Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 77
Guds tidigare under ger tröst i nödens tid
1 För sångmästaren, till Jedutun, en psalm av Asaf.
2 Jag vill höja min röst till Gud och ropa,
jag vill höja min röst till Gud,
och han lyssnar till mig.
3 På nödens dag söker jag Herren,
om natten är min hand uträckt och blir ej trött.
Min själ vill inte låta sig tröstas.
4 Jag tänker på Gud och klagar,
jag grubblar ty min ande tynar bort. Sela.
5 Mina ögonlock håller du öppna,
jag är full av oro och kan inte tala.
6 Jag tänker på tider som varit,
på år som för länge sedan flytt.
7 Om natten minns jag min sång.
Jag grubblar i mitt hjärta,
min ande tänker efter.
8 Skall då Herren förkasta för evigt
och aldrig mer visa nåd?
9 Är det slut med hans godhet för alltid,
har hans ord blivit till intet för alla tider?
10 Har Gud glömt att vara nådig,
eller har han i vrede
stängt inne sin barmhärtighet? Sela.
11 Jag svarar: Detta är min plåga,
att den Högstes högra hand inte är som förr.
12 Jag vill minnas Herrens gärningar,
jag vill minnas dina forna under.
13 Jag vill begrunda alla dina gärningar
och tänka på det du har gjort.
14 Gud, i helighet går din väg.
Vilken gud är så stor som Gud?
15 Du är den Gud som gör under,
du har uppenbarat din makt bland folken.
16 Med din arm har du återlöst ditt folk,
Jakobs och Josefs barn. Sela.
17 Vattnen såg dig, Gud,
vattnen såg dig och bävade,
själva djupen darrade.
18 Molnen göt ut strömmar av vatten,
skyarna lät höra sin röst,
och dina pilar for omkring.
19 Din åska ljöd i virvelstormen,
blixtar lyste upp världen,
jorden darrade och bävade.
20 Genom havet gick din väg,
din stig genom stora vatten,
och dina fotspår fann man inte.
21 Så förde du ditt folk som en hjord
genom Moses och Arons hand.
Elias himmelsfärd
2 Vid den tid då Herren ville ta upp Elia till himlen i en stormvind, gick Elia och Elisa från Gilgal. 2 Elia sade till Elisa: "Stanna här, för Herren har sänt mig till Betel." Men Elisa svarade: "Så sant Herren lever och så sant du själv lever, jag lämnar dig inte." Och de gick ner till Betel. 3 Då kom profetlärjungarna i Betel ut till Elisa och sade till honom: "Vet du att Herren skall ta din herre ifrån dig i dag, upp över ditt huvud?" Han svarade: "Ja, jag vet. Men var tysta!"
4 Elia sade till honom: "Elisa, stanna här, för Herren har sänt mig till Jeriko." Men han svarade: "Så sant Herren lever och så sant du själv lever, jag lämnar dig inte." Och de kom till Jeriko. 5 Då gick profetlärjungarna i Jeriko fram till Elisa och sade till honom: "Vet du att Herren skall ta din herre ifrån dig i dag, upp över ditt huvud?"
Han svarade: "Ja, jag vet. Men var tysta!"
6 Elia sade till honom: "Stanna här, för Herren har sänt mig till Jordan." Men han svarade: "Så sant Herren lever och så sant du själv lever, jag lämnar dig inte." Och de gick båda vidare. 7 Men femtio av profetlärjungarna gick och ställde sig på något avstånd längre bort, medan de båda stod vid Jordan. 8 Elia tog sin mantel, vek ihop den och slog på vattnet. Då delade detta sig åt båda sidor och de gick bägge igenom på torr mark. 9 När de hade kommit över sade Elia till Elisa: "Bed mig om vad du vill att jag skall göra för dig, innan jag tas ifrån dig." Elisa sade: "Må en dubbel arvslott av din ande komma över mig."
10 Han svarade: "Du har bett om något svårt. Men om du ser mig, när jag blir tagen ifrån dig, då kommer det att ske dig så. Annars sker det inte." 11 Medan de gick och samtalade, se, då kom en vagn av eld med hästar av eld och skilde de båda från varandra. Och Elia for i stormvinden upp till himlen. 12 Elisa såg det och ropade: "Min fader, min fader! Du som för Israel är både vagnar och ryttare!" Sedan såg han honom inte mer. Elisa tog tag i sina kläder och rev dem mitt itu. 13 Därefter tog han upp Elias mantel, som hade fallit av denne, och vände tillbaka och ställde sig vid Jordans strand. 14 Han tog Elias mantel, som hade fallit av denne, och slog på vattnet och sade: "Var är Herren, Elias Gud?" Då nu också Elisa slog på vattnet, delade det sig åt båda sidor, och han gick över.
15 När de profetlärjungar som var vid Jeriko på något avstånd såg detta, sade de: "Elias ande vilar på Elisa." De gick emot honom och bugade sig till marken för honom. 16 Och de sade till honom: "Se, bland dina tjänare finns femtio tappra män. Låt dem gå och söka efter din herre. Kanske har Herrens Ande lyft upp honom och kastat honom på något berg eller i någon dal." Men han svarade: "Sänd inte i väg någon." 17 Men de fortsatte att envist be honom till dess han kände sig besvärad, så han sade: "Skicka i väg dem!" Då sände de i väg de femtio männen, och dessa sökte efter Elia i tre dagar men fann honom inte. 18 När de sedan kom tillbaka till honom medan han ännu var kvar i Jeriko, sade han till dem: "Sade jag inte till er att ni inte skulle gå?"
Lär av fikonträdet
20 När de tidigt på morgonen gick förbi fikonträdet, såg de att det hade torkat nerifrån roten. 21 Petrus kom ihåg vad som hade hänt och sade till Jesus: "Rabbi, se, fikonträdet som du förbannade har torkat." 22 Jesus svarade dem: "Tro på Gud! 23 Amen säger jag er: Om någon säger till detta berg: Lyft dig och kasta dig i havet, och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det han säger skall ske, då skall det ske. 24 Därför säger jag er: Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, så skall det vara ert. 25 Och när ni står och ber, så förlåt om ni har något emot någon. Då skall också er himmelske Fader förlåta er era överträdelser."[a]
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln