Hosea blir Israels sista kung

17 (A) I Juda kung Ahas tolfte regeringsår blev Hosea, Elas son, kung i Samaria över Israel och regerade i nio år[a]. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, men ändå inte som de israelitiska kungar som varit före honom. Den assyriske kungen Shalmaneser drog upp mot honom och Hosea tvingades underkasta sig och ge honom gåvor. Men kungen av Assyrien[b] upptäckte att Hosea hade börjat en sammansvärjning. Han skickade nämligen sändebud till So, kungen i Egypten,[c] och betalade inte skatt som förut varje år till kungen i Assyrien. Då lät denne spärra in honom och hålla honom bunden i fängelse.

Samaria faller

(B) Kungen av Assyrien drog upp mot hela landet. Han tågade upp mot Samaria och belägrade staden i tre år[d]. I Hoseas nionde regeringsår intog Assyriens kung[e] Samaria och förde bort Israel till Assyrien och lät dem bo i Hala och vid floden Habor i Gozan och i Mediens[f] städer.

(C) Detta hände därför att Israels barn hade syndat mot Herren sin Gud, som hade fört dem upp ur Egyptens land undan faraos, den egyptiske kungens, hand. De hade tillbett andra gudar (D) och levt efter sederna hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn, men också efter de seder som Israels kungar hade infört. Israels barn hade i hemlighet gjort sådant som inte var rätt mot Herren sin Gud. De hade byggt sig offerhöjder i alla sina städer, vid väktartornen såväl som i de befästa städerna. 10 (E) De hade rest stoder och asherapålar åt sig på alla höga kullar och under alla gröna träd. 11 Där hade de tänt offereld[g] på alla offerhöjder, på samma sätt som de folk som Herren hade drivit bort för dem. De hade gjort det som var ont och därigenom väckt Herrens vrede. 12 (F) De hade tjänat eländiga avgudar, fastän Herren hade sagt till dem: ”Ni ska inte göra så.” 13 (G) Herren hade varnat både Israel och Juda genom alla sina profeter och siare och sagt: ”Vänd om från era onda vägar och håll mina bud och stadgar, enligt hela den lag som jag gav era fäder och sände till er genom mina tjänare profeterna.”

14 (H) Men de lyssnade inte utan var hårdnackade som sina fäder, som inte trodde på Herren sin Gud. 15 (I) De förkastade hans stadgar och förbundet som han hade slutit med deras fäder och förordningarna som han hade gett dem. De följde tomma avgudar och blev själva tomma liksom folken omkring dem, fastän Herren hade förbjudit dem att göra som de. 16 (J) De övergav Herren sin Guds alla bud och gjorde sig gjutna bilder i form av två kalvar. De gjorde också asherapålar åt sig och tillbad himlens hela härskara och tjänade Baal. 17 (K) De lät sina söner och döttrar gå genom eld och utövade spådom och trolldom. De sålde sig till att göra det som var ont i Herrens ögon och väckte därmed hans vrede. 18 (L) Därför blev också Herren mycket vred på Israel och försköt dem från sitt ansikte, så att endast Juda stam blev kvar.

19 (M) Men inte heller Juda höll Herren sin Guds bud, utan levde efter de seder som Israel hade infört. 20 (N) Då förkastade Herren alla Israels avkomlingar och straffade dem och gav dem i plundrares hand tills han försköt dem från sitt ansikte.

21 (O) För när han hade ryckt Israel från Davids hus och de hade gjort Jerobeam, Nebats son, till kung, hindrade Jerobeam Israel från att följa Herren och fick dem att begå en stor synd. 22 Israels barn levde i alla de synder som Jerobeam hade gjort. De vände sig inte bort från dem. 23 (P) Men till slut försköt Herren Israel från sitt ansikte, så som han hade hotat genom alla sina tjänare profeterna. Så blev Israel bortfört från sitt land till Assyrien, där de är än i dag.

Främmande folk bosätter sig i Israel

24 Kungen av Assyrien hämtade folk[h] från Babel, Kuta, Ava, Hamat och Sefarvajim och lät dem bosätta sig i Samariens städer i stället för Israels barn. De tog Samarien i besittning och bosatte sig i städerna där. 25 (Q) Men när de under den första tiden av sin vistelse där inte vördade Herren, sände Herren bland dem lejon som dödade några av dem. 26 Man berättade det för kungen i Assyrien och sade: ”De folk som du har fört bort och låtit bosätta sig i Samariens städer vet inte hur landets Gud ska dyrkas. Därför har han sänt lejon mot dem och dessa dödar dem nu, eftersom de inte vet hur landets Gud ska dyrkas.”

27 Då befallde kungen av Assyrien: ”Låt en av de präster som ni har fört bort därifrån resa tillbaka och bosätta sig där. Han ska lära dem hur landets Gud ska dyrkas.” 28 Och en av de präster som de hade fört bort från Samarien kom och bosatte sig i Betel. Han lärde dem hur de skulle vörda Herren.

29 (R) Men varje folk gjorde sig sin egen gud och ställde upp den i de offerhöjdshus som samarierna hade byggt, varje folk för sig i de städer där de bodde. 30 Folket från Babel gjorde sig en Suckot-Benot, folket från Kut gjorde sig en Nergal och folket från Hamat gjorde sig en Ashima. 31 (S) Aviterna gjorde sig en Nibhas och en Tartak, och sefarviterna brände sina barn i eld åt Sefarvajims gudar Adrammelek och Anammelek. 32 (T) Men de vördade också Herren. De gjorde män ur sin egen krets till offerhöjdspräster åt sig och dessa offrade åt dem i offerhöjdshusen. 33 Så vördade de visserligen Herren, men de tjänade dessutom sina egna gudar på samma sätt som de folk de kom ifrån.

34 (U) Än i dag gör de som förut: De tillber inte Herren och gör inte efter de stadgar och den sed som de har fått. De lever inte efter den lag och de bud som Herren har gett Jakobs efterkommande – Jakob var den man han gav namnet Israel. 35 (V) Herren slöt ett förbund med dem och befallde dem: ”Ni ska inte vörda andra gudar, inte heller tillbe dem eller tjäna dem eller offra åt dem. 36 Herren ska ni vörda, han som förde er upp ur Egyptens land med stor makt och utsträckt arm, honom ska ni tillbe och åt honom ska ni offra. 37 Ni ska alltid hålla fast vid och följa de stadgar och budord, den lag och de bud som han har föreskrivit er. Men ni ska inte vörda andra gudar. 38 Ni ska inte glömma det förbund som jag har slutit med er. Ni ska inte vörda andra gudar. 39 Endast Herren er Gud ska ni vörda, och han ska rädda er ur alla era fienders hand.” 40 Men de lydde inte utan gjorde som förut.

41 (W) Så vördade dessa folk Herren men tjänade samtidigt sina avgudar. Även deras barn och deras barnbarn gör än i dag så som deras fäder har gjort.

Footnotes

  1. 17:1 Hosea … nio år   Ca 732-722 f Kr. Hosea betyder ”Herrens frälsning” (jfr 4 Mos 13:17 med not).
  2. 17:4 kungen av Assyrien   Shalmaneser V (727-722 f Kr). Hans far och företrädare Tiglat-Pileser III hävdar i sin krönika att han satte Hosea på tronen (732 f Kr). Man väntade sig därför lydnad.
  3. 17:4 So, kungen i Egypten   Troligen Osorkon IV, som regerade 730-715 f Kr i Tanis. Alternativt syftar So på staden Sais i nordvästra Egypten, där den konkurrerande faraon Bakenranef regerade ca 725-720 f Kr. Under denna tid var Egypten splittrat och hade ingen hjälp att ge (jfr Jes 30:7).
  4. 17:5 belägrade staden i tre år   Ca 725-722 f Kr. Stadens fall förutsades av Hosea (10:5f, 14:1), Amos (3:11f, 6:7f) och Mika (1:6f).
  5. 17:6 Assyriens kung   Enligt assyriska källor var det Shalmanesers bror och efterträdare Sargon II (722-705 f Kr) som till sist erövrade staden 722 f Kr och deporterade 27 920 människor.
  6. 17:6 Hala … floden Habor i Gozan … Medien   Platser i norra Irak, nordöstra Syrien och västra Iran.
  7. 17:11 offereld   Annan översättning: ”rökelse”.
  8. 17:24 hämtade folk   Sargon II berättar att han år 720 f Kr förde in andra deporterade folk, en assyrisk politik som skulle bryta viljan till uppror. De uppräknade platserna låg alla kring Babel utom Hamat i västra Syrien.

Hosea regerar i Israel

17 I Ahas tolfte regeringsår i Juda blev Hosea, Elas son, Israels kung i Samarien. Han regerade i nio år.

Han följde inte Herren i allt, men han var inte lika ond som sina företrädare.

Kung Salmaneser av Assyrien anföll och besegrade kung Hosea, som tidigare varit underordnad den assyriske kungen och även betalat skatt till honom.

Salmaneser hade nämligen upptäckt att Hosea höll på att förråda honom genom att han sänt kurirer till kung So i Egypten för att få hjälp. Han betalade inte längre den årliga skatten, och därför grep Salmaneser honom och satte honom i fängelse.

Salmaneser invaderade hela Israel, tågade mot Samaria och belägrade staden under tre års tid.

I kung Hoseas nionde regeringsår föll Samaria, och folket fördes bort i fångenskap till Assyrien. De sattes i kolonier i staden Hala, utmed floden Habor i Gosan och i en del av Mediens städer.

Israel förs bort i fångenskap

Denna olycka drabbade Israel därför att man tillbett andra gudar och på så sätt syndat mot Herren, sin Gud, som hade fört dem ut ur slaveriet i Egypten,

och därför att de hade följt sedvänjorna hos de folk som Gud hade fördrivit för dem liksom de israeliska kungarnas nya ordningar.

Israels folk hade också i tysthet handlat mot Herrens vilja, och de hade byggt altaren till andra gudar över hela landet.

10 De hade placerat obelisker och avgudabilder på höjderna och under stora träd,

11 och de hade tänt rökelse till gudar från alla de olika folk som Herren hade undanröjt innan Israel kom in i landet. Israels folk hade alltså gjort mycket ont som hade orsakat Herrens vrede.

12 De tillbad avgudar, trots Herrens uttryckliga förbud.

13 Gång på gång hade Herren sänt profeter för att varna både Israel och Juda och uppmanat dem att vända om från sina onda vägar. Han hade förmanat dem att lyda de bud han gett deras förfäder genom profeterna,

14 men de ville inte lyssna. De var lika upproriska som sina förfäder och vägrade att tro på Herren.

15 De förkastade hans lagar och det förbund han hade ingått med deras förfäder, och i sin dårskap avvisade de alla hans varningar och tillbad hednagudar.

16 De trotsade hans befallningar och gjorde två kalvar av gjutet guld och en aserapåle. De tillbad Baal och även solen, månen och stjärnorna.

17 De offrade till och med sina söner och döttrar i eld, de frågade spåmän om råd, använde sig av trolldom och sålde sig själva till det onda. Herren blev därför mycket upprörd,

18 och han utplånade dem ur sin åsyn tills bara Juda stam fanns kvar i landet.

19 Men till och med Juda vägrade att lyda Herrens, sin Guds, befallningar och vandrade samma onda väg som Israel hade gjort.

20 Herren förkastade alltså hela Israel, och han straffade dem genom att överlämna dem åt deras fiender och till total utplundring.

21 När Herren avskilde Israel från Davids kungadöme valde man i stället Jerobeam, Nebats son, till kung. Han lockade Israel bort från Herrens vägar och fick dem att begå en svår synd.

22 Israel upphörde inte med den ondska Jerobeam fört dem in i

23 förrän Herren vände sig bort från dem och övergav dem, precis som profeterna hade varnat och sagt. Israeliterna fördes alltså bort till Assyrien, där de är än i dag.

Andra folk bosätter sig i landet

24 Kungen av Assyrien hämtade kolonier av folk från Babylon, Kuta, Ava, Hamat och Sefarvaim och lät dem bosätta sig i Samariens städer och ersätta de deporterade israeliterna. Assyrierna övertog alltså Samaria och de andra städerna i Israel.

25 Till att börja med tillbad de inte Herren, och därför sände han dit lejon som dödade en del av dem.

26 Man rapporterade då till kungen i Assyrien: De folk du har sänt till Israel känner inte till de lagar som landets gud har ställt upp, och därför har han sänt lejon bland dem som håller på att utrota dem därför att man inte tillber honom.

27-28 Då bestämde kungen i Assyrien att en av de landsflyktiga prästerna från Samarien skulle få återvända till Israel och lära de nya invånarna de lagar som landets gud ville att de skulle följa. En av dem återvände alltså till Betel och undervisade dem som invandrat från Babylon om hur de skulle tillbe Herren.

29 Men varje folkgrupp tillbad också sina egna gudar. De placerade dem i templen på höjderna i närheten av städerna där de bodde.

30 De som kom från Babylon tillbad bilder av sin gud Suckot-Benot, de som kom från Kuta tillbad Nergal och folket från Hamat tillbad Asima.

31 Gudarna Nibhas och Tartak tillbads av aviterna, och folket från Sefaraim till och med brände sina egna barn på gudarna Adrammeleks och Anammeleks altaren.

32 De tillbad också Herren, men i strid mot Herrens befallning utsåg de bland sig själva präster som skulle offra till Herren i templen på höjderna.

33 Samtidigt fortsatte de att följa de religiösa sederna från sina hemländer.

34 Detta pågår bland dem än i dag. De följer sina gamla seder i stället för att uppriktigt tillbe Herren och lyda de lagar han gav till Jakobs ättlingar, Israels barn.

35-39 Herren hade ju slutit ett förbund med dem och befallt: Ni får aldrig glömma vårt förbund. Be aldrig till några andra gudar. Det är bara Herren ni ska be till. Han ska rädda er från alla fiender. Be aldrig och offra aldrig till andra gudar. Be till Herren, som har fört er ut ur Egypten med makt och genom under. Jakobs efterkommande ska lyda alla Guds lagar och aldrig tillbe andra gudar.

40 Men Israel lyssnade inte utan fortsatte att tillbe andra gudar.

41 Invandrarna från Babylon tillbad visserligen Herren, men de tillbad också avgudar. Och än i dag gör deras ättlingar likadant.