加拉太书 3
Chinese Standard Bible (Simplified)
因信称义
3 唉，无知的加拉太人哪！是谁迷惑了你们[a]呢？被钉十字架的耶稣基督，难道不是先前被描绘在你们眼前的吗？ 2 我只想请教你们这一点：你们领受了圣灵，是本于律法上的行为，还是本于信而听从呢？ 3 你们是这样的无知吗？你们以圣灵开始，现在却要以肉体完成吗？ 4 你们受了这么多的苦，都没有意义吗？会不会真的没有意义呢！ 5 那么，神赐给你们圣灵，又在你们中间行神迹，是本于你们在律法上的行为，还是本于你们信而听从呢？
6 正如“亚伯拉罕信神，这就被算为他的义”[b]， 7 因此你们应当知道：那些本于信的，他们才是亚伯拉罕的子孙。 8 既然经文预先看见神要使外邦人因信称义，就预先把福音传给了亚伯拉罕，说：“万国都要藉着你蒙祝福。”[c] 9 这样，那些有信仰的人，与有信仰的亚伯拉罕一同蒙祝福。
律法与应许
10 凡是本于律法上行为的人，都在诅咒之下，因为经上记着：“任何人不持守、不遵行律法书上所记载的一切，都是被诅咒的。”[d] 11 所以，明显地没有人能藉着律法在神面前被称为义，因为经上说：“义人将因信而活。”[e] 12 律法不是本于信，但是“遵行这些事的人，将因此而活。”[f] 13 基督替我们成了诅咒，从律法的诅咒中救赎了我们，因为经上记着：“凡是被挂在木头上的，都是被诅咒的。”[g] 14 这是为了让亚伯拉罕所蒙的祝福，能在基督耶稣里临到外邦人，好使我们能藉着信领受所应许的圣灵。
15 弟兄们，我按人的意思说话：甚至是人的约，一旦证实了，也没有人能废弃或加添。 16 神的各样应许，原是对亚伯拉罕和他的一个后裔说的。神并没有说“后裔们”，像是指着许多人；而是说“你的一个后裔”[h]，像是指着一个人，这一位就是基督。 17 我说的这话是：四百三十年以后出现的律法，不能废弃神[i]预先立好的约，使那应许无效。 18 如果继业是本于律法，就不再是本于应许了；但是神把继业[j]赐给亚伯拉罕是藉着应许。
律法的目的
19 那么，为什么要有律法呢？律法是为了过犯的缘故被加上的，直到那蒙应许的后裔[k]来临；律法是藉着天使，通过中保的手所规定的。 20 不过中保没有为一方的，神却是一位。 21 那么，律法和神的各样应许是对立的吗？绝对不是！如果一个能使人得生命的律法被赐下，义就真是本于律法了。 22 然而，经上的话把万物[l]都圈在罪孽之下，为要使这因信耶稣基督而来的应许，赐给那些相信的人。 23 只是在这信仰临到之前，我们都被圈在律法之下受看守，直到这将要来临的信仰被启示出来。 24 这样，律法一向是我们的导师[m]，直到基督，好使我们能因信称义。 25 不过，这信仰既然已经临到，我们就不在导师[n]之下了， 26 因为你们藉着信，在基督耶稣里，都是神的儿女。
后裔与继承人
27 实际上，你们所有受洗[o]归入基督的，就穿上了基督， 28 其中没有犹太人或希腊人，没有为奴的或自由的，没有男的或女的，因为你们在基督耶稣里都合而为一了。 29 而且，如果你们属于基督，你们就是亚伯拉罕的后裔，是照着应许的继承人。
Footnotes
- 加拉太书 3:1 有古抄本附“使你们不信从真理”。
- 加拉太书 3:6 《创世记》15:6。
- 加拉太书 3:8 《创世记》12:3；18:18。
- 加拉太书 3:10 《申命记》27:26。
- 加拉太书 3:11 《哈巴谷书》2:4。
- 加拉太书 3:12 《利未记》18:5。
- 加拉太书 3:13 《申命记》21:23。
- 加拉太书 3:16 《创世记》12:7；13:15；17:8；24:7。
- 加拉太书 3:17 有古抄本附“为基督”。
- 加拉太书 3:18 继业——辅助词语。
- 加拉太书 3:19 那蒙应许的后裔——指“耶稣基督”。
- 加拉太书 3:22 万物——或译作“万人”。
- 加拉太书 3:24 导师——或译作“监护人”。
- 加拉太书 3:25 导师——或译作“监护人”。
- 加拉太书 3:27 受洗——或译作“受浸”。
Galaterbrevet 3
Svenska Folkbibeln 2015
De som har tron är Abrahams barn
3 (A) Dåraktiga galater! Vem har förhäxat er? Ni fick ju Jesus Kristus målad för era ögon som korsfäst. 2 (B) En enda sak vill jag veta från er: fick ni Anden genom laggärningar eller genom att lyssna i tro? 3 Är ni så dåraktiga? Ni som började i Anden, ska ni nu sluta i köttet[a]? 4 Har ni lidit[b] så mycket förgäves, om det nu var förgäves? 5 Han som ger er Anden och gör underverk bland er, är det för era laggärningar eller för att ni lyssnar i tro, som Abraham? 6 Han trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.[c] 7 (C) Därför ska ni veta att de som har tron, de är Abrahams barn.
