Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 130
Ur djupaste nöd
1 En vallfartssång.
Ur djupen ropar jag till dig, Herre.
2 Herre, hör min röst,
låt dina öron lyssna till mina rop om nåd.
3 Om du, Herre, tillräknar missgärningar,
Herre, vem kan då bestå?
4 Men hos dig finns förlåtelse,
för att man skall frukta dig.
5 Jag väntar på Herren,
min själ väntar,
och jag hoppas på hans ord.
6 Min själ längtar efter Herren,
mer än väktarna efter morgonen,
ja, mer än väktarna efter morgonen.
7 Hoppas på Herren, Israel,
ty hos Herren finns nåd,
full lösepenning finns hos honom.
8 Det är han som skall friköpa Israel
från alla dess missgärningar.
Gud vill ingen syndares död
10 Du människobarn, säg till Israels hus: Ni säger: Våra överträdelser och synder tynger oss, och vi förgås genom dem. Hur kan vi då leva? 11 Svara dem: Så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. I stället vill jag att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva. Vänd om, vänd om från era onda vägar! Inte vill ni väl dö, ni av Israels hus?
12 Men du människobarn, säg till dina landsmän: Den rättfärdiges rättfärdighet skall inte rädda honom när han syndar. Den ogudaktige skall inte komma på fall genom sin ogudaktighet, när han vänder om från sin ogudaktighet. Den rättfärdige skall inte heller kunna leva genom sin rättfärdighet när han syndar. 13 Om jag säger till den rättfärdige att han skall få leva, och han sedan förlitar sig på sin rättfärdighet och gör det som är orätt, så skall ingen av alla hans rättfärdiga gärningar bli ihågkommen, utan han skall dö för det orätta han har gjort. 14 Om jag säger till den ogudaktige: Du måste dö! och han sedan vänder om från sin synd och gör vad som är rätt och rättfärdigt, 15 så att han, den ogudaktige, ger tillbaka den pant han har fått och ersätter vad han har stulit och vandrar efter livets stadgar, så att han inte gör det som är orätt, då skall han förvisso få leva och inte dö. 16 Man skall inte komma ihåg några av de synder han har begått. Eftersom han har gjort vad som är rätt och rättfärdigt, skall han förvisso få leva.
Den sjunde basunen
15 Den sjunde ängeln blåste i sin basun. Då hördes i himlen starka röster som sade:
"Herraväldet över världen tillhör nu vår Herre
och hans Smorde, och han skall vara konung
i evigheternas evigheter."
16 Och de tjugofyra äldste som satt på sina troner inför Gud, föll ner på sina ansikten och tillbad Gud 17 och sade:
"Vi tackar dig, Herre Gud, du Allsmäktige,
du som är och som var, för att du har tagit makten,
din stora makt, och trätt fram som konung.
18 Folken vredgades, och din vredes dag har kommit,
tiden när de döda skall dömas och när du skall löna
dina tjänare profeterna och de heliga och dem som
fruktar ditt namn, små och stora, och då du skall fördärva dem
som fördärvar jorden."
19 Och Guds tempel i himlen öppnades, och hans förbundsark blev synlig i hans tempel, och det kom blixtar, dån och åska, jordbävning och stora hagel.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln