Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 72
Den rättfärdige kungen och hans rike
1 Av Salomo.
Gud, ge åt kungen dina domar,
din rättfärdighet åt kungasonen!
2 Han skall döma ditt folk med rättfärdighet,
dina betryckta med rättvisa.
3 Bergen skall bära frid åt folket,
höjderna rättfärdighet.
4 Han skall skaffa rätt åt de betryckta bland folket,
han skall frälsa de fattiga
och krossa förtryckaren.
5 Dig skall man frukta från släkte till släkte,
så länge solen finns till, så länge månen skiner.
6 Han skall vara lik regnet som faller på nyslagen äng,
lik en regnskur som vattnar jorden.
7 I hans dagar skall den rättfärdige blomstra,
stor frid skall råda tills månen ej längre finns.
8 Han skall härska från hav till hav
och från floden[a] intill jordens ändar.
9 Öknens inbyggare skall buga sig för honom,
hans fiender skall slicka stoftet.
10 Kungar från Tarsis och kustländerna
skall ge honom skatt,
kungar från Saba och Seba
skall bära fram gåvor.
11 Alla kungar skall falla ner för honom,
alla hednafolk tjäna honom.
12 Ty han skall rädda den fattige som ropar
och den betryckte som ingen hjälpare har.
13 Han skall vara mild mot den svage och fattige,
och frälsa de fattigas själar.
14 Från förtryck och våld skall han återlösa deras själ,
deras blod är dyrbart i hans ögon.
15 Må han leva och få guld från Saba.
Må man ständigt be för honom,
dagligen välsigna honom.
16 Må säden växa rikligt i landet,
ända upp till bergens topp.
Må dess frukt vaja som Libanons skog,
och folket i städerna blomstra som örter på marken.
17 Må hans namn förbli för evigt,
så länge solen skiner må hans namn leva vidare.
I honom skall man välsigna sig,
alla hednafolk skall prisa honom salig.
18 Lovad vare Herren Gud, Israels Gud,
som ensam gör under!
19 Lovat vare hans härliga namn för evigt,
hela jorden vare full av hans ära!
Amen, amen.
20 Slut på Davids, Isais sons, böner.
Jakobs dröm i Betel
10 Jakob lämnade Beer-Sheba och begav sig mot Haran. 11 Han kom till en plats där han måste stanna över natten, ty solen hade gått ner. Och han tog en av stenarna på platsen för att ha under huvudet och lade sig att sova. 12 Då hade han en dröm. Han såg en stege vara rest på jorden. Den nådde ända upp till himlen och Guds änglar steg upp och ner på den. 13 Och se, Herren stod ovanför den och sade: "Jag är Herren, din fader Abrahams Gud och Isaks Gud. Det land där du ligger skall jag ge åt dig och dina efterkommande. 14 Din avkomma skall bli som stoftet på jorden och du skall utbreda dig åt väster och öster, norr och söder, och genom dig och din avkomma skall alla folkslag på jorden bli välsignade. 15 Och se, jag är med dig och skall bevara dig vart du än går, och jag skall föra dig tillbaka till detta land. Jag skall inte överge dig intill dess att jag har gjort vad jag har lovat dig."
16 När Jakob vaknade upp ur sömnen, sade han: " Herren är verkligen på denna plats och jag visste det inte." 17 Han greps av fruktan och sade: "Hur helig är inte denna plats! Det måste vara Guds boning, ja, här är himlens port." 18 Tidigt på morgonen steg Jakob upp, och han tog stenen som han hade vilat sig mot och reste den till en stod och göt olja över den. 19 Och han kallade platsen Betel.[a] Tidigare hette denna stad Lus.
20 Jakob gav ett löfte och sade: "Om Gud är med mig och bevarar mig under den resa som jag nu gör och ger mig bröd att äta och kläder att ta på mig, 21 och jag kommer tillbaka till min fars hus i frid, då skall Herren vara min Gud. 22 Och stenen som jag har rest till en stod skall bli ett Guds hus, och av allt som du ger mig skall jag ge dig tionde."
13 I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de såg det i fjärran och hälsade det och bekände sig vara gäster och främlingar på jorden. 14 De som talar så visar därmed att de söker ett hemland. 15 Om de hade menat det land som de gått ut ifrån, hade de tillfälle att vända tillbaka dit. 16 Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför blygs inte Gud för att kallas deras Gud, ty han har ställt i ordning en stad åt dem.
17 I tron bar Abraham fram Isak som offer, när han blev satt på prov. Ja, sin ende son bar han fram som offer, fastän han hade fått löftena. 18 Och till honom hade Gud sagt: Genom Isak skall du få dina efterkommande.[a] 19 Abraham räknade med att Gud hade makt till och med att uppväcka från de döda. Därifrån fick han honom också tillbaka, bildligt talat.[b] 20 I tron gav Isak sin välsignelse åt Jakob och Esau för kommande tider. 21 I tron välsignade den döende Jakob var och en av Josefs söner och tillbad, lutad mot änden av sin stav. 22 I tron påminde Josef, när han låg för döden, om Israels barns uttåg och gav befallning om vad som skulle göras med hans ben.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln