¹⁰ Men den sjunde dagen är Herren din Guds sabbat. Då ska du inte utföra något arbete, inte heller din son eller dotter, din tjänare eller tjänarinna eller din boskap, eller främlingen som bor hos dig inom dina portar.

Sabbatsåret och sabbatsdagen

^10 (A) I sex år ska du beså din jord och bärga dess gröda. ¹¹ Men det sjunde året ska du låta den vila och ligga i träda^[a], för att de fattiga i ditt folk ska få sin föda från den. Det som de lämnar kvar får markens djur äta. På samma sätt ska du göra med din vingård och din olivplantering. ^12 (B) Under sex dagar ska du utföra ditt arbete, men på sjunde dagen ska du vila, så att din oxe och din åsna får vila och din slavinnas son och främlingen kan återhämta sig.

^13 (C) Se till att ni i allt håller det jag har sagt er. Andra gudars namn ska ni inte nämna. De får inte höras från din mun.

De tre stora högtiderna

^14 (D) Tre gånger om året ska du hålla högtid åt mig. ^15 (E) Det osyrade brödets högtid ska du fira. Sju dagar ska du äta osyrat bröd, som jag har befallt dig, på den bestämda tiden i månaden Aviv^[b], eftersom det var då du drog ut ur Egypten. Men ingen ska träda fram inför mitt ansikte med tomma händer. ^16 (F) Skördehögtiden^[c] ska du fira när du skördar förstlingsfrukten av ditt arbete, det du sått på marken. Bärgningshögtiden^[d] ska du fira vid årets slut, när du bärgar in frukten av ditt arbete från marken. ^17 (G) Tre gånger om året ska alla av manligt kön träda fram inför Herren Gud.

^18 (H) Du ska inte offra blodet av mitt slaktoffer tillsammans med något som är syrat. Fettet av mitt högtidsoffer får inte lämnas kvar över natten till morgonen.

^19 (I) Det bästa av din marks förstlingsfrukter ska du föra till Herren din Guds hus.

Du ska inte koka en killing i mjölken från dess mor.^[e]

Löfte om Kanaans land

^20 (J) Se, jag sänder en ängel framför dig, och han ska bevara dig på vägen och föra dig till den plats som jag har förberett. ^21 (K) Ta dig till vara för honom och lyssna till hans röst. Var inte upprorisk mot honom. Han kommer inte att förlåta era överträdelser, för mitt namn är i honom.

^22 (L) Men om du uppmärksamt lyssnar till hans röst och gör allt som jag säger, ska jag bli en fiende till dina fiender och en ovän till dina ovänner. ²³ Min ängel ska gå framför dig och föra dig till amoreernas, hetiternas, perisseernas, kananeernas, hiveernas och jebusiternas land, och jag ska utrota dem. ^24 (M) Du ska inte tillbe deras gudar och inte tjäna dem eller göra som man gör där, utan du ska slå ner dem grundligt och krossa deras stoder. ^25 (N) Ni ska tjäna Herren er Gud, och han ska välsigna din mat och din dryck och ta bort sjukdom från dig. ^26 (O) I ditt land ska det då inte finnas någon kvinna som får missfall eller är ofruktsam. Dina dagars tal ska jag göra fullt.

^27 (P) Jag ska sända skräck för mig framför dig och vålla förvirring bland alla de folk som du kommer till, och jag ska driva alla dina fiender på flykten för dig. ^28 (Q) Och jag ska sända panik^[f] framför dig för att jaga undan hiveerna, kananeerna och hetiterna för dig. ²⁹ Men jag ska inte driva undan dem för dig på ett enda år, för att landet inte ska bli en ödemark där vilddjuren förökar sig och blir dig övermäktiga. ³⁰ Steg för steg ska jag driva bort dem för dig, tills du har förökat dig så att du kan ta landet till din arvedel. ^31 (R) Jag ska låta ditt lands gränser gå från Röda havet till filisteernas hav och från öknen till floden,^[g] för jag ska ge landets invånare i er hand och du ska driva bort dem från dig. ^32 (S) Du ska inte sluta förbund med dem eller deras gudar. ^33 (T) De ska inte bo kvar i ditt land. Annars kan de få dig att synda mot mig. Om du tjänar deras gudar blir det en snara för dig.

Sabbaten

^3 (A) Under sex dagar ska arbete utföras, men den sjunde dagen är vilosabbat^[a], en dag för helig sammankomst. Inget arbete ska ni då utföra. Det är Herrens sabbat, var ni än bor.

³ Sex år ska du beså din åker och i sex år beskära din vingård och skörda avkastningen från jorden, ⁴ men under det sjunde året ska landet ha sabbatsvila^[a], en Herrens sabbat. Då ska du inte beså din åker och inte beskära din vingård. ⁵ Det som växer upp av spillsäden efter din skörd ska du inte bärga, och druvorna som växer på dina obeskurna vinstockar ska du inte skörda. Det ska vara ett år av sabbatsvila för landet.

⁶ Vad landets sabbat ändå ger ska ni ha till föda, du själv, din slav och din slavinna, din daglönare och din inneboende, alla som bor hos dig. ⁷ Din boskap och de vilda djuren i ditt land ska också ha sin föda av all dess avkastning.

Jubelåret

⁸ Du ska räkna sju årssabbater, det vill säga sju gånger sju år, så att tiden för de sju årssabbaterna blir fyrtionio. ^9 (A) Då ska du i sjunde månaden på tionde dagen i månaden låta basunen^[b] ljuda med kraftig ton. På försoningsdagen ska ni låta basunen ljuda över hela ert land. ^10 (B) Ni ska helga det femtionde året och utropa frihet i landet för alla dess invånare. Det ska vara ett jubelår för er. Var och en av er ska då återvända till sin arvedel och var och en av er ska återvända till sin släkt. ¹¹ Ett jubelår ska detta femtionde år vara för er. Då ska ni inte så något, och det som växer upp av spillsäden ska ni inte skörda, och ni ska inte samla in druvorna från era oskurna vinstockar, ¹² för det är ett jubelår. Heligt ska det vara för er. Av markens egen avkastning ska ni få er föda.

¹³ Under ett sådant jubelår ska var och en av er återvända till sin arvedel. ¹⁴ Om ni alltså säljer något till er nästa eller köper något av honom, ska ni inte göra varandra orätt. ¹⁵ Efter antalet år från jubelåret ska du betala din nästa och efter antalet årsgrödor ska han få betalning av dig. ¹⁶ Ju fler åren är, desto högre pris ska du betala, och ju färre de är, desto lägre pris ska du betala. Det är ju ett visst antal grödor han säljer till dig. ¹⁷ Ni ska inte göra varandra orätt, du ska frukta din Gud, för jag är Herren er Gud.

^18 (C) Ni ska följa mina stadgar och mina lagar ska ni ta vara på och följa. Ni kommer då att bo trygga i landet. ¹⁹ Och landet kommer att ge sin frukt, så att ni har att äta i överflöd, och ni kan bo där i trygghet. ²⁰ Om ni frågar: ”Vad ska vi äta under det sjunde året, om vi varken får så eller bärga vår gröda?” ²¹ så ska ni veta att jag ska befalla min välsignelse att komma över er under det sjätte året, så att det ger gröda för tre år. ²² Ännu när ni sår under det åttonde året ska ni ha av den gamla grödan att äta. Ända tills grödan har kommit in på det nionde året ska ni ha gammal säd att äta.

^23 (D) När ni säljer jord ska ni inte sälja den för all framtid, för landet är mitt. Ni är främlingar och gäster hos mig. ²⁴ I hela det land ni får till besittning ska ni medge rätt att köpa tillbaka jordegendom. ^25 (E) Om din broder blir fattig och säljer något av sin besittning, ska hans återlösare komma till honom och lösa tillbaka det brodern har sålt. ²⁶ Om någon inte har någon återlösare, men själv får möjlighet att skaffa vad som behövs för återköp, ²⁷ ska han räkna efter hur många år som gått efter försäljningen och betala lösen för de återstående åren till den han sålde åt. Han ska så återvända till sin egendom. ²⁸ Men om han inte kan skaffa vad som behövs för att betala honom, ska det han har sålt förbli i köparens hand till jubelåret. Men på jubelåret ska det frånträdas, och han ska återvända till sin arvedel.

²⁹ Om någon säljer ett hus i en stad som är omgiven av murar, ska han ha rätt att återlösa det inom ett år efter försäljningen. Hans rätt att återlösa det är då begränsad till viss tid. ³⁰ Men om det inte har köpts tillbaka när ett helt år har gått ska huset, om det ligger i en stad som är omgiven av murar, förbli köparens och hans efterkommandes egendom för alltid. Det ska då inte frånträdas på jubelåret. ³¹ Men hus i byar som inte är omgivna av murar ska räknas till landets åkermark. De ska kunna återlösas, och på jubelåret ska de frånträdas.

³² Angående leviternas städer ska leviterna ha evig rätt att återlösa husen i de städer som är deras arvsbesittning. ³³ Även om någon annan levit löser in det sålda huset i den stad där han har sin egendom ska det frånträdas på jubelåret, för husen i levitstäderna är leviternas arvsbesittning bland Israels barn. ^34 (F) Och ett fält som är betesmark utanför någon av deras städer får inte säljas, för det är deras eviga arvedel.

Barmhärtighet mot skuldsatta

^35 (G) Om din broder blir fattig och inte kan försörja sig hos dig, ska du ta dig an honom. Som en främling eller inneboende ska han få leva hos dig. ^36 (H) Du ska inte ockra mot honom eller ta ränta, utan du ska frukta din Gud och låta din broder leva hos dig. ³⁷ Du ska inte låna honom pengar mot ockerränta eller ge honom av din mat mot ränta. ³⁸ Jag är Herren er Gud, som har fört er ut ur Egyptens land för att ge er Kanaans land och vara er Gud.

³⁹ Om din broder råkar i fattigdom hos dig och säljer sig åt dig, ska du inte låta honom utföra slavarbete. ^40 (I) Som en daglönare och en inneboende ska han vara hos dig. Fram till jubelåret ska han tjäna hos dig. ⁴¹ Då ska han lämna dig, han själv och hans barn tillsammans med honom, och han ska återvända till sin släkt och till sina fäders arvedel. ⁴² De är ju mina tjänare som jag har fört ut ur Egyptens land. De ska inte säljas som man säljer slavar. ^43 (J) Och du ska inte härska över dem med hårdhet. Du ska frukta din Gud.

⁴⁴ Men om du vill skaffa dig en slav eller slavinna, ska du köpa en sådan från hednafolken som bor runt omkring er. ⁴⁵ Ni kan också köpa slavar bland barnen till dem som bor ibland er och bland deras släktingar som ni har hos er och som är födda i ert land. De ska förbli er egendom. ⁴⁶ Dem kan ni ha att lämna som arv åt era barn efter er, till egendom och besittning. Dem kan ni ha till slavar för all framtid. Men bland era bröder, Israels barn, ska ingen härska över den andre med hårdhet.

⁴⁷ Om en främling eller inneboende hos dig kommer till välstånd och en av dina bröder råkar i fattigdom hos honom och säljer sig åt främlingen som bor hos dig, eller åt någon annan som tillhör en främmande släkt, ⁴⁸ ska han kunna bli friköpt sedan han har sålt sig. Någon av hans bröder kan friköpa honom. ⁴⁹ Eller också kan hans farbror eller hans kusin friköpa honom, eller någon annan nära släkting, eller han själv om han klarar det och kan köpa sig fri.

⁵⁰ Då ska han tillsammans med den som köpt honom räkna efter hur lång tid som gått, från det år då han sålde sig, fram till jubelåret. Det pris han såldes för ska uppskattas efter årens antal. Hans arbetstid hos honom ska beräknas till samma värde som en daglönares.^{[c] 51} Om det ännu är många år kvar, ska han som lösen för sig betala en motsvarande del av det pengabelopp som han köptes för. ⁵² Om däremot bara några få år återstår till jubelåret, ska han tillgodoräkna sig det och betala lösen för sig efter antalet av sina år.

⁵³ Han ska behandlas som en daglönare som anställs år för år. Ingen får inför dina ögon härska över honom med hårdhet. ⁵⁴ Men om han inte blir löst på något av de nämnda sätten ska han friges på jubelåret, han själv och hans barn tillsammans med honom, ⁵⁵ för Israels barn är mina tjänare. De är mina tjänare som jag har fört ut ur Egyptens land. Jag är Herren er Gud.

¹² Håll sabbatsdagen^[a] så att du helgar den, så som Herren din Gud har befallt dig. ¹³ Sex dagar ska du arbeta och uträtta alla dina sysslor. ^14 (A) Men den sjunde dagen är Herren din Guds sabbat. Då ska du inte utföra något arbete, inte heller din son eller dotter, din tjänare eller tjänarinna, din oxe eller åsna eller något av dina dragdjur, eller främlingen som bor hos dig inom dina portar. Din tjänare och din tjänarinna ska få vila liksom du. ¹⁵ Kom ihåg att du var slav i Egyptens land, och att Herren din Gud har fört dig ut därifrån med stark hand och uträckt arm. Därför har Herren din Gud befallt dig att hålla sabbatsdagen.

^16 [b]Hedra din far och din mor^[c], så som Herren din Gud har befallt dig, så att du får leva länge och det går dig väl i det land som Herren din Gud ger dig.

¹⁷ Du ska inte mörda^[d].

¹⁸ Du ska inte begå äktenskapsbrott^[e].

¹⁹ Du ska inte stjäla^[f].

²⁰ Du ska inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.

²¹ Du ska inte ha begär^[g] till din nästas hustru. Du ska inte ha begär till din nästas hus eller åker, hans tjänare eller tjänarinna, hans oxe eller åsna eller något annat som tillhör din nästa.

²² Dessa ord talade Herren med hög röst till hela er församling på berget, ur elden, molnskyn och töcknet, och han tillade inget mer. Och han skrev orden på två stentavlor som han gav åt mig.

Mose träder fram som medlare

²³ När ni hörde rösten ur mörkret medan berget brann i eld, kom ni fram till mig, alla huvudmän för era stammar samt era äldste. ^24 (B) Och ni sade: ”Se, Herren vår Gud har låtit oss se sin härlighet och sin storhet, och vi har hört hans röst ur elden. I dag har vi sett att Gud kan tala med en människa och ändå låta henne leva. ²⁵ Varför ska vi nu dö? Den stora elden kommer att förtära oss. Om vi får höra mer av Herren vår Guds röst kommer vi att dö. ^26 (C) För vem bland allt kött har hört den levande Gudens röst tala ur elden, som vi har gjort, och överlevt? ^27 (D) Träd du fram och hör allt som Herren vår Gud säger, och tala du till oss allt som Herren vår Gud talar till dig, så vill vi höra det och göra därefter.”

²⁸ Herren hörde era ord när ni talade till mig, och Herren sade till mig: ”Jag har hört de ord som detta folk har talat till dig. De har rätt i allt de säger. ^29 (E) Om de ändå kunde ha sådana hjärtan att de fruktar mig och alltid håller alla mina bud! Då skulle det alltid gå väl för dem och deras barn. ³⁰ Gå och säg till dem: Vänd tillbaka till era tält. ³¹ Men du ska stanna kvar här hos mig, så ska jag tala till dig alla de bud och stadgar och föreskrifter som du ska lära dem, så att de följer dem i det land som jag ger dem till besittning.”

³² Var noga med att göra vad Herren er Gud har befallt er. Vik inte av, varken åt höger eller åt vänster. ³³ Den väg som Herren er Gud har befallt er att gå ska ni alltid följa, så att ni får leva och det går väl för er och ni får ett långt liv i det land som ni ska ta i besittning.

Sabbatsåret

15 ^(A) Vart sjunde år ska du låta vara ett friår. ² Detta är vad som gäller angående friåret: Varje långivare som lånat ut något åt sin nästa, ska då efterskänka sin fordran. Han får inte utkräva skulder av sin nästa och sin broder, eftersom ett Herrens friår har utlysts. ³ En utlänning får du kräva, men om du har något att fordra av din broder ska du efterskänka det.

⁴ Men ingen fattig borde finnas hos dig, för Herren ska rikligen välsigna dig i det land som Herren din Gud ger dig till besittning som din arvedel, ⁵ om du bara lyder Herren din Guds röst så att du håller fast vid alla dessa bud som jag i dag ger dig, och följer dem. ^6 (B) Herren din Gud ska välsigna dig, så som han har lovat dig. Du ska ge lån åt många folk, men själv ska du inte behöva låna, och du ska råda över många folk, men de ska inte råda över dig.

^7 (C) Om det finns någon fattig hos dig, en av dina bröder, i någon av dina städer i det land som Herren din Gud ger dig, ska du inte förhärda ditt hjärta eller stänga din hand för din fattige broder, ^8 (D) utan villigt öppna din hand för honom och villigt låna honom vad han behöver i sin brist. ⁹ Se till att inte denna onda tanke uppstår i ditt hjärta: ”Det sjunde året, friåret, är nära”, och du så ser med ont öga på din fattige broder och inte ger honom något. Han kan då ropa till Herren mot dig, och synd kommer att vila på dig. ¹⁰ Du ska villigt ge åt honom och ditt hjärta ska inte vara motvilligt när du ger, eftersom Herren din Gud ska välsigna dig för en sådan gåvas skull i alla dina verk och i allt du företar dig. ¹¹ Fattiga kommer nämligen aldrig att saknas i landet, därför befaller jag dig: Du ska villigt öppna din hand för din broder, för de behövande och fattiga i ditt land.

Frigivning av slavar

^12 (E) Om någon av ditt folk, en hebreisk man eller kvinna, har sålt sig till dig och tjänat dig i sex år, ska du det sjunde året frige^[a] honom. ¹³ Och när du friger honom, ska du inte låta honom gå med tomma händer. ¹⁴ Förse honom rikligt från din hjord, från din loge och från din vinpress. Du ska ge honom av det som Herren din Gud har välsignat dig med. ¹⁵ Kom ihåg att du var slav i Egyptens land och att Herren din Gud friköpte dig. Därför ger jag dig denna befallning i dag.

^16 (F) Men skulle han säga till dig att han inte vill lämna dig, därför att han älskar dig och ditt husfolk, eftersom han har haft det bra hos dig, ¹⁷ då ska du ta en syl och sticka den genom hans öra in i dörren. Därefter ska han vara din slav för alltid. Med din tjänarinna ska du göra på samma sätt.

¹⁸ Du ska inte anse det hårt att du måste släppa din tjänare fri, för i sex år har han gett dig dubbelt så värdefull tjänst som en avlönad arbetare^[b]. Och Herren din Gud ska välsigna dig i allt du gör.

Det förstfödda bland djuren

^19 (G) Allt förstfött av hankön^[c] som föds bland dina kor och får ska du helga åt Herren din Gud. Du ska inte använda dina förstfödda oxar vid ditt arbete och inte heller klippa ullen på dina förstfödda får. ^20 (H) Inför Herren din Guds ansikte ska du varje år tillsammans med ditt husfolk äta det på den plats som Herren utväljer.

^21 (I) Men om djuret har någon defekt, om det är halt eller blint eller allvarligt vanskapt, ska du inte offra det åt Herren din Gud. ²² Inom dina portar kan du äta det. Både den som är oren och den som är ren får äta av det, så som man äter kött av gasell eller hjort. ^23 (J) Men blodet ska du inte förtära, utan du ska hälla ut det på marken som vatten.

¹⁹ Så snart det började bli mörkt i Jerusalems portar före sabbaten, befallde jag att man skulle stänga portarna och att de inte skulle öppnas förrän efter sabbaten. Jag ställde några av mina tjänare på vakt vid portarna för att inga varor skulle kunna föras in på sabbatsdagen. ²⁰ Då stannade köpmän och försäljare av alla slags varor utanför Jerusalem över natten, och det både en och två gånger. ²¹ Men jag varnade dem och sade till dem: ”Varför övernattar ni framför muren? Om ni gör så en gång till, ska jag låta min hand straffa er.” Från den dagen kom de inte mer på sabbaten. ²² Jag befallde leviterna att de skulle rena sig och komma för att hålla vakt vid portarna, så att sabbaten kunde hållas helig.

Tänk också därför på mig, min Gud, och förbarma dig över mig efter din stora godhet.

²³ På den tiden såg jag också judiska män som hade tagit till sig ashdoditiska, ammonitiska och moabitiska kvinnor. ²⁴ Hälften av deras barn talade ashdoditiska eller de andra folkens språk, och de kunde inte tala judarnas språk.^{[a] 25 (A)} Då förebrådde jag dem detta och förbannade dem, och några slog jag och drog i håret. Jag lät dem lova med ed vid Gud och sade: ”Ni ska inte ge era döttrar åt deras söner, och inte ta deras döttrar till hustrur åt era söner eller åt er själva. ^26 (B) Var det inte just så som Israels kung Salomo syndade? Bland de många hednafolken fanns ingen kung som han, och han var älskad av sin Gud, och Gud satte honom till kung över hela Israel. Men också honom förförde de främmande kvinnorna till synd. ²⁷ Och nu hör vi om er att ni har gjort detta stora onda och varit otrogna mot vår Gud genom att gifta er med främmande kvinnor!” ^28 (C) En son till Jojada, översteprästen Eljashibs son, var svärson till horoniten Sanballat. Honom drev jag bort från mig.

²⁹ Tänk på dem, min Gud, för de har fläckat ner prästämbetet och prästämbetets och leviternas förbund! ³⁰ Så renade jag folket från allt främmande och fastställde vad prästerna^[b] och leviterna skulle iaktta, var och en i sin uppgift, ^31 (D) hur vedoffret och förstlingsgåvorna skulle avlämnas på bestämda tider och angående förstlingsgåvorna.

Tänk på detta, min Gud, mig till godo!