Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Längtan efter Gud

^1-2 Som hjorten längtar efter friskt vatten, så längtar jag efter dig, min Gud.

³ Jag törstar efter dig, du den levande Guden. Var kan jag finna dig, vart ska jag gå för att tillbe dig?

⁴ Jag gråter dag och natt och ropar till dig om hjälp, och hela tiden frågar mina fiender hånfullt: Var är din Gud?

^5-6 Fatta mod, min själ! Kom ihåg alla de gånger (hur skulle jag förresten kunna glömma dem!), när vi gick i procession till templet, och vi sjöng med glädje och prisade Herren. Varför är jag så deprimerad? Varför är jag så orolig och ledsen? Jag sätter mitt hopp till Gud! Jag ska åter tacka honom. Ja, än en gång ska jag få prisa honom för hans hjälp.

⁷ Ändå står jag här dyster och nere, men jag ska tänka på din godhet mot detta underbara land, där Jordan flyter fram och där bergen Hermon och Misar reser sig.

⁸ Hans svallande vågor slår över mig, och sorgefloderna sköljer över mig som dånande vattenfall.

⁹ Och ändå slösar Herren dag efter dag sin trofasta kärlek på mig. Under natten sjunger jag sånger och ber till honom, den Gud som ger mig liv.

¹⁰ Gud, min klippa! Jag ropar till dig: Varför har du övergett mig? Varför måste jag utstå dessa anfall från mina fiender?

¹¹ Deras förolämpningar har brutit ner mig, när de gång efter gång hånat mig och frågat: Var är din Gud?

¹² Men, min själ, tappa inte modet! Bli inte upprörd! Hoppas bara på Gud. Jag vet att jag på nytt ska få orsak att prisa honom för allt han gör. Han är min hjälp! Han är min Gud!(Fortsättning av föregående psalm)

43 Gud, försvara mig mot dessa hjärtlösa och svekfulla människors anklagelser för jag är oskyldig!

² Du, o Gud, är min enda tillflykt. Varför har du ställt mig åt sidan? Varför måste jag känna av mina fienders förtryck?

³ Sänd ditt ljus och din sanning! Låt dem leda mig till ditt tempel på Sion, ditt heliga berg!

⁴ Där ska jag med jublande glädje gå till Guds altare och prisa honom. Med min harpa ska jag spela inför min Gud.

⁵ Min själ, varför är du så orolig och ledsen? Lita på Gud! Jag ska än en gång prisa honom för hans underbara hjälp. Han ska få mig att be igen, för han är min Gud!

Isak gifter sig med Rebecka

24 Abraham var nu en mycket gammal man och Gud hade välsignat honom på alla sätt.

² En dag sa Abraham till sin förvaltare och äldste tjänare:

³ Svär vid Herren, himlens och jordens Gud, att du inte ska låta min son gifta sig med någon av de kananeiska flickorna på orten.

⁴ Gå i stället till mitt hemland, till mina släktingar, och försök att hitta en hustru åt honom där.

⁵ Men om jag inte kan hitta en flicka som vill ge sig av så långt bort hemifrån? frågade tjänaren. Ska jag då ta med Isak dit, så att han kan få bo bland sina släktingar?

⁶ Nej, det får du inte göra vad som än händer, varnade Abraham.

⁷ Herren, himlens Gud, sa till mig att lämna mitt land och mitt folk och lovade att ge mig och mina barn detta land. Han ska skicka sin ängel framför dig, och han ska se till att du finner en flicka därifrån som kan bli min sonhustru.

⁸ Om du inte lyckas, så är du fri från denna ed, men under inga omständigheter får du ta med dig min son dit.

⁹ Tjänaren lovade då att följa Abrahams instruktioner.

¹⁰ Han tog med sig tio av Abrahams kameler, lastade med gåvor av allt det bästa hans husbonde ägde och reste till den stad där Nahor bodde, i centrala Irak.

¹¹ Där lät han kamelerna lägga sig ner bredvid en källa utanför staden. Det var kväll, och byns kvinnor kom ut för att hämta vatten.

¹² Herre, min husbondes Gud, bad han, visa att du är trofast mot min husbonde Abraham och hjälp mig att fullfölja resans uppdrag.

¹³ Här står jag nu bredvid denna källa, och byns flickor kommer ut för att hämta vatten.

¹⁴ Detta är min begäran: Om jag ber en av dem om något att dricka och hon säger: 'Javisst, och jag ska vattna dina kameler också!' så låt det vara den som du har utsett till att bli Isaks hustru. På så sätt ska jag veta vem det är.

^15-16 Medan han ännu talade till Herren om detta, kom en ung, vacker flicka som hette Rebecka med en vattenkruka på sin axel och fyllde den vid källan. Hennes far hette Betuel, son till Nahor och hans fru Milka.

¹⁷ Tjänaren sprang fram till henne och bad om något att dricka.

¹⁸ Javisst, sa hon och böjde snabbt ner kannan åt honom så att han kunde dricka.

¹⁹ Sedan sa hon: Jag ska vattna dina kameler också, tills de druckit så mycket de vill.

²⁰ Hon tömde kannan i vattenhon och sprang ner till källan igen och fortsatte att bära vatten åt kamelerna, tills de slutligen hade fått nog.

²¹ Tjänaren sa inget mer, men betraktade henne noggrant för att se efter om hon utförde det han bett Gud om, och om hon var den han sökte.

Ingen kan undgå att bryta mot Guds lag

¹⁷ Ni judar tror att allt är väl mellan er och Gud, därför att han gav er sina lagar. Ni skryter med att ni står Gud särskilt nära.

¹⁸ Ni säger att ni vet vad han vill. Ni menar att ni kan skilja mellan rätt och orätt, därför att ni har blivit undervisade i hans lagar sedan ni var unga.

¹⁹ Ni är så säkra på Guds väg att ni kan peka ut den för en blind och ni tror er vara ett ljus för dem som gått vilse i mörkret.

²⁰ Ni tycker att ni kan undervisa dem som ännu inte har förstått detta, och till och med lära barnen om Guds vägar, för ni känner verkligen hans lagar och vet att de är fulla av kunskap och sanning.

²¹ Ja, ni undervisar andra, men varför inte er själva? Ni säger till andra att de inte ska stjäla, men stjäl inte ni?

²² Ni säger att det är fel att vara otrogen i äktenskapet, men är inte ni det? Ni säger: Be inte till avgudar, men ni gör själva pengarna till er gud!

²³ Ni är stolta över att känna till Guds lag, men ni vanhedrar honom genom att bryta den.

²⁴ Inte att undra på att Skrifterna säger att världen talar illa om Gud för er skull.

²⁵ Ni har en fördel i att vara judar om ni lyder Guds lagar, men om ni inte gör det, så är ni inte bättre lottade än vem som helst som inte är omskuren.

²⁶ Och om en sådan, som utan att veta vad omskärelsen innebär, lyder Guds lagar, kommer då inte Gud att ge honom alla de rättigheter och den heder han har tänkt att ge åt judarna?

²⁷ En dag kommer andra folk att döma er judar, som känner till så mycket om Gud och har hans löften, men inte lyder hans lagar.

²⁸ Sann jude blir man inte bara av att vara född av judiska föräldrar eller av att genomgå den judiska invigningsceremoni som kallas omskärelse.

²⁹ Nej, en verklig jude är den som har ett rent samvete inför Gud. Vilken människa som helst kan se om någon är omskuren genom ett ingrepp på kroppen, men det är bara Gud som kan se vilka som har tillåtit honom att göra ett ingrepp i deras inre. Gud söker inte efter dem som skär i sina kroppar för att kunna kallas omskurna, utan han söker efter människor med ett förvandlat sinne. Var och en som har upplevt den förvandlingen i sitt liv kommer att få beröm av Gud, även om han inte får det av er.