Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Samek
113 Jag hatar dem som vacklar hit och dit,
men din undervisning älskar jag.
114 Du är mitt beskydd och min sköld,
jag hoppas på ditt ord.
115 Vik bort ifrån mig, ni onda,
jag vill ta min Guds bud i akt.
116 Uppehåll mig enligt ditt tal,
så att jag får leva.
Låt mig inte komma på skam med mitt hopp.
117 Stöd mig så att jag blir frälst
och ständigt kan betrakta dina stadgar.
118 Du förkastar alla dem som far vilse
från dina stadgar,
ty de är falska och svekfulla.
119 Alla ogudaktiga på jorden
kastar du bort som slagg,
därför har jag dina vittnesbörd kära.
120 Av fruktan för dig ryser mitt kött,
jag bävar för dina domar.
Ajin
121 Jag har gjort vad som är rätt och rättfärdigt,
överlämna mig inte åt mina förtryckare.
122 Tag dig an din tjänares sak
och låt det gå honom väl,
låt inte de fräcka förtrycka mig.
123 Mina ögon längtar efter din frälsning,
efter din rättfärdighets ord.
124 Handla med din tjänare enligt din nåd
och lär mig dina stadgar.
125 Jag är din tjänare,
ge mig förstånd
så att jag lär känna dina vittnesbörd.
126 Det är tid för Herren att handla,
ty de har gjort din undervisning om intet.
127 Därför älskar jag dina bud
mer än guld, ja, mer än fint guld.
128 Därför håller jag alla dina befallningar för rätta,
jag hatar lögnens alla vägar.
Saul försöker döda David
19 Saul talade med sin son Jonatan och med alla sina tjänare om att döda David. Men Sauls son Jonatan hade David mycket kär. 2 Därför berättade Jonatan detta för David och sade: "Min fader Saul försöker döda dig. Var på din vakt i morgon bitti och håll dig undan på någon plats där du kan gömma dig. 3 Själv skall jag gå ut och ställa mig bredvid min far på marken där du är, och jag skall tala med min far om dig. Om jag då märker något, skall jag tala om det för dig."
4 Jonatan talade väl om David med sin fader Saul och sade till honom: "Konungen må inte synda mot sin tjänare David, för han har inte förbrutit sig mot dig, utan vad han har gjort, har varit till stor nytta för dig. 5 Han satte sitt liv på spel och slog ner filisteen, och Herren gav hela Israel en stor seger. Du såg det och blev glad över det. Varför skulle du då synda mot oskyldigt blod och döda David utan orsak?" 6 Saul lyssnade till Jonatans ord och svor: "Så sant Herren lever, han skall inte dödas." 7 Sedan kallade Jonatan till sig David och talade om för honom allt som hade sagts. Därefter tog Jonatan med sig David till Saul, och han var sedan i hans tjänst som förut.
39 När det blev dag kände de inte igen landet, men de fick syn på en bukt med jämn strand och beslöt sig för att om möjligt låta skeppet driva upp där. 40 De kapade ankarna och lämnade dem i havet. Samtidigt löste de trossarna till styrårorna, hissade förseglet för vinden och styrde mot stranden. 41 Men de drev mot ett rev och lät skeppet gå upp på det. Fören borrade sig in och stod orubbligt fast, under det att aktern alltmer bröts sönder av de kraftiga vågorna. 42 Soldaterna beslöt då att döda fångarna så att ingen skulle kunna simma i väg och fly. 43 Men officeren ville rädda Paulus och hindrade dem från att utföra sin plan. Han befallde att de simkunniga först skulle hoppa i vattnet och ta sig i land 44 och därefter de övriga, en del på plankor och andra på vrakspillror från skeppet.[a] På det sättet räddades alla i land.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln