Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 145[a]
Herrens storhet, godhet och rättfärdighet
1 En lovsång av David.
Jag vill upphöja dig, min Gud, du konung,
och lova ditt namn alltid och för evigt.
2 Jag vill dagligen lova dig
och prisa ditt namn alltid och för evigt.
3 Stor är Herren och högt prisad,
hans storhet är outrannsaklig.
4 Ett släkte prisar för ett annat dina verk
och förkunnar dina väldiga gärningar.
5 Ditt majestäts härlighet och ära vill jag begrunda
och dina underbara verk.
17 Herren är rättfärdig i alla sina vägar
och nådig i allt han gör.
18 Herren är nära alla som åkallar honom,
alla dem som åkallar honom i sanning.
19 Han gör vad de gudfruktiga begär,
han hör deras rop och frälsar dem.
20 Herren bevarar alla dem som älskar honom,
men alla ogudaktiga förgör han.
21 Min mun skall förkunna Herrens lov,
och allt som lever skall lova hans heliga namn
alltid och i evighet.
Befallning att bygga Herrens hus
1 I kung Darejaves andra regeringsår, i sjätte månaden, på första dagen i månaden,[a] kom Herrens ord genom profeten Haggai till Serubbabel, Sealtiels son, ståthållare i Juda, och till översteprästen Josua, Josadaks son. Han sade:
2 Så säger Herren Sebaot: Detta folk säger: "Tiden har inte kommit, tiden att åter bygga upp Herrens hus." 3 Och Herrens ord kom genom profeten Haggai. Han sade:
4 Är det då tid för er
att själva bo i panelade hus,
medan detta hus[b] ligger i ruiner?
5 Så säger nu Herren Sebaot:
Lägg märke till hur det går för er.
6 Ni sår mycket men skördar litet.
Ni äter men blir inte mätta.
Ni dricker men släcker inte törsten.
Ni klär er men blir inte varma.
Den som får inkomst
har hål i börsen.
7 Så säger Herren Sebaot:
Lägg märke till hur det går för er.
8 Gå upp till bergen,
hämta trävirke
och bygg upp mitt hus,
så skall jag glädja mig över det
och visa min härlighet,
säger Herren.
9 Ni väntade er mycket,
men se, det blev litet.
Och när ni förde det hem,
då blåste jag bort det.
Varför? säger Herren Sebaot.
Därför att mitt hus ligger i ruiner,
medan ni har bråttom,
var och en med sitt eget hus.
10 Därför har himlen över er hållit tillbaka sin dagg
och jorden har hållit tillbaka sin gröda.
11 Jag har kallat på torka
att komma över landet och över bergen,
över säden, vinet och oljan,
över det som jorden alstrar,
över människor och djur
och över era händers arbete.
Folket lyder Herrens befallning
12 Serubbabel, Sealtiels son, och översteprästen Josua, Josadaks son, med hela kvarlevan av folket, lyssnade till Herrens, sin Guds, röst och till profeten Haggais ord, eftersom Herren, deras Gud, hade sänt honom, och folket fruktade Herren. 13 Då sade Haggai, Herrens sändebud, genom ett budskap från Herren till folket: "Jag är med er, säger Herren." 14 Och Herren uppväckte en iver hos Serubbabel, Sealtiels son, ståthållare i Juda, och hos översteprästen Josua, Josadaks son, och hos hela kvarlevan av folket, så att de började arbeta på Herren Sebaots, sin Guds, hus.
Jesu fullmakt
20 En dag när Jesus undervisade folket i templet och predikade evangeliet, kom översteprästerna och de skriftlärda tillsammans med de äldste fram 2 och frågade honom: "Säg oss vad du har för fullmakt att göra detta och vem som har gett dig den fullmakten?" 3 Han svarade dem: "Jag har också en fråga. Säg mig: 4 Johannes dop, kom det från himlen[a] eller från människor?" 5 De överlade med varandra och sade: "Svarar vi: Från himlen, kommer han att fråga: Varför trodde ni då inte på honom? 6 Säger vi: Från människor, kommer allt folket att stena oss, eftersom de är övertygade om att Johannes var en profet." 7 Och de svarade att de inte visste varifrån det var. 8 Jesus sade till dem: "Då säger inte heller jag er vad jag har för fullmakt att göra detta."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln