Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 7
Den oskyldiges bön om Herrens dom
1 En klagopsalm av David, som han sjöng till Herren på grund av vad benjaminiten Kush hade sagt.
2 Herre, min Gud, till dig flyr jag.
Rädda mig från alla mina förföljare, befria mig,
3 så att de inte som lejon sliter sönder min själ,
rycker mig bort utan räddning.
4 Herre, min Gud, om jag har gjort detta,
om orätt finns i mina händer,
5 om jag har lönat min vän med ont
eller plundrat min ovän utan orsak,
6 låt då fienden förfölja min själ
och hinna upp mig,
trampa mitt liv till jorden
och lägga min ära i stoftet. Sela.
7 Res dig, Herre, i din vrede,
stå upp mot mina ovänners raseri!
Vakna upp till min hjälp,
du som har kallat till dom.
8 Låt skaran av folk samlas omkring dig,
regera över dem från höjden.
9 Herren håller dom över folken.
Döm mig, Herre,
efter min rättfärdighet,
efter den fullkomlighet som övertäcker mig.
10 Gör slut på de ogudaktigas ondska,
låt den rättfärdige stå fast!
Du som prövar hjärtan och njurar är en rättfärdig Gud.
11 Min sköld är hos Gud,
han frälsar de rättsinniga.
12 Gud är en rättfärdig domare,
en Gud som dagligen visar sin vrede.
13 Om någon inte vill omvända sig
slipar han sitt svärd,
sin båge spänner han och gör den redo.
14 Han gör i ordning sina dödande vapen,
sina pilar gör han brinnande.
15 Se, han avlar ondska,
han går havande med olycka,
han föder lögn.
16 Han gräver en grop och gör den djup,
men han faller själv i den grav han gräver.
17 Den olycka han tänkt ut
vänder tillbaka över hans huvud,
på hans egen hjässa kommer hans ondska.
18 Jag vill tacka Herren för hans rättfärdighet
och lovsjunga Herrens, den Högstes, namn.
6 Jag lät er gå med tomma magar[a] i alla era städer,
jag lät er sakna bröd på alla era orter.
Och ändå har ni inte vänt om till mig,
säger Herren.
7 Jag höll tillbaka regnet för er,
när det ännu var tre månader kvar till skördetiden.
Jag lät det regna över en stad
men inte över en annan.
En åker fick regn,
och den åker som inte fick regn torkade bort.
8 Två, tre städer stapplade bort till samma stad
för att få vatten att dricka,
utan att de kunde släcka sin törst.
Och ändå har ni inte vänt om till mig,
säger Herren.
9 Jag lät er drabbas av sot och rost.
Era många trädgårdar och vingårdar,
era fikonträd och olivträd,
åt gräshopporna upp.
Och ändå har ni inte vänt om till mig,
säger Herren.
10 Jag sände pest ibland er som i Egypten.
Jag dödade era unga män med svärd
och lät era hästar bli tagna som byte.
Stanken av era fallna skaror
lät jag stiga upp och komma in i er näsa.
Och ändå har ni inte vänt om till mig,
säger Herren.
11 Jag lät ödeläggelse drabba er,
liksom när Gud ödelade Sodom och Gomorra.
Ni var som en brand, ryckt ur elden.
Och ändå har ni inte vänt om till mig,
säger Herren.
12 Därför skall jag göra så med dig, Israel,
och eftersom jag skall göra detta med dig,
så bered dig, Israel, att möta din Gud.
13 Ty se, han som danar bergen och skapar vinden
och förkunnar för människan sina tankar,
han som gör morgonrodnaden till mörker
och går fram över jordens höjder -
Herren, härskarornas Gud, är hans namn.
11 Ty detta är det bud som ni har hört från början, att vi skall älska varandra 12 och inte likna Kain, som var den ondes barn och mördade sin bror. Och varför mördade Kain honom? Jo, därför att hans gärningar var onda men hans brors var rättfärdiga. 13 Bröder, var inte förvånade över att världen hatar er. 14 Vi vet att vi har gått över från döden till livet, ty vi älskar bröderna. Den som inte älskar blir kvar i döden. 15 Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig. 16 Genom att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Så är också vi skyldiga att ge vårt liv för våra bröder. 17 Om någon har denna världens tillgångar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln