyo mga anak kag sa tanan nga tawo nga didto sa malayo, sa tanan nga tawgon sang Ginoo nga aton Dios nga magpalapit sa iya.”

40 Madamo pa ang mga ginpahayag ni Pedro sa pagpamatuod sa ila sang iya mga ginpanghambal. Kag nagpangabay siya sa ila, “Luwasa ninyo ang inyo kaugalingon sa sining malaot nga katawhan.” 41 Madamo ang nagtuo sa iya mensahi kag nagpabautiso dayon sila. Sa sadto nga adlaw mga 3,000 ka tawo ang nagdugang sa mga tumuluo. 42 Nagmaukod sila sa pagtuon sang mga ginatudlo sang mga apostoles, sa pagtilipon bilang mag-ulutod, sa pagpamihak-pihak sang tinapay, kag sa pagpangamuyo.

Ang Kabuhi sang mga Tumuluo

43 Madamo nga mga milagro kag makatilingala nga mga butang ang ginhimo sang Dios paagi sa mga apostoles. Gani nagkabuhi ang mga tawo nga may pagtahod kag kahadlok sa Dios. 44 Malapit ang pag-inupdanay sang mga tumuluo, kag gintingob nila ang ila mga pagkabutang agod makaambit ang tanan. 45 Ginpamaligya nila ang ila mga duta kag mga pagkabutang, kag ginpanagtag nila ang bili sa ila mga kaupod suno sa kinahanglan sang kada isa. 46 Adlaw-adlaw nagatipon sila sa templo kag nagapamihak-pihak sang tinapay sa ila mga balay. Malipayon gid sila sa ila pag-ambitanay sa pagkaon, 47 kag sige ang ila pagdayaw sa Dios. Naluyagan sila sang tanan nga tawo. Adlaw-adlaw ginadugang sang Ginoo sa ila ang mga tawo nga iya ginaluwas.

Footnotes

  1. 2:1 Pentecostes: Tan-awa ang Lista sang mga Pulong sa likod.
  2. 2:21 Joel 2:28-32.
  3. 2:27 lugar sang mga patay: sa Griego, Hades. Amo man sa bersikulo 31.
  4. 2:28 Salmo 16:8-11.
  5. 2:33 Ginbayaw siya sa tuo sang Dios nga amo ang pinakamataas nga posisyon.
  6. 2:34-35 Salmo 110:1.
  7. 2:38 sa ngalan ni Jesu-Cristo: siguro ang buot silingon, sa pagpakita nga kamo ara na kay Jesu-Cristo.

και εν τω συμπληρουσθαι την ημεραν της πεντηκοστης ησαν απαντες ομοθυμαδον επι το αυτο

και εγενετο αφνω εκ του ουρανου ηχος ωσπερ φερομενης πνοης βιαιας και επληρωσεν ολον τον οικον ου ησαν καθημενοι

και ωφθησαν αυτοις διαμεριζομεναι γλωσσαι ωσει πυρος εκαθισεν τε εφ ενα εκαστον αυτων

και επλησθησαν απαντες πνευματος αγιου και ηρξαντο λαλειν ετεραις γλωσσαις καθως το πνευμα εδιδου αυτοις αποφθεγγεσθαι

ησαν δε εν ιερουσαλημ κατοικουντες ιουδαιοι ανδρες ευλαβεις απο παντος εθνους των υπο τον ουρανον

γενομενης δε της φωνης ταυτης συνηλθεν το πληθος και συνεχυθη οτι ηκουον εις εκαστος τη ιδια διαλεκτω λαλουντων αυτων

εξισταντο δε παντες και εθαυμαζον λεγοντες προς αλληλους ουκ ιδου παντες ουτοι εισιν οι λαλουντες γαλιλαιοι

και πως ημεις ακουομεν εκαστος τη ιδια διαλεκτω ημων εν η εγεννηθημεν

παρθοι και μηδοι και ελαμιται και οι κατοικουντες την μεσοποταμιαν ιουδαιαν τε και καππαδοκιαν ποντον και την ασιαν

10 φρυγιαν τε και παμφυλιαν αιγυπτον και τα μερη της λιβυης της κατα κυρηνην και οι επιδημουντες ρωμαιοι ιουδαιοι τε και προσηλυτοι

11 κρητες και αραβες ακουομεν λαλουντων αυτων ταις ημετεραις γλωσσαις τα μεγαλεια του θεου

12 εξισταντο δε παντες και διηπορουν αλλος προς αλλον λεγοντες τι αν θελοι τουτο ειναι

13 ετεροι δε χλευαζοντες ελεγον οτι γλευκους μεμεστωμενοι εισιν

14 σταθεις δε πετρος συν τοις ενδεκα επηρεν την φωνην αυτου και απεφθεγξατο αυτοις ανδρες ιουδαιοι και οι κατοικουντες ιερουσαλημ απαντες τουτο υμιν γνωστον εστω και ενωτισασθε τα ρηματα μου

15 ου γαρ ως υμεις υπολαμβανετε ουτοι μεθυουσιν εστιν γαρ ωρα τριτη της ημερας

16 αλλα τουτο εστιν το ειρημενον δια του προφητου ιωηλ

17 και εσται εν ταις εσχαταις ημεραις λεγει ο θεος εκχεω απο του πνευματος μου επι πασαν σαρκα και προφητευσουσιν οι υιοι υμων και αι θυγατερες υμων και οι νεανισκοι υμων ορασεις οψονται και οι πρεσβυτεροι υμων ενυπνια ενυπνιασθησονται

18 και γε επι τους δουλους μου και επι τας δουλας μου εν ταις ημεραις εκειναις εκχεω απο του πνευματος μου και προφητευσουσιν

19 και δωσω τερατα εν τω ουρανω ανω και σημεια επι της γης κατω αιμα και πυρ και ατμιδα καπνου

20 ο ηλιος μεταστραφησεται εις σκοτος και η σεληνη εις αιμα πριν η ελθειν την ημεραν κυριου την μεγαλην και επιφανη

21 και εσται πας ος αν επικαλεσηται το ονομα κυριου σωθησεται

22 ανδρες ισραηλιται ακουσατε τους λογους τουτους ιησουν τον ναζωραιον ανδρα απο του θεου αποδεδειγμενον εις υμας δυναμεσιν και τερασιν και σημειοις οις εποιησεν δι αυτου ο θεος εν μεσω υμων καθως και αυτοι οιδατε

23 τουτον τη ωρισμενη βουλη και προγνωσει του θεου εκδοτον λαβοντες δια χειρων ανομων προσπηξαντες ανειλετε

24 ον ο θεος ανεστησεν λυσας τας ωδινας του θανατου καθοτι ουκ ην δυνατον κρατεισθαι αυτον υπ αυτου

25 δαβιδ γαρ λεγει εις αυτον προωρωμην τον κυριον ενωπιον μου δια παντος οτι εκ δεξιων μου εστιν ινα μη σαλευθω

26 δια τουτο ευφρανθη η καρδια μου και ηγαλλιασατο η γλωσσα μου ετι δε και η σαρξ μου κατασκηνωσει επ ελπιδι

27 οτι ουκ εγκαταλειψεις την ψυχην μου εις αδου ουδε δωσεις τον οσιον σου ιδειν διαφθοραν

28 εγνωρισας μοι οδους ζωης πληρωσεις με ευφροσυνης μετα του προσωπου σου

29 ανδρες αδελφοι εξον ειπειν μετα παρρησιας προς υμας περι του πατριαρχου δαβιδ οτι και ετελευτησεν και εταφη και το μνημα αυτου εστιν εν ημιν αχρι της ημερας ταυτης

30 προφητης ουν υπαρχων και ειδως οτι ορκω ωμοσεν αυτω ο θεος εκ καρπου της οσφυος αυτου το κατα σαρκα αναστησειν τον χριστον καθισαι επι του θρονου αυτου

31 προιδων ελαλησεν περι της αναστασεως του χριστου οτι ου κατελειφθη η ψυχη αυτου εις αδου ουδε η σαρξ αυτου ειδεν διαφθοραν

32 τουτον τον ιησουν ανεστησεν ο θεος ου παντες ημεις εσμεν μαρτυρες

33 τη δεξια ουν του θεου υψωθεις την τε επαγγελιαν του αγιου πνευματος λαβων παρα του πατρος εξεχεεν τουτο ο νυν υμεις βλεπετε και ακουετε

34 ου γαρ δαβιδ ανεβη εις τους ουρανους λεγει δε αυτος ειπεν ο κυριος τω κυριω μου καθου εκ δεξιων μου

35 εως αν θω τους εχθρους σου υποποδιον των ποδων σου

36 ασφαλως ουν γινωσκετω πας οικος ισραηλ οτι και κυριον και χριστον αυτον ο θεος εποιησεν τουτον τον ιησουν ον υμεις εσταυρωσατε

37 ακουσαντες δε κατενυγησαν τη καρδια ειπον τε προς τον πετρον και τους λοιπους αποστολους τι ποιησομεν ανδρες αδελφοι

38 πετρος δε εφη προς αυτους μετανοησατε και βαπτισθητω εκαστος υμων επι τω ονοματι ιησου χριστου εις αφεσιν αμαρτιων και ληψεσθε την δωρεαν του αγιου πνευματος

39 υμιν γαρ εστιν η επαγγελια και τοις τεκνοις υμων και πασιν τοις εις μακραν οσους αν προσκαλεσηται κυριος ο θεος ημων

40 ετεροις τε λογοις πλειοσιν διεμαρτυρετο και παρεκαλει λεγων σωθητε απο της γενεας της σκολιας ταυτης

41 οι μεν ουν ασμενως αποδεξαμενοι τον λογον αυτου εβαπτισθησαν και προσετεθησαν τη ημερα εκεινη ψυχαι ωσει τρισχιλιαι

42 ησαν δε προσκαρτερουντες τη διδαχη των αποστολων και τη κοινωνια και τη κλασει του αρτου και ταις προσευχαις

43 εγενετο δε παση ψυχη φοβος πολλα τε τερατα και σημεια δια των αποστολων εγινετο

44 παντες δε οι πιστευοντες ησαν επι το αυτο και ειχον απαντα κοινα

45 και τα κτηματα και τας υπαρξεις επιπρασκον και διεμεριζον αυτα πασιν καθοτι αν τις χρειαν ειχεν

46 καθ ημεραν τε προσκαρτερουντες ομοθυμαδον εν τω ιερω κλωντες τε κατ οικον αρτον μετελαμβανον τροφης εν αγαλλιασει και αφελοτητι καρδιας

47 αινουντες τον θεον και εχοντες χαριν προς ολον τον λαον ο δε κυριος προσετιθει τους σωζομενους καθ ημεραν τη εκκλησια

And when the day of Pentecost was fully come, they were all with one accord in one place.

And suddenly there came a sound from heaven as of a rushing mighty wind, and it filled all the house where they were sitting.

And there appeared unto them cloven tongues like as of fire, and it sat upon each of them.

And they were all filled with the Holy Ghost, and began to speak with other tongues, as the Spirit gave them utterance.

And there were dwelling at Jerusalem Jews, devout men, out of every nation under heaven.

Now when this was noised abroad, the multitude came together, and were confounded, because that every man heard them speak in his own language.

And they were all amazed and marvelled, saying one to another, Behold, are not all these which speak Galilaeans?

And how hear we every man in our own tongue, wherein we were born?

Parthians, and Medes, and Elamites, and the dwellers in Mesopotamia, and in Judaea, and Cappadocia, in Pontus, and Asia,

10 Phrygia, and Pamphylia, in Egypt, and in the parts of Libya about Cyrene, and strangers of Rome, Jews and proselytes,

11 Cretes and Arabians, we do hear them speak in our tongues the wonderful works of God.

12 And they were all amazed, and were in doubt, saying one to another, What meaneth this?

13 Others mocking said, These men are full of new wine.

14 But Peter, standing up with the eleven, lifted up his voice, and said unto them, Ye men of Judaea, and all ye that dwell at Jerusalem, be this known unto you, and hearken to my words:

15 For these are not drunken, as ye suppose, seeing it is but the third hour of the day.

16 But this is that which was spoken by the prophet Joel;

17 And it shall come to pass in the last days, saith God, I will pour out of my Spirit upon all flesh: and your sons and your daughters shall prophesy, and your young men shall see visions, and your old men shall dream dreams:

18 And on my servants and on my handmaidens I will pour out in those days of my Spirit; and they shall prophesy:

19 And I will shew wonders in heaven above, and signs in the earth beneath; blood, and fire, and vapour of smoke:

20 The sun shall be turned into darkness, and the moon into blood, before the great and notable day of the Lord come:

21 And it shall come to pass, that whosoever shall call on the name of the Lord shall be saved.

22 Ye men of Israel, hear these words; Jesus of Nazareth, a man approved of God among you by miracles and wonders and signs, which God did by him in the midst of you, as ye yourselves also know:

23 Him, being delivered by the determinate counsel and foreknowledge of God, ye have taken, and by wicked hands have crucified and slain:

24 Whom God hath raised up, having loosed the pains of death: because it was not possible that he should be holden of it.

25 For David speaketh concerning him, I foresaw the Lord always before my face, for he is on my right hand, that I should not be moved:

26 Therefore did my heart rejoice, and my tongue was glad; moreover also my flesh shall rest in hope:

27 Because thou wilt not leave my soul in hell, neither wilt thou suffer thine Holy One to see corruption.

28 Thou hast made known to me the ways of life; thou shalt make me full of joy with thy countenance.

29 Men and brethren, let me freely speak unto you of the patriarch David, that he is both dead and buried, and his sepulchre is with us unto this day.

30 Therefore being a prophet, and knowing that God had sworn with an oath to him, that of the fruit of his loins, according to the flesh, he would raise up Christ to sit on his throne;

31 He seeing this before spake of the resurrection of Christ, that his soul was not left in hell, neither his flesh did see corruption.

32 This Jesus hath God raised up, whereof we all are witnesses.

33 Therefore being by the right hand of God exalted, and having received of the Father the promise of the Holy Ghost, he hath shed forth this, which ye now see and hear.

34 For David is not ascended into the heavens: but he saith himself, The Lord said unto my Lord, Sit thou on my right hand,

35 Until I make thy foes thy footstool.

36 Therefore let all the house of Israel know assuredly, that God hath made the same Jesus, whom ye have crucified, both Lord and Christ.

37 Now when they heard this, they were pricked in their heart, and said unto Peter and to the rest of the apostles, Men and brethren, what shall we do?

38 Then Peter said unto them, Repent, and be baptized every one of you in the name of Jesus Christ for the remission of sins, and ye shall receive the gift of the Holy Ghost.

39 For the promise is unto you, and to your children, and to all that are afar off, even as many as the Lord our God shall call.

40 And with many other words did he testify and exhort, saying, Save yourselves from this untoward generation.

41 Then they that gladly received his word were baptized: and the same day there were added unto them about three thousand souls.

42 And they continued stedfastly in the apostles' doctrine and fellowship, and in breaking of bread, and in prayers.

43 And fear came upon every soul: and many wonders and signs were done by the apostles.

44 And all that believed were together, and had all things common;

45 And sold their possessions and goods, and parted them to all men, as every man had need.

46 And they, continuing daily with one accord in the temple, and breaking bread from house to house, did eat their meat with gladness and singleness of heart,

47 Praising God, and having favour with all the people. And the Lord added to the church daily such as should be saved.