Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Elias himmelsfärd
2 När[a] Herren skulle ta upp Elia till himlen i en stormvind, gick Elia och Elisha från Gilgal[b]. 2 Elia sade till Elisha: ”Stanna här, för Herren har sänt mig till Betel[c].” Men Elisha svarade: ”Så sant Herren lever och så sant du själv lever, jag lämnar dig inte.” Och de gick ner till Betel.
6 Elia sade till honom: ”Stanna här, för Herren har sänt mig till Jordan[a].” Men han svarade: ”Så sant Herren lever och så sant du själv lever, jag lämnar dig inte.” Och de gick båda vidare.
7 Men femtio av profetlärjungarna gick och ställde sig på avstånd längre bort, medan de båda stod vid Jordan. 8 (A) Elia tog sin mantel, vek ihop den och slog på vattnet. Då delade det sig åt båda sidor och de gick bägge igenom på torr mark. 9 (B) När de hade kommit över sade Elia till Elisha: ”Be mig om vad du vill att jag ska göra för dig, innan jag tas ifrån dig.” Elisha sade: ”Låt mig få en dubbel arvslott[b] av din ande.” 10 Han svarade: ”Du har bett om något svårt. Men om du ser mig när jag tas ifrån dig, då kommer du att få det. Annars blir det inte så.”
11 (C) Medan de gick och samtalade, kom en vagn av eld med hästar av eld och skilde de båda från varandra. Och Elia for i stormvinden upp till himlen. 12 (D) Elisha såg det och ropade: ”Min far, min far! Du som för Israel är både vagnar och ryttare[c]!” Sedan såg han honom inte mer. Elisha tog tag i sina kläder och rev dem mitt itu.
13 (E) Därefter tog han upp Elias mantel[d], som hade fallit av honom, och vände tillbaka och ställde sig vid Jordans strand. 14 Han tog Elias mantel, som hade fallit av honom, och slog på vattnet och sade: ”Var är Herren, Elias Gud?” Och när Elisha slog på vattnet, delade det sig åt båda sidor. Han gick över.
Tröst i tider av oro
77 (A) För körledaren, till Jedutun. En psalm av Asaf.
2 Jag höjer min röst till Gud och ropar,
jag höjer min röst till Gud
och han lyssnar till mig.
11 (A) Jag svarar: Detta är min plåga,
att den Högstes högra hand
inte är som förr.
12 Jag minns Herrens gärningar,
jag minns dina forna under,
13 jag tänker på alla dina verk
och begrundar det du har gjort.
14 (B) Gud, i helighet går din väg.
Vilken gud är så stor som Gud?
15 (C) Du är den Gud som gör under,
du har visat din makt bland folken.
16 (D) Med din arm har du
återlöst ditt folk,
Jakobs och Josefs barn. Sela
17 (E) Vattnen såg dig, Gud,
vattnen såg dig och bävade,
själva djupen darrade.
18 Från molnen strömmade vatten,
skyarna höjde sin röst
och dina pilar flög överallt.
19 Din åska dundrade i virvelstormen,
blixtar lyste upp världen,
jorden darrade och bävade.
20 (F) Genom havet gick din väg,
din stig genom väldiga vatten,
och ingen såg dina fotspår.
Friheten i Kristus
5 (A) Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte tvingas in under slavoket igen.
13 (A) Ni är kallade till frihet, bröder. Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. 14 Hela lagen uppfylls i ett enda budord: Du ska älska din nästa som dig själv.[a] 15 (B) Men om ni biter och sliter i varandra, se då till att ni inte slukar varandra.
Köttets gärningar och Andens frukt
16 (C) Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så gör ni inte vad köttet begär. 17 (D) Köttet söker det som är emot Anden, och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra så att ni inte kan göra det ni vill. 18 (E) Men om ni leds av Anden står ni inte under lagen. 19 (F) Köttets gärningar är uppenbara: sexuell omoral, orenhet, orgier, 20 avgudadyrkan, ockultism, fientlighet, gräl, avund, vredesutbrott, själviskhet, splittringar, irrläror[b], 21 (G) illvilja, fylleri, vilda fester och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så ska inte ärva Guds rike.
22 (H) Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet[c], 23 (I) mildhet, självbehärskning. Sådant är lagen inte emot.
24 (J) De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med dess lidelser och begär. 25 Om vi har liv genom Anden, låt oss då också följa Anden.
Jesus på väg upp till Jerusalem
51 (A) När tiden för hans upptagande[a] var inne vände han sitt ansikte mot Jerusalem, fast besluten att gå dit. 52 Han sände budbärare framför sig, och de gick i väg och kom in i en samarisk by för att förbereda hans ankomst. 53 (B) Men folket tog inte emot honom, eftersom han var på väg mot Jerusalem. 54 (C) När lärjungarna Jakob och Johannes såg det, sade de: "Herre, vill du att vi ska kalla ner eld från himlen som förtär dem[b]?" 55 Men Jesus vände sig om och tillrättavisade dem.[c] 56 Och de gick vidare till en annan by.
Lärjungaskapets kostnad
57 (D) Medan de vandrade vägen fram sade någon till honom: "Jag vill följa dig vart du än går." 58 Jesus svarade honom: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har ingenstans att vila sitt huvud."
59 Till en annan sade han: "Följ mig!" Mannen svarade: "Herre, låt mig först gå och begrava min far[d]." 60 Jesus sade till honom: "Låt de döda[e] begrava sina döda, men gå du och förkunna Guds rike!"
61 (E) En annan sade: "Jag ska följa dig, Herre. Men låt mig först ta farväl av min familj." 62 (F) Jesus svarade: "Den som sätter handen till plogen och sedan blickar bakåt passar inte för Guds rike."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation