2 Kungaboken 23:29
Svenska Folkbibeln 2015
29 (A) Under hans tid drog farao Neko[a], kungen av Egypten, upp mot Assyriens kung vid floden Eufrat. Då tågade kung Josia emot honom men blev dödad av honom vid Megiddo[b] under första sammandrabbningen.
Read full chapterFootnotes
- 23:24 husgudarna Statyetter förknippade med folktro och vidskepelse (se 1 Mos 31:34 med not).
- 23:29 farao Neko Neko II (610-595 f Kr) ville år 609 hjälpa de sista kvarvarande assyrierna i Harran i norra Syrien, som var trängda av babylonierna efter Nineves fall 612 f Kr (se Nahums bok). Josia stödde babylonierna liksom hans farfar Hiskia (20:12 med not).
2 Kungaboken 23:29
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
29 På hans tid tågade farao Neko, kungen av Egypten, för att strida mot den assyriske kungen vid floden Eufrat, och kung Josia drog ut för att möta honom. Men när de möttes vid Megiddo blev han dödad.
Read full chapter
2 Kungaboken 24:7
Svenska Folkbibeln 2015
7 Därefter drog Egyptens kung inte mer ut ur sitt land, för Babels kung hade intagit allt som tillhörde Egyptens kung, från Egyptens bäckravin[a] ända till floden Eufrat.
Read full chapterFootnotes
- 24:7 Egyptens bäckravin Wadi el-Arish, Israels traditionella gräns i sydväst mot Sinai (4 Mos 34:5).
2 Kungaboken 24:7
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
7 Den egyptiske kungen kom inte tillbaka mer från sitt land, för kungen i Babylonien hade intagit det område som tillhört Egypten, från Egyptens gränsflod till floden Eufrat.
Read full chapter
2 Krönikeboken 35:20
Svenska Folkbibeln 2015
Josia dör vid Megiddo
20 (A) Efter allt detta, när Josia hade fått templet i ordning, drog Egyptens kung Neko[a] upp för att strida vid Karkemish som ligger vid Eufrat. Josia drog ut mot honom.
Read full chapter
2 Krönikeboken 35:20
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Josia dör i strid
(2 Kung 23:28-30)
20 Efter allt detta, när Josia hade satt templet i stånd, tågade kung Neko av Egypten ut för att strida vid Karkemish vid floden Eufrat, och Josia drog ut för att möta honom.
Read full chapter
Jesaja 19
Svenska Folkbibeln 2015
Egyptens förnedring och upprättelse
19 (A) Profetia om Egypten.
Se, Herren far fram på en snabb sky
och kommer till Egypten.
Egyptens avgudar bävar
inför honom,
och egyptiernas hjärtan smälter
i deras bröst.
2 Jag ska egga egyptier mot egyptier[a],
broder ska strida mot broder
och vän mot vän,
stad mot stad och rike mot rike.
3 (B) Egyptiernas mod ska försvinna,
jag ska göra deras planer om intet.
De ska fråga
sina avgudar och trollkarlar,
andebesvärjare och spåmän.
4 Jag ska överlämna egyptierna
i en hård herres hand,
en grym kung ska råda över dem,
säger Herren Gud Sebaot.
5 (C) Vattnet i havet ska torka ut,
floden sina och ebba ut.
6 Strömmarna ska stinka,
Egyptens kanaler
krympa och torka ut,
rör och vass vissna bort.
7 (D) Ängarna[b] vid Nilen längs flodstranden
och alla sädesfält vid floden
ska torka ut,
fördärvas och försvinna.
8 Nilens fiskare ska klaga,
alla som kastar ut krok i floden
ska sörja,
de som lägger ut nät i vattnet
ska bli modlösa.
9 De som arbetar med lin[c]
och de som väver fina tyger
ska komma på skam.
10 Landets stöttepelare[d] ska krossas
och alla lönearbetare gripas
av ångest.
11 Soans[e] alla furstar står som dårar,
faraos visaste rådgivare
ger oförnuftiga råd.
Hur kan ni säga till farao:
"Jag är son till visa män,
son till forntida kungar"?
12 Var finns nu dina visa män?
De kan få berätta för dig,
de vet ju[f] det,
vad Herren Sebaot har beslutat
om Egypten.
13 Soans furstar har blivit dårar,
Memfis[g] furstar är bedragna,
de som var hörnstenar
i Egyptens stammar
har vilselett det.
14 (E) Herren har utgjutit
en förvirringens ande
bland dem
så att de vilseleder Egypten
i allt det gör,
likt en berusad
som raglar i sina spyor.
15 (F) Egypten kan inget uträtta,
varken huvud eller svans,
palmtopp eller sävstrå.
16 På den dagen ska egyptierna
vara som kvinnor.
De ska darra och vara rädda
för Herren Sebaots lyfta hand
när han lyfter den mot dem.
17 Och Juda land ska bli en skräck
för egyptierna.
Så ofta någon nämner det för dem
ska de bli rädda,
på grund av det beslut som
Herren Sebaot har fattat mot dem.
18 (G) På den dagen ska det finnas fem städer[h] i Egyptens land som talar Kanaans språk och svär vid Herren Sebaot. En av dem ska heta Ir-Haheres[i]. 19 (H) På den tiden ska ett altare vara rest åt Herren mitt i Egyptens land och en stod åt Herren vid landets gräns. 20 (I) De ska vara till tecken och vittnesbörd om Herren Sebaot i Egyptens land. För när de ropar till Herren på grund av förtryckarna ska han sända dem en frälsare och förkämpe som[j] ska befria dem. 21 (J) Herren ska göra sig känd för egyptierna, och egyptierna ska på den tiden lära känna Herren. De ska tjäna honom med slaktoffer och matoffer och ge löften åt Herren och uppfylla dem. 22 Så ska Herren slå Egypten, slå men också hela. När de omvänder sig till Herren ska han bönhöra dem och hela dem.
23 På den dagen ska det finnas en banad väg mellan Egypten och Assyrien, och assyrierna ska komma in i Egypten och egyptierna in i Assyrien, och egyptierna ska tjäna Herren tillsammans med assyrierna. 24 På den dagen ska Israel vara den tredje vid sidan av Egypten och Assyrien, en välsignelse mitt på jorden. 25 Herren Sebaot ska välsigna dem och säga:
Välsignat är Egypten, mitt folk,
och Assyrien, mina händers verk,
och Israel, min arvedel!
Footnotes
- 19:2 egyptier mot egyptier Landet var splittrat mellan flera olika faraoner (vers 13) tills det erövrades och enades av nubiern Shabaka på 710-talet f Kr (vers 4).
- 19:7 Ängarna Annan översättning: "Vattenväxterna".
- 19:9 arbetar med lin Egypten var berömt för sitt fina linne (1 Mos 41:42, Ords 7:16, Hes 27:7).
- 19:10 Landets stöttepelare Andra handskrifter (Septuaginta): "Vävarna".
- 19:11 Soan Hade varit Egyptens huvudstad under Salomos tid. Låg i östra Nildeltat (Ps 78:12).
- 19:12 de vet ju Andra handskrifter: "de kan få låta dig veta".
- 19:13 Memfis Egyptens första huvudstad under 2000-talet f Kr. Låg strax söder om Kairo.
- 19:18 fem städer Jfr Jer 44:1 för fyra egyptiska orter där hebreisktalande judar hade bosatt sig.
- 19:18 Ir-Haheres Betyder "ödeläggelsens stad". Andra handskrifter: "Ir-Hacheres", som betyder "Solens stad". I Heliopolisområdet byggdes enligt Josefus på 100-talet f Kr en mindre kopia av Jerusalems tempel (jfr vers 19).
- 19:20 och förkämpe som Annan översättning: "som ska kämpa och". Ordet för "förkämpe" (rab) kan också översättas "stor" eller "mästare" (jfr "rabbi" i nytestamentlig tid).
Jesaja 19
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Profetia över Egypten
19 Profetia om Egypten:
Se, Herren rider på ett snabbt moln,
han kommer till Egypten.
Egyptens avgudar bävar inför honom,
egypterna blir modlösa.
2 ”Jag hetsar upp egypter mot egypter,
bror mot bror,
var och en mot sin nästa,
stad mot stad,
rike mot rike.
3 Egypterna tappar modet,
och deras planer gör jag om intet.
De rådfrågar avgudar, gengångare,
de dödas andar och spådomsandar.
4 Jag ska överlämna Egypten till en hård herres makt,
och en grym kung ska härska över dem”,
säger Herren, härskarornas Herre.
5 Vattnet i Nilen ska torka ut
och flodbanken spricka av torkan.
6 Kanalerna ska stinka,
Egyptens strömmar krympa
och gräs och vass vissna bort.
7 All grönska utmed floden och i floddeltat,
liksom alla sädesfält vid floden
ska torka ut och blåsas bort
och inte mer finnas till.
8 Alla fiskare sörjer och klagar,
alla som kastar ut krokar i Nilen klagar,
och de som kastar ut sina nät i vattnen
är modlösa.
9 De som odlar,
bearbetar och väver lin ger upp,
10 handarbetarna[a] är krossade,
och de som arbetar för lön grips av ångest.
11 Dumma är furstarna i Soan,
faraos visa rådgivare förmedlar dåraktiga råd.
Hur kan ni säga till farao:
”Jag är de vises ättling,
ättling till forntida kungar?”
12 Var är nu dina visa?
Låt dem uppenbara för dig och kungöra
vad härskarornas Herre bestämt om Egypten.
13 Soans furstar agerar som dårar,
Memfis[b] furstar är bedragna,
stammarnas stöttepelare leder Egypten vilse.
14 Herren har utgjutit i dem en förvirringens ande,
så att de får Egypten att ragla vad det än gör,
som en drucken i sina spyor.
15 Egypten kan inget göra,
varken huvud eller svans,
palmtopp eller strå.
16 Egypterna ska då bli som kvinnor, de ska darra av fruktan för härskarornas Herres utsträckta hand mot dem. 17 Juda land ska skapa förvirring bland egypterna. Var och en som hör detta omtalas ska bli förskräckt över de beslut som härskarornas Herre, har fattat.
18 Vid den tiden ska man i fem städer i Egypten tala Kanaans språk och svära vid härskarornas Herre. En av dessa ska kallas Solstaden[c].
19 Mitt i Egyptens land kommer det då att finnas ett altare åt Herren, och vid gränsen ett monument till Herrens ära. 20 Det ska vara till tecken och vittnesbörd om härskarornas Herre i Egypten. När de ropar till Herren för sina förtryckares skull, ska han sända dem en räddare som försvarar och befriar dem. 21 Herren ska göra sig känd för egypterna, och på den tiden ska de lära känna Herren. De ska tjäna honom med slaktoffer och matoffer. De ska avlägga löften inför Herren och hålla dem. 22 Herren ska slå Egypten – slå men också hela. När de vänder sig till Herren ska han svara på deras böner och hela dem.
23 Den dagen ska det gå en huvudväg från Egypten till Assyrien, och assyrierna ska komma till Egypten och egypterna till Assyrien, och egypterna ska tillbe tillsammans med assyrierna. 24 Den dagen ska Israel vara den tredje, vid sidan om Egypten och Assyrien, och bli till välsignelse på jorden. 25 Härskarornas Herre ska välsigna dem:
”Välsignelse över Egypten, mitt folk,
över Assyrien, som jag har format,
och över Israel, mitt arv!”
Footnotes
- 19:10 Det hebreiska ordets betydelse är osäker, kan ev. också betyda stöttepelare.
- 19:13 På hebreiska Nof.
- 19:18 Enligt många viktiga handskrifter Ir Haheres, som betyder Förödelsens stad. Här följer översättningen andra handskrifter som har Solstaden (Ir Hacheres) och som tycks passa in bättre i den positiva kontexten.
Hesekiel 29:2-32:21
Svenska Folkbibeln 2015
2 (A) ”Människobarn, vänd ditt ansikte mot farao[a], Egyptens kung, och profetera mot honom och mot hela Egypten. 3 (B) Säg:
Så säger Herren Gud:
Jag är emot dig, farao,
du Egyptens kung,
du stora monster[b],
som ligger där i dina strömmar
och säger: Nilen är min,
jag har själv gjort den.
4 (C) Jag ska sätta krokar i dina käftar
och låta fiskarna i dina strömmar
fastna i dina fjäll.
Så ska jag dra upp dig[c]
ur dina strömmar
med alla fiskar som hänger fast
vid dina fjäll.
5 (D) Jag ska kasta dig ut i öknen
med alla fiskarna
från dina strömmar.
Du ska bli liggande på marken
och inte tas bort därifrån
eller hämtas,
för jag ska ge dig till mat
åt markens djur
och himlens fåglar.
6 (E) Alla Egyptens invånare
ska inse att jag är Herren,
för de är en rörstav
för Israels hus.
7 När de tar dig i sin hand
går du sönder
och ristar upp hela deras sida.
När de stöder sig på dig bryts du av,
och du får alla höfter att darra.
8 Därför säger Herren Gud så: Se, jag vill låta svärd drabba dig och jag ska utrota både människor och djur ur dig. 9 (F) Egyptens land ska skövlas och läggas öde, och de ska inse att jag är Herren. Detta därför att du sade: Nilfloden är min, jag har själv gjort den. 10 (G) Se, därför är jag emot dig och dina strömmar, och jag ska göra Egyptens land till en ödemark, till ett ödelagt land, från Migdol till Assuan[d] ända fram till Nubiens gräns.
11 Ingen människas fot ska gå fram där och ingen fot av något djur. Landet ska ligga obebott i fyrtio år. 12 Jag ska göra Egyptens land till en ödemark bland ödelagda länder, och dess städer ska ligga öde bland ödelagda städer i fyrtio år. Jag ska skingra egyptierna bland folken och sprida ut dem i länderna.
13 För så säger Herren Gud: När fyrtio år har gått, ska jag samla egyptierna från de folk där de är utspridda. 14 (H) Jag ska göra slut på deras fångenskap och låta dem återvända till Patros land[e], som de härstammar från. Där ska de bli ett obetydligt rike, 15 ett rike som är obetydligare än andra riken så att det inte mer kan upphöja sig[f] över folken. Jag ska låta dem bli så få att de inte kan härska över folken. 16 Israels folk ska inte mer förlita sig på egyptierna, utan de ska minnas sin synd när de vänder sig till dem för att få hjälp. Och de ska inse att jag är Herren Gud.”
17 I det tjugosjunde året, på första dagen i den första månaden[g] kom Herrens ord till mig: 18 ”Människobarn, Nebukadressar, Babels kung, har låtit sin här utföra ett hårt arbete mot Tyrus. Varje huvud har blivit skalligt och varje skuldra sönderskavd. Men varken han eller hans här har vunnit något av Tyrus genom det arbete de utfört mot det. 19 (I) Därför säger Herren Gud så: Se, jag ger Egyptens land till Nebukadressar[h], Babels kung, och han ska föra bort dess rikedomar och plundra och ta byte där. Detta ska hans här få som lön. 20 Som ersättning för hans arbete ger jag honom Egyptens land, för de har utfört sitt verk för min räkning, säger Herren Gud.
21 (J) På den tiden ska jag låta ett horn växa upp åt Israels hus, och jag ska låta dig öppna munnen mitt ibland dem. Och de ska inse att jag är Herren.”
Egyptens och faraos fall
30 Herrens ord kom till mig:
2 ”Människobarn, profetera och säg:
Så säger Herren Gud:
Jämra er: Ve oss, vilken dag!
3 (K) För dagen är nära,
Herrens dag är nära,
en mulen dag,
då hednafolkens stund är inne.
4 (L) Ett svärd ska komma över Egypten,
och Nubien[i] ska gripas av ångest
när de slagna faller i Egypten,
dess rikedomar förs bort
och dess grundvalar rivs upp.
5 (M) Nubier, puteer och ludeer
och hela skaran av främmande folk
och libyer[j]
och förbundslandets söner[k]
ska tillsammans med dem
falla för svärd.
6 (N) Så säger Herren:
Egyptens försvarare ska falla,
deras stolta makt ska störtas.
Från Migdol till Assuan
ska de som bor där
falla för svärd,
säger Herren Gud.
7 (O) Deras land ska ligga öde bland ödelagda länder, och deras städer ska ligga bland ödelagda städer. 8 De ska inse att jag är Herren, när jag sätter eld på Egypten och låter krossa alla dess hjälpare.
9 (P) På den dagen ska sändebud på fartyg dra ut från mig för att skrämma Nubien mitt i dess trygghet. Man ska där gripas av ångest som på Egyptens dag, för se, det kommer.
10 Så säger Herren Gud:
Jag ska göra slut
på Egyptens överflöd
genom Nebukadressar,
Babels kung.
11 (Q) Han och hans folk med honom,
de grymmaste bland hednafolken,
ska föras dit
för att fördärva landet.
De ska dra sina svärd mot Egypten
och fylla landet med slagna.
12 (R) Jag ska göra floderna
till torr mark
och sälja landet
i onda mäns händer.
Genom främlingars händer
ska jag ödelägga landet
med allt som finns i det.
Jag, Herren, har talat.
13 (S) Så säger Herren Gud:
Jag ska också förstöra avgudarna
och göra slut
på avgudabilderna i Memfis[l].
Det ska inte mer uppstå någon
furste i Egypten,
och jag ska låta skräck
drabba Egyptens land.
14 Jag ska ödelägga Patros,
tända eld på Soan[m]
och hålla dom över No[n].
15 (T) Jag ska ösa min vrede över Sin[o],
Egyptens värn,
och utrota den larmande hopen
i No.
16 Jag ska tända eld på Egypten,
Sin ska gripas av ångest,
No ska erövras
och Memfis överfallas
på ljusa dagen.
17 Avens[p] och Pi-Besets[q] unga män
ska falla för svärd,
och kvinnorna ska vandra bort
i fångenskap.
18 I Tachpanches[r] blir dagen mörk,
när jag bryter sönder Egyptens ok
och dess stolta makt upphör
att finnas till.
Ett moln ska täcka det,
och dess döttrar ska vandra bort
i fångenskap.
19 Jag ska hålla dom över Egypten,
och de ska inse att jag är Herren.”
20 I elfte året, på sjunde dagen i första månaden[s], kom Herrens ord till mig: 21 ”Människobarn, jag har brutit sönder faraos, den egyptiske kungens arm, och man har inte förbundit den. Man har inte använt läkemedel, inte lindat den eller lagt förband på den för att på nytt göra den stark nog att föra svärdet.
22 Därför säger Herren Gud så: Jag är emot farao, Egyptens kung, och ska bryta sönder hans armar, både den som ännu är stark och den som redan är bruten, och jag ska låta svärdet falla ur hans hand. 23 Jag ska skingra egyptierna bland folken och sprida ut dem i länderna. 24 (U) Den babyloniske kungens armar ska jag stärka, och jag ska sätta mitt svärd i hans hand. Men faraos armar ska jag bryta sönder, så att han som en dödsslagen kämpe jämrar sig inför honom. 25 Jag ska stärka den babyloniske kungens armar, men faraos armar ska sjunka ner. De ska inse att jag är Herren, när jag sätter mitt svärd i den babyloniske kungens hand, för att han ska räcka ut det mot Egyptens land. 26 Jag ska skingra egyptierna bland folken och sprida ut dem i länderna. Och de ska inse att jag är Herren.”
Det ska gå Egypten som Assyrien
31 I elfte året, på första dagen i tredje månaden[t], kom Herrens ord till mig: 2 ”Människobarn, säg till farao, Egyptens kung, och till hans larmande hop:
Vem liknar du i din storhet?
3 Se på Assyrien[u],
en gång en ceder på Libanon
med vackra grenar,
skuggrik krona och hög stam,
som sträckte sin topp upp
bland molnen.
4 Vatten gav den växt,
djupa källor gjorde den hög.
Källorna lät sina strömmar
flyta runt platsen
där den var planterad,
och sände ut sina flöden
till alla andra träd på marken.
5 Därför fick den högre stam
än alla träd på marken.
Den fick många kvistar
och yviga grenar
på grund av det rikliga vattnet
när den sköt skott.
6 (V) Alla himlens fåglar
byggde sina bon bland grenarna,
alla markens djur födde sina ungar
under dess grenar,
och i skuggan av det
bodde alla de stora folken.
7 Den var vacker genom sin storhet
och genom sina grenars längd,
för den hade sin rot
vid väldiga vatten.
8 Ingen ceder i Guds lustgård
gick upp mot den,
ingen cypress hade grenar
som kunde jämföras med den,
ingen lönn bar kvistar som den.
Nej, inget träd i Guds lustgård
liknade den i skönhet.
9 Jag hade gjort den så vacker
med alla dess grenar
att alla Edens träd i Guds lustgård
avundades den.
10 (W) Därför säger Herren Gud så: Eftersom den har växt så hög och sträckt sin topp upp bland molnen och förhävt sig i sitt hjärta över att den var så hög, 11 därför ska jag utlämna den åt den mäktige bland folken. Han ska behandla den som den förtjänar, för jag har röjt den ur vägen för dess ogudaktighets skull. 12 (X) Främlingar, de grymmaste folk, har fått hugga ner den och har låtit den ligga. Dess kvistar har fallit på bergen och i alla dalar. Grenarna har brutits av och kastats i landets alla bäckar, och alla folk på jorden måste ge sig bort ifrån dess skugga och låta den ligga. 13 På den fallna stammen bor alla himlens fåglar, och på grenarna lägger sig alla markens djur.
14 (Y) Detta sker för att inget träd som växer vid vatten ska yvas på grund av sin höjd och sträcka sin topp upp bland molnen, och för att inte ens det väldigaste av dem ska stå där och vara högmodigt, nej, inget träd som har haft vatten att dricka. För de är alla bestämda till att dö och måste ner i jordens djup för att vara där bland människors barn, hos dem som har farit ner i graven.
15 (Z) Så säger Herren Gud: På den dag då cedern for ner till dödsriket lät jag djupet klä sig i säcktyg för dess skull. Jag lät strömmarna stå stilla, och de stora vattnen hölls tillbaka. Jag lät för dess skull Libanon klä sig i svart, och alla träd på marken vissnade i sorg över den. 16 (AA) Vid dånet av dess fall fick jag hednafolken att bäva, när jag störtade ner den i dödsriket till dem som hade farit ner i graven. Men i jordens djup tröstade sig då alla Edens träd, de främsta och bästa på Libanon, alla de som hade haft vatten att dricka. 17 Också de hade, som det trädet, tvingats fara ner till dödsriket, till dem som var slagna med svärd. Dit for också de som hade varit dess stöd och hade bott i dess skugga bland hednafolken.
18 Vilket av Edens träd liknar dig i härlighet och storhet? Ändå ska du störtas ner i jordens djup tillsammans med Edens träd och ligga där bland de oomskurna, hos dem som har genomborrats med svärd. Så ska det gå farao och hela hans larmande hop, säger Herren Gud.”
Sorgesång över farao
32 I det tolfte året, på första dagen i den tolfte månaden[v] kom Herrens ord till mig:
2 (AB) ”Människobarn, stäm upp en sorgesång över farao, Egyptens kung, och säg till honom:
Du var som ett ungt lejon
bland hednafolken.
Du liknade monstret i havet,
där du for fram i dina strömmar
och rörde upp vattnet
med dina fötter
och grumlade floderna.
3 (AC) Så säger Herren Gud:
Jag ska breda ut mitt nät över dig
genom skaror av många folk,
och de ska dra upp dig i mitt garn.
4 (AD) Jag ska kasta upp dig på land
och slunga dig bort
på det öppna fältet.
Jag ska låta alla himlens
fåglar slå ner på dig
och låta jordens alla vilda djur
äta sig mätta på dig.
5 Jag ska kasta ditt kött på bergen
och fylla dalarna
med ditt kadaver.
6 Jag ska dränka landet
med strömmar av ditt blod
ända upp till bergen,
och bäckarna ska bli fyllda av dig.
7 (AE) När det är ute med dig,
ska jag täcka över himlen
och förmörka stjärnorna.
Jag ska täcka över solen med moln,
och månen ska inte lysa mer.
8 Alla ljus på himlen
ska jag förmörka för din skull,
jag lägger ditt land i mörker,
säger Herren Gud.
9 (AF) Många folks hjärtan
ska jag bedröva
när jag tillkännager din undergång
bland hednafolken,
för länder som du inte känner.
10 Jag ska få många folk
att häpna över dig,
och deras kungar ska bäva
för din skull
när jag svingar mitt svärd
inför deras ögon.
Varje ögonblick ska de frukta,
var och en för sitt liv,
den dag du faller.
11 För så säger Herren Gud:
Den babyloniske kungens svärd
ska komma över dig.
12 (AG) Jag ska låta din larmande hop
falla för hjältars svärd,
alla de grymmaste
bland hednafolken.
De ska ödelägga
Egyptens härlighet,
och hela den larmande hopen
ska förgöras.
13 (AH) Jag ska utrota all dess boskap
vid de många vattnen.
Ingen människofot ska mer
röra upp vattnet,
inte heller boskapsklövar.
14 Sedan ska jag låta deras vatten
sjunka undan
och deras strömmar flyta bort
som olja,
säger Herren Gud.
15 När jag gör Egyptens land
till en övergiven ödemark
och tar ifrån landet
allt som finns där
och slår ner alla som bor i landet,
då ska de inse att jag är Herren.
16 Detta är en sorgesång
som man ska sjunga.
Folkens döttrar ska sjunga den
över Egypten
med hela dess larmande hop,
säger Herren Gud.”
Sorgesång över de slagna folken
17 I det tolfte året, på femtonde dagen i månaden,[w] kom Herrens ord till mig:
18 (AI) ”Människobarn, sjung sorgesång över Egyptens larmande folkhop. Befall henne att fara ner i jordens djup tillsammans med döttrarna till mäktiga folkslag, ner till dem som redan har farit ner i graven.
19 (AJ) Vem överträffar du i skönhet? Far ner och lägg dig bland de oomskurna! 20 Bland män som är genomborrade med svärd ska de falla. Svärdet är redo. Släpa bort henne med alla hennes folkskaror.
21 (AK) Starka hjältar ska tala ur dödsriket till honom och till dem som hjälper honom: De har farit hit ner, och nu ligger de där, de oomskurna, genomborrade med svärd.
Footnotes
- 29:2 farao Hofra, av grekerna kallad Apries (589-570 f Kr). Nämns i Jer 37:5, 44:30.
- 29:3 monster Krokodiler fiskades enligt Herodotos med stora krokar (vers 4).
- 29:4 dra upp dig Egypten ryckte ut mot babylonierna sommaren 587 f Kr men besegrades (Jer 37:5f).
- 29:10 från Migdol till Assuan Egyptens nordöstra (2 Mos 14:2) och södra gräns.
- 29:14 Patros land Södra Egypten.
- 29:15 inte mer … upphöja sig Egypten blev från 525 f Kr en lydstat under perserriket (Est 1:1).
- 29:17 det tjugosjunde året, på första dagen i den första månaden 26 april år 571 f Kr, något år efter belägringens slut (26:8).
- 29:19 ger Egyptens land till Nebukadressar Egypten invaderades enligt Herodotos 568 f Kr.
- 30:4 Nubien Nuvarande Sudan, Egyptens allierade i syd (jfr Nah 3:9).
- 30:5 libyer Enligt Septuaginta. Den hebreiska texten har ”kubeer” (okänt folk).
- 30:5 förbundslandets söner Judar boende i Egypten (se Jer 44:1 med not).
- 30:13 Memfis Hebr. Nof, Egyptens dåtida huvudstad 2 mil söder om Kairo.
- 30:14 Soan Centralort i östra Nildeltat i nordöstra Egypten (Ps 78:43).
- 30:14 No På grekiska Thebe, den forna huvudstaden vid Luxor i södra Egypten (Nah 3:8).
- 30:15 Sin Stad på Sinaihalvöns nordkust, på grekiska Pelusium.
- 30:17 Aven Staden On (Heliopolis under nuvarande Kairo). Dess namn är omvokaliserat till hebr. aven, ”ondska” (jfr Hos 4:15).
- 30:17 Pi-Beset Troligen Bubastis i sydöstra Nildeltat, huvudstad under tiden efter Salomo.
- 30:18 Tachpanches Stad i östra Nildeltat dit judar flydde efter Jerusalems fall (Jer 43:7f).
- 30:20 elfte året, på sjunde dagen i första månaden 29 april 587 f Kr, strax före den egyptiska expeditionen (29:4).
- 31:1 elfte året, på första dagen i tredje månaden 21 juni 587 f Kr.
- 31:3 Assyrien hade dominerat Mellanöstern i nästan trehundra år (ca 900-612 f Kr) men nyligen krossats av babylonierna (vers 11-12, jfr Nahums bok, Jes 10:5f, Jer 50:18, Sef 2:13).
- 32:1 tolfte året, på första dagen i den tolfte månaden 3 mars 585 f Kr.
- 32:17 tolfte året, på femtonde dagen i månaden 17 mars 585 f Kr.
Hesekiel 29:2-32:21
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
2 ”Du människa, vänd dig mot farao, Egyptens kung, och profetera mot honom och mot hela Egypten. 3 Säg: ’Så säger Herren, Herren:
Jag ska ta itu med dig, farao,
kung av Egypten,
du stora odjur
som vilar i dina floder
och säger: ”Nilen är min,
jag har skapat den åt mig själv.”
4 Men jag ska sätta krokar i dina käftar
och låta fiskarna i dina floder fastna vid dina fjäll.
Jag ska dra upp dig ur dina floder med alla fiskar
som hänger fast vid dina fjäll.
5 Jag ska lämna dig i öknen,
dig och alla fiskarna från dina floder.
Du ska bli liggande på bara marken,
och ingen ska hjälpa dig upp eller ta dig därifrån.
Åt markens djur och himlens fåglar
ger jag dig som mat.
6 Alla som bor i Egypten ska förstå att jag är Herren. De är som en stav av vass för israeliterna. 7 När de griper tag i dig går du sönder och alla river sönder sina händer på dig. När de stöder sig på dig bryts du av och får deras höfter att gå ur led.
8 Därför säger Herren, Herren: Jag ska rikta ett svärd mot dig och utplåna både människor och djur. 9 Egypten ska förhärjas och bli ett öde land. Då ska de inse att jag är Herren.
Han sa ju: ”Nilen är min. Jag har själv gjort den.” 10 Därför ska jag ta itu med dig och din flod, och jag ska göra Egyptens land förhärjat och öde, från Migdol till Assuan, ända till gränsen mot Kush. 11 Ingen ska gå där, varken människa eller djur, och under fyrtio år ska ingen bosätta sig där. 12 Jag ska göra Egypten till ett öde land bland andra öde länder, och dess städer ska ligga öde bland ödelagda städer i fyrtio år. Egypterna själva ska jag skingra bland folken och sprida ut till andra länder.
13 Så säger Herren, Herren: Efter de fyrtio åren ska jag samla egypterna från de folk bland vilka de är skingrade. 14 Jag ska låta dem återvända från fångenskapen tillbaka till Patros[a] land, som de kom ifrån. Där kommer de att bli ett obetydligt kungarike, 15 det obetydligaste av alla riken. Aldrig mer ska de upphöja sig över folken. Jag ska göra dem så få att de aldrig mer kommer att härska över andra folk. 16 Israeliterna ska inte längre förlita sig på dem, utan de ska komma ihåg den synd de begick när de vände sig till Egypten. Då ska de inse att jag är Herren, Herren.’ ”
Nebukadnessars vedergällning
17 I det tjugosjunde året, på den första dagen i första månaden[b], kom Herrens ord till mig: 18 ”Du människa, den babyloniske kungen Nebukadnessar drev sin armé hårt mot Tyros. Allas huvuden slets kala och allas skuldror blev sönderskavda. Ändå fick han och hans armé inget ut av allt sitt slit vid anfallet mot Tyros. 19 Därför, säger Herren, Herren, ger jag Egyptens land åt Nebukadnessar, kungen av Babylonien. Han ska bära bort dess rikedomar, ta byte och plundra. Det ska hans armé få som lön. 20 Jag ger honom Egypten som lön för hans slit, för allt de gjort för mig, säger Herren, Herren.
21 Den dagen ska jag låta Israels folk växa i styrka, och då ska jag låta dig tala till dem. Då ska de inse att jag är Herren.”
Dom över Egypten
30 Herrens ord kom till mig: 2 ”Du människa, profetera och säg: ’Så säger Herren, Herren: Jämra er och säg: Ve denna dag!
3 Dagen är nära,
Herrens dag är nära.
Det blir en dag med moln,
då tiden är inne för folken.
4 Ett svärd ska komma mot Egypten,
och ångest ska drabba Kush,
när de slagna faller i Egypten.
Dess överflöd förs bort
och dess grundvalar rivs upp.
5 Kush, Put, Lud, en främmande skara från alla håll och Kub, samt folk från förbundets land ska falla med dem för svärdet.
6 Så säger Herren:
Alla Egyptens allierade ska falla
och dess stolta styrka störtas.
Från Migdol till Assuan
ska de falla för svärd, säger Herren, Herren.
7 Landet ska ligga ödelagt bland ödelagda länder
och städerna i ruiner bland ruinstäder.
8 Då ska de inse att jag är Herren,
när jag sätter Egypten i brand
och låter alla dess hjälpare krossas.
9 På den dagen ska budbärare gå ut från mig på skepp för att sätta skräck i Kush mitt i dess trygghet. Ängslan ska komma över dem på Egyptens dag. Den kommer!
10 Så säger Herren, Herren:
Genom Nebukadnessar, kungen av Babylonien,
ska jag göra slut på Egyptens överflöd.
11 Han och hans armé, de grymmaste bland folk,
ska föras dit för att förgöra landet.
De ska dra sina svärd mot Egypten,
och landet ska fyllas med de stupade.
12 Jag ska låta Nilen torka upp och sälja landet till onda människor.
Jag ska låta främlingar ödelägga landet och allt som finns där.
Jag, Herren, har talat.
13 Så säger Herren, Herren:
Jag ska krossa avgudarna
och utplåna stoderna vid Memfis.
Det ska inte mer finnas någon furste i Egypten.
Jag ska låta fruktan råda i landet.
14 Jag ska ödelägga Patros,
sätta Soan i brand och verkställa domen över No.
15 Jag ska ösa ut min vrede över Sin, Egyptens fästning,
och utplåna Nos överflöd.
16 Jag ska sätta eld på Egypten.
Sin ska gripas av ångest,
No ska stormas, och för Memfis ska dagen bli mörk.
17 De unga männen i On och Pi-Beset ska falla för svärd,
och från städerna[c] ska man föras bort i fångenskap.
18 I Tachpanches blir dagen mörk
när jag bryter sönder Egyptens ok och dess stolta makt tar slut.
Moln ska övertäcka det, och dess döttrar[d] ska föras bort.
19 Så ska jag verkställa min dom över Egypten.
Då ska de inse att jag är Herren.’ ”
Faraos armar bryts
20 I det elfte året, på sjunde dagen i första månaden[e], kom Herrens ord till mig: 21 ”Du människa, jag har brutit armen på farao, den egyptiske kungen, och ingen har bundit upp och spjälat eller lindat den så att den kan bli stark nog att lyfta ett svärd igen. 22 Så säger Herren, Herren: Jag ska ta itu med farao, kungen av Egypten, och jag ska bryta båda hans armar, både den starka och den brutna, och jag ska låta svärdet falla ur hans hand. 23 Jag ska skingra egypterna bland folken och sprida ut dem till andra länder. 24 Jag ska styrka den babyloniske kungens armar och sätta mitt svärd i hans hand. Men faraos armar ska jag bryta, så att han kommer att jämra sig inför honom som en dödligt sårad.
25 Jag ska styrka den babyloniske kungens händer, men faraos armar ska hänga obrukbara. Då ska de inse att jag är Herren, när jag sätter mitt svärd i den babyloniske kungens hand och han svingar det över Egypten. 26 Jag ska skingra egypterna bland folken och sprida ut dem till andra länder. Då ska de inse att jag är Herren.”
Egyptens högmod
31 I det elfte året, på första dagen i tredje månaden kom Herrens ord till mig: 2 ”Du människa, säg till farao, kungen av Egypten, och till hela hans här: ’Med vem kan man jämföra dig i din storhet?
3 Se på Assyrien[f],
en ceder på Libanon,
med vackra grenar
och en krona som gav skugga,[g]
så hög
att dess topp sköt upp bland molnen.
4 Vattnet gav den näring,
djupa källor[h] fick den att växa stor.
De lät sina flöden strömma
kring platsen där den växte,
de sände ut sina flöden
till alla markens träd.
5 Den sträckte sig högre
än alla andra träd på marken
och fick ett kraftigt grenverk och långa kvistar
på grund av den rikliga tillgången på vatten.
6 Alla himlens fåglar
byggde bo bland grenarna,
och under dem
födde markens djur sina ungar.
I dess skugga
bodde alla de stora folken.
7 Den var majestätiskt vacker,
med vidsträckta grenar,
för dess rötter sträckte sig ner
till rikliga vatten.
8 Ingen ceder i Guds trädgård
kunde mäta sig med den.
Ingen cypress hade sådana grenar
och ingen platan ett sådant lövverk.
Inget träd i Guds trädgård
kunde mäta sig med den i skönhet.
9 Jag hade gjort den så skön,
med dess rikliga lövverk,
att alla andra träd i Guds trädgård
måste avundas den.
10 Så säger Herren, Herren: Eftersom den växte så hög och sköt upp sin topp bland molnen, och eftersom den greps av högfärd för sin höjd, 11 överlämnade jag den åt en härskare över folken. Han behandlade den som dess ondska förtjänade. Jag hade förskjutit den. 12 Främlingar, de grymmaste av folk, högg ner den och lät den ligga. Dess grenar låg utspridda överallt i bergen och dalarna, de låg sönderbrutna i landets bäckar. Alla jordens folk som hade bott under dess skugga övergav den och lät den ligga. 13 Himlens fåglar har byggt sina bon i det fallna trädet och markens djur lagt sig bland grenarna. 14 Därför ska aldrig mer några träd som växer vid vatten vara högmodiga över sin höjd och skjuta upp sin topp bland molnen, inga välvattnade träd, hur höga de än blir. De är alla bestämda till att dö och måste ner i jorden, tillsammans med de människor som lagts i graven.
15 Så säger Herren, Herren: Den dag den störtade ner i dödsriket lät jag djupet klä sig i sorg för dess skull och hålla tillbaka sina flöden, och dess rikliga vatten sinade. Jag klädde Libanon i sorgdräkt, och alla dess träd vissnade. 16 Jag fick folken att darra när det föll ner i dödsriket, tillsammans med dem som gått ner i graven. Det blev till tröst för alla Edens träd djupt nere i jorden, de bästa och mest utsökta i Libanon, alla de som hade gott om vatten. 17 Också de hade tillsammans med den gått ner till dödsriket, till dem som dödats med svärd, dess allierade, som bott i dess skugga bland folken.
18 Vilket av Edens alla träd kan du jämföras med i härlighet och majestät? Likafullt ska du störtas till jorden där nere, tillsammans med Edens träd. Du ska ligga där bland de oomskurna, bland dem som dödats med svärd.
Så ska det gå för farao och hela hans här, säger Herren, Herren.’ ”
Klagosång över farao
32 I det tolfte året, på första dagen i tolfte månaden[i] kom Herrens ord till mig: 2 ”Du människa, sjung en klagosång över farao, kungen av Egypten, och säg till honom:
’Du var som ett ungt lejon bland folken,
som ett odjur i havet.
Du for fram utmed dina floder,
rörde upp vattnet med dina fötter
och grumlade dess flöden.
3 Så säger Herren, Herren:
Jag ska kasta mitt nät över dig,
en mängd av många folk,
och de ska dra upp dig i min trål.
4 Jag ska kasta upp dig på land
och slunga iväg dig ut på marken.
Himlens fåglar ska slå ner på dig,
och markens djur ska äta sig mätta på dig.
5 Jag ska sprida ut ditt kött bland bergen
och fylla dalarna med dina kvarlevor.
6 Jag ska dränka jorden i flödet av ditt blod,
ända upp till bergen,
och fylla bäckarna med dig.
7 När jag utplånar dig
ska jag täcka över himlen
och förmörka stjärnorna.
Jag ska gömma solen i moln,
och månen ska inte ge något sken.
8 Alla ljus som lyser på himlen
ska jag förmörka för din skull,
jag ska låta mörker komma över ditt land, säger Herren, Herren.
9 Jag ska låta en oro drabba många folk
när jag tillkännager din undergång bland folken,
i länder som du inte känner till.
10 Jag ska låta många folk förfära sig över dig,
och deras kungar ska bäva av fasa för din skull
när jag svingar mitt svärd framför dem.
De ska ständigt frukta var och en för sitt liv när du faller.
11 Så säger Herren, Herren:
Kungen av Babylonien ska drabba dig med sitt svärd.
12 Jag ska låta din här falla för de mäktigas svärd,
för de grymmaste av alla folk.
De ska krossa Egyptens stolthet,
och hela dess här ska förgöras.
13 Jag ska utrota all dess boskap vid de rikliga vattnen,
som aldrig mer ska röras upp av människofötter
eller grumlas av djurklövar.
14 Jag ska låta deras vatten sjunka
och deras floder flyta som olja, säger Herren, Herren.
15 När jag gör Egypten till en ödemark
och utplånar alla som finns där,
ska de inse att jag är Herren.’
16 Detta är en klagosång som man ska sjunga. Kvinnorna bland folken[j] ska sjunga den, över Egypten med hela dess här ska de sjunga den, säger Herren, Herren.”
Egypten och andra riken far ner till dödsriket
17 I det tolfte året, på femtonde dagen i månaden, kom Herrens ord till mig: 18 ”Du människa, klaga över Egyptens här: Befall dem att fara ner till jorden, tillsammans med andra mäktiga nationers kvinnor, ner till dem som gått i graven. 19 Vem överträffar du i skönhet? Gå ner! Lägg dig bland de oomskurna. 20 De ska falla bland dem som dödats med svärd. Svärdet är draget. Släpa bort dem med hela hopen. 21 De mäktiga ledarna talar ur dödsriket till honom och hans allierade: ’De oomskurna har kommit ner och ligger där, dödade med svärd.’
Footnotes
- 29:14 Södra Egypten.
- 29:17 Den 26 apr. 571 f.Kr.
- 30:17 Mer ordagrant: …de (femininform, syftar ant. på städer) ska gå bort i fångenskap.
- 30:18 Kan också syfta på lydstäderna/byarna runt omkring Tachpanches.
- 30:20 Mer exakt, 29 april 587.
- 31:3 Ev. en cypress, om man antar att en bokstav fallit bort, och i så fall är det Egypten som beskrivs. Verserna 3-16 tycks dock handla om Assyriens storhetstid och fall som beskrivs för farao.
- 31:3 Grundtextens innebörd är osäker.
- 31:4 Mer ordagrant djupet, samma ord som används i 1 Mos 1:2, de vatten som finns under jordytan.
- 32:1 Den 3 mars 585 f.Kr.
- 32:16,18 Ordagrant: folkens/nationernas döttrar, eller möjligen är tanken att dessa döttrar/kvinnor är lika med folken/nationerna.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.