Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
2 (A) Se, Gud är min frälsning,
jag är trygg och inte rädd,
för Herren Herren[a] är min styrka
och min lovsång.
Han har blivit min frälsning."
3 (B) Med fröjd ska ni ösa vatten
ur frälsningens källor.
4 (C) På den dagen ska ni säga:
"Tacka Herren,
åkalla hans namn,
gör hans gärningar kända
bland folken.
Förkunna att hans namn
är upphöjt.
5 (D) Lovsjung Herren,
för han har gjort härliga ting.
Låt det bli känt över hela jorden.
6 (E) Ropa av fröjd och jubla,
ni Sions invånare,
för Israels Helige är stor,
han är mitt ibland er."
Folkets brist på gudsfruktan
6 Ve de trygga på Sion,
de självsäkra på Samarias berg,
de förnämsta i det främsta folket
som Israels hus vänder sig till!
2 (A) Dra bort till Kalne och se efter,
gå därifrån till Stora Hamat
och sedan ner till filisteernas Gat.
Är de bättre än rikena här,
eller är deras område
större än ert område?
3 (B) Ni skjuter ifrån er den onda dagen
men låter våldet härska hos er.
4 (C) Ni vilar på divaner av elfenben
och latar er[a] på era bäddar.
Ni äter lamm ur hjorden
och kalvar från gödstallet.
5 (D) Ni skrålar till harpans ljud
och tänker ut nya musikinstrument
som David.
6 Ni dricker vin ur stora skålar[b]
och smörjer er med
de finaste oljorna,
men bekymrar er inte
om Josefs skada.
7 Därför ska de nu vara först
att föras bort i fångenskap.
Då är det slut med skrålet
från dem som latade sig.
8 (E) Herren Gud
har svurit vid sig själv,
säger Herren Gud Sebaot:
Jag avskyr Jakobs stolthet
och hatar hans borgar.
Jag ska utlämna staden
med allt som finns i den.
Insamlingen till Jerusalem
8 (A) Vi vill berätta för er, bröder, vilken nåd Gud har gett församlingarna i Makedonien. 2 (B) Trots deras många hårda prövningar har ändå deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom gjort dem överflödande rika[a] på uppriktig hängivenhet[b]. 3 De har gett efter sin förmåga, ja, över sin förmåga. Och det var helt frivilligt, det kan jag intyga. 4 (C) Ivrigt vädjade de och bad oss om nåden att få vara med i hjälpen till de heliga. 5 Och de gav inte bara det vi hade hoppats, utan de gav sig själva, först och främst åt Herren och sedan åt oss efter Guds vilja.
6 Därför bad vi Titus, som redan hade påbörjat insamlingen, att fullborda denna kärleksgåva hos er. 7 (D) När ni nu är rika på allt – tro, tal, kunskap, hängivenhet och den kärlek vi har väckt hos er – var då också rika på den här kärleksgåvan.
8 (E) Detta säger jag inte som en befallning, utan för att pröva äktheten i er kärlek när andra visar en sådan iver. 9 (F) Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik men blev fattig för er skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika. 10 (G) Jag ger mitt råd i den här saken för att hjälpa er.
I fjol var ni först både med att påbörja arbetet och att besluta om det. 11 Fullborda nu arbetet, så att ni som med god vilja tog beslutet också genomför det utifrån vad ni har. 12 (H) Finns den goda viljan är den välkommen med vad den har och bedöms inte efter vad den inte har. 13 Vi vill inte att andra ska få det bättre och ni få det svårt, utan att alla ska ha det lika. 14 Just nu ska ert överflöd avhjälpa deras brist, så att deras överflöd en annan gång kan avhjälpa er brist. Så blir det lika för alla, 15 som det står skrivet: Den som samlat mycket hade ingenting över, och den som samlat lite saknade ingenting.[c]
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation