Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Ingen vill veta av mig

^1-3 Jag ber högt till Gud! Jag ber om hans barmhärtighet och lägger fram mina problem för honom!

⁴ Jag är färdig att ge upp, och bara han vet vart jag ska gå för att komma undan de fällor som mina fiender har lagt ut för mig.

⁵ Där är en! Alldeles till höger! Ingen ägnar mig en enda tanke, ingen vill hjälpa mig. Ingen bryr sig det minsta om vad som händer mig.

⁶ Därför bad jag till Herren. Herre, bad jag, bara du kan skydda mig och hålla mig vid liv.

⁷ Hör mina rop på hjälp, för jag är förtvivlad. Rädda mig från mina förföljare. Jag är hjälplös och utlämnad till dem.

⁸ För mig ut ur fängelset, så att jag kan prisa dig! Då kommer de rättfärdiga att glädja sig tillsammans med mig över all den hjälp du har gett mig.

Habackuks bön

3 Detta är den lovsång Habackuk sjöng för Herren:

² Herre, nu har jag hört vad du har talat och vad du kan göra, och jag är fruktansvärt rädd. Hjälp oss igen i vår djupa nöd, på samma sätt som du gjort under de år som ligger bakom. Visa oss din makt och rädda oss! Bevisa barmhärtighet mitt i din vrede!

³ Jag såg Gud komma genom öknarna från berget Sinai. Hans majestät och härlighet fyllde både himmel och jord med lovsång och ära!

⁴ Från hans händer strålade bländande ljus, och där var hans makt gömd.

⁵ Pest och farsot gick framför honom, och plåga följde i hans spår.

⁶ Han stannade för ett ögonblick och betraktade jorden. Sedan fick han folken att darra, bergen att falla samman och höjderna att jämnas med marken. Hans makt är alltid densamma!

⁷ Jag såg Kusans och Midjans folk i dödsfruktan.

^8-9 Var det i vrede, Herre, som du ändrade flodernas lopp och delade havet? Var du missnöjd med dem? Nej, det var du som sände din hjälp till deras räddning! Alla kunde se din makt! Då sprang källor upp ur jorden på din befallning!

¹⁰ Bergen såg detta och bävade. Vattnet forsade fram. De mäktiga djupen ropade högt.

¹¹ Solen och månen stannade upp, bländade av glansen från dina pilar och spjut.

¹² Du gick fram över jorden i ilska och trampade ner folken i vrede.

¹³ Du gick ut för att rädda ditt utvalda folk. Du krossade den ogudaktiges huvud och klädde av honom naken.

¹⁴ Med deras egna vapen förgjorde du dem som svepte fram som en virvelvind och trodde att Israel var ett lätt byte.

¹⁵ Du for fram på dina hästar över havet och de höga vågorna.

¹⁶ Jag bävar, när jag hör allt detta. Mina läppar darrar av skräck. Benen viker sig under mig, och jag skakar av rädsla. Med tålamod ska jag vänta på den svåra dag som kommer över det folk som anfaller oss.

⁵ Jag vill påminna er om vad ni redan känner till, nämligen att Herren först räddade ett helt folk ut ur Egyptens land men sedan dödade dem som inte trodde på honom och lydde honom.

⁶ Jag vill också påminna er om de änglar som en gång var heliga och rena, men frivilligt började leva i synd. Gud har låst in dem i mörker i väntan på domens dag.

⁷ Och glöm inte Sodom och Gomorra och deras grannstäder, som var fyllda av all slags ondska och där männen hade begär till andra män. De här städerna förstördes genom eld och är på det sättet en ständig påminnelse för oss om att det finns ett helvete, där syndare kommer att få sitt straff.

⁸ Ändå fortsätter dessa gudlösa drömmare på samma väg. De förnedrar sina egna kroppar och drar sig inte ens för att håna änglarnas makt.

⁹ Inte ens Mikael, en av de mäktigaste änglarna, vågade anklaga Satan eller håna honom när han kämpade med honom om Moses kropp. Han sa bara: Det är Herrens sak att tillrättavisa dig.

¹⁰ Men dessa män hånar och förbannar sådant som de inte förstår. De bär sig åt som djur som gör precis vad de har lust till. De förstör sig själva.

¹¹ Ve dem! De följer Kains exempel och går i Bileams fotspår. Kain mördade sin bror och Bileam gjorde vad som helst för pengar. Och liksom Kora gör de uppror mot Gud. Men precis som han kommer de också att gå under.

¹² De är farliga för er, när de deltar i församlingens kärleksmåltider. De går på och stoppar i sig utan att tänka på andra. De är som moln över torra marker som lovar regn utan att ge något. De är som fruktträd utan frukt vid skördetiden, ja, de är dubbelt döda, för de är uppryckta med rötterna och väntar bara på att brännas upp.

¹³ Allt de lämnar efter sig är skam och vanära. De liknar det smutsiga skum som havets vilda vågor kastar upp på stränderna. De går omkring och strålar som stjärnor, men framför dem väntar det eviga mörker som Gud har förberett för dem.

¹⁴ Henok, som levde för länge sedan, en tid efter Adam, kände till dessa människor och sa om dem: Se, Herren kommer tillsammans med miljoner av sina heliga.

¹⁵ Alla människor ska föras inför honom för att dömas, och han ska ge dem en rättfärdig dom. Han ska avslöja allt det fruktansvärda som de har gjort i sitt uppror mot Gud och straffa dem.

¹⁶ Dessa människor går ständigt omkring och klagar. De är aldrig nöjda, och de gör allt möjligt ont som faller dem in. De sätter sig själva högst, och om de visar respekt för andra, är det bara för att själva dra fördel av det.

Skyldigheten att kämpa för sanningen

¹⁷ Kära vänner, kom ihåg vad vår Herres, Jesu Kristi, apostlar berättade för er.

¹⁸ De brukade säga, att det i den yttersta tiden ska komma människor, vilkas enda mål i livet är att på alla upptänkliga sätt söka egna njutningar.

¹⁹ De orsakar motsättningar och har världens ande i sig, inte den helige Ande som bor i er.

²⁰ Ni, kära bröder, måste starkare än någonsin bygga era liv på den grund som är vår heliga tro, och be i den helige Andes styrka och kraft.

²¹ Håll er kvar i Guds kärlek medan ni uthålligt väntar på det eviga liv, som vår Herre Jesus Kristus i sin godhet ska ge er.