Font Size
2 Kungaboken 25
Svenska Folkbibeln 2015
2 Kungaboken 25
Svenska Folkbibeln 2015
Jerusalem faller
25 (A) Sidkia gjorde uppror mot Babels kung. På tionde dagen[a] i den tionde månaden av Sidkias nionde regeringsår kom den babyloniske kungen Nebukadnessar med hela sin här till Jerusalem och belägrade staden[b]. De byggde en belägringsmur runt omkring den. 2 Staden var belägrad ända till kung Sidkias elfte regeringsår. 3 (B) Men på nionde dagen i månaden[c] var svälten så svår i staden att folket i landet inte hade något att äta. 4 Staden stormades och allt krigsfolket flydde under natten genom porten mellan de båda murarna, den port som ledde till den kungliga trädgården, medan kaldeerna låg runt omkring staden. Kungen tog vägen mot Hedmarken.
5 Men kaldeernas här förföljde kungen och hann upp honom på Jerikos hedmarker, sedan hela hans här hade övergett honom och skingrats. 6 (C) De grep Sidkia och förde honom till den babyloniske kungen i Ribla. Där uttalades domen över honom. 7 De avrättade Sidkias barn inför hans ögon, och på Sidkia själv stack de ut ögonen. De fängslade honom med kopparkedjor och förde honom till Babel.
Templet förstörs
8 På sjunde dagen[d] i den femte månaden av Babels kung Nebukadnessars nittonde regeringsår kom den babyloniske kungens tjänare Nebusaradan, överste för livvakterna[e], till Jerusalem. 9 (D) Han brände ner Herrens hus och det kungliga palatset. Alla hus i Jerusalem, alla de förnämas hus brände han i eld. 10 Murarna runt Jerusalem bröts ner av hela den här av kaldeer som översten för livvakterna hade med sig. 11 Resten av folket – de som var kvar i staden och överlöparna som gått över till Babels kung, liksom den övriga hopen – förde Nebusaradan, översten för livvakterna, bort i fångenskap. 12 (E) Men av de fattigaste i landet lämnade översten för livvakterna kvar några att sköta vingårdarna och åkrarna.
13 (F) Kopparpelarna i Herrens hus, tvättställen och kopparhavet i Herrens hus slog kaldeerna sönder och förde kopparn till Babel. 14 Och askkärlen, skovlarna, knivarna, skålarna och alla kopparkärl som hade använts vid gudstjänsten tog de med sig. 15 (G) Likaså tog översten för livvakterna fyrfaten och offerskålarna, allt som var av rent guld eller av rent silver. 16 Vad gäller de två pelarna, havet och tvättställen som Salomo hade låtit göra till Herrens hus, så kunde kopparn i alla dessa föremål inte vägas. 17 (H) Arton alnar hög var den ena pelaren och ovanpå den var ett pelarhuvud av koppar. Pelarhuvudet var tre alnar högt och omgavs av ett nätverk av granatäpplen, alltsammans av koppar. Likadant var nätverket på den andra pelaren.
Juda rikes undergång
18 Översten för livvakterna tog översteprästen Seraja och Sefanja, prästen närmast under honom, likaså de tre som höll vakt vid ingången. 19 Och från staden tog han hovmannen som var anförare för krigsfolket och fem av kungens närmaste män som påträffades i staden, likaså överbefälhavarens sekreterare som brukade skriva ut folket i landet till krigstjänst samt sextio andra män av landets folk som påträffades i staden. 20 Dessa tog Nebusaradan, översten för livvakterna, och förde dem till den babyloniske kungen i Ribla. 21 Och Babels kung lät avrätta dem där, i Ribla i Hamats land. Så blev Juda bortfört från sitt land.
Gedalja sätts över dem som är kvar
22 (I) Men över folket som blev kvar i Juda land, folket som Babels kung Nebukadnessar lämnade kvar, satte han Gedalja[f], son till Ahikam, son till Shafan. 23 När alla krigsbefälhavare tillsammans med sina män fick höra att Babels kung hade satt Gedalja över landet, kom de till Gedalja i Mispa[g], nämligen Ismael, Netanjas son, Johanan, Kareas son, netofatiten Seraja, Tanhumets son, och Jaasanja[h], maakatitens son, med sina män. 24 Gedalja gav dem och deras män sin ed och sade till dem: ”Var inte rädda för kaldeernas tjänare. Stanna kvar i landet och tjäna Babels kung, så ska det gå er väl.”
25 (J) Men i sjunde månaden[i] kom Ismael, son till Netanja, son till Elishama av kunglig börd, med tio män. De slog ihjäl Gedalja och de judar och kaldeer som var hos honom i Mispa.
26 (K) Då bröt allt folket upp, från den minste till den störste, tillsammans med härförarna och begav sig till Egypten. De var nämligen rädda för kaldeerna.
Jojakin befrias ur fängelset
27 (L) Men i det trettiosjunde året[j] efter att Juda kung Jojakin hade förts bort i fångenskap, i tolfte månaden på tjugosjunde dagen i månaden, benådade Babels kung Evil-Merodak[k] – samma år han blev kung – Juda kung Jojakin och hämtade ut honom ur fängelset. 28 Han talade vänligt med honom och gav honom främsta platsen bland kungarna som var hos honom i Babel. 29 Han fick lägga av sin fångdräkt och ständig[l]t äta vid kungens bord så länge han levde. 30 Ett fast underhåll fick han från kungen, dag för dag, så länge han levde.
Footnotes
- 25:1 tionde månaden ... nionde regeringsår December år 588 f Kr.
- 25:1 belägrade staden Händelserna kring Jerusalems fall skildras i Jer 34-39 och bearbetas i Klagovisorna som troligen skrevs strax efteråt.
- 25:3 nionde dagen i månaden I den fjärde månaden (jfr Jer 52:6), juni-juli 587 f Kr.
- 25:8 femte månaden Juli-augusti 587 f Kr. I judisk tradition sörjs templets förstöring den nionde dagen i den femte månaden (Tisha b’Av, jfr Sak 7:3).
- 25:8 livvakterna Annan översättning: ”slaktarna” eller ”kockarna” (föråldrad titel).
- 25:22 Gedalja Betyder ”Herren är stor”. Ett sigill märkt ”Gedalja, kunglig förvaltare” har hittats i Lakish från tiden före invasionen. Mordet på Gedalja och flykten till Egypten beskrivs i Jer 40-44.
- 25:23 Mispa Gränsfort (2 Krön 16:6, 1 Sam 7:5f) drygt en mil norr om Jerusalem (1 Kung 15:22).
- 25:23 Jaasanja Betyder ”Herren lyssnar”. Hans personliga sigill har hittats vid utgrävningar i Mispa, karvat i onyx och dekorerat med en tupp.
- 25:25 i sjunde månaden Högtidsmånaden (se 3 Mos 23:24f), antingen år 587 f Kr eller några år senare.
- 25:27 trettiosjunde året ... i tolfte månaden på tjugosjunde dagen 22 mars 561 f Kr.
- 25:27 Evil-Merodak På babyloniska Amel-Marduk, ”Marduks man”. Regerade 562-560 f Kr och ändrade på många av sin far Nebukadnessars beslut. På hebreiska kan evíl också översättas ”dåre”.
- 25:30 Ett fast underhåll Juda kung Jojakin finns omnämnd i babyloniska ransoneringslistor från Nebukadnessars tid.
2 Kungaboken 25
Svenska Folkbibeln
2 Kungaboken 25
Svenska Folkbibeln
Jerusalem faller
25 Sidkia gjorde uppror mot kungen i Babel. På tionde dagen i den tionde månaden av Sidkias nionde regeringsår[a] kom den babyloniske kungen Nebukadnessar med hela sin här till Jerusalem och belägrade staden. De byggde en belägringsmur runt omkring den. 2 Staden var belägrad ända till kung Sidkias elfte regeringsår. 3 Men på nionde dagen i månaden[b] var hungersnöden så stor i staden att folket i landet inte hade något att äta. 4 Staden stormades och allt krigsfolket flydde under natten genom porten mellan de båda murarna, den port som ledde till den kungliga trädgården, medan kaldeerna låg runt omkring staden. Kungen tog vägen åt Hedmarken till.
5 Men kaldeernas här förföljde kungen och hann upp honom på Jerikos hedmarker, sedan hela hans här hade övergivit honom och skingrats. 6 De grep Sidkia och förde honom till den babyloniske kungen i Ribla. Där uttalades domen över honom. 7 Man avrättade Sidkias barn inför hans ögon, och på Sidkia själv stack man ut ögonen. Man fängslade honom med kopparkedjor och förde honom till Babel.
Templet blir förstört
8 På sjunde dagen i den femte månaden av den babyloniske kungen Nebukadnessars nittonde regeringsår,[c] kom den babyloniske kungens tjänare Nebusaradan, som var överste för drabanterna, till Jerusalem. 9 Han brände upp Herrens hus och det kungliga palatset. Alla hus i Jerusalem, alla de förnämas hus brände han upp i eld. 10 Murarna runt omkring Jerusalem bröts ner av hela den här av kaldeer som översten för drabanterna hade med sig. 11 Återstoden av folket - de som var kvar i staden och de överlöpare som hade gått över till kungen i Babel, liksom den övriga hopen - förde Nebusaradan, översten för drabanterna, bort i fångenskap. 12 Men av de fattigaste i landet lämnade översten för drabanterna kvar några att sköta vingårdarna och åkrarna.
13 Kopparpelarna i Herrens hus, bäckenställen och kopparhavet i Herrens hus slog kaldeerna sönder och förde kopparn till Babel. 14 Och askkärlen, skovlarna, knivarna, skålarna och alla kopparkärl som hade använts vid gudstjänsten tog de med sig. 15 Likaså tog översten för drabanterna fyrfaten och offerskålarna, allt som var av rent guld eller av rent silver. 16 Vad gäller de två pelarna, havet och bäckenställen, som Salomo hade låtit göra till Herrens hus, så kunde kopparn i alla dessa föremål inte vägas. 17 Arton alnar hög var den ena pelaren och ovanpå den var ett pelarhuvud av koppar. Pelarhuvudet var tre alnar högt och ett nätverk av granatäpplen fanns på pelarhuvudet runt omkring, alltsammans av koppar. Likadant var nätverket på den andra pelaren.
Juda rikes undergång
18 Översten för drabanterna tog översteprästen Seraja och Sefanja, prästen närmast under honom, likaså de tre som höll vakt vid ingången. 19 Och från staden tog han en hovman, den som var anförare för krigsfolket, och fem av kungens närmaste män som påträffades i staden, likaså överbefälhavarens sekreterare, som brukade skriva ut folket i landet till krigstjänst, och sextio andra män av landets folk som påträffades i staden. 20 Dessa tog Nebusaradan, översten för drabanterna, och förde dem till den babyloniske kungen i Ribla. 21 Och kungen i Babel lät avrätta dem där, i Ribla i Hamats land. Så blev Juda bortfört från sitt land.
Gedalja sätts över de kvarblivna i Juda
22 Men över det folk som blev kvar i Juda land, det folk som Nebukadnessar, kungen i Babel, lät bli kvar, satte han Gedalja, son till Ahikam, son till Safan. 23 När alla krigsbefälhavare tillsammans med sina män fick höra att kungen i Babel hade satt Gedalja över landet, kom de till Gedalja i Mispa, nämligen Ismael, Netanjas son, Johanan, Kareas son, netofatiten Seraja, Tanhumets son, och Jaasanja, maakatitens son, med sina män. 24 Gedalja gav dem och deras män sin ed och sade till dem: "Frukta inte för kaldeernas tjänare. Stanna kvar i landet och tjäna kungen i Babel så skall det gå er väl."
25 Men i sjunde månaden kom Ismael, son till Netanja, son till Elisama av kunglig börd, och hade med sig tio män. De slog ihjäl Gedalja, likaså de judar och kaldeer som var hos honom i Mispa. 26 Då bröt allt folket upp, från den minste till den störste, tillsammans med härförarna och begav sig till Egypten. De fruktade nämligen för kaldeerna.
Jojakin befrias ur fängelset
27 Men i det trettiosjunde året sedan Jojakin, Juda kung, hade blivit bortförd i fångenskap, i tolfte månaden, på tjugosjunde dagen i månaden,[d] tog Evil-Merodak, kungen i Babel - samma år han blev kung - Jojakin, Juda kung, till nåder och förde honom ut ur fängelset. 28 Han talade vänligt med honom och gav honom främsta platsen bland de kungar som var hos honom i Babel. 29 Han fick lägga av sin fångdräkt och ständigt äta vid kungens bord så länge han levde. 30 Ett fast underhåll fick han från kungen, visst för varje dag, så länge han levde.
Footnotes
- 2 Kungaboken 25:1 15 januari år 587 f. Kr.
- 2 Kungaboken 25:3 nionde dagen i månaden 18 juli 586 f. Kr. Se not till Jer 52:6.
- 2 Kungaboken 25:8 14 augusti 586 f. Kr.
- 2 Kungaboken 25:27 22 mars 561 f. Kr.
2 Kungaboken 25
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
2 Kungaboken 25
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
25 Då kom kung Nebukadnessar med hela sin armé mot Jerusalem. Det skedde i det nionde året av kung Sidkias regering i Juda, i den tionde månaden och på den tionde dagen. Han slog läger utanför staden och gick i ställning på alla sidor om den.
2 Belägringen varade ända in på det elfte året av hans regering.
3 Den nionde dagen i fjärde månaden det året åt man upp det sista av maten som fanns i staden,
4-5 och den natten gjorde kungen och hans trupper ett hål i den inre muren och flydde ut mot Hedmarken genom en port som fanns mellan de dubbla murarna i närheten av kungens trädgård. De babyloniska trupperna, som omringat staden, förföljde Sidkia och tog honom till fånga på Jerikoslätten, men alla hans män skingrades.
6 Sidkia fördes till Ribla, där han fick sin dom av kungen från Babylon.
7 Han tvingades se på när hans söner dödades, och sedan stack man ut ögonen på honom och förde honom i kopparkedjor till Babylon.
Jerusalem läggs i ruiner
8 Nebusaradan, befälhavaren över den kungliga livvakten, anlände till Jerusalem från Babylon den sjunde dagen i femte månaden i kung Nebukadnessars nittonde regeringsår.
9 Han lät bränna ner templet, palatset och alla andra byggnader av värde.
10 Han ledde arbetet när hela den babyloniska armén rev ner Jerusalems murar.
11 Den kvarleva av Juda som ännu återstod fördes bort tillsammans med de judiska desertörer som förklarat sin trohet mot kungen i Babylon,
12 men några av de allra fattigaste lämnades kvar för att bruka jorden och sköta om vingårdarna.
13 Babylonierna bröt ner kopparpelarna i templet, bäckenställen på hjul och det väldiga kopparfatet och dess ställning och förde bort alltsammans till Babylon.
14-15 De tog också kärl, skovlar, fyrfat, ljusstakar, skedar och alla andra koppartillbehör som använts vid offren. Nebusaradan såg till att fyrfaten och offerskålarna och allt annat av rent silver och guld blev omhändertaget.
16 Det var helt omöjligt att uppskatta vikten av de två pelarna, det stora fatet och ställningen, för de var mycket tunga. Allt detta hade tillverkats för templets räkning på kung Salomos befallning.
17 Varje pelare var nio meter hög och hade över en meter höga ornament av granatäpplen som dekoration på pelarhuvudet. Allt var gjort av koppar.
18 Nebusaradan, befälhavaren för livvakten, tog också översteprästen Seraja, hans assistent Sefanja och de tre tempelvakterna som fångar till Babylon.
19 En befälhavare från Juda armé, fem av kungens rådgivare och den officer och sekreterare som svarade för rekryteringen till krigstjänst och sextio av hans män hittade man på olika gömställen i staden.
20 De fördes av Nebusaradan till den babyloniske kungen i Ribla
21 där de avrättades med svärd.Så gick det till när Juda blev bortfört i fångenskap till Babylon.
Jerusalem efter kapitulationen
22 Nebukadnessar utsåg Gedalja, Ahikams son och Safans sonson, till ledare för dem som blev kvar i Juda.
23 När de judiska officerarna och soldaterna fick veta att kungen i Babylon hade utsett Gedalja som ledare kom de till honom i Mispa. Bland dem var Ismael, Netanjas son, Johanan, Kareas son, netofatiten Seraja, Tanhumets son, Jaasanja, maakatitens son, och deras män.
24 Gedalja lovade och försäkrade att om de underordnade sig babylonierna, skulle de få tillåtelse att bo i landet och slippa bli bortförda i fångenskap.
25 Men sju månader senare gick Ismael, som var av kunglig släkt, tillsammans med tio män och dödade Gedalja och hans stab, såväl judar som babylonier.
26 Då flydde alla judiska män och ledare i panik till Egypten, för de var rädda för babyloniernas hämnd.
27 Den tjugosjunde dagen i den tolfte månaden i det trettiosjunde året av sin fångenskap frigavs kung Jojakin ur fängelset av den nye kungen Evil-Merodak, som fick makten det året i Babylon.
28 Han behandlade Jojakin mycket vänligt och gav honom förmåner framför alla de andra kungarna som hölls som fångar i Babylon.
29 Jojakin fick lägga av fångdräkten, och under resten av sitt liv fick han äta vid kungens bord.
30 Så länge han levde gav kungen honom dessutom ett dagligt underhåll.
2 Kings 25
New Catholic Bible
2 Kings 25
New Catholic Bible
Chapter 25
1 It was during the ninth year of his reign, on the tenth day of the tenth month, that Nebuchadnezzar, the king of Babylon, and all his army came up against Jerusalem. He camped and made siege-works all around it.[a] 2 The city was under siege until the eleventh year of the reign of King Zedekiah. 3 By the ninth day of the fourth month the famine was so severe that there was no food left for the people of the land.
4 There was a breach in the city wall, and all of the warriors fled at night by way of the gate between the two walls by the king’s garden, even though the Chaldeans surrounded the city. They went toward the Arabah.
5 The Chaldean army chased after them and caught up with the king in the plains of Jericho, scattering his entire army. 6 They captured the king and brought him up to the king of Babylon who was at Riblah where he pronounced his judgment. 7 They killed Zedekiah’s sons before his eyes, and then they put out his eyes, bound him in brass fetters, and carried him off to Babylon.
Destruction of Jerusalem. 8 On the seventh day of the fifth month of the ninth year of the reign of Nebuchadnezzar, the king of Babylon, Nebuzaradan, the captain of the guard and a servant of the king of Babylon, came up to Jerusalem. 9 He burned down the temple of the Lord, the royal palace, all of the buildings of Jerusalem. He burned down every large building. 10 All of the Chaldean army that was with the captain of the guard broke down all of the walls surrounding Jerusalem. 11 Nebuzaradan, the captain of the guard, carried off the rest of the people who remained in the city, those who had deserted to the king of Babylon, and the rest of the multitude.
12 But the captain of the guard left the poorest of the people who were to be vinedressers and herdsmen.
13 The Chaldeans broke into pieces the bronze pillars in the temple of the Lord and the bronze sea and its base in the temple of the Lord. They carried the bronze off to Babylon. 14 They took away the pots, the shovels, the snuffers, the spoons, and all of the bronze vessels that were used for ministry there. 15 The captain of the guard also took away the censers and the bowls, and everything that was made with gold or silver. 16 One could not even measure the weight of the bronze from all these things: the two pillars, the sea, and its base that were made by Solomon for the temple of the Lord. 17 Each bronze pillar with its capital was eighteen cubits tall. The capital was three cubits high, along with a bronze network and pomegranates upon the capital. The other pillar was identical with its network.
18 The captain of the guard took away Seraiah, the chief priest, Zephaniah, the second priest, as well as three of the doormen. 19 He also took the officer who was in charge of the fighting men out of the city as well as five of the king’s advisors who were caught in the city. He took the scribe assigned to the leader of the army, the one who would muster the people of the land. He also took sixty of the people of the land who were found in the city.
20 Nebuzaradan, the captain of the guard, took them and brought them to the king of Babylon in Riblah. 21 The king of Babylon struck them down and killed them in Riblah in the land of Hamath. Thus, Judah was carried away from their land into exile.
22 Gedaliah Governs Judah.[b] As for the rest of the people who had remained in the land of Judah, Nebuchadnezzar, the king of Babylon, appointed Gedaliah, the son of Ahikam, the son of Shaphan, over them.
23 When all of the captains of the army (they and their men) heard that the king of Babylon had made Gedaliah governor, they came to Gedaliah in Mizpah. They were Ishmael, the son of Nethaniah, Johanan, the son of Kareah, Seraiah, the son of Tanhumeth the Netophathite, and Jaazaniah, the son of the Maachathite, and their men.
24 Gedaliah swore to them and to their men, saying to them, “Do not be afraid of the servants of the Chaldeans. Live in the land and serve the king of Babylon, and everything will be all right with you.”
25 But during the seventh month, Ishmael, the son of Nethaniah, the son of Elishama, a member of the royal family, came with ten men and struck down Gedaliah. He died along with the Jews and Chaldeans who were with him in Mizpah.
26 All of the people then rose up, the small and the great, and the captains of the army, and they went to Egypt because they were afraid of the Chaldeans.
27 Jehoiachin’s Release from Prison.[c] In the thirty-seventh year of the captivity of Jehoiachin, the king of Judah, on the twenty-seventh day of the twelfth month, Evil-merodach who had become king that year, released Jehoiachin, the king of Judah, from prison. 28 He spoke kindly to him and he set him upon his throne which was above the thrones of the kings who were with him in Babylon. 29 He changed his prison clothes, and he ate his meals with him for the rest of his life. 30 He was given a regular allowance from the king, a portion for each day of the rest of his life.
Footnotes
- 2 Kings 25:1 For the third time, the Babylonian army invaded Judah, destroying the temple and taking the people captive. Judah, like Israel, was unfaithful to God, who gave them many opportunities to turn back to him.
- 2 Kings 25:22 These painful incidents are told in detail in Jeremiah (Jer 40–42). Judah is now like “a desert that no one can cross” (Jer 9:12), since Babylonia does not introduce new inhabitants as Assyria had done in the case of Israel. But the wintry silence is preparing for the germination of new seed. This will produce a new people, one that has the law written in its heart and that will come to rebuild these ruins (Jer 31:33).
- 2 Kings 25:27 Evil-merodach succeeds his father, Nebuchadnezzar, in 561 B.C. and being a more humane man, takes pity on Jehoiachin, who has been in prison since 597 B.C. His treatment of the vassal king has been brilliantly confirmed by discoveries in 1940 that mention “Jaukinu, king of the land of Judah” as among those who receive supplies from the king’s treasury.
2 Kings 25
New International Version
2 Kings 25
New International Version
25 So in the ninth(A) year of Zedekiah’s reign, on the tenth day of the tenth month, Nebuchadnezzar(B) king of Babylon marched against Jerusalem with his whole army. He encamped outside the city and built siege works(C) all around it. 2 The city was kept under siege until the eleventh year of King Zedekiah.
3 By the ninth day of the fourth[a] month the famine(D) in the city had become so severe that there was no food for the people to eat. 4 Then the city wall was broken through,(E) and the whole army fled at night through the gate between the two walls near the king’s garden, though the Babylonians[b] were surrounding(F) the city. They fled toward the Arabah,[c] 5 but the Babylonian[d] army pursued the king and overtook him in the plains of Jericho. All his soldiers were separated from him and scattered,(G) 6 and he was captured.(H)
He was taken to the king of Babylon at Riblah,(I) where sentence was pronounced on him. 7 They killed the sons of Zedekiah before his eyes. Then they put out his eyes, bound him with bronze shackles and took him to Babylon.(J)
8 On the seventh day of the fifth month, in the nineteenth year of Nebuchadnezzar king of Babylon, Nebuzaradan commander of the imperial guard, an official of the king of Babylon, came to Jerusalem. 9 He set fire(K) to the temple of the Lord, the royal palace and all the houses of Jerusalem. Every important building he burned down.(L) 10 The whole Babylonian army under the commander of the imperial guard broke down the walls(M) around Jerusalem. 11 Nebuzaradan the commander of the guard carried into exile(N) the people who remained in the city, along with the rest of the populace and those who had deserted to the king of Babylon.(O) 12 But the commander left behind some of the poorest people(P) of the land to work the vineyards and fields.
13 The Babylonians broke(Q) up the bronze pillars, the movable stands and the bronze Sea that were at the temple of the Lord and they carried the bronze to Babylon. 14 They also took away the pots, shovels, wick trimmers, dishes(R) and all the bronze articles(S) used in the temple service. 15 The commander of the imperial guard took away the censers and sprinkling bowls—all that were made of pure gold or silver.(T)
16 The bronze from the two pillars, the Sea and the movable stands, which Solomon had made for the temple of the Lord, was more than could be weighed. 17 Each pillar(U) was eighteen cubits[e] high. The bronze capital on top of one pillar was three cubits[f] high and was decorated with a network and pomegranates of bronze all around. The other pillar, with its network, was similar.
18 The commander of the guard took as prisoners Seraiah(V) the chief priest, Zephaniah(W) the priest next in rank and the three doorkeepers.(X) 19 Of those still in the city, he took the officer in charge of the fighting men, and five royal advisers. He also took the secretary who was chief officer in charge of conscripting the people of the land and sixty of the conscripts who were found in the city. 20 Nebuzaradan the commander took them all and brought them to the king of Babylon at Riblah. 21 There at Riblah,(Y) in the land of Hamath, the king had them executed.(Z)
So Judah went into captivity,(AA) away from her land.(AB)
22 Nebuchadnezzar king of Babylon appointed Gedaliah(AC) son of Ahikam,(AD) the son of Shaphan, to be over the people he had left behind in Judah. 23 When all the army officers and their men heard that the king of Babylon had appointed Gedaliah as governor, they came to Gedaliah at Mizpah—Ishmael son of Nethaniah, Johanan son of Kareah, Seraiah son of Tanhumeth the Netophathite, Jaazaniah the son of the Maakathite, and their men. 24 Gedaliah took an oath to reassure them and their men. “Do not be afraid of the Babylonian officials,” he said. “Settle down in the land and serve the king of Babylon, and it will go well with you.”
25 In the seventh month, however, Ishmael son of Nethaniah, the son of Elishama, who was of royal blood, came with ten men and assassinated(AE) Gedaliah and also the men of Judah and the Babylonians who were with him at Mizpah.(AF) 26 At this, all the people from the least to the greatest, together with the army officers, fled to Egypt(AG) for fear of the Babylonians.
Jehoiachin Released(AH)
27 In the thirty-seventh year of the exile of Jehoiachin king of Judah, in the year Awel-Marduk became king of Babylon, he released Jehoiachin(AI) king of Judah from prison. He did this on the twenty-seventh day of the twelfth month. 28 He spoke kindly(AJ) to him and gave him a seat of honor(AK) higher than those of the other kings who were with him in Babylon. 29 So Jehoiachin put aside his prison clothes and for the rest of his life ate regularly at the king’s table.(AL) 30 Day by day the king gave Jehoiachin a regular allowance as long as he lived.(AM)
Footnotes
- 2 Kings 25:3 Probable reading of the original Hebrew text (see Jer. 52:6); Masoretic Text does not have fourth.
- 2 Kings 25:4 Or Chaldeans; also in verses 13, 25 and 26
- 2 Kings 25:4 Or the Jordan Valley
- 2 Kings 25:5 Or Chaldean; also in verses 10 and 24
- 2 Kings 25:17 That is, about 27 feet or about 8.1 meters
- 2 Kings 25:17 That is, about 4 1/2 feet or about 1.4 meters
Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Svenska Folkbibeln (SFB)
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) (SVL)
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
New International Version (NIV) 
Holy Bible, New International Version®, NIV® Copyright ©1973, 1978, 1984, 2011 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
NIV Reverse Interlinear Bible: English to Hebrew and English to Greek. Copyright © 2019 by Zondervan.