8 Skriften förutsåg att Gud skulle förklara hedningarna rättfärdiga av tro och gav i förväg detta glädjebud till Abraham: I dig ska alla folk bli välsignade. [d] 9 Alltså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde.
10 Men de som håller sig till laggärningar är under förbannelse. Det står skrivet: Förbannad är den som inte håller fast vid allt som står skrivet i lagens bok och gör därefter.[e] 11 Att ingen förklaras rättfärdig inför Gud genom lagen är uppenbart, eftersom den rättfärdige ska leva av tro.[f] 12 Men lagen säger inte "av tro", utan att den som följer dessa bud ska leva genom dem.[g] 13 (D) Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse genom att bli en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä.[h] 14 (E) Så skulle välsignelsen som Abraham fått komma till hedningarna i Jesus Kristus, så att vi genom tron skulle få den utlovade Anden.
Lagen upphäver inte löftet
15 (F) Bröder, jag vill ta ett mänskligt exempel: inte ens en människas testamente som vunnit laga kraft kan upphävas eller utökas. 16 (G) Nu gavs löftena till Abraham och hans avkomma. Det står inte: "och dina avkomlingar", som när det gäller många, utan som när det gäller en enda: och din avkomma, som är Kristus.[i] 17 Vad jag menar är detta: ett testamente[j] som Gud själv i förväg gjort giltigt kan inte upphävas av lagen som kom fyrahundratrettio år senare[k], så att löftet skulle bli ogiltigt. 18 (H) För om arvet skulle bero på lagen, beror det inte längre på löftet. Men Gud gav det till Abraham genom ett löfte.
19 (I) Varför gavs då lagen? Den blev tillagd på grund av överträdelserna för att gälla tills avkomlingen kom, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand[l]. 20 (J) Och medlaren representerar inte bara en part. Men Gud är en[m].
21 Är då lagen emot Guds löften? Verkligen inte. Hade vi fått en lag som kunde ge liv, då hade rättfärdigheten verkligen kommit av lagen. 22 (K) Men nu har Skriften inneslutit allt under synd, för att det som var utlovat ska ges genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror. 23 (L) Innan tron kom hölls vi instängda och bevakade av lagen tills tron skulle uppenbaras. 24 (M) Så blev lagen vår övervakare[n] fram till Kristus, för att vi skulle förklaras rättfärdiga av tro. 25 Men när tron väl har kommit står vi inte längre under någon övervakare.
Guds och Abrahams barn
26 (N) Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. 27 (O) Alla ni som blivit döpta till Kristus har iklätt er Kristus. 28 (P) Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. 29 (Q) Och om ni tillhör Kristus är ni avkomlingar till Abraham, arvingar efter löftet.
Footnotes
- 3:3 köttet Ett sinne styrt av lägre mänskliga begär, inte av Guds Ande (jfr Gal 5:16f, Rom 8:5f).
- 3:4 lidit Annan översättning: "upplevt". Se dock Apg 14:2f, Gal 4:29, 6:12 för exempel på de sydgalatiska församlingarnas lidande för evangeliets skull.
- 3:6 1 Mos 15:6.
- 3:8 1 Mos 12:3. Skriften förutsåg trons rättfärdighet (1 Mos 15:6) och kunde därför "i förväg" profetera om hur Abraham skulle bli far till många folk genom evangeliet.
- 3:10 5 Mos 27:26.
- 3:11 Hab 2:4.
- 3:12 3 Mos 18:5.
- 3:13 5 Mos 21:23.
- 3:16 1 Mos 13:15, 15:18. Avkomling och avkomma är samma ord både i grekiskan (spérma) och hebreiskan (zéra). Det står i singular (jfr vers 28-29) och betyder ordagrant "säd".
- 3:17 testamente Annan översättning: "förbund" (jfr 1 Mos 15:18, Hebr 9:15f).
- 3:17 fyrahundratrettio år senare Jfr 2 Mos 12:40.
- 3:19 i en medlares hand Lagen överlämnades genom Mose, som därigenom stod som medlare mellan Gud och folket, 5 Mos 5:5.
- 3:20 Gud är en Endast en part – Gud själv – var aktiv när Abraham fick löftet om Messias (se 1 Mos 15:17-18).
- 3:24 övervakare Grek. paidagogós, ("barnledare", jfr "pedagog"), en slav som med sträng hand skulle övervaka barnen och leda dem till skolan.
Galatians 3
King James Version
3 O foolish Galatians, who hath bewitched you, that ye should not obey the truth, before whose eyes Jesus Christ hath been evidently set forth, crucified among you?
2 This only would I learn of you, Received ye the Spirit by the works of the law, or by the hearing of faith?
3 Are ye so foolish? having begun in the Spirit, are ye now made perfect by the flesh?
4 Have ye suffered so many things in vain? if it be yet in vain.
5 He therefore that ministereth to you the Spirit, and worketh miracles among you, doeth he it by the works of the law, or by the hearing of faith?
6 Even as Abraham believed God, and it was accounted to him for righteousness.
7 Know ye therefore that they which are of faith, the same are the children of Abraham.
8 And the scripture, foreseeing that God would justify the heathen through faith, preached before the gospel unto Abraham, saying, In thee shall all nations be blessed.
9 So then they which be of faith are blessed with faithful Abraham.
10 For as many as are of the works of the law are under the curse: for it is written, Cursed is every one that continueth not in all things which are written in the book of the law to do them.
11 But that no man is justified by the law in the sight of God, it is evident: for, The just shall live by faith.
12 And the law is not of faith: but, The man that doeth them shall live in them.
13 Christ hath redeemed us from the curse of the law, being made a curse for us: for it is written, Cursed is every one that hangeth on a tree:
14 That the blessing of Abraham might come on the Gentiles through Jesus Christ; that we might receive the promise of the Spirit through faith.
15 Brethren, I speak after the manner of men; Though it be but a man's covenant, yet if it be confirmed, no man disannulleth, or addeth thereto.
16 Now to Abraham and his seed were the promises made. He saith not, And to seeds, as of many; but as of one, And to thy seed, which is Christ.
17 And this I say, that the covenant, that was confirmed before of God in Christ, the law, which was four hundred and thirty years after, cannot disannul, that it should make the promise of none effect.
18 For if the inheritance be of the law, it is no more of promise: but God gave it to Abraham by promise.
19 Wherefore then serveth the law? It was added because of transgressions, till the seed should come to whom the promise was made; and it was ordained by angels in the hand of a mediator.
20 Now a mediator is not a mediator of one, but God is one.
21 Is the law then against the promises of God? God forbid: for if there had been a law given which could have given life, verily righteousness should have been by the law.
22 But the scripture hath concluded all under sin, that the promise by faith of Jesus Christ might be given to them that believe.
23 But before faith came, we were kept under the law, shut up unto the faith which should afterwards be revealed.
24 Wherefore the law was our schoolmaster to bring us unto Christ, that we might be justified by faith.
25 But after that faith is come, we are no longer under a schoolmaster.
26 For ye are all the children of God by faith in Christ Jesus.
27 For as many of you as have been baptized into Christ have put on Christ.
28 There is neither Jew nor Greek, there is neither bond nor free, there is neither male nor female: for ye are all one in Christ Jesus.
29 And if ye be Christ's, then are ye Abraham's seed, and heirs according to the promise.
Copyright © 2011 by Global Bible Initiative
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation