Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
36 I Joppe[a] fanns en lärjunge som hette Tabita, på grekiska Dorkas, hinden. Hon var rik på goda gärningar och generös mot de fattiga. 37 Men vid den tiden blev hon sjuk och dog, och man tvättade henne och lade henne på övervåningen. 38 Då nu Lydda ligger nära Joppe och lärjungarna hade hört att Petrus var där, skickade de två män till honom och bad: "Skynda dig och kom till oss!"
39 Petrus bröt upp och gick med dem. När han kom fram tog de med honom upp till övervåningen, och alla änkorna kom gråtande fram till honom och visade de tunikor[b] och mantlar som Dorkas hade gjort medan hon ännu var hos dem.
40 (A) Men Petrus skickade ut dem alla och föll på knä och bad. Sedan vände han sig mot kroppen och sade: "Tabita, stå upp!" Då öppnade hon sina ögon, och när hon fick se Petrus satte hon sig upp. 41 Han räckte henne handen och hjälpte henne upp. Därefter kallade han till sig de heliga och änkorna och lät dem se att hon levde. 42 Detta blev känt i hela Joppe, och många kom till tro på Herren. 43 Därefter stannade han en längre tid i Joppe hos en viss Simon som var garvare[c].
Den gode herden
23 (A) En psalm av David.
Herren är min herde,
mig ska inget fattas.
2 (B) Han låter mig vila på gröna ängar,
han för mig till vatten
där jag finner ro.
3 (C) Han ger liv åt[a] min själ,
han leder mig på rätta vägar
för sitt namns skull.
4 (D) Även om jag vandrar
i dödsskuggans dal
fruktar jag inget ont,
för du är med mig.
Din käpp och stav[b],
de tröstar mig.
5 (E) Du dukar för mig ett bord
i mina fienders åsyn,
du smörjer mitt huvud med olja[c]
och låter min bägare flöda över.
6 (F) Ja, godhet och nåd ska följa mig
i alla mina livsdagar,
och jag ska bo i[d] Herrens hus
för alltid.
Den stora vitklädda skaran
9 (A) Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad[a] i sina händer, 10 (B) och de ropade med stark röst:
"Frälsningen tillhör vår Gud,
som sitter på tronen,
och Lammet!"
11 (C) Och alla änglarna stod runt tronen och de äldste och de fyra varelserna, och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud 12 och sade:
"Amen!
Lovsången, härligheten,
visheten, tacksägelsen,
äran, makten och kraften
tillhör vår Gud
i evigheters evighet.
Amen."
13 (D) En av de äldste frågade mig: "Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån kommer de?" 14 (E) Jag svarade: "Min herre, du vet det."
Då sade han till mig: "Det är de som kommer ur den stora nöden. De har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. 15 (F) Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen ska slå upp sitt tält[b] över dem. 16 (G) De ska aldrig mer hungra och aldrig mer törsta, och varken solen eller någon annan hetta ska drabba dem, 17 (H) för Lammet mitt på tronen[c] ska vara deras herde. Han ska leda dem till livets vattenkällor, och Gud ska torka alla tårar från deras ögon."
Jesu enhet med Fadern
22 Nu kom tempelinvigningens högtid[a] i Jerusalem. Det var vinter, 23 (A) och Jesus gick omkring i Salomos pelarhall[b] i templet. 24 (B) Då omringade judarna honom och frågade: "Hur länge ska du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg det öppet till oss!" 25 (C) Jesus svarade: "Jag har sagt det till er, men ni tror det inte. Gärningarna som jag gör i min Fars namn vittnar om mig. 26 (D) Men ni tror inte, för ni hör inte till mina får. 27 Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. 28 (E) Jag ger dem evigt liv. De ska aldrig någonsin gå förlorade, och ingen ska rycka dem ur min hand. 29 Min Far som gett mig dem[c] är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Fars hand. 30 (F) Jag och Fadern är ett."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation