Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 2
Guds Son och hans motståndare
1 Varför rasar hednafolken,
varför tänker folken fåfängliga tankar?
2 Jordens kungar reser sig
och furstarna rådslår med varandra
mot Herren och hans Smorde:[a]
3 "Låt oss slita sönder deras band
och kasta av oss repen."
4 Han som bor i himlen ler,
Herren gör narr av dem.
5 Han talar till dem i vrede,
i glödande harm förskräcker han dem:
6 "Det är jag som har insatt min konung
på Sion, mitt heliga berg."
7 Jag vill kungöra Herrens beslut.
Han sade till mig: "Du är min Son,
jag har i dag fött dig.
8 Begär av mig,
så skall jag ge dig hednafolken till arvedel
och hela jorden till egendom.
9 Du skall krossa dem med järnspira,
slå sönder dem som lerkrukor."
10 Handla nu vist, ni kungar,
låt varna er, ni domare på jorden!
11 Tjäna Herren med fruktan
och gläd er med bävan!
12 Ge Sonen hyllningskyss, så att han ej blir vred
och ni går under på er väg,
ty snart kan hans vrede upptändas.
Saliga är alla som flyr till honom.
20 Ahab sade till Elia: "Så du har funnit mig, du min fiende?" Han svarade: "Ja, jag har funnit dig. Eftersom du har sålt dig till att göra det som är ont i Herrens ögon, 21 skall jag också låta det som är ont komma över dig och sopa bort dig, och av Ahabs hus skall jag utrota alla av mankön, både slavar och fria i Israel. 22 Jag skall göra med ditt hus, som jag gjorde med Jerobeams, Nebats sons, hus och som jag gjorde med Bashas, Ahias sons, hus, därför att du har väckt min vrede och kommit Israel att synda. 23 Också om Isebel har Herren talat och sagt: Hundarna skall äta upp Isebel vid Jisreels murar.[a] 24 Den av Ahabs hus som dör i staden skall hundarna äta upp, och den som dör ute på marken skall himlens fåglar äta upp."
25 - Det har aldrig funnits någon som Ahab, han som sålde sig till att göra det som var ont i Herrens ögon, när hans hustru Isebel eggade honom till det. 26 Mycket avskyvärt gjorde han, när han följde de eländiga avgudarna, alldeles som amoreerna hade gjort, de som Herren fördrev för Israels barn. -
27 När Ahab hörde det Elia sade, rev han sönder sina kläder och svepte säcktyg om sig och fastade. Han låg klädd i säcktyg och gick tyst omkring. 28 Då kom Herrens ord till tisbiten Elia. Han sade: 29 "Har du sett, hur Ahab ödmjukar sig inför mig? Därför att han ödmjukar sig inför mig, skall jag inte låta olyckan komma i hans tid. Först i hans sons tid skall jag låta olyckan komma över hans hus."
9 På vägen ner från berget sade han åt dem att inte berätta vad de hade sett förrän Människosonen uppstått från de döda. 10 De tog fasta på det ordet och talade med varandra om vad som menades med att uppstå från de döda. 11 De frågade honom: "Varför säger då de skriftlärda att Elia först måste komma?"[a] 12 Han sade till dem: "Elia kommer visserligen först och återupprättar allt. Men hur kan det då vara skrivet att Människosonen skall lida mycket och bli föraktad? 13 Jag säger er: Elia har verkligen kommit, och de gjorde med honom som de ville, som det är skrivet om honom."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln