Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Bön i djupaste nöd
130 [a]En pilgrimssång.
Ur djupen ropar jag
till dig, Herre.
2 Herre, hör min röst,
låt dina öron lyssna
till mina rop om nåd!
3 [b]Om du, Herre, tillräknar synder,
Herre, vem kan då bestå?
4 [c]Men hos dig finns förlåtelse,
för att man ska vörda dig.
5 [d]Jag väntar på Herren,
min själ väntar,
och jag hoppas på hans ord.
6 Min själ längtar efter Herren
mer än väktarna efter morgonen,
mer än väktarna efter morgonen.
Absaloms benådning
25 I hela Israel fanns ingen som lovordades så mycket för sin skönhet som Absalom, från fötterna till huvudet fanns inget fel på honom. 26 När han lät klippa håret på sitt huvud – han lät klippa det i slutet av varje år, eftersom det blev för tungt för honom – så vägde håret tvåhundra siklar[a] efter kungsvikt. 27 (A) Åt Absalom föddes tre söner och en dotter som fick namnet Tamar. Hon var en vacker kvinna.
28 När Absalom hade bott två hela år i Jerusalem utan att få komma inför kungens ansikte, 29 sände han bud efter Joab för att skicka honom till kungen. Men Joab ville inte komma till honom. Absalom sände bud en andra gång, men Joab ville inte komma då heller.
30 Då sade han till sina tjänare: ”Ni ser Joabs åker bredvid min, där har han korn. Gå och sätt eld på den.” Absaloms tjänare tände då eld på åkern. 31 Då steg Joab upp och gick hem till Absalom och sade: ”Varför har dina tjänare tänt eld på min åker?” 32 Absalom svarade: ”Jag sände bud till dig och lät säga: Kom hit, jag vill skicka dig till kungen för att fråga: ’Varför fick jag komma hem från Geshur? Det hade varit bättre om jag hade varit kvar där.’ Nu vill jag komma inför kungens ansikte. Har jag någon skuld så får han döda mig.”
33 Joab gick då till kungen och berättade det för honom. Och kungen kallade till sig Absalom. Han kom till kungen, föll ner för honom på sitt ansikte och bugade sig till marken inför kungen. Och kungen kysste[b] Absalom.
Bär varandras bördor
6 (A) Bröder, om någon skulle ertappas med en överträdelse, då ska ni som är andliga människor med mild ande upprätta honom. Men se till att inte du också blir frestad. 2 (B) Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag. 3 (C) Den som tycker sig vara något fast han ingenting är, han bedrar sig själv. 4 Var och en ska pröva sin egen gärning. Då kan han ha sin stolthet för sig själv och inte jämföra sig med andra. 5 (D) Var och en ska bära sin egen ryggsäck.
6 (E) Men den som får undervisning i ordet ska dela med sig av allt gott till den som undervisar honom. 7 (F) Bedra inte er själva, Gud lurar man inte: det människan sår ska hon också skörda. 8 (G) Den som sår i sitt kött får av köttet skörda undergång, men den som sår i Anden får av Anden skörda evigt liv. 9 (H) Låt oss inte tröttna på att göra gott, för när tiden är inne får vi skörda om vi inte ger upp. 10 Så låt oss därför göra gott mot alla medan vi har tillfälle, och särskilt mot dem som tillhör trons familj.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation