Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Förtröstan på Herren, bön om hjälp
27 Av David.
Herren är mitt ljus och min frälsning.
Vem behöver jag vara rädd för?
Herren är mitt livs fästning.
Vem behöver jag bäva för?
2 När onda människor kommer emot mig
för att slita mig i stycken,
mina motståndare och fiender,
ska de själva snubbla och falla.
3 Även om en armé skulle omringa mig,
behöver jag inte känna någon fruktan.
Om ett krig skulle bryta ut mot mig,
är jag trygg.
4 Det enda jag ber Herren om,
det jag längtar efter,
är att få bo i hans tempel i hela mitt liv,
se Herrens ljuvlighet
och söka honom i hans tempel.
5 Han håller mig skyddad i sin hydda på olyckans dag,
han gömmer mig i sitt tält,
han för mig upp på en klippa.
6 Jag kan lyfta mitt huvud
inför mina fiender som omringar mig.
Med glädjerop vill jag ge mitt offer i hans tält,
och jag vill sjunga till Herrens ära.
7 Hör när jag ropar, Herre,
var nådig mot mig och svara mig!
8 I mitt innersta manar ditt ord: ”Sök Herren!”
Dig, Herre, vill jag söka.[a]
9 Dölj inte ditt ansikte för mig,
visa inte bort din tjänare i vrede!
Du, som varit min hjälp,
förkasta mig inte, överge mig inte,
min frälsnings Gud.
10 Även om min far och mor skulle överge mig,
tar Herren hand om mig.
11 Visa mig din väg, Herre,
led mig på en rak stig
för mina förtryckares skull.
12 Överlämna mig inte åt mina fienders illvilja,
för falska vittnen reser sig mot mig,
och de andas våld.
13 Men jag är övertygad om
att jag ska få möta Herrens godhet i de levandes land.
14 Vänta på Herren, var stark och modig.
Vänta på Herren!
7 Den rättfärdiges väg är jämn.
Du, den Rättsinnige,
har jämnat ut den rättfärdiges stig.
8 På dina bestämmelsers väg
står vårt hopp till dig, Herre.
Vi längtar efter ditt namn och din ära.
9 Om natten längtar jag efter dig,
anden i mig söker dig.
När dina domar kommer över jorden
lär sig världens befolkning rättfärdighet.
10 Om man visar nåd mot den onde
lär han sig ingen rättfärdighet.
I de rättsinnigas land handlar han gudlöst
och bryr sig inte om Herrens majestät.
11 Herre, din hand är lyft,
men de ser det inte.
Låt dem se din lidelse för ditt folk
och skämmas.
Låt dem brinna i den eld
som är avsedd för dina fiender!
12 Herre, ge oss en varaktig fred.
Allt vi gör kommer från dig.
13 Herre, vår Gud,
andra herrar har härskat över oss,
men endast ditt namn vill vi ära.
14 De döda får inte liv igen,
de dödas andar[a] uppstår inte.
Så har du straffat dem,
förgjort dem,
utplånat hela minnet av dem.
15 Du har gjort folket stort, Herre,
du har gjort folket stort.
Du har gjort det till din ära,
och du har utvidgat landets alla gränser.[b]
37 När folket hörde det här gick det rakt in i deras hjärtan och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad ska vi göra?”
38 Petrus svarade: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesus Kristus namn, så ska ni få förlåtelse för era synder. Ni ska då också få den heliga Anden som gåva. 39 För detta löfte gäller er och era barn och alla dem långt borta som Herren vår Gud kallar.”
40 Sedan fortsatte Petrus att vittna och vädja till dem med många andra ord och han uppmanade dem: ”Se till att ni blir räddade undan detta vilsegångna släkte!” 41 De som trodde på vad Petrus sa lät sedan döpa sig. Och den dagen ökade antalet troende med omkring 3 000 personer.
De troende samlas
42 De troende höll sig till apostlarnas undervisning och de hade gemenskap med varandra och bröt bröd[a] tillsammans och bad.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.