Font Size
1 Samuelsboken 8-15
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
1 Samuelsboken 8-15
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Samuel och Saul
(8:1—15:35)
Saul blir Israels kung
Folket vill ha en kung
8 När Samuel blev äldre, tillsatte han sina söner som domare över Israel. 2 Hans äldste son Joel och hans näst äldste son Avia dömde i Beer Sheva, 3 men de följde inte alls i sin fars fotspår utan sökte egen orätt vinning: de tog emot mutor och vrängde rättvisan. 4 Alla Israels äldste möttes i Rama hos Samuel. 5 De sa: ”Du har blivit gammal och dina söner följer inte i dina fotspår. Ge oss en kung som kan styra oss, så som alla andra folk har!”
6 Samuel blev besviken när han hörde att de ville ha en kung och bad till Herren. 7 Men Herren svarade: ”Låt dem få vad de vill ha! Det är mig de förkastar, inte dig. De vill inte längre ha mig till kung. 8 Ända sedan jag förde dem ut ur Egypten har de gång på gång vänt mig ryggen och följt andra gudar och nu behandlar de dig på samma sätt. 9 Gör som folket vill, men varna dem för hur det kommer att bli att lyda under en kung!”
10 Samuel berättade allt vad Herren sagt till dem som begärde en kung. 11 Han sa: ”En kung som ska härska över er kommer att ha rätt att ta ut era söner till krigstjänst, som ryttare eller vagnsförare eller till att springa framför hans vagnar. 12 Några kommer han att sätta till befäl över tusen eller femtio man. Andra kommer att tvingas plöja hans åkrar och ta in hans skördar eller sättas att tillverka hans vapen och vagnar. 13 Han kommer att ta era döttrar till att bereda salvor och parfymer och till att arbeta i hans kök och bageri. 14 Han kommer att ta era bästa åkrar, vingårdar och olivträd och ge dem till sina tjänstemän. 15 Han kommer att kräva en tiondel av er skörd åt sina hovmän och tjänstemän. 16 Han kommer att kräva att få era tjänare, de bästa åsnorna och det bästa av er boskap för sina personliga behov. 17 Han kommer att kräva en tiondel av era hjordar och ni kommer att bli hans slavar. 18 Ni kommer att ångra er och gråta bittert på grund av den kung som ni valt, men då ska Herren inte hjälpa er.”
19 Men folket vägrade lyssna till Samuels varningar och sa: ”Nej, vi måste ha en kung! 20 Vi vill vara som alla andra folk. Vi vill ha en kung som kan skipa rätt åt oss och leda oss och kämpa för oss i strid.”
21 Samuel berättade sedan för Herren vad folket hade sagt 22 och Herren svarade: ”Gör som de säger och ge dem en kung!” Då sa Samuel till dem att de skulle gå hem, var och en till sin stad.
Samuel möter Saul
9 Kish var en inflytelserik man från Benjamins stam. Han var son till Aviel och sonson till Seror som i sin tur var son till Bekorat och sonson till Afiach av Benjamins stam. 2 Denne Kish hade en son som hette Saul. Han var den ståtligaste mannen i Israel och huvudet högre än någon annan i landet.
3 En dag hade Kishs åsnor sprungit bort, så han sände ut Saul och en tjänare för att söka efter dem. 4 De gick genom Efraims bergsbygd, Shalishalandet, Shaalimsområdet och hela Benjamins land, men kunde inte hitta dem någonstans. 5 När de till slut kom fram till Sufs land, sa Saul till tjänaren: ”Nu går vi hem, för nu är nog min far mer orolig för oss än för åsnorna.” 6 Men tjänaren sa: ”Det finns en gudsman i den här staden. Hela folket ser upp till honom, för allt han säger slår in. Vi går dit. Kanske han kan tala om för oss vart vi ska ta vägen.”
7 ”Men vi har väl inget att ge honom?” svarade Saul sin tjänare. ”Till och med vår mat i packningen är slut. Vi har ingenting att ge honom. Eller har vi något?” 8 ”Jag har en kvarts sikel silver[a],” sa tjänaren. ”Jag kan ge honom det, så visar han vägen.”
9 När israeliterna förr i tiden gick för att rådfråga Gud, brukade man säga: ”Kom, så går vi till siaren!” På den tiden kallades profeterna för siare.
10 ”Det låter bra”, svarade Saul sin tjänare. ”Vi går dit.” Och så gick de mot staden där profeten bodde.
11 När de var på väg uppför sluttningen mot staden, fick de syn på några unga flickor som var på väg att hämta vatten och de frågade dem om siaren var där.
12 ”Ja”, svarade flickorna. ”Fortsätt bara rakt fram, så hittar ni honom. Han har just kommit till staden, för folket har en offerfest uppe på kullen. 13 När ni kommer till staden hittar ni honom innan han går upp på kullen för måltiden. Folket börjar inte äta förrän han har kommit och välsignat offret. Först därefter börjar de inbjudna äta. Gå alltså genast, så kan ni träffa honom nu!”
14 Saul och hans tjänare fortsatte då upp mot staden och just när de kom in genom portarna, mötte de Samuel som redan var på väg till offerplatsen.
15 Dagen innan Saul kom hade Herren uppenbarat sig och sagt till Samuel: 16 ”I morgon vid den här tiden ska jag sända en man från Benjamins land till dig. Honom ska du smörja till furste för mitt folk. Han ska rädda dem från filistéerna, för jag har sett mitt folks nöd och hört deras rop.”
17 När Samuel fick se Saul, sa Herren: ”Det var den här mannen jag berättade för dig om! Han ska härska över mitt folk.”
18 Under tiden gick Saul fram till Samuel i stadsporten och frågade: ”Kan du tala om för mig var siaren bor?”
19 ”Det är jag som är siaren”, svarade Samuel. ”Gå upp till offerplatsen så länge, jag kommer strax efter. I dag ska ni äta tillsammans med mig. I morgon kan ni sedan fortsätta vidare och då ska jag också tala om för dig allt vad du vill veta. 20 Åsnorna som sprang bort för tre dagar sedan behöver du inte oroa dig för, de har redan kommit till rätta. Och för övrigt: ska inte allt det härliga som finns i Israel tillfalla dig och din släkt?”
21 Saul sa: ”Jag är från Benjamins stam, den minsta av Israels stammar, och min släkt är den oansenligaste av alla i stammen! Varför talar du så till mig?”
22 Men Samuel förde Saul och hans tjänare in i den stora salen och gav dem de främsta platserna bland de inbjudna gästerna som var omkring trettio. 23 Sedan sa han till kocken att ta fram köttbiten, den som han gett honom och bett honom lägga undan. 24 Kocken tog då fram ett lårstycke[b] och det som hörde till det och placerade framför Saul.
”Ät!” sa Samuel. ”Det här köttstycket har varit bestämt åt dig ända sedan jag bjöd in till den här festen.” Saul åt då tillsammans med Samuel.
25 Och när de hade återvänt till staden efter festen, gick de upp på taket[c] för att prata. 26 I gryningen nästa morgon ropade Samuel till Saul på taket och sa: ”Stig upp! Jag ska följa dig ett stycke på vägen.” Saul steg upp och de gick ut tillsammans.
27 När de kom till utkanten av staden sa Samuel till Saul att skicka sin tjänare i förväg. Sedan sa han till Saul: ”Stanna här, för jag har ett budskap från Herren till dig.”
Samuel smörjer Saul till kung
10 Samuel tog fram en flaska med olja som han hällde över Sauls huvud. Sedan kysste han honom och sa:
”Herren smörjer dig till furste över sin arvedel.[d] 2 När du lämnar mig, kommer du att träffa två män vid Rakels grav i Selsach i Benjamins land. De kommer att tala om för dig att åsnorna har återfunnits, men att din far nu i stället är orolig för dig och frågar: ’Hur ska jag hitta min son?’
3 När du kommer till eken vid Tabor, kommer du att möta tre män som är på väg till Gud i Betel. En av dem bär på tre killingar, en annan har tre brödkakor och den tredje en skinnsäck med vin. 4 De kommer att hälsa dig och erbjuda dig två av offerkakorna och dem ska du ta emot.
5 Efter det ska du gå till Guds Giva där filistéerna har en utpost. När du går in i staden, kommer du att möta en grupp profeter på väg ner från offerplatsen. De spelar på psaltare, tamburin, flöjt och harpa och profeterar medan de går vägen fram. 6 I samma stund ska Herrens Ande komma över dig och du ska profetera tillsammans med dem. Du ska förvandlas och bli som en ny människa. 7 Efter att dessa tecken har inträffat kan du fatta beslut efter din övertygelse, för Herren ska leda dig. 8 Gå sedan före mig till Gilgal och vänta på mig där i sju dagar. Jag ska komma dit och offra brännoffer och gemenskapsoffer och då ska jag tala om för dig vad du ska göra.”
9 När Saul vände sig om och började gå ifrån Samuel, förvandlade Gud hans hjärta och gav honom ett nytt sätt att tänka och redan samma dag inträffade alla dessa tecken. 10 Då de kom till Giva, kom profeterna emot dem och Guds Ande kom över Saul, så att han också profeterade.
11 De som tidigare hade känt Saul började undra när de såg honom profetera tillsammans med de andra profeterna. ”Vad har hänt med Kishs son?” frågade de varandra. ”Är Saul också en av profeterna?” 12 En man som bodde där tillade: ”Vem är deras far?” På så sätt tillkom ordspråket: ”Är Saul också en av profeterna?”
13 När Saul hade slutat att profetera, gick han upp på kullen. 14 ”Var har du och tjänaren hållit hus så länge?” frågade Sauls farbror. ”Vi gick för att leta reda på åsnorna, men vi kunde inte hitta dem,” svarade Saul. ”Därför gick vi till Samuel.” 15 ”Jaså? Och vad sa han då?” undrade farbrodern. 16 ”Han sa att åsnorna hade kommit till rätta”, svarade Saul. Men han lät bli att berätta vad Samuel sagt om kungadömet.
Israel väljer Saul som kung
17 Samuel kallade samman hela Israels folk inför Herren i Mispa. 18 Han sa till dem: ”Så säger Herren, Israels Gud: ’Jag förde Israel ut ur Egypten och räddade er från egypterna och alla andra folk som förtryckte er.’ 19 Men nu har ni förkastat denne er Gud som räddat er ur alla era olyckor och svårigheter och ni säger: ’Vi vill ha en kung i stället!’ Så kom nu fram inför Herren, varje stam för sig och varje släkt för sig!”
20 Sedan kallade Samuel fram de olika stammarna inför Herren och när man kastade lott,[e] föll lotten på Benjamins stam. 21 Därefter förde han fram de olika släkterna i Benjamins stam inför Herren och den här gången föll lotten på Matris släkt. Slutligen föll lotten på Saul, Kishs son, men när de försökte få tag på honom var han försvunnen.
22 Folket frågade då Herren: ”Var är han? Har han verkligen kommit?” Herren svarade: ”Han gömmer sig borta i lägret.” 23 De sprang då dit och hämtade honom och när de förde fram honom inför folket var han huvudet högre än alla andra.
24 Då sa Samuel: ”Detta är den man som Herren har utvalt. Hans like finns inte i hela Israel!” Och hela folket jublade och ropade: ”Leve kungen!”
25 Samuel förklarade än en gång för folket vad en kung hade för rättigheter. Han skrev också ner dem i en bok som sedan förvarades inför Herren. Efter det sände han hem folket, var och en till sitt.
26 När Saul återvände till sitt hem i Giva, följdes han av en skara krigare som hade känt Guds kallelse. 27 Men det fanns några bland folket som var ondsinta och sa: ”Hur ska han kunna rädda oss?” De föraktade Saul och vägrade att ge honom gåvor, men han teg.[f]
Saul besegrar ammoniterna
11 Ammoniternas kung Nachash anföll nu[g] och belägrade Javesh i Gilead. Invånarna i Javesh sa till honom: ”Slut förbund med oss, så ska vi bli era tjänare!” 2 Nachash svarade: ”Jag kan sluta förbund med er, men bara på det villkoret att jag får sticka ut höger öga på varenda en av er, så att hela Israel blir förödmjukat.”
3 ”Låt oss få sju dagar på oss, så att vi kan skicka bud till hela Israel”, svarade de äldste i Javesh. ”Men om ingen kommer och räddar oss, då ska vi gå med på dina villkor.”
4 När budbärarna från Javesh kom till Sauls Giva och berättade vad som hade hänt, började alla gråta högt. 5 Saul återvände från åkrarna med sina oxar och frågade: ”Vad är det som har hänt? Varför gråter alla?” Då berättade de för honom vad männen från Javesh hade sagt 6 och genast kom Guds Ande över Saul och han brann av vrede. 7 Han tog två oxar, styckade dem och sände ut styckena med budbärare över hela Israel. ”Om någon vägrar att följa Saul och Samuel i strid, ska det gå med hans oxar på detta vis”, lät han hälsa. Fruktan för Herren föll då över folket och de ställde upp till sista man. 8 Han räknade dem sedan i Besek och fann att det var 300 000 man från Israel och 30 000 man från Juda.
9 Efter det skickade han budbärare tillbaka till Javesh i Gilead med beskedet: ”Ni kommer att räddas när solen skiner som varmast i morgon.” Glädjen i staden visste inga gränser när budbärarna återvände och berättade detta.
10 Männen i Javesh meddelade sedan ammoniterna: ”Vi ger oss! I morgon kan ni komma och göra vad ni vill med oss.”
11 Dagen därpå delade Saul upp sin armé i tre grupper och redan före gryningen överrumplade de ammoniterna i deras läger. När dagen var som hetast var ammoniterna slagna. Resten av ammoniternas armé blev så grundligt skingrad att inte ens två personer kom undan tillsammans.
12 Då sa folket till Samuel: ”Var är de män som sa att Saul inte skulle bli vår kung? För hit dem, så att vi får döda dem!” 13 Men Saul svarade: ”Nej, en dag som denna ska ingen avrättas, för i dag har Herren räddat Israel!”
14 Då sa Samuel till folket: ”Kom, låt oss gå till Gilgal och än en gång bekräfta att Saul är vår kung.”
15 Och de gick till Gilgal och inför Herren utropade de Saul till kung. Sedan offrade de gemenskapsoffer till Herren och Saul och hela Israel firade en stor glädjefest.
Samuels avskedstal
12 Sedan talade Samuel till folket på nytt:
”Lyssna!” sa han. ”Jag har gjort vad ni bett mig om. Jag har gett er en kung. 2 Nu är kungen er ledare. Jag är nu en gammal gråhårig man och mina söner finns här bland er. Jag har varit er ledare sedan min ungdom. 3 Här står jag nu, vittna mot mig inför Herren och hans smorde. Har jag tagit någons oxe eller åsna? Har jag kränkt eller förtryckt någon? Har jag någonsin tagit emot mutor eller panter av någon? Tala om det för mig, så ska jag ersätta dem som jag har skadat.”
4 ”Nej”, svarade de. ”Du har aldrig kränkt eller förtryckt oss och du har aldrig tagit mutor.”
5 ”Herren och hans smorde är i dag mina vittnen på att ni inte har något att anklaga mig för”, sa Samuel.
”Ja, han är vittne”, svarade de.
6 ”Det var Herren som gav er Mose och Aron”, fortsatte Samuel. ”Han förde era förfäder ut ur Egyptens land. 7 Bli nu stilla inför Herren medan jag går till rätta med er och påminner er om Herrens rättfärdiga gärningar mot er och era förfäder.
8 När Jakob kommit till Egypten och folket ropade till Herren, sände han dem Mose och Aron som ledde dem ut ur Egypten och lät dem bosätta sig här i landet.
9 Men folket glömde snart Herren, sin Gud, och därför överlämnade han dem åt Sisera, generalen i Hasors här, och åt filistéerna och åt Moabs kung som alla förde krig mot Israel. 10 Folket ropade då till Herren igen: ’Vi har syndat genom att vända Herren ryggen. Vi har tillbett baalsgudar och astartegudinnor. Men nu ska vi tjäna dig och enbart dig, om du bara befriar oss från våra fiender!’ 11 Herren sände då Jerubbaal, Bedan, Jefta och Samuel för att rädda er från fienderna runt omkring och så fick ni leva i trygghet.[h]
12 Men när ni såg att Nachash, Ammons kung, kom mot er, sa ni till mig att ni behövde en kung som kunde regera över er. Detta trots att ni redan hade en kung, Herren. 13 Men här är nu den kung ni själva valt och bett om. Herren har satt honom över er.
14 Om ni fruktar Herren, tjänar och lyder honom och inte gör uppror mot honom, ja, om både ni och er kung följer Herren, er Gud, så kommer allt att gå väl. 15 Men om ni gör uppror mot Herrens bud och inte lyder honom, så kommer Herren att behandla er på samma sätt som han behandlade era förfäder.
16 Stå nu still här, så ska ni få se Herren göra ett stort under. 17 Nu är det ju tid för veteskörden[i]. Men jag ska be till Herren att han sänder åska och regn. Då kommer ni att inse hur ont och orätt ni handlade inför Herren då ni begärde en kung.”
18 Samuel ropade sedan till Herren som sände åska och regn redan samma dag och hela folket darrade av fruktan inför Herren och Samuel.
19 ”Be till Herren, din Gud, för oss dina tjänare, så att vi inte dör”, sa de till Samuel. ”Nu har vi lagt ännu en synd till alla de andra genom att begära en kung.”
20 ”Var inte rädda”, sa Samuel till folket. ”Det är sant att ni har begått en svår synd, men se till att ni i fortsättningen tillber Herren helhjärtat och inte vänder honom ryggen. 21 Vänd er inte till andra gudar som varken kan hjälpa eller rädda er, eftersom de inte är annat än tomhet. 22 Herren ska för sitt mäktiga namns skull inte överge sitt eget folk. Han har ju själv utvalt er till sitt folk.
23 För min egen del vill jag inte synda mot Herren genom att sluta att be för er. Jag ska i stället fortsätta att undervisa er om det goda och rätta. 24 Frukta Herren och tjäna honom troget och helhjärtat! Tänk på allt det stora han har gjort för er! 25 Men om ni fortsätter att synda, kommer både ni och er kung att förgås.”
Saul är olydig mot Gud
Fortsatt krig mot filistéerna
13 Under sitt andra regeringsår[j], efter att ha blivit kung i Israel, 2 valde Saul ut 3 000 män ur Israels folk. Av dessa fick 2 000 följa med honom till Mikmas och Betels bergsbygd, medan 1 000 man var hos Jonatan i Giva i Benjamins land. Resten av folket hade han skickat hem.
3 Jonatan anföll filistéernas utpost i Geva och filistéerna fick höra det. Saul lät blåsa i horn över hela landet för att hebréerna skulle höra det. 4 Så fick hela Israel höra att Saul anfallit den filistéiska utposten och att Israel på detta sätt dragit över sig filistéernas hat. Folket kallades samman för att följa Saul till Gilgal. 5 Filistéerna samlade en mäktig armé på 3 000 vagnar, 6 000 ryttare och ett oräkneligt antal fotsoldater, liksom sanden på havets strand. De gick och slog sedan läger vid Mikmas öster om Bet Aven. 6 När Israels män fick se att de var i nöd och att deras armé var hårt pressad, gömde de sig i grottor, skogssnår och gropar, bland klipporna och i gravar och vattenbehållare. 7 Somliga av hebréerna gick över Jordanfloden och flydde till Gads och Gileads land.
Under tiden stannade Saul i Gilgal och de som var med honom darrade av skräck. 8 I sju dagar väntade sedan Saul där, precis som Samuel tidigare sagt till honom[k]. Men när Samuel fortfarande inte hade kommit och männen började lämna honom, 9 sa Saul: ”För fram brännoffret och gemenskapsoffret till mig!” Sedan offrade han brännoffret. 10 Just då han hade avslutat offrandet, kom Samuel och Saul gick ut för att möta honom och hälsa på honom. 11 Men Samuel sa: ”Vad är det du har gjort?” Saul svarade: ”När jag såg att mina män övergav mig och att du inte hade anlänt vid den tidpunkt du lovade och att filistéerna stod vid Mikmas klara till strid, 12 sa jag: ’Filistéerna är beredda att marschera mot oss och jag har inte vädjat till Herren om hjälp!’ Därför kände jag mig tvingad att bära fram brännoffret innan du kom.”
13 ”Du har handlat som en dåre!” sa Samuel. ”Du har inte hållit Herrens, din Guds, bud som han gav dig. Han skulle annars ha befäst din kungamakt över Israel för all framtid, 14 men nu tas den ifrån dig. Herren har sökt sig en man efter sitt sinne och han har redan valt ut honom till furste över sitt folk, eftersom du inte har rättat dig efter Herrens bud.”
Israels militära underläge
15 Samuel lämnade sedan Gilgal och gick till Giva i Benjamins land. Men när Saul räknade soldaterna som fortfarande var med honom, upptäckte han att det bara var 600 man kvar. 16 Saul och hans son Jonatan och deras män slog upp sitt läger i Geva i Benjamins land, medan filistéerna stannade vid Mikmas. 17 Därifrån sände filistéerna ut tre grupper av plundrare. En grupp gick mot Ofra i Shuals land, 18 en gick till Bet Horon och en gick närmare ökengränsen ovanför Sevoimdalen.
19 På den här tiden fanns det inga smeder i Israels land, eftersom filistéerna ville hindra hebréerna från att smida svärd och spjut. 20 Varje gång de behövde vässa sina plogbillar, skäror, yxor eller liar[l] måste de alltså gå till filistéerna. 21 Det kostade två tredjedels sikel[m] att slipa en plogbill eller en skära och hälften så mycket för en yxa, högrep eller oxpik. 22 Därför fanns det inte ett enda svärd eller spjut i hela Israels armé när de skulle kriga mot filistéerna. Det var bara Saul och Jonatan som hade vapen.
Jonatans djärva plan
23 Ett förband ur filistéernas armé hade nu gått fram till bergspasset vid Mikmas.
14 Någon dag senare sa Jonatan, Sauls son till sin väpnare: ”Kom så går vi över till filistéernas förläggning på andra sidan passet!” Men han berättade inte för sin far om sina planer. 2 Saul hade slagit läger runt granatäppelträdet i Migron vid gränsen till Giva med sina 600 män. 3 Bland dem fanns Achia som bar efoden. Han var barnbarnsbarn till Eli, Herrens präst i Shilo. Hans far var Achituv, I-Kavods bror, och hans farfar hette Pinechas.
Ingen lade märke till att Jonatan hade gett sig av. 4 Men för att komma till filistéernas läger måste Jonatan gå genom ett trångt pass mellan två höga klippor som kallades Boses och Sene. 5 Den ena klippan reste sig i norr mot Mikmas och den södra mot Geva. 6 ”Nu går vi över till dessa oomskurna hedningar”, hade Jonatan sagt till sin väpnare. ”Kanske kommer Herren att göra något för oss. Det spelar ju ingen roll för honom om vi är många eller få, för han kan ge seger!”
7 ”Gör det du tycker är bäst”, svarade hans väpnare. ”Jag stödjer dig helhjärtat, vad du än beslutar.”
8 ”Bra, låt oss då gå över till männen och göra så att de ser oss”, sa Jonatan. 9 ”Om de säger till oss: ’Stanna där ni är tills vi kommer till er’, så stannar vi och går inte upp till dem. 10 Men om de säger: ’Kom hit upp!’, så gör vi det. Det ska vara tecknet på att Herren överlämnar dem åt oss.”
11 När filistéerna såg dem, ropade de: ”Titta! Hebréerna kravlar sig upp ur sina hål!” 12 Sedan ropade de ner från sin utpost till Jonatan och hans väpnare: ”Kom hit upp, så ska vi visa er!”
”Kom nu, följ mig”, sa Jonatan till sin väpnare, ”för Herren har överlämnat dem åt israeliterna!” 13 Och med hjälp av både händer och fötter tog Jonatan sig uppför klippan med väpnaren strax efter sig. Filistéerna föll för Jonatan och hans väpnare kom efter och gav dem dödsstöten.
14 Så dödade de cirka tjugo man på ett område ungefär lika stort som ett halvt plogland[n]. 15 Plötsligt utbröt panik i hela filistéernas armé, till och med bland dem som var ute och plundrade i omgivningarna, och samtidigt blev det jordbävning. Denna skräck sände Gud över dem.
16 Sauls vaktposter i Giva fick nu se hur hela filistéernas armé upplöstes och soldaterna flydde åt alla håll. 17 ”Ta reda på vem som saknas bland oss”, befallde Saul. Och när männen mönstrades fann man att Jonatan och hans väpnare var borta.
18 ”Hämta Guds ark[o]”, ropade Saul till Achia. Den fanns bland Israels folk på den tiden. 19 Men medan Saul talade med prästen, tilltog ropen och tumultet i filistéernas läger allt mer. ”Nej, låt det vara!” sa Saul till prästen. 20 Sedan samlade Saul sina män och gick till stridsplatsen och fann att filistéerna höll på att döda varandra. Det rådde fullständig förvirring bland dem.
21 De hebréer som tidigare lytt under filistéerna och som dragit ut tillsammans med den filistéiska armén, bytte nu sida: de gick över till israeliterna som var med Saul och Jonatan. 22 Slutligen anslöt sig även de som hade gömt sig i bergen, när de nu hörde att filistéerna flydde och deltog i striden och förföljde dem. 23 Så räddade Herren Israel den dagen och striden fortsatte bortom Bet Aven.
Saul ger en obetänksam order
24 Israeliterna hade stridit mycket och var trötta. Saul hade bundit dem med en ed: ”En förbannelse vilar över den som äter något före kvällen innan jag har tagit full hämnd på mina fiender!” Därför åt ingen något under hela dagen, 25 fastän det låg honung på marken i skogen dit folket kom. 26 När de kom in i skogen och såg den utflutna honungen, vågade de inte ta för sig och föra något till munnen. Alla fruktade för eden.
27 Men Jonatan hade inte hört sin fars ed som han bundit folket med. Han doppade en käpp i honungen och när han hade ätit av den, fick hans ögon ny glans. 28 Då berättade någon för honom om hans fars ed, att den var förbannad som åt något den dagen och att resultatet hade blivit att alla var utmattade. 29 ”Min far drar olycka över landet!” sa Jonatan. ”Ser ni inte vilken glans mina ögon fick när jag åt lite honung? 30 Tänk om folket hade fått äta av bytet de tagit från fienden! Hur mycket större skulle inte filistéernas nederlag ha blivit!”
31 Den dagen fördrev israeliterna filistéerna från Mikmas ända till Ajalon, men de var helt utmattade. 32 De kastade sig över krigsbytet och slaktade får, oxar och kalvar direkt på marken och åt köttet med blodet i. 33 Man rapporterade till Saul att folket syndade mot Herren genom att äta kött som hade blodet i sig.[p]
”Ni har gjort något mycket ont”, sa Saul. ”Rulla fram en stor sten hit till mig 34 och gå ut bland trupperna och se till att de för hit oxar och får, så att de kan slakta dem och låta blodet rinna av dem. Synda inte mot Herren genom att äta kött med blodet i!” När det blev natt kom alla dit med sina oxar och slaktade dem där. 35 Och Saul byggde sitt första altare åt Herren.
36 Därefter sa Saul: ”Nu förföljer vi filistéerna och plundrar dem hela natten ända tills det ljusnar. Vi låter ingen av dem slippa undan.” ”Det är bra”, sa hans män, ”gör det du tycker är bäst!” Men prästen sa: ”Det är säkrast att vi frågar Gud först.”
37 Saul frågade då Gud: ”Ska jag förfölja filistéerna? Överlämnar du dem åt Israel?” Men den dagen gav Herren inget svar.
38 Då sammankallade Saul folkets ledare och sa: ”Ta reda på vilken synd som har begåtts i dag. 39 Så sant Herren lever, han som räddat Israel, att även om syndaren är min egen son Jonatan, så ska han dö!” Men ingen gav honom något svar. 40 Sedan sa Saul till israeliterna: ”Ni ska stå på ena sidan och Jonatan och jag står här.” Och folket svarade: ”Gör vad du finner vara bäst.”
41 Saul sa till Herren, Israels Gud: ”Varför har du inte svarat din tjänare i dag? Om skulden ligger hos mig eller min son Jonatan, Herre, Israels Gud, låt då urim komma upp, och om den ligger hos ditt folk Israel, låt då tummim[q] komma upp.”[r] Då utpekades Jonatan och Saul skyldiga, medan folket förklarades oskyldigt. 42 Sedan sa Saul: ”Dra nu lott mellan mig och Jonatan!” Och då föll lotten på Jonatan.
43 ”Tala genast om för mig vad du har gjort!” sa Saul till Jonatan. ”Jag smakade lite honung från änden av min stav”, erkände Jonatan. ”Men nu måste jag alltså dö!” 44 ”Ja, Jonatan”, sa Saul. ”Du måste dö! Må Gud slå mig med döden om det inte blir så!” 45 Men folket protesterade: ”Ska Jonatan dö, han som i dag så storslaget har räddat Israel? Nej, det kommer aldrig på fråga! Så sant Herren lever: inte ett hårstrå på hans huvud ska krökas, för Gud har hjälpt honom att utföra detta i dag!” Och på det sättet räddade Sauls män Jonatans liv, så att han inte behövde dö.
46 Efter detta slutade Saul att förfölja filistéerna och de återvände till sitt land.
Saul lyckas militärt
47 Sedan Saul blivit Israels kung, stred han mot sina fiender i alla riktningar: mot Moab, Ammon och Edom, mot kungarna i Sova och mot filistéerna och på alla fronter lyckades han bestraffa sina fiender. 48 Han utförde stora bragder, besegrade amalekiterna och räddade Israel från dem som tidigare anfallit och plundrat dem.
49 Saul hade tre söner, Jonatan, Jishjo[s] och Malki-Shua. Dessutom hade han två döttrar, den äldsta hette Merav och den yngsta Mikal. 50 Sauls hustru hette Achinoam och var dotter till Achimaas. Överbefälhavaren för Sauls här hette Avner och var hans kusin, hans farbror Ners son. 51 Sauls far Kish och Avners far Ner var bröder och båda var söner till Aviel.
52 Israeliterna kämpade häftiga strider mot filistéerna under Sauls livstid och varje gång Saul fick syn på en modig och stridsduglig man, tog han honom i sin tjänst.
Saul tar krigsbyte mot Herrens vilja
15 Samuel sa till Saul: ”Det var mig som Herren sände att smörja dig till kung över Israel, så lyssna nu vad Herren säger! 2 Så säger härskarornas Herre: ’Jag ska straffa Amalek för det de gjorde mot Israel då de anföll dem på vägen från Egypten.[t] 3 Gå nu och vig hela Amaleks folk och allt de har åt förintelse. Utrota män, kvinnor, barn, ungdomar, oxar, får, kameler och åsnor!’ ” 4 Saul mobiliserade sin armé och mönstrade dem i Telaim. Han hade 200 000 soldater och dessutom 10 000 man från Juda.
5 När Saul kom till Amaleks stad, lade han sig i bakhåll i dalen. 6 Sedan skickade han bud till keniterna att dra sig bort och överge amalekiterna. ”Jag vill inte utrota er tillsammans med dem. Ni var ju vänliga mot Israels folk, när de kom från Egypten”, sa han. Keniterna drog sig då bort därifrån. 7 Sedan slog Saul amalekiterna ända från Havila och ner till Shur, öster om Egypten. 8 Han tillfångatog Agag, amalekiternas kung, men vigde alla andra åt förintelse och högg ner dem med svärd. 9 Saul och hans män skonade alltså Agag, men också det bästa av fåren och oxarna och de fetaste lammen, kort sagt allt som var värdefullt. De ville inte viga det åt förintelse, utan gjorde det bara med det som var svagt och värdelöst.
Herren förkastar Saul
10 Då kom Herrens ord till Samuel: 11 ”Jag ångrar att jag gjorde Saul till kung, för han har än en gång vänt sig bort från mig och vägrat att lyda mig.” Samuel blev djupt skakad och han ropade och bad till Herren hela natten. 12 Tidigt nästa morgon gick han ut för att leta efter Saul, men fick höra att han hade gått till berget Karmel för att resa ett monument över sig själv och att han därefter hade fortsatt till Gilgal.
13 När Samuel kom, hälsade Saul och sa: ”Herren välsigne dig! Nu har jag verkställt Herrens befallning!”
14 ”Vad är det då för ett bräkande av får och bölande av oxar jag hör?” frågade Samuel. 15 ”Mina soldater räddade det bästa av amalekiternas får och oxar”, erkände Saul, ”men det var för att offra dem till Herren, din Gud. Allt annat har vi vigt åt förintelse.”
16 Då sa Samuel till Saul: ”Sluta! Hör nu vad Herren sa till mig i natt!” ”Vad sa han?” undrade Saul.
17 Samuel svarade: ”När du själv inte tyckte att du var något, blev du ledare för Israels stammar och Herren smorde dig till kung över Israel. 18 Och han gav dig ett uppdrag och sa till dig: ’Gå och vig de syndiga amalekiterna åt förintelse. Strid mot dem tills du utplånat dem alla!’ 19 Varför lydde du inte Herren? Varför kastade du dig över krigsbytet och gjorde det som är ont i Herrens ögon?”
20 ”Men jag har lytt Herren”, svarade Saul. ”Jag gick dit han sa till mig att gå. Jag tog med mig kung Agag, men jag vigde alla de andra åt förintelse. 21 Och mina trupper behöll fåren och oxarna, det allra bästa av det som skulle vigas åt förintelse, för att offra det till Herren.”
22 Samuel svarade:
”Gläder sig Herren lika mycket åt brännoffer och slaktoffer
som att man hör Herrens röst?
Nej, lydnad är bättre än offer,
och att lyssna till honom är bättre
än att offra baggars fett åt honom.
23 Upproriskhet är en lika stor synd som spådom,
och övermod lika avigt som att tillbe avgudar.
Du har förkastat Herrens ord,
och han har förkastat dig som kung.”
Saul ber om nåd
24 ”Jag har syndat”, sa Saul till Samuel. ”Jag var olydig mot Herrens befallning och handlade inte efter dina ord, för jag var rädd för folket och gjorde vad de krävde. 25 Förlåt nu min synd och följ med mig tillbaka, så att jag kan tillbe Herren!” 26 Men Samuel svarade: ”Jag kommer inte tillbaka med dig. Eftersom du har förkastat Herrens befallning, har han också förkastat dig som kung över Israel.” 27 När Samuel sedan vände sig om för att gå, grep Saul tag i hans mantel, men då revs manteln sönder. 28 ”Se”, sa Samuel, ”Herren har ryckt Israels rike ifrån dig i dag och gett det till en av dina landsmän, till en som är bättre än du. 29 Han som är Israels härlighet ljuger inte och inte heller ångrar han sig, för han är inte en människa.”
30 Då sa Saul: ”Jag har syndat, men hedra mig åtminstone inför mitt folks äldste och Israel genom att gå med mig och tillbe Herren, din Gud!” 31 Samuel gick då med honom och Saul tillbad Herren.
32 Sedan sa Samuel: ”För hit amalekiternas kung Agag!” Agag kom darrande[u] fram men tänkte ändå: ”Dödens bitterhet är borta.” 33 Men Samuel sa:
”På samma sätt som ditt svärd har gjort många mödrar barnlösa,
ska din mor nu bli barnlös.”
Och Samuel dödade honom inför Herren i Gilgal.
34 Sedan gick Samuel hem till Rama och Saul återvände till Sauls Giva. 35 Efter den dagen träffade Samuel aldrig Saul mer, men han tänkte ofta med sorg på honom och Herren sörjde över att han hade gjort Saul till kung över Israel.
Footnotes
- 9:8 En kvarts sikel silver motsvarar cirka 3 gram. Silver- eller guldstycken användes som betalningsmedel.
- 9:24 Lårstycket var normalt reserverat för prästerna. Detta var en symbol för att Saul skulle bli invigd till tjänst för Gud.
- 9:25 Taken var platta och användes som extra rum.
- 10:1 I Septuaginta lägger man till: Du ska styra Herrens folk och befria det från alla fiender som omger det. Och detta är tecknet på att Herren har utvalt dig till att leda hans folk.
- 10:20 Antagligen använde man urim och tummim. Se not till 2:18.
- 10:27 I Dödahavsrullarna har man funnit ett textfragment (4QSama) som förklarar händelsen i kap. 11 där det inte sägs någonting om orsaken till denna blodiga attack. Fragmentet från Q4 lyder: Nachash, ammoniternas kung, förtryckte hårt Gads och Rubens folk och han stack ut alla deras högra ögon och slog ter[ror och fruktan] i Israel. Det fanns inte bland israeliterna på andra sidan Jordan en enda vars högra öga inte hade blivit stucket av Nachash, kung av Ammon, utom de sju tusen män som [flydde] ammoniterna och kom till Javesh i Gilead. Ungefär en månad senare…Sedan följer det vi kan läsa i våra Biblar i 1 Sam 11:1ff.
- 11:1 I Septuaginta: Ungefär en månad senare.
- 12:11 Dessa personer var domare i Israel (se Domarboken). Bedan är antagligen ett annat namn på Barak.
- 12:17 Veteskörden inföll under maj-juni, då det inte brukade regna i landet.
- 13:1 En del handskrifter har inledningen: Saul var trettio år när han blev kung och han regerade över Israel i två år (ålder och årtal är dock osäkra.Apg 13:21 säger att han regerade i cirka fyrtio år). Översättningen av vers 1 är i sin helhet osäker.
- 13:8 Enligt profetian i 10:8.
- 13:20 Översättningen av de hebreiska benämningarna för de aktuella redskapen är osäker.
- 13:21 Motsvarar 8 gram (1 sikel=12 gram). För svårighet med översättningen, se not till föregående vers.
- 14:14 Den exakta innebörden är osäker.
- 14:18 Enligt Septuaginta: efoden.
- 14:33 Se 1 Mos 9:4.
- 14:41 urim och tummim. Se not till 2:18
- 14:41 Varför…komma upp. Vulgata och Septuaginta har denna lydelse. Däremot har den masoretiska texten endast: Ge hit tummim!
- 14:49 Namnet varierar mellan Ishbaal (2 Sam 2:8,10,12,15), Ish-Boshet (2 Sam 3:8,14,15; 4:5,8a,12), och Eshbaal (1 Krön 8:33; 9:39).
- 15:2 Se 2 Mos 17:8-16.
- 15:32 Det hebreiska ordets betydelse är osäker och kan tolkas på olika sätt: darrande, med vacklande steg, eller leende, självsäkert, eller i bojor. Kanske hoppades han att de skulle låta honom få leva, eller att döden skulle bli snabb. Enligt Septuaginta: Hur bitter är inte döden!
1 Samuel 8-15
New International Version
1 Samuel 8-15
New International Version
Israel Asks for a King
8 When Samuel grew old, he appointed(A) his sons as Israel’s leaders.[a] 2 The name of his firstborn was Joel and the name of his second was Abijah,(B) and they served at Beersheba.(C) 3 But his sons(D) did not follow his ways. They turned aside(E) after dishonest gain and accepted bribes(F) and perverted(G) justice.
4 So all the elders(H) of Israel gathered together and came to Samuel at Ramah.(I) 5 They said to him, “You are old, and your sons do not follow your ways; now appoint a king(J) to lead[b](K) us, such as all the other nations(L) have.”
6 But when they said, “Give us a king(M) to lead us,” this displeased(N) Samuel; so he prayed to the Lord. 7 And the Lord told him: “Listen(O) to all that the people are saying to you; it is not you they have rejected,(P) but they have rejected me as their king.(Q) 8 As they have done from the day I brought them up out of Egypt until this day, forsaking(R) me and serving other gods, so they are doing to you. 9 Now listen to them; but warn them solemnly and let them know(S) what the king who will reign over them will claim as his rights.”
10 Samuel told(T) all the words of the Lord to the people who were asking him for a king. 11 He said, “This is what the king who will reign over you will claim as his rights: He will take(U) your sons and make them serve(V) with his chariots and horses, and they will run in front of his chariots.(W) 12 Some he will assign to be commanders(X) of thousands and commanders of fifties, and others to plow his ground and reap his harvest, and still others to make weapons of war and equipment for his chariots. 13 He will take your daughters to be perfumers and cooks and bakers. 14 He will take the best of your(Y) fields and vineyards(Z) and olive groves and give them to his attendants.(AA) 15 He will take a tenth(AB) of your grain and of your vintage and give it to his officials and attendants. 16 Your male and female servants and the best of your cattle[c] and donkeys he will take for his own use. 17 He will take a tenth of your flocks, and you yourselves will become his slaves. 18 When that day comes, you will cry out for relief from the king you have chosen, but the Lord will not answer(AC) you in that day.(AD)”
19 But the people refused(AE) to listen to Samuel. “No!” they said. “We want(AF) a king(AG) over us. 20 Then we will be like all the other nations,(AH) with a king to lead us and to go out before us and fight our battles.”
21 When Samuel heard all that the people said, he repeated(AI) it before the Lord. 22 The Lord answered, “Listen(AJ) to them and give them a king.”
Then Samuel said to the Israelites, “Everyone go back to your own town.”
Samuel Anoints Saul
9 There was a Benjamite,(AK) a man of standing,(AL) whose name was Kish(AM) son of Abiel, the son of Zeror, the son of Bekorath, the son of Aphiah of Benjamin. 2 Kish had a son named Saul, as handsome(AN) a young man as could be found(AO) anywhere in Israel, and he was a head taller(AP) than anyone else.
3 Now the donkeys(AQ) belonging to Saul’s father Kish were lost, and Kish said to his son Saul, “Take one of the servants with you and go and look for the donkeys.” 4 So he passed through the hill(AR) country of Ephraim and through the area around Shalisha,(AS) but they did not find them. They went on into the district of Shaalim, but the donkeys(AT) were not there. Then he passed through the territory of Benjamin, but they did not find them.
5 When they reached the district of Zuph,(AU) Saul said to the servant who was with him, “Come, let’s go back, or my father will stop thinking about the donkeys and start worrying(AV) about us.”
6 But the servant replied, “Look, in this town there is a man of God;(AW) he is highly respected, and everything(AX) he says comes true. Let’s go there now. Perhaps he will tell us what way to take.”
7 Saul said to his servant, “If we go, what can we give the man? The food in our sacks is gone. We have no gift(AY) to take to the man of God. What do we have?”
8 The servant answered him again. “Look,” he said, “I have a quarter of a shekel[d] of silver. I will give it to the man of God so that he will tell us what way to take.” 9 (Formerly in Israel, if someone went to inquire(AZ) of God, they would say, “Come, let us go to the seer,” because the prophet of today used to be called a seer.)(BA)
10 “Good,” Saul said to his servant. “Come, let’s go.” So they set out for the town where the man of God was.
11 As they were going up the hill to the town, they met some young women coming out to draw(BB) water, and they asked them, “Is the seer here?”
12 “He is,” they answered. “He’s ahead of you. Hurry now; he has just come to our town today, for the people have a sacrifice(BC) at the high place.(BD) 13 As soon as you enter the town, you will find him before he goes up to the high place to eat. The people will not begin eating until he comes, because he must bless(BE) the sacrifice; afterward, those who are invited will eat. Go up now; you should find him about this time.”
14 They went up to the town, and as they were entering it, there was Samuel, coming toward them on his way up to the high place.
15 Now the day before Saul came, the Lord had revealed this to Samuel: 16 “About this time tomorrow I will send you a man from the land of Benjamin. Anoint(BF) him ruler(BG) over my people Israel; he will deliver(BH) them from the hand of the Philistines.(BI) I have looked on my people, for their cry(BJ) has reached me.”
17 When Samuel caught sight of Saul, the Lord said to him, “This(BK) is the man I spoke to you about; he will govern my people.”
18 Saul approached Samuel in the gateway and asked, “Would you please tell me where the seer’s house is?”
19 “I am the seer,” Samuel replied. “Go up ahead of me to the high place, for today you are to eat with me, and in the morning I will send you on your way and will tell you all that is in your heart. 20 As for the donkeys(BL) you lost three days ago, do not worry about them; they have been found. And to whom is all the desire(BM) of Israel turned, if not to you and your whole family line?”
21 Saul answered, “But am I not a Benjamite, from the smallest tribe(BN) of Israel, and is not my clan the least(BO) of all the clans of the tribe of Benjamin?(BP) Why do you say such a thing to me?”
22 Then Samuel brought Saul and his servant into the hall and seated them at the head of those who were invited—about thirty in number. 23 Samuel said to the cook, “Bring the piece of meat I gave you, the one I told you to lay aside.”
24 So the cook took up the thigh(BQ) with what was on it and set it in front of Saul. Samuel said, “Here is what has been kept for you. Eat, because it was set aside for you for this occasion from the time I said, ‘I have invited guests.’” And Saul dined with Samuel that day.
25 After they came down from the high place to the town, Samuel talked with Saul on the roof(BR) of his house. 26 They rose about daybreak, and Samuel called to Saul on the roof, “Get ready, and I will send you on your way.” When Saul got ready, he and Samuel went outside together. 27 As they were going down to the edge of the town, Samuel said to Saul, “Tell the servant to go on ahead of us”—and the servant did so—“but you stay here for a while, so that I may give you a message from God.”
10 Then Samuel took a flask(BS) of olive oil and poured it on Saul’s head and kissed him, saying, “Has not the Lord anointed(BT) you ruler over his inheritance?[e](BU) 2 When you leave me today, you will meet two men near Rachel’s tomb,(BV) at Zelzah on the border of Benjamin. They will say to you, ‘The donkeys(BW) you set out to look for have been found. And now your father has stopped thinking about them and is worried(BX) about you. He is asking, “What shall I do about my son?”’
3 “Then you will go on from there until you reach the great tree of Tabor. Three men going up to worship God at Bethel(BY) will meet you there. One will be carrying three young goats, another three loaves of bread, and another a skin of wine. 4 They will greet you and offer you two loaves of bread,(BZ) which you will accept from them.
5 “After that you will go to Gibeah(CA) of God, where there is a Philistine outpost.(CB) As you approach the town, you will meet a procession of prophets(CC) coming down from the high place(CD) with lyres, timbrels,(CE) pipes(CF) and harps(CG) being played before them, and they will be prophesying.(CH) 6 The Spirit(CI) of the Lord will come powerfully upon you, and you will prophesy with them; and you will be changed(CJ) into a different person. 7 Once these signs are fulfilled, do whatever(CK) your hand(CL) finds to do, for God is with(CM) you.
8 “Go down ahead of me to Gilgal.(CN) I will surely come down to you to sacrifice burnt offerings and fellowship offerings, but you must wait seven(CO) days until I come to you and tell you what you are to do.”
Saul Made King
9 As Saul turned to leave Samuel, God changed(CP) Saul’s heart, and all these signs(CQ) were fulfilled(CR) that day. 10 When he and his servant arrived at Gibeah, a procession of prophets met him; the Spirit(CS) of God came powerfully upon him, and he joined in their prophesying.(CT) 11 When all those who had formerly known him saw him prophesying with the prophets, they asked each other, “What is this(CU) that has happened to the son of Kish? Is Saul also among the prophets?”(CV)
12 A man who lived there answered, “And who is their father?” So it became a saying: “Is Saul also among the prophets?”(CW) 13 After Saul stopped prophesying,(CX) he went to the high place.
14 Now Saul’s uncle(CY) asked him and his servant, “Where have you been?”
“Looking for the donkeys,(CZ)” he said. “But when we saw they were not to be found, we went to Samuel.”
15 Saul’s uncle said, “Tell me what Samuel said to you.”
16 Saul replied, “He assured us that the donkeys(DA) had been found.” But he did not tell his uncle what Samuel had said about the kingship.
17 Samuel summoned the people of Israel to the Lord at Mizpah(DB) 18 and said to them, “This is what the Lord, the God of Israel, says: ‘I brought Israel up out of Egypt, and I delivered you from the power of Egypt and all the kingdoms that oppressed(DC) you.’ 19 But you have now rejected(DD) your God, who saves(DE) you out of all your disasters and calamities. And you have said, ‘No, appoint a king(DF) over us.’(DG) So now present(DH) yourselves before the Lord by your tribes and clans.”
20 When Samuel had all Israel come forward by tribes, the tribe of Benjamin was taken by lot. 21 Then he brought forward the tribe of Benjamin, clan by clan, and Matri’s clan was taken.(DI) Finally Saul son of Kish was taken. But when they looked for him, he was not to be found. 22 So they inquired(DJ) further of the Lord, “Has the man come here yet?”
And the Lord said, “Yes, he has hidden himself among the supplies.”
23 They ran and brought him out, and as he stood among the people he was a head taller(DK) than any of the others. 24 Samuel said to all the people, “Do you see the man the Lord has chosen?(DL) There is no one like(DM) him among all the people.”
Then the people shouted, “Long live(DN) the king!”
25 Samuel explained(DO) to the people the rights and duties(DP) of kingship.(DQ) He wrote them down on a scroll and deposited it before the Lord. Then Samuel dismissed the people to go to their own homes.
26 Saul also went to his home in Gibeah,(DR) accompanied by valiant men(DS) whose hearts God had touched. 27 But some scoundrels(DT) said, “How can this fellow save us?” They despised him and brought him no gifts.(DU) But Saul kept silent.
Saul Rescues the City of Jabesh
11 Nahash[f](DV) the Ammonite went up and besieged Jabesh Gilead.(DW) And all the men of Jabesh said to him, “Make a treaty(DX) with us, and we will be subject to you.”
2 But Nahash the Ammonite replied, “I will make a treaty with you only on the condition(DY) that I gouge(DZ) out the right eye of every one of you and so bring disgrace(EA) on all Israel.”
3 The elders(EB) of Jabesh said to him, “Give us seven days so we can send messengers throughout Israel; if no one comes to rescue(EC) us, we will surrender(ED) to you.”
4 When the messengers came to Gibeah(EE) of Saul and reported these terms to the people, they all wept(EF) aloud. 5 Just then Saul was returning from the fields, behind his oxen, and he asked, “What is wrong with everyone? Why are they weeping?” Then they repeated to him what the men of Jabesh had said.
6 When Saul heard their words, the Spirit(EG) of God came powerfully upon him, and he burned with anger. 7 He took a pair of oxen,(EH) cut them into pieces, and sent the pieces by messengers throughout Israel,(EI) proclaiming, “This is what will be done to the oxen of anyone(EJ) who does not follow Saul and Samuel.” Then the terror of the Lord fell on the people, and they came out together as one.(EK) 8 When Saul mustered(EL) them at Bezek,(EM) the men of Israel numbered three hundred thousand and those of Judah thirty thousand.
9 They told the messengers who had come, “Say to the men of Jabesh Gilead, ‘By the time the sun is hot tomorrow, you will be rescued.’” When the messengers went and reported this to the men of Jabesh, they were elated. 10 They said to the Ammonites, “Tomorrow we will surrender(EN) to you, and you can do to us whatever you like.”
11 The next day Saul separated his men into three divisions;(EO) during the last watch of the night they broke into the camp of the Ammonites(EP) and slaughtered them until the heat of the day. Those who survived were scattered, so that no two of them were left together.
Saul Confirmed as King
12 The people then said to Samuel, “Who(EQ) was it that asked, ‘Shall Saul reign over us?’ Turn these men over to us so that we may put them to death.”
13 But Saul said, “No one will be put to death today,(ER) for this day the Lord has rescued(ES) Israel.”
14 Then Samuel said to the people, “Come, let us go to Gilgal(ET) and there renew the kingship.(EU)” 15 So all the people went to Gilgal(EV) and made Saul king(EW) in the presence of the Lord. There they sacrificed fellowship offerings before the Lord, and Saul and all the Israelites held a great celebration.
Samuel’s Farewell Speech
12 Samuel said to all Israel, “I have listened(EX) to everything you said to me and have set a king(EY) over you. 2 Now you have a king as your leader.(EZ) As for me, I am old and gray, and my sons(FA) are here with you. I have been your leader from my youth until this day. 3 Here I stand. Testify against me in the presence of the Lord and his anointed.(FB) Whose ox have I taken? Whose donkey(FC) have I taken? Whom have I cheated? Whom have I oppressed? From whose hand have I accepted a bribe(FD) to make me shut my eyes? If I have done(FE) any of these things, I will make it right.”(FF)
4 “You have not cheated or oppressed us,” they replied. “You have not taken anything from anyone’s hand.”
5 Samuel said to them, “The Lord is witness(FG) against you, and also his anointed is witness this day, that you have not found anything(FH) in my hand.(FI)”
“He is witness,” they said.
6 Then Samuel said to the people, “It is the Lord who appointed Moses and Aaron and brought(FJ) your ancestors up out of Egypt. 7 Now then, stand(FK) here, because I am going to confront(FL) you with evidence before the Lord as to all the righteous acts(FM) performed by the Lord for you and your ancestors.
8 “After Jacob(FN) entered Egypt, they cried(FO) to the Lord for help, and the Lord sent(FP) Moses and Aaron, who brought your ancestors out of Egypt and settled them in this place.
9 “But they forgot(FQ) the Lord their God; so he sold them(FR) into the hand of Sisera,(FS) the commander of the army of Hazor,(FT) and into the hands of the Philistines(FU) and the king of Moab,(FV) who fought against them. 10 They cried(FW) out to the Lord and said, ‘We have sinned; we have forsaken(FX) the Lord and served the Baals and the Ashtoreths.(FY) But now deliver us from the hands of our enemies, and we will serve you.’ 11 Then the Lord sent Jerub-Baal,[g](FZ) Barak,[h](GA) Jephthah(GB) and Samuel,[i](GC) and he delivered you from the hands of your enemies all around you, so that you lived in safety.
12 “But when you saw that Nahash(GD) king(GE) of the Ammonites was moving against you, you said to me, ‘No, we want a king to rule(GF) over us’—even though the Lord your God was your king. 13 Now here is the king(GG) you have chosen, the one you asked(GH) for; see, the Lord has set a king over you. 14 If you fear(GI) the Lord and serve and obey him and do not rebel(GJ) against his commands, and if both you and the king who reigns over you follow the Lord your God—good! 15 But if you do not obey the Lord, and if you rebel against(GK) his commands, his hand will be against you, as it was against your ancestors.
16 “Now then, stand still(GL) and see(GM) this great thing the Lord is about to do before your eyes! 17 Is it not wheat harvest(GN) now? I will call(GO) on the Lord to send thunder(GP) and rain.(GQ) And you will realize what an evil(GR) thing you did in the eyes of the Lord when you asked for a king.”
18 Then Samuel called on the Lord,(GS) and that same day the Lord sent thunder and rain. So all the people stood in awe(GT) of the Lord and of Samuel.
19 The people all said to Samuel, “Pray(GU) to the Lord your God for your servants so that we will not die,(GV) for we have added to all our other sins the evil of asking for a king.”
20 “Do not be afraid,” Samuel replied. “You have done all this evil;(GW) yet do not turn away from the Lord, but serve the Lord with all your heart. 21 Do not turn away after useless(GX) idols.(GY) They can do you no good, nor can they rescue you, because they are useless. 22 For the sake(GZ) of his great name(HA) the Lord will not reject(HB) his people, because the Lord was pleased to make(HC) you his own. 23 As for me, far be it from me that I should sin against the Lord by failing to pray(HD) for you. And I will teach(HE) you the way that is good and right. 24 But be sure to fear(HF) the Lord and serve him faithfully with all your heart;(HG) consider(HH) what great(HI) things he has done for you. 25 Yet if you persist(HJ) in doing evil, both you and your king(HK) will perish.”(HL)
Samuel Rebukes Saul
13 Saul was thirty[j] years old when he became king, and he reigned over Israel forty-[k] two years.
2 Saul chose three thousand men from Israel; two thousand(HM) were with him at Mikmash(HN) and in the hill country of Bethel, and a thousand were with Jonathan at Gibeah(HO) in Benjamin. The rest of the men he sent back to their homes.
3 Jonathan attacked the Philistine outpost(HP) at Geba,(HQ) and the Philistines heard about it. Then Saul had the trumpet(HR) blown throughout the land and said, “Let the Hebrews hear!” 4 So all Israel heard the news: “Saul has attacked the Philistine outpost, and now Israel has become obnoxious(HS) to the Philistines.” And the people were summoned to join Saul at Gilgal.
5 The Philistines assembled(HT) to fight Israel, with three thousand[l] chariots, six thousand charioteers, and soldiers as numerous as the sand(HU) on the seashore. They went up and camped at Mikmash,(HV) east of Beth Aven.(HW) 6 When the Israelites saw that their situation was critical and that their army was hard pressed, they hid(HX) in caves and thickets, among the rocks, and in pits and cisterns.(HY) 7 Some Hebrews even crossed the Jordan to the land of Gad(HZ) and Gilead.
Saul remained at Gilgal, and all the troops with him were quaking(IA) with fear. 8 He waited seven(IB) days, the time set by Samuel; but Samuel did not come to Gilgal, and Saul’s men began to scatter. 9 So he said, “Bring me the burnt offering and the fellowship offerings.” And Saul offered(IC) up the burnt offering. 10 Just as he finished making the offering, Samuel(ID) arrived, and Saul went out to greet(IE) him.
11 “What have you done?” asked Samuel.
Saul replied, “When I saw that the men were scattering, and that you did not come at the set time, and that the Philistines were assembling at Mikmash,(IF) 12 I thought, ‘Now the Philistines will come down against me at Gilgal,(IG) and I have not sought the Lord’s favor.(IH)’ So I felt compelled to offer the burnt offering.”
13 “You have done a foolish thing,(II)” Samuel said. “You have not kept(IJ) the command the Lord your God gave you; if you had, he would have established your kingdom over Israel for all time.(IK) 14 But now your kingdom(IL) will not endure; the Lord has sought out a man after his own heart(IM) and appointed(IN) him ruler(IO) of his people, because you have not kept(IP) the Lord’s command.”
15 Then Samuel left Gilgal[m] and went up to Gibeah(IQ) in Benjamin, and Saul counted the men who were with him. They numbered about six hundred.(IR)
Israel Without Weapons
16 Saul and his son Jonathan and the men with them were staying in Gibeah[n](IS) in Benjamin, while the Philistines camped at Mikmash. 17 Raiding(IT) parties went out from the Philistine camp in three detachments. One turned toward Ophrah(IU) in the vicinity of Shual, 18 another toward Beth Horon,(IV) and the third toward the borderland overlooking the Valley of Zeboyim(IW) facing the wilderness.
19 Not a blacksmith(IX) could be found in the whole land of Israel, because the Philistines had said, “Otherwise the Hebrews will make swords or spears!(IY)” 20 So all Israel went down to the Philistines to have their plow points, mattocks, axes and sickles[o] sharpened. 21 The price was two-thirds of a shekel[p] for sharpening plow points and mattocks, and a third of a shekel[q] for sharpening forks and axes and for repointing goads.
22 So on the day of the battle not a soldier with Saul and Jonathan(IZ) had a sword or spear(JA) in his hand; only Saul and his son Jonathan had them.
Jonathan Attacks the Philistines
23 Now a detachment of Philistines had gone out to the pass(JB) at Mikmash.(JC) 14 1 One day Jonathan son of Saul said to his young armor-bearer, “Come, let’s go over to the Philistine outpost on the other side.” But he did not tell his father.
2 Saul was staying(JD) on the outskirts of Gibeah(JE) under a pomegranate tree(JF) in Migron.(JG) With him were about six hundred men, 3 among whom was Ahijah, who was wearing an ephod. He was a son of Ichabod’s(JH) brother Ahitub(JI) son of Phinehas, the son of Eli,(JJ) the Lord’s priest in Shiloh.(JK) No one was aware that Jonathan had left.
4 On each side of the pass(JL) that Jonathan intended to cross to reach the Philistine outpost was a cliff; one was called Bozez and the other Seneh. 5 One cliff stood to the north toward Mikmash, the other to the south toward Geba.(JM)
6 Jonathan said to his young armor-bearer, “Come, let’s go over to the outpost of those uncircumcised(JN) men. Perhaps the Lord will act in our behalf. Nothing(JO) can hinder the Lord from saving, whether by many(JP) or by few.(JQ)”
7 “Do all that you have in mind,” his armor-bearer said. “Go ahead; I am with you heart and soul.”
8 Jonathan said, “Come on, then; we will cross over toward them and let them see us. 9 If they say to us, ‘Wait there until we come to you,’ we will stay where we are and not go up to them. 10 But if they say, ‘Come up to us,’ we will climb up, because that will be our sign(JR) that the Lord has given them into our hands.(JS)”
11 So both of them showed themselves to the Philistine outpost. “Look!” said the Philistines. “The Hebrews(JT) are crawling out of the holes they were hiding(JU) in.” 12 The men of the outpost shouted to Jonathan and his armor-bearer, “Come up to us and we’ll teach you a lesson.(JV)”
So Jonathan said to his armor-bearer, “Climb up after me; the Lord has given them into the hand(JW) of Israel.”
13 Jonathan climbed up, using his hands and feet, with his armor-bearer right behind him. The Philistines fell before Jonathan, and his armor-bearer followed and killed behind him. 14 In that first attack Jonathan and his armor-bearer killed some twenty men in an area of about half an acre.
Israel Routs the Philistines
15 Then panic(JX) struck the whole army—those in the camp and field, and those in the outposts and raiding(JY) parties—and the ground shook. It was a panic sent by God.[r]
16 Saul’s lookouts(JZ) at Gibeah in Benjamin saw the army melting away in all directions. 17 Then Saul said to the men who were with him, “Muster the forces and see who has left us.” When they did, it was Jonathan and his armor-bearer who were not there.
18 Saul said to Ahijah, “Bring(KA) the ark(KB) of God.” (At that time it was with the Israelites.)[s] 19 While Saul was talking to the priest, the tumult in the Philistine camp increased more and more. So Saul said to the priest,(KC) “Withdraw your hand.”
20 Then Saul and all his men assembled and went to the battle. They found the Philistines in total confusion, striking(KD) each other with their swords. 21 Those Hebrews who had previously been with the Philistines and had gone up with them to their camp went(KE) over to the Israelites who were with Saul and Jonathan. 22 When all the Israelites who had hidden(KF) in the hill country of Ephraim heard that the Philistines were on the run, they joined the battle in hot pursuit. 23 So on that day the Lord saved(KG) Israel, and the battle moved on beyond Beth Aven.(KH)
Jonathan Eats Honey
24 Now the Israelites were in distress that day, because Saul had bound the people under an oath,(KI) saying, “Cursed be anyone who eats food before evening comes, before I have avenged myself on my enemies!” So none of the troops tasted food.
25 The entire army entered the woods, and there was honey on the ground. 26 When they went into the woods, they saw the honey oozing out; yet no one put his hand to his mouth, because they feared the oath. 27 But Jonathan had not heard that his father had bound the people with the oath, so he reached out the end of the staff that was in his hand and dipped it into the honeycomb.(KJ) He raised his hand to his mouth, and his eyes brightened.[t] 28 Then one of the soldiers told him, “Your father bound the army under a strict oath, saying, ‘Cursed be anyone who eats food today!’ That is why the men are faint.”
29 Jonathan said, “My father has made trouble(KK) for the country. See how my eyes brightened when I tasted a little of this honey. 30 How much better it would have been if the men had eaten today some of the plunder they took from their enemies. Would not the slaughter of the Philistines have been even greater?”
31 That day, after the Israelites had struck down the Philistines from Mikmash(KL) to Aijalon,(KM) they were exhausted. 32 They pounced on the plunder(KN) and, taking sheep, cattle and calves, they butchered them on the ground and ate them, together with the blood.(KO) 33 Then someone said to Saul, “Look, the men are sinning against the Lord by eating meat that has blood(KP) in it.”
“You have broken faith,” he said. “Roll a large stone over here at once.” 34 Then he said, “Go out among the men and tell them, ‘Each of you bring me your cattle and sheep, and slaughter them here and eat them. Do not sin against the Lord by eating meat with blood still(KQ) in it.’”
So everyone brought his ox that night and slaughtered it there. 35 Then Saul built an altar(KR) to the Lord; it was the first time he had done this.
36 Saul said, “Let us go down and pursue the Philistines by night and plunder them till dawn, and let us not leave one of them alive.”
“Do whatever seems best to you,” they replied.
But the priest said, “Let us inquire(KS) of God here.”
37 So Saul asked God, “Shall I go down and pursue the Philistines? Will you give them into Israel’s hand?” But God did not answer(KT) him that day.
38 Saul therefore said, “Come here, all you who are leaders of the army, and let us find out what sin has been committed(KU) today. 39 As surely as the Lord who rescues Israel lives,(KV) even if the guilt lies with my son Jonathan,(KW) he must die.”(KX) But not one of them said a word.
40 Saul then said to all the Israelites, “You stand over there; I and Jonathan my son will stand over here.”
“Do what seems best to you,” they replied.
41 Then Saul prayed to the Lord, the God of Israel, “Why have you not answered your servant today? If the fault is in me or my son Jonathan, respond with Urim, but if the men of Israel are at fault,[u] respond with Thummim.” Jonathan and Saul were taken by lot, and the men were cleared. 42 Saul said, “Cast the lot(KY) between me and Jonathan my son.” And Jonathan was taken.
43 Then Saul said to Jonathan, “Tell me what you have done.”(KZ)
So Jonathan told him, “I tasted a little honey(LA) with the end of my staff. And now I must die!”
44 Saul said, “May God deal with me, be it ever so severely,(LB) if you do not die, Jonathan.(LC)”
45 But the men said to Saul, “Should Jonathan die—he who has brought about this great deliverance in Israel? Never! As surely as the Lord lives, not a hair(LD) of his head will fall to the ground, for he did this today with God’s help.” So the men rescued(LE) Jonathan, and he was not put to death.
46 Then Saul stopped pursuing the Philistines, and they withdrew to their own land.
47 After Saul had assumed rule over Israel, he fought against their enemies on every side: Moab,(LF) the Ammonites,(LG) Edom,(LH) the kings[v] of Zobah,(LI) and the Philistines. Wherever he turned, he inflicted punishment on them.[w] 48 He fought valiantly and defeated the Amalekites,(LJ) delivering Israel from the hands of those who had plundered them.
Saul’s Family
49 Saul’s sons were Jonathan, Ishvi and Malki-Shua.(LK) The name of his older daughter was Merab, and that of the younger was Michal.(LL) 50 His wife’s name was Ahinoam daughter of Ahimaaz. The name of the commander of Saul’s army was Abner(LM) son of Ner, and Ner was Saul’s uncle.(LN) 51 Saul’s father Kish(LO) and Abner’s father Ner were sons of Abiel.
52 All the days of Saul there was bitter war with the Philistines, and whenever Saul saw a mighty or brave man, he took(LP) him into his service.
The Lord Rejects Saul as King
15 Samuel said to Saul, “I am the one the Lord sent to anoint(LQ) you king over his people Israel; so listen now to the message from the Lord. 2 This is what the Lord Almighty says: ‘I will punish the Amalekites(LR) for what they did to Israel when they waylaid them as they came up from Egypt. 3 Now go, attack the Amalekites and totally(LS) destroy[x] all that belongs to them. Do not spare them; put to death men and women, children and infants, cattle and sheep, camels and donkeys.’”
4 So Saul summoned the men and mustered them at Telaim—two hundred thousand foot soldiers and ten thousand from Judah. 5 Saul went to the city of Amalek and set an ambush in the ravine. 6 Then he said to the Kenites,(LT) “Go away, leave the Amalekites so that I do not destroy you along with them; for you showed kindness to all the Israelites when they came up out of Egypt.” So the Kenites moved away from the Amalekites.
7 Then Saul attacked the Amalekites(LU) all the way from Havilah to Shur,(LV) near the eastern border of Egypt. 8 He took Agag(LW) king of the Amalekites alive,(LX) and all his people he totally destroyed with the sword. 9 But Saul and the army spared(LY) Agag and the best of the sheep and cattle, the fat calves[y] and lambs—everything that was good. These they were unwilling to destroy completely, but everything that was despised and weak they totally destroyed.
10 Then the word of the Lord came to Samuel: 11 “I regret(LZ) that I have made Saul king, because he has turned(MA) away from me and has not carried out my instructions.”(MB) Samuel was angry,(MC) and he cried out to the Lord all that night.
12 Early in the morning Samuel got up and went to meet Saul, but he was told, “Saul has gone to Carmel.(MD) There he has set up a monument(ME) in his own honor and has turned and gone on down to Gilgal.”
13 When Samuel reached him, Saul said, “The Lord bless you! I have carried out the Lord’s instructions.”
14 But Samuel said, “What then is this bleating of sheep in my ears? What is this lowing of cattle that I hear?”
15 Saul answered, “The soldiers brought them from the Amalekites; they spared the best of the sheep and cattle to sacrifice to the Lord your God, but we totally destroyed the rest.”
16 “Enough!” Samuel said to Saul. “Let me tell you what the Lord said to me last night.”
“Tell me,” Saul replied.
17 Samuel said, “Although you were once small(MF) in your own eyes, did you not become the head of the tribes of Israel? The Lord anointed you king over Israel. 18 And he sent you on a mission, saying, ‘Go and completely destroy those wicked people, the Amalekites; wage war against them until you have wiped them out.’ 19 Why did you not obey the Lord? Why did you pounce on the plunder(MG) and do evil in the eyes of the Lord?”
20 “But I did obey(MH) the Lord,” Saul said. “I went on the mission the Lord assigned me. I completely destroyed the Amalekites and brought back Agag their king. 21 The soldiers took sheep and cattle from the plunder, the best of what was devoted to God, in order to sacrifice them to the Lord your God at Gilgal.”
22 But Samuel replied:
“Does the Lord delight in burnt offerings and sacrifices
as much as in obeying the Lord?
To obey is better than sacrifice,(MI)
and to heed is better than the fat of rams.
23 For rebellion is like the sin of divination,(MJ)
and arrogance like the evil of idolatry.
Because you have rejected(MK) the word of the Lord,
he has rejected you as king.”
24 Then Saul said to Samuel, “I have sinned.(ML) I violated(MM) the Lord’s command and your instructions. I was afraid(MN) of the men and so I gave in to them. 25 Now I beg you, forgive(MO) my sin and come back with me, so that I may worship the Lord.”
26 But Samuel said to him, “I will not go back with you. You have rejected(MP) the word of the Lord, and the Lord has rejected you as king over Israel!”
27 As Samuel turned to leave, Saul caught hold of the hem of his robe,(MQ) and it tore.(MR) 28 Samuel said to him, “The Lord has torn(MS) the kingdom(MT) of Israel from you today and has given it to one of your neighbors—to one better than you.(MU) 29 He who is the Glory of Israel does not lie(MV) or change(MW) his mind; for he is not a human being, that he should change his mind.”
30 Saul replied, “I have sinned.(MX) But please honor(MY) me before the elders of my people and before Israel; come back with me, so that I may worship the Lord your God.” 31 So Samuel went back with Saul, and Saul worshiped the Lord.
32 Then Samuel said, “Bring me Agag king of the Amalekites.”
Agag came to him in chains.[z] And he thought, “Surely the bitterness of death is past.”
33 But Samuel said,
“As your sword has made women childless,
so will your mother be childless among women.”(MZ)
And Samuel put Agag to death before the Lord at Gilgal.
34 Then Samuel left for Ramah,(NA) but Saul went up to his home in Gibeah(NB) of Saul. 35 Until the day Samuel(NC) died, he did not go to see Saul again, though Samuel mourned(ND) for him. And the Lord regretted(NE) that he had made Saul king over Israel.
Footnotes
- 1 Samuel 8:1 Traditionally judges
- 1 Samuel 8:5 Traditionally judge; also in verses 6 and 20
- 1 Samuel 8:16 Septuagint; Hebrew young men
- 1 Samuel 9:8 That is, about 1/10 ounce or about 3 grams
- 1 Samuel 10:1 Hebrew; Septuagint and Vulgate over his people Israel? You will reign over the Lord’s people and save them from the power of their enemies round about. And this will be a sign to you that the Lord has anointed you ruler over his inheritance:
- 1 Samuel 11:1 Masoretic Text; Dead Sea Scrolls gifts. Now Nahash king of the Ammonites oppressed the Gadites and Reubenites severely. He gouged out all their right eyes and struck terror and dread in Israel. Not a man remained among the Israelites beyond the Jordan whose right eye was not gouged out by Nahash king of the Ammonites, except that seven thousand men fled from the Ammonites and entered Jabesh Gilead. About a month later, 1 Nahash
- 1 Samuel 12:11 Also called Gideon
- 1 Samuel 12:11 Some Septuagint manuscripts and Syriac; Hebrew Bedan
- 1 Samuel 12:11 Hebrew; some Septuagint manuscripts and Syriac Samson
- 1 Samuel 13:1 A few late manuscripts of the Septuagint; Hebrew does not have thirty.
- 1 Samuel 13:1 Probable reading of the original Hebrew text (see Acts 13:21); Masoretic Text does not have forty-.
- 1 Samuel 13:5 Some Septuagint manuscripts and Syriac; Hebrew thirty thousand
- 1 Samuel 13:15 Hebrew; Septuagint Gilgal and went his way; the rest of the people went after Saul to meet the army, and they went out of Gilgal
- 1 Samuel 13:16 Two Hebrew manuscripts; most Hebrew manuscripts Geba, a variant of Gibeah
- 1 Samuel 13:20 Septuagint; Hebrew plow points
- 1 Samuel 13:21 That is, about 1/4 ounce or about 8 grams
- 1 Samuel 13:21 That is, about 1/8 ounce or about 4 grams
- 1 Samuel 14:15 Or a terrible panic
- 1 Samuel 14:18 Hebrew; Septuagint “Bring the ephod.” (At that time he wore the ephod before the Israelites.)
- 1 Samuel 14:27 Or his strength was renewed; similarly in verse 29
- 1 Samuel 14:41 Septuagint; Hebrew does not have “Why … at fault.
- 1 Samuel 14:47 Masoretic Text; Dead Sea Scrolls and Septuagint king
- 1 Samuel 14:47 Hebrew; Septuagint he was victorious
- 1 Samuel 15:3 The Hebrew term refers to the irrevocable giving over of things or persons to the Lord, often by totally destroying them; also in verses 8, 9, 15, 18, 20 and 21.
- 1 Samuel 15:9 Or the grown bulls; the meaning of the Hebrew for this phrase is uncertain.
- 1 Samuel 15:32 The meaning of the Hebrew for this phrase is uncertain.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
New International Version (NIV) 
Holy Bible, New International Version®, NIV® Copyright ©1973, 1978, 1984, 2011 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
NIV Reverse Interlinear Bible: English to Hebrew and English to Greek. Copyright © 2019 by Zondervan.