Марк 3
Библия, синодално издание
3 (A)И влезе пак в синагогата; там имаше един човек с изсъхнала ръка.
2 ИГо следяха, дали не ще го изцери в събота, за да Го обвинят.
3 А Той казва на човека с изсъхналата ръка: изправи се насред.
4 Тям пък казва: в събота добро ли е позволено да прави човек, или зло? да спаси ли една душа, или да погуби? Но те мълчаха.
5 И, като ги изгледа с гняв, нажален по-ради ожесточението на сърцата им, казва на човека: протегни си ръката. И протегна я, и ръката му стана здрава като другата.
6 (B)Фарисеите, като излязоха, незабавно се събраха с иродианите на съвещание против Него, как да Го погубят.
7 (C)А Иисус се отдалечи с учениците Си към морето, и след Него тръгна множество народ от Галилея, Иудея,
8 Иерусалим, Идумея и изотвъд Иордан. И живеещите около Тир и Сидон, като чуха, какво Той вършеше, дойдоха при Него в голямо множество.
9 И поръча на учениците Си да Го чака една ладия, поради навалицата, за да Го не притискат;
10 понеже Той бе изцерил мнозина, тъй че, които имаха недъзи, наваляха върху Му, за да се докоснат до Него.
11 (D)И нечистите духове, щом Го виждаха, падаха пред Него, викаха и казваха: Ти си Син Божий!
12 Но Той строго им запретяваше да разгласяват за Него.
13 После се възкачи на планината и повика при Себе Си, които Сам искаше; и дойдоха при Него.
14 (E)И отреди от тях дванайсет, за да бъдат с Него и да ги разпраща да проповядват,
15 и да имат власт да церят болести и да изгонват бесове;
16 (F)и отреди тия дванайсет: Симона, комуто даде име Петър;
17 Иакова Зеведеева и Иоана, брат на Иакова, на които даде име Воанергес, сиреч, синове на гръма;
18 Андрея, Филипа, Вартоломея, Матея, Тома, Иакова Алфеев, Тадея, Симона Кананит
19 и Иуда Искариотски, който Го и предаде.
20 И дохождат в една къща; и пак се събира народ, тъй че те не можеха и хляб да ядат.
21 (G)И като чуха близките Му, отидоха да Го приберат, понеже се говореше, че бил извън Себе Си.
22 (H)А дошлите от Иерусалим книжници казваха, че в Него е Веелзевул, и че изгонва бесовете със силата на бесовския княз.
23 И като ги повика, говореше им с притчи: как може сатана да изгонва сатана?
24 (I)Ако някое царство се раздели на части една против друга, това царство не може устоя;
25 и ако някой дом се раздели на части една против друга, тоя дом не може устоя;
26 и ако сатана е въстанал против себе си и се е разделил, не може устоя: дошъл е краят му.
27 Никой не може, като влезе в къщата на силния, да ограби покъщнината му, ако първом не върже силния, и тогава ограбва къщата му.
28 (J)Истина ви казвам: на човеческите синове ще се простят всички грехове и хули, с каквито биха хулили;
29 но който похули Духа Светаго, за него прошка не ще има вовеки, а виновен ще е за вечно осъждане.
30 Това каза Той, понеже говореха: в Него има нечист дух.
31 (K)И дойдоха майка Му и братята Му и, като стояха вън, пратиха при Него да Го викат.
32 Около Него седеше народ. И Му казаха: ето, майка Ти, и братята Ти, и сестрите Ти, вън, дирят Те.
33 Той им отговори и рече: коя е майка Ми, или кои са братята Ми?
34 И като огледа седещите наоколо Си, каза: ето Моята майка и Моите братя;
35 защото, който изпълни волята Божия, той Ми е брат, и сестра, и майка.
Markus 3
Svenska 1917
3 Och han gick åter in i en synagoga. Där var då en man som hade en förvissnad hand.
2 Och de vaktade på honom, för att se om han skulle bota denne på sabbaten; de ville nämligen få något att anklaga honom för.
3 Då sade han till mannen som hade den förvissnade handen: »Stå upp, och kom fram.»
4 Sedan sade han till dem: »Vilketdera är lovligt på sabbaten: att göra vad gott är, eller att göra vad ont är, att rädda någons liv, eller att döda?» Men de tego.
5 Då såg han sig omkring på dem med vrede, bedrövad över deras hjärtans förstockelse, och sade till mannen: »Räck ut din hand.» Och han räckte ut den; och hans hand blev frisk igen. --
6 Då gingo fariséerna bort och fattade strax, tillsammans med herodianerna, det beslutet att de skulle förgöra honom.
7 Och Jesus drog sig med sina lärjungar undan till sjön, och en stor hop folk följde honom från Galileen.
8 Och från Judeen och Jerusalem och Idumeen och från landet på andra sidan Jordan och från trakterna omkring Tyrus och Sidon kom en stor hop folk till honom, när de fingo höra huru stora ting han gjorde.
9 Och han tillsade sina lärjungar att en båt skulle hållas tillreds åt honom, för folkets skull, för att de icke skulle tränga sig inpå honom.
10 Ty han botade många och blev därför överlupen av alla som hade någon plåga och fördenskull ville röra vid honom.
11 Och när de orena andarna sågo honom, föllo de ned för honom och och ropade och sade: »Du är Guds Son.»
12 Men han förbjöd dem strängeligen, åter och åter, att röja honom.
13 Och han gick upp på berget och kallade till sig några som han själv utsåg; och de kommo till honom.
14 Så förordnade han tolv som skulle följa honom, och som han ville sända ut till att predika,
15 och de skulle hava makt att bota sjuka och driva ut onda andar.
16 Han förordnade alltså dessa tolv: Simon, åt vilken han gav tillnamnet Petrus;
17 vidare Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, Jakobs broder, åt vilka han gav tillnamnet Boanerges (det betyder tordönsmän);
18 vidare Andreas och Filippus och Bartolomeus och Matteus och Tomas och Jakob, Alfeus' son, och Taddeus och Simon ivraren
19 och Judas Iskariot, densamme som förrådde honom.
20 Och när han kom hem, församlade sig folket åter, så att de icke ens fingo tillfälle att äta.
21 Då nu hans närmaste fingo höra härom, gingo de åstad för att taga vara på honom; ty de menade att han var från sina sinnen.
22 Och de skriftlärde som hade kommit ned från Jerusalem sade att han var besatt av Beelsebul, och att det var med de onda andarnas furste som han drev ut de onda andarna.
23 Då kallade han dem till sig och sade till dem i liknelser: »Huru skulle Satan kunna driva ut Satan?
24 Om ett rike har kommit i strid med sig självt, så kan det riket ju icke hava bestånd;
25 och om ett hus har kommit i strid med sig självt, så skall icke heller det huset kunna äga bestånd.
26 Om alltså Satan har satt sig upp mot sig själv och kommit i strid med sig själv, så kan han icke äga bestånd, utan det är då ute med honom. --
27 Nej, ingen kan gå in i en stark mans hus och plundra honom på hans bohag, såframt han icke förut har bundit den starke. Först därefter kan han plundra hans hus.
28 Sannerligen säger jag eder: Alla andra synder skola bliva människors barn förlåtna, ja ock alla andra hädelser, huru hädiskt de än må tala;
29 men den som hädar den helige Ande, han får icke någonsin förlåtelse, utan är skyldig till evig synd.»
30 De hade ju nämligen sagt att han var besatt av en oren ande.
31 Så kommo nu hans moder och hans bröder; och de stannade därutanför och sände bud in till honom för att kalla honom ut.
32 Och mycket folk satt där omkring honom; och man sade till honom: »Se, din moder och dina bröder stå härutanför och fråga efter dig.»
33 Då svarade han dem och sade: Vilken är min moder, och vilka äro mina bröder?»
34 Och han såg sig omkring på dem som sutto där runt omkring honom, och han sade: »Se här är min moder, och här äro mina bröder!
35 Den som gör Guds vilja, den är min broder och min syster och min moder.»
Дигитална версия: Copyright by © Българско библейско дружество 2016. Използвани с разрешение.
