Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 59
Den oskyldiges bön mot fienders försåt
1 För sångmästaren, "Fördärva inte", en sång av David, när Saul sände män för att bevaka huset och döda honom.
2 Rädda mig, min Gud, från mina fiender,
beskydda mig för mina motståndare.
3 Rädda mig från ogärningsmännen,
fräls mig från blodtörstiga män.
4 De ligger i försåt för mig,
mäktiga män gaddar ihop sig mot mig,
utan att jag gjort någon överträdelse eller synd, Herre.
5 Utan att jag begått någon missgärning,
rusar de fram och gör sig redo.
Vakna, kom till mig och se!
6 Herre Gud Sebaot, Israels Gud,
vakna upp och ställ alla folk till svars,
skona ingen som handlar trolöst! Sela.
7 Var afton kommer de tillbaka,
de tjuter som hundar
och stryker omkring i staden.
8 Se vad deras munnar spyr ut,
svärd är på deras läppar,
de tänker: "Vem hör oss?"
9 Men du, Herre, ler åt dem,
du bespottar alla hednafolk.
10 Min[a] styrka, till dig vill jag hålla mig,
ty du, Gud, är min borg.
11 Min Gud kommer mig till mötes med sin nåd,
Gud låter mig se mina förföljares fall.
12 Dräp dem inte, så att mitt folk inte glömmer det.
Låt dem irra omkring genom din kraft,
störta ner dem, Herre, du vår sköld!
13 Vart ord på deras läppar
är en synd i deras mun.
Låt dem fångas i sitt högmod
genom den förbannelse och lögn som de talar.
14 Förgör dem i vrede,
förgör dem, så att de ej mer finns till!
Låt dem veta att det är Gud som härskar i Jakob,
ja, till jordens yttersta ändar. Sela.
15 Var afton kommer de tillbaka,
de tjuter som hundar
och stryker omkring i staden.
16 De strövar omkring efter föda
och gnyr om de inte blir mätta.
17 Men jag vill sjunga om din makt
och jubla var morgon över din nåd.
Ty du är en borg för mig,
en tillflykt när jag är i nöd.
18 Min styrka, dig vill jag lovsjunga,
ty du, Gud, är min borg, min nåds Gud.
Kung Joram i Israel dödas
14 Jehu, son till Josafat, son till Nimsi, anstiftade en sammansvärjning mot Joram. Joram hade med hela Israel legat vid Ramot i Gilead för att försvara det mot Hasael, kungen i Aram. 15 Men kung Joram hade vänt tillbaka till Jisreel för att läka de sår som arameerna hade tillfogat honom under hans strid mot Hasael, kungen i Aram. Och Jehu sade: "Om ni vill det, så låt inte någon slippa ut ur staden som sedan kan gå och berätta detta i Jisreel." 16 Jehu steg upp i sin vagn och for till Jisreel, ty Joram låg sjuk där, och Ahasja, Juda kung, hade farit dit för att besöka Joram.
17 När väktaren, som stod på tornet i Jisreel, fick se Jehu komma med sitt följe, sade han: "Jag ser ett följe." Då befallde Joram att man skulle sända en ryttare att möta dem och fråga: Är det fred? 18 Ryttaren red mot Jehu och sade: "Kungen frågar: Allt står väl rätt till?" Då svarade Jehu: "Vad har du med det att göra? Vänd om och följ efter mig." Väktaren rapporterade: "Den du skickade i väg har hunnit fram till dem, men han kommer inte tillbaka." 19 Då sände han en annan ryttare. När denne hade hunnit fram till dem sade han: "Kungen frågar: Allt står väl rätt till?" Jehu svarade: "Vad har du med det att göra? Vänd om och följ efter mig." 20 Väktaren meddelade på nytt: "Han har hunnit fram till dem, men han kommer inte tillbaka. De kör som Jehu, Nimsis son, kör, för han kör som en galning."
21 Då sade Joram: "Spänn för." Och man spände för hans vagn. Joram, Israels kung, och Ahasja, Juda kung, for ut, var och en i sin vagn. De for för att möta Jehu, och de träffade honom på jisreeliten Nabots åkerstycke. 22 När Joram fick se Jehu sade han: "Allt står väl rätt till, Jehu?" Denne svarade: "Hur skulle det kunna göra det så länge som din mor Isebels avgudaväsen och hennes många trolldomskonster finns kvar?" 23 Då vände Joram vagnen och flydde, medan han ropade till Ahasja: "Förräderi, Ahasja!" 24 Men Jehu hade tagit bågen i sin hand och sköt Joram i ryggen, så att pilen gick ut genom hjärtat, och han sjönk ner i sin vagn. 25 Sedan sade han till sin officer Bidkar: "Tag honom och kasta ut honom på jisreeliten Nabots åker. Kom ihåg hur du och jag red bredvid varandra bakom hans far Ahab och hur Herren uttalade följande profetia om honom: 26 Sannerligen, i går såg jag Nabots och hans söners blod, säger Herren. Just på denna åker skall jag vedergälla dig, säger Herren. Tag honom därför nu och kasta honom här på åkern enligt Herrens ord."
Den nedbrutna skiljemuren
11 Kom därför ihåg hur det var tidigare: ni var hedningar och kallades oomskurna av dem som kallar sig omskurna, med den omskärelse som utförs på kroppen med människohand. 12 Ni var på den tiden utan Kristus, utestängda från medborgarskapet i Israel och hade ingen del i förbunden med deras löfte.[a] Ni levde utan hopp och utan Gud i världen. 13 Men nu har ni, som är i Kristus Jesus och som en gång var långt borta, kommit nära genom Kristi blod. 14 Ty han är vår frid, han som gjorde de två till ett och rev ner skiljemuren.[b] 15 Detta skedde när han i sitt kött tog bort fiendskapen, lagen med dess bud och stadgar, för att av de båda i sig skapa en enda ny människa och så skapa frid. 16 Så skulle han i en enda kropp försona de båda med Gud genom korset, sedan han där hade dödat fiendskapen. 17 Han har kommit och predikat frid för er som var långt borta och frid för dem som var nära. 18 Ty genom honom har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern. 19 Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj. 20 Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. 21 Genom honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren. 22 I honom blir också ni uppbyggda till en Guds boning genom Anden.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln