21 När de hörde det, gick de tidigt på morgonen till templet och började undervisa.

När översteprästen och hans anhängare kom dit sammankallade de Stora rådet, Israels folks hela äldsteråd, och skickade bud till häktet för att hämta apostlarna.[a] 22 Men när tjänarna kom fram, fann de dem inte i fängelset. De vände tillbaka och rapporterade: 23 "Vi såg att häktet var ordentligt låst och vakterna stod vid portarna, men när vi öppnade fann vi ingen därinne." 24 När tempelvaktens ledare och översteprästerna fick höra detta blev de villrådiga och undrade vad som kunde ha hänt. 25 Då kom någon och berättade för dem: "Männen som ni satte i fängelse står i templet och undervisar folket!" 26 Ledaren för tempelvakten gick då ut med tjänarna och hämtade dem utan att bruka våld, eftersom de var rädda att folket skulle stena dem.

27 När de nu blivit hämtade ställdes de inför Stora rådet, och översteprästen förhörde dem 28 (A) och sade: "Har vi inte strängt förbjudit er att undervisa i det namnet? Och nu har ni fyllt Jerusalem med er lära och vill att den mannens blod ska komma över oss[b]!" 29 (B) Då svarade Petrus och apostlarna: "Man måste lyda Gud mer än människor. 30 (C) Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som ni hängde upp på trä och dödade.[c] 31 (D) Honom har Gud upphöjt till sin högra sida[d] som furste och frälsare för att ge Israel omvändelse och syndernas förlåtelse. 32 (E) Vi är vittnen till detta, vi och den helige Ande som Gud har gett till dem som lyder honom."

33 (F) När rådsherrarna hörde detta blev de ursinniga och ville döda dem. 34 Men då reste sig en farisé i Stora rådet som hette Gamaliel[e], en laglärare som var aktad av hela folket. Han befallde att man skulle föra ut männen en stund 35 och sade sedan: "Israeliter, tänk er för vad ni gör med dessa män. 36 För en tid sedan kom Teudas[f] och menade sig vara något, och han fick med sig omkring fyrahundra män. Men han blev avrättad, och alla som trodde på honom skingrades och försvann. 37 Efter honom kom Judas från Galileen, vid tiden för skattskrivningen[g]. Han fick folk att göra uppror och följa honom. Men även han gick under, och alla som trodde på honom skingrades. 38 Och nu säger jag er: Håll er borta från dessa män och låt dem gå. För om detta är människors påhitt eller verk, rinner det ut i sanden. 39 (G) Men är det av Gud, kan ni inte slå ner dem. Det skulle kunna visa sig att ni[h] kämpar mot Gud."

De lät sig övertygas. 40 När de kallat in apostlarna igen, lät de piska dem och förbjöd dem att tala i Jesu namn. Sedan släpptes de fria. 41 (H) Och apostlarna gick ut från Stora rådet, glada att de ansetts värdiga att bli förnedrade för Namnets skull. 42 Varje dag fortsatte de att undervisa i templet och i hemmen och förkunna evangeliet att Jesus är Messias.

Read full chapter

Footnotes

  1. 5:21 kom dit   Salen där Stora rådet sammanträdde låg i en annan ände av templet än Salomos pelarhall där undervisning brukade hållas (3:11, 5:12).
  2. 5:28 den mannens blod ska komma över oss   Dvs att ledarna skulle anses skyldiga till Jesu död.
  3. 5:30 hängde upp på trä   Korsets trä (jfr 5 Mos 21:22, Gal 3:13).
  4. 5:31 till sin högra sida   Annan översättning: "med sin högra hand".
  5. 5:34 Gamaliel   Paulus lärare (22:3), berömd i judiska Mishna och Talmud för sin medmänsklighet.
  6. 5:36 Teudas   Josefus nämner en senare upprorsledare med detta namn som dödades ca 45 e Kr. Namnet, som betyder "Guds gåva", motsvarade dock ett flertal vanliga judiska namn (Natanael, Mattias etc), och den Teudas som Gamaliel talar om kan ha varit verksam under de turbulenta åren efter Herodes död år 4 f Kr.
  7. 5:37 Judas från Galileen, vid tiden för skattskrivningen   Romarnas andra skattskrivning år 6-7 e Kr (till skillnad från "den första skattskrivningen", Luk 2:2) provocerade seloterna i Galileen till ett uppror som är omnämnt av Josefus. Det slogs ner brutalt av romarna.
  8. 5:39 Det skulle kunna visa sig att ni   Annan översättning: "Se till att ni inte".

21 At daybreak they entered the temple courts, as they had been told, and began to teach the people.

When the high priest and his associates(A) arrived, they called together the Sanhedrin(B)—the full assembly of the elders of Israel—and sent to the jail for the apostles. 22 But on arriving at the jail, the officers did not find them there.(C) So they went back and reported, 23 “We found the jail securely locked, with the guards standing at the doors; but when we opened them, we found no one inside.” 24 On hearing this report, the captain of the temple guard and the chief priests(D) were at a loss, wondering what this might lead to.

25 Then someone came and said, “Look! The men you put in jail are standing in the temple courts teaching the people.” 26 At that, the captain went with his officers and brought the apostles. They did not use force, because they feared that the people(E) would stone them.

27 The apostles were brought in and made to appear before the Sanhedrin(F) to be questioned by the high priest. 28 “We gave you strict orders not to teach in this name,”(G) he said. “Yet you have filled Jerusalem with your teaching and are determined to make us guilty of this man’s blood.”(H)

29 Peter and the other apostles replied: “We must obey God rather than human beings!(I) 30 The God of our ancestors(J) raised Jesus from the dead(K)—whom you killed by hanging him on a cross.(L) 31 God exalted him to his own right hand(M) as Prince and Savior(N) that he might bring Israel to repentance and forgive their sins.(O) 32 We are witnesses of these things,(P) and so is the Holy Spirit,(Q) whom God has given to those who obey him.”

33 When they heard this, they were furious(R) and wanted to put them to death. 34 But a Pharisee named Gamaliel,(S) a teacher of the law,(T) who was honored by all the people, stood up in the Sanhedrin and ordered that the men be put outside for a little while. 35 Then he addressed the Sanhedrin: “Men of Israel, consider carefully what you intend to do to these men. 36 Some time ago Theudas appeared, claiming to be somebody, and about four hundred men rallied to him. He was killed, all his followers were dispersed, and it all came to nothing. 37 After him, Judas the Galilean appeared in the days of the census(U) and led a band of people in revolt. He too was killed, and all his followers were scattered. 38 Therefore, in the present case I advise you: Leave these men alone! Let them go! For if their purpose or activity is of human origin, it will fail.(V) 39 But if it is from God, you will not be able to stop these men; you will only find yourselves fighting against God.”(W)

40 His speech persuaded them. They called the apostles in and had them flogged.(X) Then they ordered them not to speak in the name of Jesus, and let them go.

41 The apostles left the Sanhedrin, rejoicing(Y) because they had been counted worthy of suffering disgrace for the Name.(Z) 42 Day after day, in the temple courts(AA) and from house to house, they never stopped teaching and proclaiming the good news(AB) that Jesus is the Messiah.(AC)

Read full chapter